Nu kör vi igång och spelar då!

Nån...?
Inte en enda?
Snälla då...?
Jaha.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 osv

Är det inte dags snart att SL kommer ut med skriftlig information om att sms-biljetten kan ta upp till femton minuter innan den kommer tillbaka?

Då slipper trafikanterna hoppa som stora gäng av lamm över spärrarna. Man blir ju nästan sömnig. Gormandet håller mig dock vaken.

Karl Bertil Jonsson plz help

- Jag tänkte att jag som är så fattig kan ju inte se ut som en drottning, men nu har jag lånat hundra kronor av frissan och så har jag tvåhundra i besparingar, så jag slår till och köper jackan.
- Vad kul! När får jag se jackan?
- Det måste vara snö, men om det regnar har jag paraply.

Svaret på Segways gåta!

Länge nog här i spärrarna har vi haft heta Segwaydrömmar där de stolta maskinerna marscherar i rad längs perrongen. En högtidlig armé av Segways manövrerade av diverse handikappade behövande som nu får komma ut och visa sig i all sin prakt.

Genom grinden skrider de först majestätiskt fram i en militäriskt rak rad för att sedan fortsätta på ett värdigt, men nu ett något lite mer ettrigt och längtansfullt, sätt till hissen där de två och två åt gången åker till perrongen till, i sin tur Segwaychaufförernas våta dröm.

”Aaaaah, långa längder av lång härlig Segwayvänlig perrong”, suckar den typiske Segwaychauffören av njutning och smackar belåtet med lösgommen.

Ett glänsarvarv på perrongen senare står de två och två per dörrpar. Segwayen guppar till lite mellan plattformskanten och tunneltåget innan dörrarna stängs.





Fotnot: Rullstol, rollator eller annat handikapphjälpmedel får enligt taxehandboken tas med i tunnelbanan.

Monsters on wheels

Den pyttelilla, men i mogen ålder, sitter soft tillbakalutad i sin elektriska rullstol accelererandes mot grinden och jag öppnar snabbt som attans för att undvika kollision. Här går det undan minsann. Gasen i botten genom grinden och efter det kommer en skyndande stackare på två ben, en assistent.
- Rappa på! utropar den pyttelilla.

Bagageterroristen goes riddartornering

Som en ljusskygg skummis går han precis längs spärrens vägg som för att dölja någonting han bär. Vilket han givetvis gör. Precis innan han kommer fram till luckan, böjer han sig ner som för att ställa någonting på golvet. Vilket han givetvis gör.

Han är en sån där bagageterrorist. En som vet att bagaget är alldeles för stort för att släppas in av säkerhetsskäl, men är ute efter att lura sig in genom att inte visa bagaget innan han betalat.

När han fått remsan stämplad öppnar jag spärren. Nu är det spännande ögonblicket här. Han lyfter upp grejen. Hmmm… en planka. Snabbt reser jag mig upp och tittar efter plankans ände, vilken jag inte kan finna då spärrkuren inte är något vidare framgångsrikt som utkikstorn.

- Hallå, hur lång är plankan? Den får vara max två meter…
- Nu har jag betalt så nu måste du släppa in mej! hojtar han tjurigt.
- Nej, inte om plankan är över två meter lång, då får du två kuponger åter på remsan.

Strax är han på väg till andra tunnelbaneingången då plankan visade sig vara en tre fyra meter lång. En tio minuter senare kommer han tillbaka med plankan då han inte blev insläppt på andra sidan heller.

- Jag har betalat och du måste i helvete släppa in mig! hojtilojtar han upprört.
- Nej, jag sa att när du har för stort bagage får du kupongerna åter. Du får inte åka med den plankan, det är en säkerhetsrisk.

Hysteriskt babbel, skrik och plankfäktning. Same shit different day.

Bagageterroristerna visar ingen som helst hänsyn till medresenärerna, säkerheten eller ens rusningstider. Och de struntar i att bagaget kan orsaka problem vid hastig inbromsning eller olycka.

- Jag ska anmäla dej! gastar han och tar i från tårna.
- Du är mycket välkommen att ringa 600 10 00. säger jag serviceminded som attans, för det vore ju bara bra det.

Åskan mullrar, eller är det bara bagageterroristen? Sak samma. Likt en riddare på snabb häst tar han hur som helst sin lans till planka och stormar ut från stationen mot nya spännande mål.

Fågelskinka

- Idag är det pannkakor och ärtsoppa eller ost- och skinkomelett. Vilket tycker du bäst om?

Jäpp, nu är hon tillbaka. Anna Skippers värsta konkurrent.

- Pannkakor är gott, säger jag.
- Det är bra det. Ost- och skinkomelett är inge bra. Salmonella. Lurigt det där med fåglar. Smart av dig.

Jaha

Läste i lokalblaskan att vi spärrisar ska få provision på det vi säljer. Antagligen för att öka "försäljningsviljan" kan jag gissa. Det kan ju i och för sig låta rimligt, om samtidigt trafikanternas "betalningsvilja" ökas på något vis.

Jag menar, vad kan jag göra när exempelvis en trafikant med barnvagn kommer och betalar för sig och jag blir tvungen att öppna barnvagnsgrinden? När hela barnvagnstrafikantens släkt, som stått en bit ifrån, också går in via grinden då den väl är öppnad?

Verkliheten är som den är säger jag nu.

Varats mysterium är kläckt

- Jävlar, jag köper kort varje månad och du vägrar släppa in mej! skriker den rågryggade finskan vid grinden. Jag har jävlar kort varje dag. Ja, jävlar släpp in mej du nu!
- Jag vill ju bara se ko…
- Ja jävlar, sitt inte där din jävla kärring. Jag drar jävlar kortet själv! Jävla kärring! Kärring ja! Jävla idiot!!!
Efter att den rågryggades långfinger pekat upp mot taket och ett ringfinger pekat mot hennes huvud snabbt följt av gallskrik ända till perrongen, sitter jag nu här i lugn och ro och lyssnar på den ljuva tystnaden.

Universum är kärlek brukar många säga med nåt himmelskt i blicken. Jag tackar jag, jag tycker mig kunna se lite allt möjligt här i tuben. Obskyr humor exempelvis.

No way out

- Fan jag känner för en rejäl brakare, säger den grabbiga mannen högt på tåget så att de flesta inom tio meters radie kan höra alldeles utmärkt.
- Fan det var skönt, säger han stunden efter.

Sakteliga kryper sig en äcklig mökdoft genom den överfulla vagnen och ansiktsminerna blir spända vart efter möken sprider sig. Kollektivt är allt bra härligt.

Dinosauriernas tid är förbi

En gastkramande sjujäklarns nagelbitarspänning råder här i spärrkurerna. Ty, imorgon lanseras SL Access trettiodagarskort! Se så, ge er av till SL Center vid Sergelstorg och handla nu allihopa.

En hel del spärrvakter sitter just nu i denna sanningens ögonblick och kliar sig unisont i sina huvuden och funderar djupt. Kommer det vara en färg för varje dag under årets gång, undrar dom nu? ”Idag är det den trettionde november, då är det den skrikande rosa dagen”, typ.

Under årets gång går korten hela färskalan runt från alla gröna nyanser till blåa och så vidare. Då vet ju vi spärrisar ungefär vilken dag och månad kortet är inköpt. Eller; kommer det snart komma ut ett personalmeddelande som meddelar att vi spärrisar ska släppa igenom alla som har SL Accesskort som inte funkar, oavsett kulör? Just nu ska vi ju släppa förbi trafikanter med icke fungerande gula säsongskort.

Friskt vågat, hälften vunnet. En vågen här i kurerna för SL och för att de är så modiga! Vågen påbörjas idag 18:00 i Hagsätra och går sedan hela vägen till Hässelby strand. Titta själv vettja om du inte tror mig.

Tjoho

Nu är jag tillbax igen med buller och bång. Jag har gjort mig en välgörande ”blondinbella”, fast i smyg! Det vill säga; jag har slutat för jag typ är så utbränd av att skriva om risifruttimellanmål och grejers hela dagarna för att sen komma på att jag faktiskt vill skriva om risifrutti och sånt igen, fast nu med en lite mognare smak.

Om några dagar kommer jag kanske trampa i blondinbellas spår och komma på att jag inte ska blogga på helgerna heller, men den dagen den sorgen. Trafiken tar faktiskt ju aldrig paus, förutom kanske vid de större stoppen.

Jolly good sunday

- Jag är syndikalist! I norrbotten var vi alla syndikalister, säger den överförfriskade herrn. Och polismannen Göring var syndikalist! Där var det ingen fyllecell. När nån var full skjutsade han hem dom och nattade dom. Ambulansföraren var också syndikalist.
- Är jag också syndikalist? frågar överförfriskade herrns kompis nyfiket.
- Skål på er! säger en glad trafikant och höjer läskburken mot överförfriskade herrarna.
- Ja, skål på er! säger överförfriskade herrn och tar upp en ölburk ur fickan och klunkar i sig. Överförfriskade kompisen sitter till synes och funderar över om han är en syndikalist eller ej.
- Men hur vet jag om jag är syndikalist då? frågar han rakt ut efter en stund.
- Du vet det när du känner det här inne i hjärtat, säger en trafikant och lägger sin hand på hjärtat.

Nu händer något mycket ovanligt. De annars så allvarsamma trafikanterna som reser själva, och även de med sällskap givetvis, skrattar så gott rakt ut. Inga blygsamheter här inte. Som i en stor gemenskap sitter vi här och skrattar rakt ut.

Tänk vad trevligt det kan vara att åka kollektivt när ingen har nåt jobb att rusa till eller från.

Anna Skippers värsta konkurrent

- Bakverk är livsfarligt, men bullar kan jag äta. Bullar går bra. Och så äter jag smörgåsar. Jag får varva bullar och smörgåsar, men mest blir det smörgåsar.

Mycket klokt. Förra gången pratade samma trafikant om hur välgörande risotto är.

Jesuskomplexiga (?) yrhättan

En yrhättad rödtopp viftar med sitt likfärgade kortfodral och går in i spärrpinnen.
- Dra kortet själv, tack.
- Det är så jobbigt! Jobbigt! utbrister den yrhättade och försöker dra det röda plastfodralet som helt och hållet innesluter färdbeviset med magnetremsan och allt.
- Sensorn måste läsa av magnetremsan, därför kan du inte ha plastfickan över den när du drar.
- Det är så jobbigt! gormar hon och drar kortet med plastfickan över magnetremsan igen.
- Alltså, magnetremsan kan inte täckas av plasten på det där viset…
- Men det är en sån idiotisk idé, jag kan ju tappa kortet annars! gormilormar hon och så drar hon naturligtvis kortet med plasten över magnetremsan några gånger till för att slutligen ge sej och lämna in det till mej för manuell visering.

Imponerad av logiken sitter jag nu här och insuper resterna av den kvarvarande auran av briljans. Hon var som en slags Jesus, tänker jag. Han gjorde ju liknande experiment, med den enda lilla skillnaden att han faktiskt sägs ha lyckats. Flodklyvning och köret. Jag önskar all framgång med de fortsatta naturvetenskapliga mirakelexperimenten för den yrhättade. Och; keep on trying!

Priserna måste vara lägre i Danmark

En dansk med tidernas munläder babblar och babblar och jag fattar ungefär hälften. Det som framgår tydligast är dock att det är dyrt att åka tunnelbana och att politikerna som bestämmer priserna måste vara bra konstiga. Eller gå på nåt.

"Här i Stockholm är ledande politiker på rehabilitering för alkoholister, kan bero på det" säger kollegan som fattar lika mycket som jag och vill småprata lite trevligt med dansken. Sen säger han att han är själv är en politiker, fast i Danmark... och nykterist.

Han skrattar gott åt sig själv, en dansk nykterist! "Ha ha ha!" skrattar vi i allihopa i munnen på varandra. Det är ju rent vansinnigt!

Sure sugar!

Nu riktigt spritter det i kroppen! Döm om min förvåning när en sån där tjötande sms-papegoja inte visade sej vara en sån för en gångs skull.

- Den där sms-biljeten ser lite konstig ut, kan jag få se lite närmre?
- Vänta, vänta, vänta! tjejen tar ett steg bak, får ett hysteriskt utbrott och tar sej för munnen.
Så lustigt, jag läste precis stunden innan att när man tar sej för munnen, ljuger man ofta. Det här gör mej ju bara extra sporrad!
- Jamen, om jag kan få titta lite närmre så...
- Men guuuuuuuuuud! hon tar ytterligare några steg bakåt och knappar hysteriskt på mobilen och där efter hörs en sms-ton. Hon kommer fram till mej och håller upp mobilen.
- Den hamnade fel i korgen!

Tolv poäng.
Twelve points.
Douze point.

Alla under 18 ska väl för säkerhets skull släppas in då

Nyaste numret av Pravda är ute. Nej, nu skämtade jag bara. Personaltidningen och Pravda har ju inga som helst likheter. Titta själv.



Utdrag ur Taxehandboken: ”Hänsyn måste tas till att yngre barn kan sakna pengar varför man i sådana fall kan tillåta att barnet reser gratis.”

Yngre barn, ja. Men hon ser ju ut att vara i tonåren. Ska vinkande Lotta i spärren vinka förbi henne trots att hon inte är ett yngre barn längre menar dom?

Å andra sidan; till vilken ålder är ett barn egentligen ett yngre barn? Så bra med precisa regler, synd bara att dom inte är närvarande just här. Men Lotta i spärren vet tack och lov exakt hur det ska vara. Tankeläsaren där.

SL:s mänsklighetsattackchock

"Undrar vilken av Veolias konkurrenter i den nya upphandlingen om tuben som släppt den här bomben?" tänker nuckan, men sen flyr genast tankarna till israeliska soliga kibbutzer, eller vad dom nu heter. Tänk att sitta som tjuren Ferdinand under ett apelsinträd och stämpla. Sen kan dom olyckligt lottade, som jobbat kort tid inom företaget och har dålig placering, bli placerade där kulorna viner om huvet och de måste stämpla som dårar och bli arbetsskadade för att dom lyckligt lottade ska få slappa.

Vad gör väl det när man jobbat länge och inte behöver bry sig, man är trygg själv och det är ju trots allt huvudsaken. Allt är mycket mänskligare här i Sverige på Veolia. Phu.

Polarn Israel

Nyhteterna igår meddelade att företaget arbetar på uppdrag från Israel på palestinsk ockuperad mark. Vad folk gnäller och gnölar, nu kan vi ju ta med stämpeln och åka dit och jobba snart!

Kanske är det grekiska för nåt annat

Nu söker dom spärrisar igen. Det som gör mej så oerhört konfunderad är dock uttrycket "egna initiativ". Det här är ett av de mest toppstyrda jobben som existerar. Ja, vi får inte ta några egna initiativ. I en pärm står rubbet vad vi ska göra, och inte ett dugg annorlunda än så.

Kan nån komma på nåt som vi får göra på eget initiativ utan att det finns nån regel ivägen?

Ena tjötande papegojor

- Den där sms-biljetten är tyvärr ogiltig, säger jag när jag ser att biljetten är förfalskad.
- Aha… då köper jag en ny då. Vad är det för nummer och vad ska jag skriva?

När ska dom tröttna på att säga likadant, hela bunten? Varför inte lustfyllt gasta ”jamen, du kan ändå inte ta den” och hoppa jämfota över spärrpinnen skrattandes, moona fräckt och kuta till tåget? Lite fantasi nån gång, snälla. Ska man nu ändå fuska så kan man ju lika gärna busa lite också.

Själv har jag en sannerligen vidlyftig fantasi, i alla fall för att vara en jävla kuk-kärring. En karamell som jag stolt suger på än idag efter ett möte med ett fantasifullt ungdomsgäng. ”Helt korrekt, alla klitorisar är små outvecklade kukar” borde jag informerat gossarna om då. I skolningssyfte alltså. Alltså ingen pik som får dom att vilja avstå från intimt umgänge de närmaste 15 åren. Håhå, jorden är ändå överbefolkad.

Nästa gång, har jag bestämt mig, när det kommer en sån där gullunge med förfalskad sms-biljett som genererats av programmet Tricket, ska jag typ säga (om grabben ser ut att vara på humör) ”det där tricket var fint, välkommen och trevlig resa!”. Det är väl lite lagom intetsägande men ändå väcks den där inre gnagande oron och då kan jag ge mej fan på att han säger:

- Aha… då köper jag en ny då. Vad är det för nummer och vad ska jag skriva?

Leviteringskurs nu!

Spärrvakterna som jobbar öppning får lite välbehövlig morgonjympa från degandet när dom plockar upp dagstidningen Metro i tidningsställen. Det är väl inte är så mycket att tjabbla om.

Men; har nån tänkt på ergonomin? Yes, SEKO såklart. Tack och lov. När jag såg den här bilden fylldes jag av en djup förundran. Nya utmaningar gillar vi!

Det är inte bilden i sej som fyllde mej djup av förundran, bör tilläggas, men själva tanken bakom den. Fanns det någon tanke? Ty, när bunten är lyft, var ska den ställas då? Självklaraste svaret: i luften!

I luften ska vi alltså placera buntarna. Sluta negga, arbeta efter de nyupptäckta naturlagarna istället. Ta bort packbanden och skyddsomslaget med bunten leviterandes i luften på ergonomiskt anpassad höjd för att sedan ta bort skyddsarket och vända tidningarna som är huller om buller i bunten så de alla ligger åt samma håll. Så enkelt.

Nu är det namninsamling bland de odugligaste av spärrvakterna som inte än, efter alla dessa år av självpraktik, lyckats bemästra den nya metroleviteringsnaturlagen. Dom gnäller på värk här och där och att de bara får en tekopp som tack från Metro cirka vart femte år för själva plockandet, och uppkomna arbetsskador. Vilket bjäbbstim! Termotekoppen läckte bara ur botten från första användningen, vad annat kan spärrisarna kräva av en termotekopp som kostat tio kronor?

Och så säger dom att Arbetsmiljöverket minsann satt stopp för metroplockandet på pendeltågsstationerna just på grund av dålig ergonomi då oduglingarna behöver avlastningsbord.

Företagen vill enligt uppgift inte ta något ansvar för ergonomin och ersättningen. Nej, nu är det dags att kräva en kurs i metrolevitering samt ifrågasätta varför de andra gratistidningarna ska behöva gå i konken bara för att dom har dyr arbetskraft som delar ut tidningarna när bananrepubliksspärrisarna sköter det helt gratis i tuben.

Psyktips on the go

- Jag hade en sån förskräcklig mardröm inatt. Jag drömde att jag var på fest och sen hittade jag inte hem. Det var jättehemskt, nu är jag jätterädd. Jag tänker på det hela tiden, men det blir det väl inte bättre av heller.
- Men se det så här: om du går på en fest när du är vaken, kommer du ju hitta hem så då behöver du inte tänka på det där nåt mer.
- Det har du rätt i, säger damen och ler lättat och går.

Förfalskade sms-biljetter

Nu ger sig SAC in i ordkriget om de förfalskade sms-biljetterna. Skönt att det uppmärksammas, så vi spärrexpeditörer inte framstår som kompletta jubelidioter när vi bara följer SL:s direktiv.



Klicka på bilden för att läsa hela pressmeddelandet.

Filosofiafton - Orubblig som en spärr

Tjejen stångas med en grinig spärrpinne i flera sekunder. När det inte går att komma in första gången man stångar den, borde det ju helt logiskt funka andra och tredje och fjärde gången. Upprörd går hon till nästa spärr och stångas och ropar ut ett frustrerat ”Aaaaah!”. Sen går hon till nästa och stångas och ropar ännu mer frustrerat ”Aaaaah!” igen. Sen säger hon argt till mej att spärrarna inte funkar.
- Ja men du måste dra kortet. Det där är en spärrlinje som har till uppgift att bara släppa in trafikanter med kort.
- Ahaaaaaaaaaaa.... säger hon som om värsta femtioöringen trillat ner nånstans. Sen drar hon kortet och blir värsta insläppt av spärren.

Bingo.

Tänka sej, tänker jag djupt, vi spärrvakter och själva spärrarna har mycket gemensamt. Vi är båda missförstådda och konstant allmänna soptunnor för dagens överblivna ilska. Men, spärren står där likt ett orubbligt träd och skiter i tjafset, den sköter bara sitt. Helt utan vare sej stånk & stön eller tjohej. Den är mycket klok.

Ge din spärr en uppmuntrande kompisklapp nästa gång vettja, så får i alla fall den lite stöd. Det där var alltså ingen pik till något företag som helst.

Håll i hatten!

Nu har du äntligen en anledning att fira den här fredagen. Nuckan har nosat fram vad vi kan komma att kalla århundradets spärrisscoop i mannaminne. Ty, en bussförare har avslöjat alla saftiga detaljer om den mystiska Skrubbatriangeln. Ikväll kommer det sannerligen att bli livat ute på stan, kan jag lova. Håll utkik själv vettja.

Skrubbatriangeln visade sig faktiskt vara trekantsformad. Utöver det är Skrubbatriangeln ett industriområde i stockholms kommun som finns precis vid gränsen till Tyresö. I rusningstrafik stannar massor av bussar där och i vanlig trafik går framför allt de ganska väl trafikerade busslijerna 807 och 840 där. I Skrubbatriangeln finns två busshållplatser, Solkraftsvägen och Hanviken.

(Klicka på bilden för förstoring.)

Nu kan du sitta där i spärren och på ett nästan nonchalant och uttråkat sätt förtälja allt om den mystiska Skrubbatriangeln åt förbryllade trafikanter. Precis som om du själv varit där en massa gånger och bara tycker att den är så urbota trist.

Men; aldrig får man dock vara helt och hållet avslappnad. Nu har det kommit in ny information till redaktionen om en busshållplats som tycks ha gått upp i rök. Alla ni detektiver där ute, var finns ersättningsbusshållplatsen mot stan som avgår från station Thorildsplan?

Det är nästa nöt att knäcka. Ingen vet visst var den finns. Tydligen inte ens SL. Så förvånande.

Tiden är relativ

- Den är stämplad alldeles nyss!
Med tilltagande upprördhet vägrar tanten låta mig titta närmre på hennes remsa. Hon håller den på ett så pass betryggande avstånd från luckan att jag omöjligtvis kan se det finstilta. Smart, anser hon väl.
- Var god lämna in den tack, jag behöver kontrollera närmre.
- Den är stämplad alldeles nyss!
Jag öppnar luckan för att komma åt remsan och hon drar bort handen för långsamt. Bingo. Nu har jag den i mina tjyviga norparhänder.
- Den är stämplad alldeles nyss!
- Ja, men det är mitt jobb att manuellt visera biljetter.
Efter en snabb titt ser jag att stämplingen gick ut för fem minuter sedan.
- Den här tiden har tyvärr gått ut, säger jag och smackar på en ny fräsch stämpling medan tanten kommer upp i en ljuverlig falsett ”Den är stämplad…AAAARGH!”, ungefär.

Tänk; dom där trafikanterna som säger att jag egentligen ville bli polis, dom har verkligen fel.

Smells like number two from the blue cupboard

Alldeles glad och tillfreds sitter man här med morgonmackan till kaffet och läser Svenska Dagbladet och så ser man en artikel om sms-fusket och så skriker ett upprört “AAAARGH!” inne i huvet.

I artikeln påstår SL att vi med andra ord är slarviga och att det är därför vi släpper förbi trafikanter med förfalskade sms-biljetter.

Varför påstår SL något sådant, när de inte ens ger oss befogenheter att neka trafikant med fel koder? Varför ska vi hela tiden framställas som lata och slarviga, för är det inte så att vi är slarviga med sms-biljetter, ja då vinkar vi ju exempelvis förbi trafikanter för en cirka 200 miljoner per år. Det är så tacksamt att skylla allt som misslyckas på oss puckon som sitter i luckorna.

Samling utanför SL:s huvudentré vettja, så står vi där och vinkar in inpasserande slarvigt tills dom påstår något hyggligt om oss i tidningarna. Eller nej förresten, då lär vi aldrig komma därifrån.

Tunneltågskändisen Katlushka

Vilken föredömlig och vis tunneltågförare. När tidningen Stockholm city stressade ut i stockholmsvimlet för att hålla sina deadlines och för att fråga Katlushka vad hon har för knep mot höststressen, säger hon det som är en spärrexpeditörs våta dröm. Eller nja, men kanske önskedröm i alla fall.

Tänk om alla trafikanterna också skulle vara såhär visa. Då skulle exempelvis inte den där damen idag komma springandes till luckan skrikandes "skynda dej!" för att sedan skrika "fan, nu gjorde du så jag missade tåget!" när jag två sekunder senare stämplat remsan.

En medalj till Katlushka. Because she's worth it!

Rusningar är så förvirrande

- Går inte tågen? Skyltarna lyser inte? frågar den gamle damen.
- Jodå, tågen går. Det är bara fel på den där skylten.
- Jaha, då måste jag ta bussen.
- Men varför det, när det är fel på skylten och inte tåget?
- Jamen det kommer så mycket folk från tåget nu, då måste det vara nåt fel på tåget serdu!
- Det är rusning nu, då brukar det komma mycket folk från tågen.
Misstänksamt betraktar tanten mej, sen kommer hon fram till att jag kan ju kanske ha rätt. "Men det är du som ansvarar för att tåget går nu!" säger hon för säkerhets skull när hon sakta går till tåget.

Tala är silver, tiga är guld

- What shall I do? frågar den vilsne trafikanten som står vid luckan när den är stängd och skylten är uppe.

"You can't go! You can't go!" säger spärrexpeditören skarpt och pekar med hela armen mot tåget. Trafikanten blir alldeles perplex och tittar på mej, bara för att jag råkar stå där i närheten med uniform. Jag kan dock inte ge direkt motsatta direktiv till trafikanten då det är tjänsthavande spärrexpeditör, och inte jag, som är kung på bygget.

Jag promenerar iväg och känner en lättnad över att inte gamle Sverka är här just nu. Och så kan jag med en stilla förhoppning, önska att personer som inte kan engelska, håller tyst i fratiden.

Lågkonjunkturen är här nu

- Fan, jag har bara en kupong kvar. Jag skulle köpa en kupong men jag har inga pengar. Jag har bara kort, säger den stressade kvinnan och går in i spärrpinnen som sätter stopp.
- Jamen köp en kupong på Pressbyrån, dom tar kort.
- Aha... Nej, jag har inget kort. När går du på rast?
Vilken totalt skamlös tvärvändning, noterar jag roat.
- Jag kommer inte att gå på nån rast.

Motvilligt tar hon fram pluskan innehållandes både kort och massor av kontanter minsann. All denna förnedring på grund av blott en reducerad kontantkupong värd tolv kronor.

Nu borde jag fråga efter intyget från Försäkringskassan som bedyrar att hon får åka för reducerat pris, men jag noterar att hennes djupaste livskris redan är nådd. Upprörd och med tårar i ögonen går hon mot tåget.

Vad var det dom brukar kalla oss för minsta lilla nu igen...

Fan, så svårt att komma ihåg det där ordet, jag har det på tungan...







...illojala var det ja! :-)

Ser jag ut som en husmor?

Yes box. I alla fall enligt vissa.

En av mina riktigt sköna favvistrafikanter, i form av en gammal levnadstrött pensionärstant, har hur som helst alltid goda husmorstips till hands. Jag lovar, bland det enda som får igång den tanten så hon blir lyrisk, är när hon får ge goda husmorstips. Läs och lär din nybörjare.
- Är du bra på putsa fönster? säger tanten med ett finurligt leende som betyder att hon är ute efter att sätta dit mig på nåt vis.
- Tjaaa… jo det är jag väl, säger jag och vet att jag redan är rökt på nåt vis.
- Aha. *tankepaus* Vad använder du för medel? nu vet jag vad hon ska sänka mig med.
- Tjaaa… nåt sånt där i sprutflaska eller nåt. Det som finns till hands.
- Aha, men det blir flammigt med såna där. Man ska ta några droppar diskmedel. Yes eller Vips. Då blir det bra ser du. En hink vatten och några droppar Yes eller Vips i. Där satt den, riktigt nöjd och leende går hon till tåget.

Va Gör 'an?

Just nu tänker jag mej en tunneltågschaffis som vid inställt tåg tar sin privata bil och plötsligt blir bilen lika överbefolkad som bilarna brukar vara i utvecklingsländerna. Fyrtio pers klängandes på en bil. Ett tjog surfandes på taket. Nåt dussin hängandes från vindrutetorkarna, och så vidare. Några hönsburar på toppen så blir det autentiskt.

Sisu overload

Den rabiata finndamen drar sitt kort i en spärr längre bort samtidigt som hon stirrar likt ett vilddjur på mej när jag pratar i telefonen. Hon drar och drar kortet i spärren, och sen drar hon kortet i de övriga spärrarna. Spärrarna sköter sitt jobb utmärkt, det ser jag det.

Slutligen kommer den arga finndamen och surrar likt ett rasande bi vid spärrluckan.
- Har du inget bättre för dej än att prata i den där telefonen?! skriker hon.
Jag lägger ifrån mig luren och riktar telefonens mikrofon så att personen i luren kan höra det fantastiska skådespelet som utspelas live.
- Jag sköter mitt jobb. Det där kortet gick ut igår.
- Öppna nu då för fan jävlar! Öppna sa jag ju!
- Nej, det där kortet har gått ut.
Utan att lyssna på mej drar hon kortet i spärren närmast luckan för att sedan få ytterligare ett raseriutbrott á la second world war.

När hon själv slutligen kommer på att kortet gått ut blir hon plötsligt så trevlig.
- Ja men...haha! ...titta! Ja, det har ju gått ut ja! den finska brytningen blir plötsligt klingande vacker. Jag ska köpa ett nytt ja! sen går hon så glad så och köper ett nytt på Pressbyrån.

- Hörde du? frågar jag personen i telefonluren.
I luren finns bara ett stort stort skälvande skratt som växer och växer ända tills damen kommer tillbaka med ett giltigt kort och hälsar så trevligt när hon drar det i spärrens skåra och blir insläppt när den sköter sitt jobb så exemplariskt så.

Mitt liv som eskortbrud

- Var är tåget mot t-centralen? frågar den loje trafikanten.
- Det sista tåget går strax. Gå upp och vänta så kommer det snart.
Trafikanten går upp till perrongen. Ett tag efter att tåget åkt, kommer trafikanten åter.
- Var är tåget mot t-centralen?
- Nämen... Det har ju redan åkt? Du var ju där uppe då?
- Ja, men det gick ju till Hagsätra.
- Det tåget åker förbi t-centralen. Hagsätra är ändhållplatsen. Nu är det nattbuss som gäller.

Duden ser ut som ett blankt A4-ark. För att försäkra mig om att han nu då inte kommer in snart igen och säger nåt i stil med att "ja, men den bussen gick ju mot Tumba", så ledsagar jag trafikanten ut till rätt hållplats och säger att han ska stå på plats och vänta där, sedan ska han ta första bästa buss som kommer.

Nånstans tänker nån

...och då ska man visst ta sig till London.

I Stockholm var det för dyrt att köpa luftkonditionerade vagnar sas det, sen satt vi där och svettades som gnuer i vagnarna. Med lite mer växthuseffekt blir det nog bättre, måste dom såklart ha tänkt då.

Och; lättklädda inoljade män viftandes med svalkande bananblad som erbjuder parasolldrinkar kan ju serva på tågen. Då kan tunnelbanebiljetterna säljas dyrt. "Upplev den tropiska hettan utan att behöva åka dyra flyg. Låt bastkjolade lättklädda män serva dig på resan till Norsborg."

Lucknuckan TV - Talk show 2!

Dagens gästartist är höjdaren Herr Nelson. En sådan stor personlighet behöver knappast en längre presentation. Se en sådan pondus och skarp dialog. Men du, du kan bli grön av avund, så säg inte att jag inte varnade dig!

Givetvis är alla eventuella likheter med verkliga händelser eller personer helt slumpartade.

Legenden om Skrubbatriangeln

Det var en gång en trolig triangel, vi vet alltså ännu inte idag, som hette Skrubbatriangeln. Denna triangel var bland spärrpersonal lika mystisk och mytomspunnen som de egyptiska triangliska pyramiderna. Skillnaden var dock att pyramiderna, visste de med all säkerhet var de var belägna, då de fanns gott om kartor som informerade om detta. Annat var det med Skrubbatriangeln...



Texten är hämtad från SL:s webbsida och det står något liknande i Taxehandboken. Denna text, kom också även att förbrylla skapsynta trafikanter på tågperrongerna vid dess informationstavlor eller kanske hemma nedsjunkna i den sköna läsfåtöljen med en informationsbroschyr som informerade om zonindelningen. Och om den för det lugna sinnets ödesdigra Skrubbatriangeln...



Det här är en detaljerad zonkarta från SL:s webbsida. Ingenjörer använde sina skarpa hjärnor, nyfikna normalbegåvade spärrvakter frågade chefer som bara såg blanka ut som svar och andra ringde kort och gott SL:s kundtjänst. Resultat; Skrubbatriangeln och dess belägenhet förblev ett mysterium.

Spärrvakterna kollar kartor, speciellt då kartor utgivna av SL, men finner ingen Skrubbatriangel på någon av dem. Spärrvakterna kollar hållplatsregistret, men finner ingen Skrubbatriangel där. Alla visste att Skrubbatriangeln var belägen i zon B, men ingen visste var. Skrubbatriangeln började likna en ande. Ogreppbar,omöjlig, onåbar, otrolig, osynlig och många andra ord som börjar med o:n.

Skamsna satt spärrvakterna där i sina kurer och hoppades att ingen skulle fråga efter vägen just till Skrubbatriangeln. När inte SL vet, hur kan då den lilla spärrexpeditören?

Till slut, en lång, lång, lång... ja, jag vill verkligen understryka ordet lång, tid där efter kom Svaret. Eller, delar av ett svar i alla fall. Legenden säger att en utomordentligt ihärdig arbetsmyra på SL:s kundtjänst, som letat överallt, slutligen fann den. I Skrubbatriangeln finns det en busshållplats, namnet på den har sedan länge förfallit i glömska. Förbi den busshållplatsen, åker en buss, numret på den har sedan länge fallit i glömska.

Sinnesfrid.

Spärrexpeditörerna visste nu att Skrubbatriangeln existerade. De behövde inte tveka på Skrubbatriangeln, precis som de gör på guds existens. Dom visste inte exakt var den var, men trösten var att någon någonstans där ute... vet.

Vill du veta mer om Skrubbatriangeln och om exempelvis dess belägenhet, hållplatser som finns i området och så vidare. Tveka inte, ring!

Ordning och reda, pengar på freda!

Enligt Taxehandboken ska vi spärrexpeditörer enbart kontrollera en av kontrollkoderna på sms-biljetterna. De betyder att de flesta sms-förfalskarna kan fuska, då de redan lärt sig denna enklaste av kontrollkoder.

Utan att vi blivit officiellt instruerade, då vi lärt oss övriga kontrollkoder av kontrollantkollegor, står det nu att läsa i Dagens nyheter att SL säger att vi inte ska släppa in någon alls med ogiltig biljett. I’m puzzled, att inte godkänna förfalskade biljetter är svårt när man inte har befogenheter att kontrollera de ”hemliga” koderna.

I artikeln meddelar SL även att år 2009 ska sms-biljettviseringsmaskiner installeras i spärrarna. ”Trust me, I’m your local car dealer traffic!” Inte vara ironisk. Jag slår mej på kinden som straff. *smack smack*

Tror dom på dinosaurier också?

Nu får SL-Orwell-neggona kamma luggen! Nu har jag hittat en tomte till va, på den däringa blaskan Ordfront.
Han tar i! När jag läser alla tryggböcker och grejer som ges ut, känner jag mig ju jättetrygg! Det spelar ingen roll att vi blivit utkastade i kylan sena nätter och morgnar när en massa dårar smyger på en och man är helt allena. Kom igen, att inte få ta första och sista tåget till och från jobbet längre och sånt där va, det visar att vi är trygga i oss själva. Och; det står ju att vi är i trygga händer?! Capish!?




Lita på gamle Bettan! ... Eller Biggan kanske är mer lämpligt här. Jag tycker att Biggan har den bästa lösningen nu när det har skitit sig så här pass.

Orwellska SL är bara ren inbillning

Alltså; ödet har sina nycker. Jag tänkte efter mitt förra inlägg att ”nä nu ska jag skita i bloggen några dar, liksom skita i allt kul jag ser och bara låta det vara som det är, utan min inverkan”. Sen bestämde jag mej att allt arbetsrelaterat alldeles bestämt skulle vara sådär lagom tråkigt och sen öppnade jag senaste numret av lokalblaskan. Vad ser jag där det första jag gör liksom?

Varför ska det vara så roligt för hela tiden? Nu kan jag ju inte låta bli att skriva igen? Who's punishing me? En lobotomering och sen ”yes!” har man den rätta sinnesfriden då man inte bryr sej om ett skvatt. Det välkomnar vi varmt här på energiska femtonmannaredaktionen.

(Klicka på bilden för förstoring.)

Jag tycker att SL:s Trygghetscentral borde ringa trafikanten och sen skicka ett bud, en trygghetsvärd. Värden levererar Trygghetsboken och kanske även Trygghetsbroschyren till den här oroliga trafikanten. För att lugna trafikanten kan trygghetsvärden även informera om att "nä, vi har inga planer på lårbenshalsbrytarspärrar, vi har planer på falluckor ner i en köttkvarn". Mycket tryggare så. Sen kan allt gå sin gilla gång igen för trafikantens del.

Lagom tryggt och säkert va? Fan, jag borde jobba på den där Trygghetscentralen ju, jag har talang.

Ähmen, kamma dej!

Tanten står där vid grinden och jag kan skymta något typ av kort där inne i handen. Med betoning på inne i handen ja, med liksom handen för giltighetsperioden.
- Kan du komma hit med kortet eller kanske visa kortet lite tydligare?
Tanten ler som nyfrälst och vinkar, fast antagligen är hon bara senil.
- Ursäkta, men om du ska passera, behöver jag se ditt färdbevis närmre, tack.
Tanten fortsätter att le och vinka. Och håller kortet inne i handen.

Då tantens kropp är på själva jorden, och hennes sinne är i yttre rymden, öppnar jag grinden så hon kan passera.

Glatt går hon iväg och när jag ser henne bakifrån ser jag en... ja... i det stora vita håret...

En rosafärgad kam, modell större.

Bara så att ingen råkar missa denna pärla...

Varje gång jag ser den här bilden som är upplagd på Urspårning, blir jag alldeles lycklig. Vilken tavla! Eller ska jag kanske kalla den för en tyngre roman med språkliga nymodigheter?

Bojkotta Metro!

På sensationtidningen metros första sida idag skriker huvudrubriken Så luras SL av ny sms-bluff. Artikeln meddelar att ett program som genererar sms-biljetter kan laddas hem från internet. Programmet ”lurar kontrollanter, spärrvakter och busschaufförer”, enligt Metro. Med tanke på det skrivna i papperstidningen, antar man lätt att dessa förfalskade biljetter är identiska med de som SL själva skickar ut.

Men; när jag sedan läser artikeln på metros webbsida står det helt andra saker där. Nu har plötsligt Metro själva använt förfalskade sms-biljetter.



Metro har alltså med förfalskad biljett försökt passera vid pendel, tunnelbana och buss. I nätartikeln informeras det att det fungerade att passera åtta gånger av tio. Om nu sms-systemet är knäckt, som de påstår, varför fungerar det då inte tio gånger av tio? Är det exempelvis så att någon kontrollkod inte stämmer, ja då ser den observante genast att biljetten är förfalskad.

Att Metro publicerar denna artikel är delvis försvarbart för att påpeka brister i systemet. Men, då de själva försöker passera med förfalskade biljetter och biljetterna trots allt inte genereras på ett korrekt sätt, innebär det att alla de som nu fått tips om programmet och laddar ned det och använder det, kan åka fast för urkundsförfalskning som är ett väldigt grovt brott med fängelse som trolig följd.

Jag anser att metros totalt etiklösa sätt att försöka lura oss som viserar biljetter är respektlöst och det uppmuntrar folk, speciellt ungdomar, till olydnad som kan stå dom själva dyrt då de inte även har med giltiga färdbevis, som testpersonen i metros reportage hade.

Även tidningen Svenska dagbladet rapporterar om metros oseriösa tester, vilket förvånar mig.

De som tagit störst moraliskt ansvar är Dagens nyheter. Dom har kontaktat SL och blivit meddelade om faran med urkundsförfalskning, och informerat sina läsare om det. Tack DN!



Just idag har vi spärrexpeditörer märkt att det fuskas väldigt mycket mer än vanligt med sms-biljetterna. Tack för det Metro!

19:10

Den cowboymannen är då lika pålitlig som stationsklockan, minst. Det dagliga larmet kommer från hissen. Exakt samma minut som igår. Och i förrgår. Och så vidare.

Det är nästan beundransvärt att en person som åker hiss dagligen pallar med att trycka in larmknappen ett flertal tiotal sekunder innan han slutligen trycker på våningsknappen och åker iväg. En utmärkelse till honom från mej.

Sen, när han med Zeb Macahan-steg kliver ut ur hissen, går han där med sin rutiga flanellskjorta, jeans och en tänd cigg i munnen. Och så stegar han till nästa hiss och gör samma sak.

Softa luckor I like

"Vad ska du jobba med sen då, så du har ett riktigt jobb?" frågade en del mej när jag satte mej här i luckan. "Jamen, det här är ju ett riktigt jobb" sa jag då alldeles bestämt.

Det där med karriär, har jag tänkt, det är allt för oftast för såna som har för stora egon att mätta. Varför sträva när man kan softa? Och pressen, ja tänk dej pressen man känner när man väl exempelvis blir en kändis och sitter där i TV-soffan och ska vara seriös när man bara egentligen vill ta det cool.

Fläskläppragatans Gott & blandat - Salta godisen

På servicekursen presenterades olika trafikanttyper, så det är väl lika så bra att jag följer exemplet och presenterar den här trafikanten och dess typ då.

Det här är Hulda. Hon är 45 år och kommer från Värmland. Hon har stilmässigt sett fastnat i 80-talet, men det är för att hon bott i en garderob de senaste årtiondena då hon inte är kapabel att hantera sociala situationer. Hulda träffas på hispan och hon är grundaren av S&M Sweden. Hulda använder trettiodagarskort.

The abyss - Inte bara en film

Saxofonmotherfuckerfromhell är tillbaka och tutar i sin lur efter ett långt långt uppehåll. Tänka sig, det är lustigt, han har tutat en massa under tiden, men inte just där jag befunnit mig och just då.

Jag låter ett urklipp ur en gammal blaska illustrera mina känslor i nuläget då ord känns futtiga.

Fläskläppragatans gott & blandat

Hooray!

Jag är en av de få utvalda!

Varför inte prata som folk?

- Hur många kuponger kostar det? Hjääälp, hur gör jag?! utbrister den melodramatiska damen som har en oanvänd remsa i handen.
Har man en tråkig vardag, kan man ju alltid försöka att göra den lite mer exhalterande, tänker jag.
- Det kostar två kuponger inom tunnelbanans zon A och det är bara att lämna in den till mig.
Damen gör med överdrivna gester ansats att riva bort de nedersta två kupongerna från remsan. Hmmm... Remsorna har ju inte ens perforering, så givet att man gör så då ja.

Tänk om jag här skulle följt de gamla charmtrollskursreglerna. Enligt dom reglerna får jag inte säga ordet nej. Tänk om jag hade sagt, helt enligt de direktiven, "ja ja ja ja!" och sen "...låt kupongerna vara kvar". Varför har vi gått en ny charmkurs efter den undrar jag nu? Inte för att den är vidare klokare, men man får i alla fall säga ordet nej vid behov nu. Hooray.

- Nej, nej, nej... stopp. Lämna in remsan till mig.

Katastrofen undveks tack vare den nya charmkursutbildningen. Phu. Men jag glömde säga frasen det är inte lätt att veta, som är den nya grejen man inte ska missa.

Äckligt godis är bjudgodis!

Damen langar fram remsan och lägger en tuggad godis på disken. Jag stämplar remsan. Damen går.
- Hallå, du glömde den där där godisen.
- Aha, nej det är inget jag ska ha.

Då vill jag vara kakmonstret!

- Är det muppar som sitter på det här jävla bygget? gormar den arga trafikanten.
- Nej, tyvärr, informerar jag.

Tänk om vi ändå vore så gulliga och skojiga.

Aja, alldeles för snart kan nog trafikanterna få skratta åt våra knallturkosa nya uniformer i alla fall. ”Urless och kinesiskt vattentorterad designers gruvliga hämnd”, är själva temat runt den nya uniformen.

Pussa era remsor och åkkort farväl!

Nu när domedagen kanske stundar och stämpeln med ilfart snart åker in i ett pyttelitet laboratorietillverkat svart hål och det inte heller (på grund av brist av trafikanter) blir nåt mer tjuvåkande och tjatande på för snåla stämpeltider, kan jag ju i alla fall kanske hinna dra min sista vits? Eller vits och vits, men lite underhållning medan vi väntar på undergången hur som helst!

Idag hände det; en trafikant kom med sitt SL Access-kort och sa att det ju inte funkar. Jäpp, you know what I had to do.

Jag tog in kortet och lade det på accessmaskinen. Fem snabba pip senare sa jag att "det här är godkänt!" och så släppte jag förbi trafikanten som blev så glad så.

Sån tur att inte trafikanten visste att fem snabba pip betyder att kortet inte är godkänt och därmed är, eller egentligen borde vara, ogiltigt då.

Och, en ytterligare tröst:
Komihåg vad som står i bibeln Liftarens guide till galaxen om planeten jorden: "i stort sett menlös".

Det gör det hela faktiskt betydligt lättare på nåt vis.

Testa du med!

Bara man stirrar tillräckligt länge och väl på grindknoppen så öppnas grinden.

(Tror vissa i alla fall.)

Dan före dan före dopparedan?

- Öppna! Öppna! Öppna då för fan! skriker en röst som är hetsig till tusen.
I ögonvrån noterar jag en ilsken liten rultig filur till tomte (bara mössan saknas) som står vid grinden och viftar hetsigt med remsan, medan jag expedierar en civiliserad trafikant. De flesta bara hoppar över spärrarna, bör tilläggas. Ty, när skoldagen är slut är häcklöpning en mycket populär ungdomssyssla.

När jag expedierat kunden vid luckan, rusar den ilskna lilla rultiga tomten fram till luckan, trots kön bakom föregående kund. Han ska alltså tränga sig, hade han tänkt sig.
- Va fan släpper du inte in mig!? Du släpper ju in allihopa!
- Nej, det gör jag inte. Jag släpper ju inte in dig.

En armé av tomtebloss tänds på stubben och en kaskad av ilskenheter får mig liksom att tänka på fina nyårsraketer också, såna som exploderar och blir dalande stjärnor och grejer. Jag får en sån lust att säga ett glatt "gott nytt år!", men han skulle aldrig fatta. Jaja.

Jag är ingen tupp

Alltså; en sån där stolt jäkel som ska vara förmer än andra och bara vara sådär ego-inriktad va. Och så fick jag en utmärkelse från Risken finns, en sån där ”I love your blog”, där han skrev om gamle nuckan:

Jahaja, tänkte jag, det där är väl inget att stoltsera med va. (Och så funderade jag på vilka sju jag i min tur skulle nominera till samma pris. Det skulle i så fall vara typ alla mina enda sju bloggkompisar dårå, för jag läser ju nästan inga andra vidare regelbundet.)

Sen såg jag veckans placering på Bloggtoppen va. Letade bland bottenskrapet och fann mej bland, tjaaaa… låt mig säga inte så illa till va.

Jag är absolut inte den som skryter och skränar och försöker dra till mig en massa uppmärksamhet så nu har jag börjat fundera på trenchcoat och såna grejer för att vara mer anonym på stan från nu då, så man slipper uppmärksamhet alltså.


Ganska lagom va?