28 december 2007

In the ghetto

Hela vänthallen är full av dudes med tjackryckningar och tillhörande pundarsnack.
Och givetvis småungar som är hangarounds för att dom vill ha gratis öl.
- Åh han så här va, säger den energiska pundaren med kutrygg och hoppar som om han vore självaste Ringaren från Notre Dame, medan ansiktet förvrids av tjackryckningar och ölen svämmar över. Sen hoppar Ringaren från Notre Dame ut från stationen och till Systembolaget, där han ska tjacka mer bärs.

In på stationen kommer nu ytterligare en fining med bihang (och med tjackryckningar såklart). Han går bestämt mot grinden som jag nyss öppnat för en barnvagn.
- Hej, säger han världsvant och viftar lite spasmiskt med armar och ben medan han passerar spärrlinjen och låter barnvagnen vänta.

En hel hord av…
ja herre Jesus vad, egentligen?
…stormar nu in på stationen och hoppar över spärrarna. Rökandes, ryckandes, gormandes runda ord och drickandes går horden med dom skitiga kläderna in i hissen och trycker på alarmknappen cirka tjugo gånger innan horden kommer på att det är ju upp den ska.

Ringaren från Notre Dame hoppar åter in på stationen med ölkasse och hoppar och hoppar och hoppar över spärren och sen hoppar han upp för rulltrappan. ”I can hear the bells, I can hear the bells”, tänker jag.

En till hel hord av…
ja herre Jesus vad, egentligen igen?
…kommer in på stationen rökandes, hostandes och tjackbabblandes medan horden (ja hela bunten i den!) sparkar fram benen vid spärrarna och plankilankar. Sen går horden in i hissen och jag tittar lite på horden som att ”men hallå...?” och då ser horden upprörd ut och då syns en massa hyttande nävar och hörs en massa gormilorm och sen åker horden upp alldeles bestämt direkt, utan alarmtryck.

Hohojaja, suckar den gamle härdade nuckan. Här i hooden finns dom fina grabbarna, konstaterar hon, medan hon stänger luckan för att åtminstone slippa få raketer inskjutna av dom tuffa kvarvarande skitungarna med för stora kepsar.

20 december 2007

I jul blir det i alla fall kul

Ibland kommer det såna där typer och filmar i T-banan, men aldrig får då nuckan vara med i ett endaste litet hörn av produktionen.
”Jamen ur bild nu då”, säger dom (om nuckan ens skulle våga gå i vägen), eller ”stå inte där och fula ner bilden nu då” (om nuckan skulle råka visa sin nuna framför kameralinsen).
Suck, måste nuckan medverka i Big brother och idol för att bli en stor fet kändis undrar hon nu?
Vissa skjuter i och för sig en förfärligt massa folk för att bli kändisar. Det funkar ju det med.

En gång kom det ett träligt gäng från Bolibompa och skulle filma på nuckans station.
- Jag behöver låna din toalett och byta om, sa en av dom där typerna.
Sen kom typen ut från toaletten som en stor gul kyckling och sen filmade dom den stora gula kycklingen på perrongen och sen gick dom därifrån. Jättekul säger nuckan nu.

Men hur hade det blivit om nuckan fått hålla show undrar hon nu?
En Dolda kameran och så lattjar hon lite med trafikanterna på måfå och sen har vi en show som heter duga.

- Blåsut, säger den präktiga trafikanten.
*nuckan blåser ut och blåser ut och blåser ut*
- 40 spänn för det där, cash now pleaaaze! Hahahahahaha! Gastar den vettvillige nuckan.
Sen stoppar hon dom 40 kronorna direkt i fickan för att precis där efter vägra släppa förbi den präktiga trafikanten och skälla ut denne för att den måste ju vara hederlig och betala ju.

Hur bra TV som helst ju, men nej, så får man ju inte göra. Vanliga hederliga arbetarjobb verkar ju vara som klippta och skurna för att bara finnas där för att vara tråkiga.
Det är bara att fortsätta säga hej och stämpla, hej igen och stämpla igen.
Skämta får man faktiskt göra på fritiden. (Tjohooo, snart är jag julledig!)

12 december 2007

Bajsmannen extra super refined verzion

När man glömt den hederlige gamle Bajsmannens existens, dyker det givetvis upp en ny. En extra super refined verzion, så att säga.
Så funkar universums lagar. Den där jäkla evolutionen gör ju så att allt förfinas och den tuffaste uppstickarn överlever.

Intet ont anande går man på rast och köper sig en yoghurt som man tänkt avnjuta när man kommer tillbaka till spärren. Så kan man ju tänka sig att det ska bli i alla fall.
När man träder in i spärren igen möts man av en rutten tät vägg av bajsdoft, som genast får en på andra tankar; överlevnadstankar. ”Snabbt nu fan då, lös av kollegan så du kan öppna luckan och vädra ut den här skiten innan du dör här i spärren! Jag vill inte döööö såhär!”

”HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!” gallskriker man inne i huvet, men i huvet kan ingen höra en skrika.

Jäklarns vilken smart kollega. Kollegan har ju kommit på tekniken hur man kortar ned rasterna brutalt så att kollegan kan gå ifrån spärren som en vinnare och komma hem fett soft tidigt.

När kollegan gått öppnar man givetvis stationens dörrar och sätter luckan på maximalt öppet.
”Snälla gud i himlen” ber man (en kris är en kris!) ”ge mig ett mirakel nu då så att jag står ut med den här tunga bojan som retar mitt luktsinne så gravt att jag funderar på snabbt nackskott som den barmhärtigaste av utvägar!”
Men; ingen gud tycks lyssna på det desperata ropet på hjälp.

55 minuter senare efter Den stora skitningen går en tjej gastandes förbi, typ fyra fem meter från spärrluckan.
- FAN VAD DET STINKER BAJS HÄR!

En och en halv timme efter Den stora skitningen kommer en såndär stureplansslyngel och …
- Fan vad det luktar skit från din lucka. Fy.

Det här får mig att tänka på cigarravsnoppare i maffiafilmer, ohyggliga bilbomber och hagelbössor med extra krut.

11 december 2007

Vin och en platta öl går oxå bra

- Här har du en chokladask, varsågod! Säger den stilige unge leende mannen som, misstänker jag genast (slug som jag är!), är en såndär som inte vill bli tjock och äta upp den själv, för han har ju fått den från jobbet.
- Tack så mycket! Säger jag och tar emot chokladasken, som för övrigt har hjärtformat innehåll.

Muntert sms:ar jag genast min kollega för att fråga hur många chokladaskar med hjärtformade praliner hon har fått från sina trafikanter på sistone.
”Håll käften :-)”, löd svaret kort och gott.

Som tur är har jag hjärtpraliner att tröstäta (skrattandes av välbehag!) mot dom hårda orden.

Det skulle visserligen inte passa helt illa om en charmör till kom nu med en flaska flott champagne också. Helst Dompa. Men sånt blir dom ju inte lika tjocka av nä, så nån sån kan jag nog inte fövänta mig det närmaste seklet.

06 december 2007

Öva hoppa plint först e ett gott tips

En lantis med snorbroms, stilig tajt manchesterkavaj och vattenkammat hår står och tittar frågande på ett gäng ungdomar som hoppar över spärrarna, sen kommer han fram till mig och snackar med nån bräkig dialekt.

-Hoppar dom sådär?
-Ja.

Lantisen blir så pass uppeggad av svaret, att han går rakt in i spärrpinnen, som såklart sätter stopp.

-Jamen, säger jag, jag tänker då inte hjälpa dig att planka, du får allt hoppa själv i så fall.

När lantisen hoppar får jag på nåt konstigt vis för mig att han är som den där målningen ”Den döende dandyn”. Inte ens för att jag kan minnas mig ha sett den där tavlan. Men en riktig tavla blev det i alla fall.

Han hoppar lixom med en fot fast i spärrpinnen för att resten av kroppen bara lixom flyger över och hans frågande ansiktsuttryck och utsträckta vädjande arm gör mig bara lixom sådär ”Ååååh jäklar, vicken pose!”.

Men; kul är kort.
En dov duns i golvet hörs.
- AAAAAJ! Skriker lantisen.

Lantisen krälar upp från golvet och jag ser honom i spionspegeln när han halt och lytt sakta tar sig upp för trappan.

En femma på att han pröjsar nästa gång han åker.
Eller att han åtminstone inte hoppar.

04 december 2007

Nuckans finfina experttips!!!

Framåt småtimmarna sitter man ju där och är sådär skittrött och bara vill gå och hänga sig. Alternativt sova. Men det går ju inte.

Då gör man såhär istället:

1. Sätt på typ Las Ketchups ”The ketchup song” typ skithögt. (Gloria Gaynors ”Never can say goodbye” är också skitbra om man är på ett lite flådigare humör!)

2. Stampa takten kraftigt så du får igång energiflödet och veva gärna lite obemärkt med armarna oxå.

3. Sjung för fulla muggar.

(4.) Om det kommer en trafikant och stör: Hosta till så att det ser ut som att du bara ville få ut nåt äckligt ur halsen.

Voila! Nu e ru som ny igen och pallar en timme till.

Men, nästa gång du blir trött, ja då är det kört. Då är du nog bara i stånd att sjunga karaoke till typ den här och försöka ta i lite extra i refrengerna så du härdar ut till slutet. Och sen ta den igen.

29 november 2007

Kan inte staten sponsra valerianatabletter också, som lite tilltugg vid T-ingången?

-Hur långt kommer jag på tjugo kronor?! Gastar den vettlösa lilla brunetten med viftande armar och uppspärrade ögon (som om hon precis sett ett spöke!).
Hmmm, tänker jag konstaterande, hon ser mer ut att behöva sig en rejäl överdos Valeriana för den där tjugan, men nåväl.
-Ingen stans tyvärr, den billigaste biljetten kostar fyrtio kronor.
-Fan vad ni är dåliga på SL! Jag jobbar och har betalat för den här infrastrukturen och så släpper du inte förbi mig när jag behöver åka! Ni ska släppa förbi dom som behöver åka!!! Fy fan på dig!

Det var väl jag borde sagt att skatterna bara betalar hälften av kostnaderna för kollektivtrafiken, andra hälften ska resenärerna betala via biljettköp.
Men, äh, jag avstod.

23 november 2007

Min nya favvis - Big time

Den blonda lilla ärtiga bruden rotar i sopkorgen och hittar en burk… två burkar.. och, se där, en tredje.
Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmm, tänker jag.
Den blonda lilla ärtan hittar ett intressant papper i sopkorgen. Hon tar upp det och börjar läsa det helt och hållet skamlöst, för det där är ju spännande grejer. Sen hittar hon ett annat papper som ser mer ut som ett långt kvitto så det låter hon vara. Slutligen hittar lilla ärtan ett till papper, ett A4-ark.
Jäklarns, nu gör hon bekvämt för sig och sätter sig och läser A4-pappret mycket grundligt i trappan.
Lilla ärtan slänger A4-pappret när hon läst klart det och börjar fixa och dona med sina burksamlarpåsar. Det är mycket som ska fixas och hon gör det metodiskt och utan jäkt.

Dom där spionspeglarna har sina fördelar, tänker jag mysande medan jag tjuvkikar vidare.

Den blonda lilla ärtan gör ett sista djupt rotande ner i papperskorgen för att se till att hon inte missat någon godbit och sen går hon och ställer sig vid grinden. Hon vill ut.

Jag öppnar givetvis glatt åt lilla ärtan och ler lite sådär alldeles extra. Hon är ju häftig. Lilla ärtan går vidare till entrédörren. Där hittar hon en till sopkorg och rotar med stor omsorg i den ända ner till botten. Intresserat och systematiskt går hon igenom sopkorgen med dess allehanda innehåll. Hon plockar upp tomma plastpåsar från sopkorgen och viker ihop dom och stoppar dom in en annan påse för senare behov.
Det där är en synnerligen skamlös ärta, tänker jag imponerat. Nog för att folk brukar samla och plocka lite överst sådär i sopkorgarna, men den här är något verkligen utöver det extra. En raritet.

En stund efter att lilla ärtan lämnat stationen, smyger sig en mystisk sopdoft in på stationen.
För mitt inre öga ser jag henne stå i en container och systematiskt rota och checka grejerna.
Vilken Hjältinna.

22 november 2007

Psst, du... köp ett gäng spärrar oxå


Vad väntar du på? Gå in på Tradera och börja buda nu då.
Sätt din egen spärrvakt exempelvis vid din ytterdörr.
Ge spärrvakten en etthundra år gammal stämpel och lite papperslappar (det är inte så noga!) och skäll på spärrvakten efter noter att den inte ska vinka förbi en massa folk sådär. Säg valfritt belopp som spärrvakten ska ta ut i avgift och sen är det hela i ruljans så att säga och då är det bara att bjuda hem alla gamla snåla polare som du vill ge igen på för gammal ost.
Spärrvakten kan med fördel även placeras vid entrén till en större galleria.
Givetvis kan spärrvakten trolla med knäna och tyda vilken diffus taxehandbok som helst.

16 november 2007

Nuckorna demonstrerar, nuckorna har fått nog

Ur dagstidningen Stockholm City:
"SL överväger att bryta samarbetet med leverantören av det nya biljettsystemet SL access.
-Det är helt oacceptabelt att systemet blir ytterligare försenat, säger trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm"


Nejmen herreGUUUUD!? Australiensiska ERG hade (och har!) ju problem att hålla avtalstiderna med de andra företagen som anlitat dom innan SL och då finns det ju inte en möjlighet att dom kan ha samma problem med SL!?
Det kunde inte SL ha vetat att det skulle bli såhär!

ERG har under de senaste åren brottats med stora ekonomiska och tekniska problem.

Nejmen herreGUUUUD!? Hur kunde detta hända!?
ERG har ju bara varit på konkursens brant redan innan SL anlitade dom... och så kommer dom och har ekonomiska problem NU också!? Dom borde skämmas, för det kunde ju inte SL ha vetat att det kunde bli såhär ju!

Företaget ERG:s bristande förmåga att hålla ingångna avtal gör att vi nu undersöker vilka möjligheter som finns för att gå skilda vägar och ta hjälp av en annan leverantör, säger Christer G Wennerholm.

Prutt-ERG!!! :-(
För det är ju inte SL som har för trög aktivitet innanför hjärnbarken!!!

Basta!

09 november 2007

Är svart en inre färg?

- Jag glömde en grön påse på tåget med viktiga papper!
Jag noterar att medelåldersdamen är mycket upprörd och jag försöker få reda på åtminstone vilken vagn hon satt i - vilket skulle visa sig inte vara den allra lättaste av uppgifter.
Jag ringer till trafikledningen och dom säger att jag ska ringa tillbaka om 5-10 minuter, då får jag svaret på om föraren fann den begärliga påsen eller ej.

- Jag ska ringa tillbaka till dom om 5-10 minuter, så du kan stå där borta och vänta så länge, säger jag till damen och pekar på allt som är bortåt från spärrluckan.
Hon viker inte en milimeter.
Hon står kvar som ett missnöjt och argt stenstod mitt framför luckan och stirrar på mig.
Okej, tänker jag, "Arga leken börjar nu", tydligen.
Jag ser en bok som hon håller i famnen. Titeln är mycket väl synlig då hon håller boken upp mot bröstet, "Din personliga inre färg".

"Den låg på golvet", säger hon plötsligt.
Jag ger henne bara en blick som säger att "du, det är lite sent att tillägga det nu".
Men, ve den som ger sig; "Det var ett kinesiskt tecken på påsen."

Lite över fem minuter har äntligen gått och jag ringer trafikledningen igen.
"Vi hittade bara en blå påse med en matlåda i", säger dom.

Damen växlar från stålgrå till svart som ett åskmoln och jag hör nästan mullret när blixtrarna slår omkring henne.
Svart var nog hennes inre färg, misstänker jag.

31 oktober 2007

Kollektivt är kul

Tar plats i den näst intill tomma vagnen. Slår mig ner i min favorithörna vid fönstret och ställer väskan på sätet bredvid. Jag plockar upp en gammal tidning och börjar läsa om det elaka gatuvåldet.

Påklivandes kommer nu även två gamla kärringar, såna där du vet vars mungipor övertygar även den mest inbitna trögskallen att: ”Jo, gravitationen kommer faktiskt underifrån, och den är stark, jättestark.”.

Den ena kärringen ställer sig vid min väska.
Hon stirrar överlägset på mig.
Jag tittar förvånat på den ena kärringen för att sedan titta lika förvånat på den andra. Ty, hela vagnen är ju tom i övrigt så de torde hitta trevligare sittplatser.

- Flytta den där! Jag ska sitta där!
Jag tänker att ”jaja, man får väl ha överseende med dom där galna kärringarna som gravitationen har tärt lite väl extra hårt på”, så jag tar min väska i knäet och håller tyst.

I och med att min väska är så stor och den ligger i min famn, ja då måste jag ju sträcka ut armen lite extra, inte för mycket, nej det är ju bara vulgärt, men bara lite lagom för att vara på gränsen till oförskämd. När jag läser artikeln om gatuvåldet alltså.

- Du får inte ha din arm över på min sida! Skriker kärringen.
- Är det så att du störs, ja då kan du givetvis flytta till vilket annat säte som helst, då vagnen faktiskt är tom.
- Du måste flytta på dig! Bort med dig! Jag vill sitta här och jag ska sitta här!
- Nej du, jag satt här först och du kom hit och var oförskämd. Du kan gott välja ett annat säte.
- Det är du som ska flytta på dig!

Då jag beslutar mig för att den här konversationen är av en grad avsevärt under den absoluta nollpunkten, fortsätter jag att läsa tidningen och hon försöker då och då att knuffa tillbaka min arm, utan resultat.
Jag ifrågasätter förundrat tidningsartikeln: ”Men är verkligen dom där gatuvåldssiffrorna så orimliga och konstiga att förstå sig på? Jag menar, stan är ju full av galna kärringar?”

Slut på filosofieaftonen.
Dags att kliva av.
Jag reser mig upp och hon flyttar inte på sina ben så jag stöter mot dem lite extra kraftigt.

"Because she´s worth it!"

27 oktober 2007

OBS skitviktigt!

En gubbelubbe kommer skyndsamt från tåget och ställer sig vid grinden.
- Kan du öppna grinden, jag måste bajsa!

29 september 2007

Konstiga regler #1

Sitter här och funderar över hur det skulle se ut när en betalande sjuåring tar med sig ett fritt (STORT!) antal barn under sju år.
Det är helt möjligt, enligt taxehandboken.

Jag tänker mig ett stort böljande hav av tvååringar som skriker och just precis lärt sig gå.
Och en betalande sjuåring.

Frågan är; ska jag ringa och varna trafikledningen då som sedan varnar tågförarna?
Svaret är; Ja, om något av barnen vinglar när det passerar spärrlinjen, eller beter sig redlöst på något vis, ska jag göra det.

Gudskepris att det finns regler.

28 september 2007

Nakenchocken i luckan

”Åh neeej!”, tänkte jag först deprimerat när jag såg företagets nya variant av vita damblus som inte döljer en endaste åtråvärd detalj där under.
Denna negativa tanke skiftade dock mycket snart till ett betydligt gladare ”åh JAAAA!”.

Ty, med en blus som denna som har en så pass låg trådtäthet, eller ska jag kanske kalla det hög trådtunnhet, kan jag ha mycket kul på arbetet.

Kanske ett par tofsar förföriskt dinglandes från vardera you-know-what kunde vara ett sätt att reta trafikanternas sinnen med?
Eller kanske en fräsig leopardkorsett där under? Ja, jag torde kanske rent ut av skriva en lapp på korsetten ”Grrr... Hey Sexy! Ses efter jobbet! … You wish!”.

När arbetsledningen kommer på besök och gormar ”av med dom där underkläderna!”, ja då ser jag bara teatraliskt förnärmad ut och säger ”Snusker!”.

För att matcha den sexiga genomskinliga toppen, måste jag givetvis ha något fräsigt och lustfyllt på underkroppen.
Vad sägs kanske om en kjol (fasiken att det inte finns minikjolar kvar i sortimentet!) och till den ett par kinky nätstrumpbyxor?

I och med att skorna till uniformen bör vara svarta, ja då har jag givetvis på mig ett par högklackade svarta lackskor vars utformning intygar om en total avsaknad av kyskhet.

Kort där efter kan jag ge mig fasiken på att det inte snålas in på blusarna längre.
(Eller kanske det snålas än mer???)
”Det får kosta skjortan!”, gormilormar ledningen och sen badar vi alla i nunneliknande uniformer gjorda av tygväv tjock som en cykels gummidäck.

Jaha, varför den där nunneuniformen nu då, sitter jag här i spärren och förundras till synes förvånat över då.
Sen kan jag skrocka alldeles gott och äta en stor näve popcorn.


04 september 2007

Kapten Haddock for spärris!

- Bomber och granater! Bandit! Din luskung! Parasit!

Där upptäckte Kapten Haddock att trafikanten har en förfalskad SMS-biljett.
Numret man betalar till är 72150, så därför antog den listiga trafikanten att biljetten även kommer från det numret och då blir ju spärrisen nöjd och släpper igenom en!
Eller kanske inte riktigt.

- Gamla knölsvan! Far och flyg! Vedervärdige!

Trafikanten blir kallsvettig och Kapten Haddock passar på att prata riktigt riktigt högt i mikrofonen så att alla andra i vänthallen hör vilken skojare som är framme vid luckan och försöker luras, som i sin tur gör att resultatet blir en sämre kollketivtrafik för dem alla - det vet dom allt för väl.
”Men .. men..”, säger skojaren. Skojaren knappar hysteriskt på mobiltelefonen. In på IR-portsmenyn, sätter på och stänger av IR för att sedan gå in till SMS-menyn och hysteriskt skriva ett SMS, fast det inte blir nåt SMS ... för att där efter...

- JAG KÖPER EN BILJETT!
Trafikanten springer därifrån för att inte synas åter.
- Ditt bjäbbande spöke! Din stendöva stallknekt! Pottsorkar och palsternackor!
När showen är slut återgår dom andra trafikanterna som står och väntar i vänthallen till sitt.

- Vid alla nerlusade sopprötter! Din olycka! Dårhushjon!
Kapten Haddock tar hand om nästa dam, som försöker springa förbi viftandes med en utgången biljett.

Ibland önskar man allt att man var Kapten Haddock vid såna där tillfällen.

28 augusti 2007

Ior skrattar inte han heller

Hur många människor, som inte är från vettet, sitter och skrattar för sig själva?
Nä just det, inte vidare värst många.

Hörde av en kollega att en skolklass fått till uppdrag att hitta en glad spärrvakt.
Han var ruggigt populär.
För det fanns ju tydligen ingen annan.

Ty som spärrvakt får man höra så mycket gnat och gnäll från alla håll och kanter, att det vore ju rent nästan sådär förhöjt Jesus-aktigt om man satt där leende och som med en gloria.

Ja, nästan tamejfan rent dåraktigt.

17 augusti 2007

Småpotatis-Joe & Calle-kula = avis

Hähähä! Joe Labero och den där Carl-Einar Häckner, ja dom kommer att verka vara nyböarjare när nuckan sätter igång att trolla!

Nu har jag fått ett testkort till det kommande inpasseringssystemet där en sensor i spärren känner av kort som är i närheten och då öppnar sig spärren, om kortet är giltig dvs.
Kreativ som nu nuckan är, planerar jag givetvis kommentarer som jag ska säga till förundrade medresenärer!

- Sesam öppna dig! Ska jag säga och sträcka ut armarna mot spärren som på nåt mirakulöst sätt öppnar sig (testkortet e gömt i handen såklart).
- Oj, kanske nån säger då. Eller åtminstone tittar lite sådär ojigt på mig.
Då kan jag säga:
- Det tar tid att få in knixen, men öva vettja!
Så säger jag till alla dom där ojarna och sen är T-banan full av sesam öppna dig-ojare.

Finemang!

Sen ska jag vid andra tillfällen ha kortet i bakfickan på jeansen och lixom sätta mig lite sexigt på kortavläsaren. Sen när spärren öppnas, ja då ska jag säga "den måste gilla min häck" till en såndär ojare.
Sen kan jag säga, om jag vill vara lite elak:
- Prova det där du med!

Finemang!

Sen kan jag ha kortet i ytterfickan av väskan och säga till trafikanterna vid spärrarna att:
- Hundra spänn på att den där spärren diggar min moonwalk!
Och så moonwalkar jag förbi spärren med väskan nära sensorn och...

Finemang!

Och sen ska jag...
Kreativitet är viktigt sa min gamle lärare förresten till mig en gång i tiden.

13 augusti 2007

Eskortservice, såklart

- Men asså nu har min mobil lagt av. Den har inge batteri och jag har köpt en SMS-biljett, vad ska du göra åt det? Säger den blonda puman.
- Alltså, det är ju ditt ansvar att ha tillräckligt med batteri för att kunna visa upp biljetten. Det kan inte vi stå för.
- Jamen herre guuuud, vad dåliga SL är!!! Jamen jag har ju biljetten här i så SL kan ju se den sen när jag kommer hem!!!

Hmmm... Nån gobit från kontrollen som vill följa en blond puma hem?
Snälla, nån?

Jag är nog bara kinkig och behöver pampers

Just precis när jag sitter här och undrar om kanske möjligen Antikrundan kan masa sig hit för att värdera den gamla stämpeln, gurglar jag till...
Sen kommer ett stort spontant skratt för att slutligen avlösas av en potpurri av känslor som sliter mig någonstans mellan förtvivlan och pinsamhet.

Personaltidningen stoltserar över utvecklingen.
Borde inte utvecklingen gått lite snabbare ändå?
Eller är det bara jag som är synnerligen kinkig?
RSVP

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

10 augusti 2007

Måste skaffa draculagaddar också

- Jag vet inte varför, men jag gillar inte dig, säger fyllskallen som är stammis på stationen och stoppar in sin remsa i luckan.

Hmmmm, tänker jag djupt.
Kan det kanske ha nåt att göra med att jag inte gillar honom heller?
Ty, var gång han stoppar in sina lortiga händer genom luckan, fylls hela spärren av en ilsket illaluktande rökdoft.
Det i sin tur kan mycket väl avspegla sig med en vämjelig min i min nuna som gör att han, otroligt nog i detta fall, uppfattar ansiktsgrimagen helt och hållet undermedvetet?

Om det tvistar de lärde. Kanske.

07 augusti 2007

Moderniteter - snart i en spärr nära dig

På museum i det högteknologiska Finland har nuckan hört att dom har våra gamla hederliga arbetsredskap, stämplarna. Som utställningsföremål från mer forntida händelser asså.
museum.

Hohoho, och här sitter man med en stämpel som turisterna tror att vi plockar fram bara för att det ska vara extra charmigt under turistsäsongerna.
Japanerna fnissar och tar foton på dom stackars spärrisarna som arbetar med stämplarna daterade runt typ år 1955 och fransmännen står där och gestikulerar och tycker att det är charmigt! Garvandes såklart.
Vid dom tillfällena är det extra kul att även ställa fram matlådan, asså den man förvarar remsorna i, för att bjuda på det där lilla extra.

Andra bullar blir det minsann när det nya betalsystemet kommer igång, då kan vi äntligen sitta här stolta med det avancerade datoriserade maskineriet för att omedelbart donera stämplarna till medeltismuséet.

Köerna blir militäriskt raka och ingen ohyfsad skojare kan smita förbi den som spärrisen betjänar och skrika att tåget faktiskt går nu och då måste spärrisen faktiskt betjäna skojaren först. Näpp, för maskiner är maskiner och dom tar ingen hänsyn till förbismitare. Ha!
Och sen dom där som kommer och så saknas det några kronor för biljetten och så anklagar dom spärrisen för att vara en snåljåp som inte pungar ut pengar ur egen ficka för att pröjsa deras biljetter. Just dom lär ju få problem när maskinen inte hostar ut en ynkaste biljett innan pengar stoppats in i maskineriet. För det blir ju lite mer pinsamt att begära stålars av spärrisen då. Hoppas jag i alla fall.
Och sen alla dom där som kommer springandes och hysteriskt skriker ”skynda dig!”… ja dom kan ju stå där och få härdsmälta medan maskinen tuggar på.

Finemang, helt enkelt.

Det enda problemet jag kan komma på såhär i förhand med dom där högteknologiska maskinerna är att dom inte kokar kaffe latte och bakar goda fikabröd.

05 augusti 2007

Hoho jaja

- Du, du skulle ha tittat på mig när jag gick ut där! Säger den uggleglasögade damen ilsket och pekar på en av spärrarna.
- Jaha, varför då? Säger jag såklart.
- Ja du ska faktiskt titta på mig. Du ska passa dig jävligt noga för jag ska polisanmäla dig!!!
- Jaha? Jamen gör det då. Då slipper du stå här och bli arg.

Just precis exploderar den uggleglasögade damen totalt.

- Jag känner faktiskt en som har jobbat på SL och han säger att du inte alls ska göra sådär!!! Nästan skriker ugglan.
- Jaha? Jamen om du har problem med det här så är det bäst att du polisanmäler då.

Då gormar hon lite till, tills hon slutligen åter igen för hundraelfte gången deklarerar att hon ska polisanmäla mig och sen går hon.
Hohojaja, tänker jag.
Av nån konstig anledning dyker Fablernas värld upp i huvet.

18 juli 2007

Same procedure as last.. typ... day

- Är det morgon eller kvällen?
- Det är kväll nu.
- Jamen hur ska jag kunna veta?
- Tjaaa.. du kan skaffa en digtal klocka som visar 00-24... Och, affärerna är öppna nu, komihåg det. I Vällingby alltså.
- Hur ska jag kunna veta, säger hon och tar sig upp till perrongen.

Nu är det bara att invänta snacket om stängda affärer då.

15 juli 2007

Jag vill ha en megafon

- Är det där morgon eller kvällen? Säger den gamla damen och pekar på stationsklockan.
- Klockan är 18.25 och det är kväll, säger jag.
- Ojojoj, ja hur ska jag veta, det är så ljust jämt. Jag ska åka och handla.
Hon visar mig sitt färdtjänstkort och jag tänker inte mer på det efter att jag släppt in henne.

En timme senare...
- Ojojoj, det var stängt, det var för tidigt. Klockan var bara sju.
- Nej, det är kväll nu och livsmedelsaffären i Vällingby är öppen.
- Ojojoj, dom sa att det var för tidigt, att jag ska komma senare, nu är för tidigt.
- Nej, dom har öppet till 22, det vet jag.
- Det är för tidigt hur som helst, jag får åka senare.
- Åk tillbaka nu om du ska handla idag, dom stänger om tre timmar.
- Ojojoj hur ska jag veta vad tiden är när det är så ljust, jag får handla senare.

Undrar, tänker jag, om jag skulle ställa fram en stor spegel, då snackar hon med högsta sannolikhet med den istället. Och då har hon nån som håller med henne också.
Två flugor på smällen.

09 juli 2007

Goddag yxskaft reloaded

- Men, det där kontrollnumret stämmer inte med ditt telefonnummer. Den där sms-biljetten är ogiltig.
- VAA!? Jamen jag fick ju den här biljetten från en kompis nyss?
- Precis. Du måste beställa din egen biljett.
- Fan vad jävla dåligt! Hon hade ju redan köpt en biljett och då ska ju jag också kunna åka på den. Nej nu plankar jag.

Räddarna i nöden

"Jag brukar inte dricka men ikväll drack jag, jag behöver taxi, ring efter en taxi" säger fyllekärringen med en whiskyröst som vittnar om helt andra dryckesvanor än hon själv utger. Magen är som gravid och jag hoppas vid gudarna att så inte är fallet.
"Jag har tyvärr bara en interntelefon" säger jag.
"Karlar, jag är rädd för karlar, ring en taxi" incisterar fyllekärringen.

En kvart tjugo minuter senare, när jag fått höra allt om hennes liv, dvs allt som en helt vanlig kioskroman innehåller... Kärlek, ond bråd död, vänskap, svek samt fäbod i jämtland...

- HAN HAR KIDNAPPAT POJKEN! RING POLISEN! POJKEN ÄR KIDNAPPAD!
Där gick det förbi en helt vanlig afrikansk man med en liten pojke i famnen.
- Jaha, och vad grundar du det påståendet på?
- HAN HAR KIDNAPPAT POJKEN! DET FINNS SÅ MÅNGA BARN SOM FAR ILLA I DEN HÄR VÄRLDEN! RING POLSEN!

En tio minuter senare, när jag gjort det väldigt klart för henne att jag inte kommer att anmäla en helt vanlig man med ett barn till polisen...

- DU SITTER HÄR OCH DET ÄR DITT ANSVAR ATT TA HAND OM ALLA DOM HÄR BARNEN SOM FAR ILLA!
- Jaha, varför?
- JA FÖR DU SITTER DÄR!

En kvart senare, efter en massa fortsatt gormande om världens lidande barn...
- Okej, om du går hem så åker vi ifatt tåget och kollar upp den där mannen, men då måste du gå, så spärrvakten blir lämnad ifred.

Hallelujah,
nån gång ska jag skriva ett ode till väktarna.
Räddarna i nöden.

05 juli 2007

Jag gillar när det är fjong i skyltarna

*gung gung gung gung*

Jaha, hur slutar det där då?

*fjong! hoppsan!*

Jaså.

Dom där nya fjongiga golvskyltarna som står på stationerna är roliga.
Inte för att dom har vassa kanter som folk kan förblöda av och för att folk snubblar över dom där långa svarta fötterna som sticker ut en 50-60 cm åt var håll, nej för jag är ju ingen sadist heller.

Däremot är det intressant att se hur många fjongar dom (både skylten och personen asså) kan ta och fortfarande stå kvar på fossingarna.

Goddag yxskaft

SMS-biljetterna är ju alldeles jätteroliga för alla gnidiga fifflartyper kommer ju genast på att "aaaah! nu köper polarn en biljett och sen skickar han den till typ alla sina polers och så blåser vi spärrvakten!" och sen skrattar dom hela högen bergis gott åt det hela vägen till stationen och sen när dom kommer till spärren med sin nyfådda biljett från polarn..

- Det där numret stämmer inte. Den biljetten är ogiltig.
- Ahmeeen! Jag har haft det här problemet flera gånger! Släpp in mig nu då.
- Nej, det är en ogiltig biljett. Du måste köpa en själv.
(Märk väl där att jag sa att hon måste köpa en själv.)
- Eeeeeh... hur gör man?
(Märk väl, trafikanten som kommer med en sms-biljett vet inte hur hon ska beställa en sms-biljett.)
- Vart ska du åka?
- Vällingby.
- Ett R och ett A utan mellanslag till telefonnummer 72150.

*hon knappar och knappar och ser besvärat störd ut*
*jag myser* (och skulle gärna skrocka lite, för effektens skull)

- Ahmeeeen! Nu ser du att jag skickat iväg det två gånger och jag har fortfarande inte fått nåt! Det är nåt fel!
- Neeeej, det står att du skickat det till SL, men du kan ju ha satt in vilket nummer som helst som SL och dessutom måste du visa mig den giltiga biljetten innan du passerar.
- Ahmeeeeh! Nä nu går jag!

Och så plankilankar hon.

"Allt det där besväret för 16 kronor", tänker jag.. och så skrockar jag förnöjt.

03 juli 2007

Saxofonmotherfuckerfromhell goes guitar

"Ta med den där gitarren", säger saxofongubben till nån i stationstelefonen.

Åh neeeej, när han för en gångs skull har den där jäkla saxofonen ur truten, då planerar han guror istället. Nu får jag väl snart en hel ensemble här.

Etiklektion i T-banan

Masar mig på tåget tillsammans med en familj som har typ 500 småungar. Mamman och den stolta pappan går och sätter sig i den ena änden medan ungarna är typ överallt, utom just där föräldrarna är.

-Mamma mamma, jag hittade ett kort! Skriker ungen, som är i femårsåldern, genom halva vagnen så att alla hör.
Jag hann slänga ett getöga på det och såg att det var ett 30-dagarskort giltigt till den 24 juli.
-Kom hit med kortet, det är mitt kort, säger mamman.
-Nej mamma, det är inte alls ditt kort! Skriker ungen upprört.
-Jo, det är mitt kort, kom hit med det, säger mamman.
-Nej mamma, jag vet att det inte alls är ditt kort! Skriker ungen... gråtandes.
-Det är mitt kort! Kom hit med det! Säger mamman nästan lite argt nu.
-MAMMAAAAA.... Det ÄR inte ditt! Skriker barnet och gråter hejdlöst och högljutt när han går och ger kortet till sin mamma.

Vad bra att mammorna är föredömliga så att barnen lär sig vett och reson!

30 juni 2007

Ett sant jäkla geni +++++

-Jag kan inte röra armarna, jag har kortet i fickan, säger den medelålders helt och hållet uttryckslösa mannen i den beiga jackan.

Överrrumplat konstaterar jag att den där var en bra en och så säger jag "okej" och så släpper jag in honom.
Hur ska jag liksom kunna veta om det stämmer eller ej?
Och själva regeln att dom alltid måste lämna in sina kort eller dra dom själva sätts väl ur bruk då, eller?

Var gång dom lyckas med såna här sk snilleblixtattacker, brukar jag efteråt tänka på hur jag ska göra för att vara lika, eller åtminstone snarlikt, smart själv nästa gång det händer.
Nästa gång ringer jag SLs kundtjänst och frågar hur jag ska göra och då måste antagligen trafikanten vänta i typ 100 år för då måste ju den där på kundtjänst med hög sannolikhet skicka upp frågan till närmaste chef och sen kommer svaret... ja när?
Det får nog dom flesta att betala. Alternativt planka för egen maskin.
Come on sucker!

29 juni 2007

The return of the Saxofonmotherfuckerfromhell

-Det var Idas sommarvisa. Fan va jävla bra!!! Det var det bästa jag hört! Fan jag gav nog alla mina pengar till honom nu.

En beundrare har han visst.
Men den beundraren är bra på lyset.
Det är väl det som krävs.

28 juni 2007

Sätt att försöka planka #2

"Jag har tappat min plånbok" säger den kvinnliga fd rapstjärnan och går in i pinnen när jag sitter vid station Fridhemsplan.
"Jaha..?" säger jag.
"JAG HAR TAPPAT MIN PLÅNBOK SLÄPP IN MIG!" skriker hon som en stucken gris.
"Alltså, det är tråkigt, men jag får inte släppa in nån sådär" säger jag.
"JÄVLA IDIOT!" skriker hon och sen skriker hon igen och igen om att hon tappat sin plånbok (men hon har ingen polisanmälan fastän närmaste poliskontor finns precis där uppe) och sen går hon rasandes därifrån.

Såhär efteråt kom jag på att jag kunde ju ha tipsat henne om att hon om nån kan ju stå och sjunga vid T-banan för att få in biljettkosing.

Kanske nån gammal slagdänga som

Got to get and get again and again
And I`ll get you got so you remain the same
Got to get and get again and again
I am what I am and I`m playing my game


..eller nån annan svängig låt!

Men oftast säger dom att dom har korten hemma men kan åka ändå.

27 juni 2007

Sätt att försöka planka #1

Trafikanterna har en hejdlöst obegränsad fantasi när det gäller att klurilura ut hur dom ska åka gratis. Värsta uppfinnarJockarna!
Problemet dom stöter på är bara det att det är typ femhundramiljoner andra innan dom som kommit och kört samma trick och då blir det helt enkelt "Sorry, pysen!".



Endel har kommit på den briljanta idén att springa in i spärrpinnen, för när man springer så måste ju spärrvakten öppna.
Eller?

En riktigt minnesvärd surkärring kom varje dag samma tid med ett fiolfodral i handen. Hon stressade och stressade och sprang in i spärrpinnen, som alltid tog stopp, sen sa hon alltid skarpt: "Jag har bråttom! Öppna!".
Då sa jag alltid "nej" och då blev hon alltid skitarg och gnällde om att tiden var knapp fastän nästa tåg går om typ 4 minuter och det är fem meter till perrongen.
Till slut tog hon alltid grinigt fram sin remsa som jag stämplade och så sa jag alltid "det lönar sig inte att försöka springa förbi, så du vet det till nästa gång" och sen kom hon alltid tillbaka dan efter och sprang in i pinnen igen.

Jag vet inte riktigt varför, men när jag ser det här videoklippet tänker jag på den där surkärringen som bara ska hålla på att kuta hela tiden och inte kommer någonvart.


20 juni 2007

Nu är det sommar nu är det sol

-Tack så mycket, jag hann inom en timme! Hej då!
Gammeldamen ler lyckligt mot mig, hon har ju hunnit handla och åka tillbaka på en och samma stämpling.
Jag sitter här och är mest bara väldigt förundrad. Hörde jag just ett tack? Och varför, egentligen, hon fick ju den tiden hon skulle ha?

-Fett coolt! Säger den lilla grabben precis där efter gammeldamen när han får sin remsa stämplad.
Är jag med i dolda kameran nu, eller vad?
Tycker dom verkligen att det är fett coolt att få sina biljetter stämplade nuförtiden?

-Jag vill ha en tidtabell tack.
-Jamen visst, säger jag och ger den till damen där efter grabben.
-Tack så jättemycket! Ha en trevlig dag!
-Det samma, det samma, säger jag och ler en gnutta överraskat tillbaka.

Nu vet jag.
Det är sommar.

Jaja, snart är det höst igen.

11 juni 2007

Presenttips för barn 3-10 år

-Jag hittade den här leksaken på tåget, den kostar 120 kronor, säger den lilla rara flickan till mig och ger mig en uppsättning av fighting grandads.

Fighting grandads är två gamla arga gubbar med käppar i högsta hugg som släpar på sånadär rullväskor som varenda gamling har. Dom är uppskruvningsbara så när man skruvar upp dom börjar dom att slåss med sina käppar.
Tänk att barnen kan vilja leka med dom där, tänker jag, hela tunnelbanan är ju full av dom ändå. Här i tunnelbanan är dom dessutom gratis att titta på.
Lurade småbarnsföräldrar, ta med era barn i tunnelbanan istället så spar ni samtidigt stålars på kalaset!

-Öppna grinden! Skriker kärringen med rullvagnen argt.
För att betona det hela skakar hon grinden frenetiskt, och jätteargt!
-Isåfall måste jag se ditt färdbevis först, tack.
-Öppna grinden, du ska inte komma här och tro att du är nån jävla kontrollant!

As real as it gets!

10 juni 2007

Saxofonmotherfuckerfromhell

Och vem står nu inte mot väggen i vänthallen avslappnat och coolt med ena benet upp på väggen och lirar ett käckt välkänt potpurri av låtar ... med saxofon.

Idag försöker han sig även på att lira en ny låt och själva den akten gör att jag i samma stund inser att jag inte kommer att ha insamlig till ett nytt nothäfte åt honom. Ty, när en saxofons toner skär sig, låter den som den gnälligaste av fioler, i kombination med en såndär gammal kaffekokare som tjuter när kaffet är klart.

Nej, nu funderar jag på att börja sporta.
Lira handboll, från luckan.
Mitt mål är givet.

06 juni 2007

Lucknuckan tycker till

Alltså, när det kommer en saxofonist gående som lirar svängig jazz och som sedan sparkar fram benet sådär klassiskt vid pinnspärren för att planka och inte tappar en endaste ton medan han passerar spärren, då är det fan för lätt att planka.
Ja, det är verkligen hög tid att införa slutna spärrlinjer nu.

Samtidigt säger SL att dom vill ge spärrisarna provision för att "öka deras vilja att sälja biljetter".
Jag tackar jag, jag försöker med en aldrig sviktande envishet att sälja biljetter till såna som absolut inte vill köpa alls och så vill dom öka min vilja att sälja biljetter?

-Det är väl inga kontrollanter ute vid den här tiden? Jag menar jag kan väl planka säkert nu? Frågar en snubbe med flickvän.

Jag vill absolut gå en kurs hos SL om hur jag ökar trafikanernas vilja att köpa biljetter och när jag sedan ökar försäljningen efter den kursen, ja tar jag glatt emot provision.

-Är det sant att tåget kommer om 23 minuter?
-Ja.
-Ok, säger killen och plankar.

usa here I come!

Higsätra 3 min!

Det där var då mig en liten kaxig uppstickare!
Alla andra digitala skyltar följer strömmen och visar

Hagsätra 3 min

medan den där säger precis vad den vill.
Jag diggar den där skylten.

***usa 5 min

Yes! Måste pipa strax. Hejdå!

04 juni 2007

Den som sare han vare!

-JÄVLA RASIST!
-Ni måste ge mig era färdbevis, sen öppnar jag grinden.
-JÄVLA RASIST! JÄVLA RASIST! ÖPPNA!
-Nej, det är inte rasistiskt, det kallas för intäktssäkringsregler och dom berörs alla av.
-JÄVLA RASIST! JAG ANMÄLER DIG! ÖPPNA!
-Du kan väl anmäla mig hur mycket du vill. Jag öppnar inte förens ni gett mig era färdbevis.
-DU ÖPPNA NU JÄVLA RASIST!

Det är alltid lika givande att ha diskussioner med just den här typen av trafikanter. Intelligensen flödar!

Det afrikanska paret med barnvagnen är i eld och lågor över den rasistiska spärrvakten.
Dom får inte åka gratis, så rasistiskt av mig! Jag borde packas ner i en trång låda och skickas ner till mörkaste Afrika!

-JÄVLA RASIST! ÖPPNA! TÅGET GÅR!

Jag tar en klunk te och börjar läsa dagens tidning som om ingenting har hänt medan jag väntar på att dom gastat klart, det brukar funka alldeles utmärkt.
Mycket riktigt, nu plankar den ena och den andra langar in 40 spänn i luckan.
Om jag vore riktigt nitisk skulle jag ju nu då kunna hävda att avgiften är avsedd för den som plankade och därmed kräva 40 spänn till, men.. äh.

Sånt är livet som spärris,
om man är av svenskt ursprung kallas man ”Jävla rasist!” och om man är av utländskt ursprung kallas man ”Jävla svartskalle!”.

01 juni 2007

Lockande luckor

Idag fick gamle nuckan ett vykort från soliga Spanien, där luckorna säkerligen är fulla av glada apelsiner och håriga & brunstiga hingstar med moderniteter så som stämpelmaskiner(!) och miniräknare(!)... Och kanske till och med, vågar jag ens tro det... pennor?!

Att få vykort tycker nuckan är kul, dom är ju verkligen inte så många!
Först såg nuckan det liggandes där på hallgolvet och då tänkte hon givetvis surmulet att det kommit 100% fel.
Men, se hur nuckan lyste upp!

"Nuckan!"

Yes that's me!

"vi är här och skiter i din blogg.."

Vafan?! Ny knycklar jag ihop fanskapet och slänger den här jävla skiten!!!

...men snart gör vi inte det längre.

PHU.. (inte han den där nallen)

M & retardo

Tänk vilka fina arbetskompisar jag har, tänker nuckan då och längtar med iver till luckan igen.


30 maj 2007

Shit happens - Del 2

Fortfarande lite tagen efter rullatorskitardamen, berättar jag om incidenten till en kollega på samma station.

- Hon var som en TJUR, du vet! Och hon rusade in i vänthallen.. och SKET!
- HAHAHAAA! Det är hon då! Hon brukar skita här har jag hört! Träffade du på Runkargubben då också?

What a wonderful world

Trollnuckan

-Hu! Det är troll! Dom är troll! Är du ett troll? Säger gubben och tittar misstänksamt på mig.
Hmm.. han e en ganska koko stammis den där. Vad svarar man på den frågan?
-Ja, jag är ett troll. Ett schyst troll.
Gubben hoppar till förskräckt och ögonen spärras upp när han hör att jag faktiskt är ett troll.
Sen rusar han till rulltrappan och åker upp. Han blickar med en vild blick över trollen som populerar vänthallen.

Hur mår en person som ser troll undrar jag nu.

29 maj 2007

En riktig skithistoria

Nu när vi är inne på bajs, så e den här märkliga incidenten rätt passande.

En dam kommer till spärren och säger upprört att det ligger en bajskorv i hissen.
Hon beskriver den imponerande utförligt.
"Den ligger där i ett hörn och den är sådär kringlig som en riktigt stor bajskorv, men det finns inget papper där."

Väl vid hissen såg jag att ja, mycket riktigt, där låg det en praktkringla.
Och inget bajspapper.

Toapapper - Bara för klenisar

Same same but different

Står i kön på Coop forum bakom en kvinna som har ett ton grejer i vagnen.
Först på bandet ställer hon givetvis äggen (sånadär med hård kartong i botten och på toppen och inget på sidorna).
Otroligt smart, tänker jag.
-Äggen kan gå sönder! Säger hon skarpt till kassören.
-Dessutom går dom ut den fjärde juni! Det är dåligt!

Köp några andra ägg dårå, psycho! Tänker jag. Dom har ju flera olika sorter och så måste hon välja just dom med kort datum?

Nu lägger hon på några sånadär vacuumerade småbaguetter.
-Dom där går ut om två dar! Det är förskräckligt!

Alltså; vad är det med den där...? Det är väl bara att köpa nåt annat bröd då.
Och så har dom ju färska butiksbakade baguetter också!

När psychot lastat klart låter hon sin tomma jättevagn stå kvar sådär demonstrativt länge så att jag inte kan komma fram och lägga på mina grejer på bandet så att kassören slipper vänta när mina varor lastas upp sen när det är mintur.

Nä, vilket jobb man än har, så kommer dom där och förpestar, dom där som ska gnälla bara för att gnälla.
Det är bara vokabulären som är något annorlunda.

I affären: -Det är kort datum!
I t-banan: -Vad snål du är med tiden!

I affären: -Var rädd om äggen!
I t-banan: -Nej, du får inte ta i min remsa!

I affären: -Min vagn ska stå där tills jag flyttar på den!
I t-banan: -Jag ska ha svar på min fråga genast, oavsett hur lång kö det är bakom mig!

Vad är problemet, egentligen?

28 maj 2007

Shit happens

Tänk dig,
om en gammal dam på perrongen skulle säga till dig:
-Jag behöver bajsa jag behöver bajsa ge mig den där soptunnan eller en hink!

Tänk dig,
att du då säger:
-Jag ska hjälpa dig till närmaste toalett, du kan inte bajsa på perrongen, tyvärr.

Tänk dig också att en annan trafikant säger:
-Det är bättre att du bajsar i byxan än att du bajsar här på perrongen.

Tänk dig att den gamla damen blir helt galen och vägrar lyssna och bara skriker när du ska hjälpa henne till toaletten.
Och tänk dig också att den enda lösningen du ser är att ringa väktare, hon rullar ju sin rullator åt ett annat håll än utgången, och toaletten.
Tänk dig,
att sedan när du står vid telefonen och ringer efter väktare, kommer det en dam förbi spärren som har sett allt.
Tänk dig att hon då säger:
-Hon bajsar nu. I vänthallen.

Holy ... shit?

25 maj 2007

T-banan - Det nya Cirkus Cirkör

Snubben i det stora tillfixade fluffiga håret hoppar spänstigt upp på spärren och hoppar som den vigaste katt över glasdörren för att sedan handlöst kasta sig voltandes mot golvet. Väl på golvet gör han en kullerbytta för att sedan resa sig upp sådär avundsvärt smidigt och springa skrattandes därifrån som att "det där var ju inget, haha!".
Håret är imponerande nog lika tillfixat fluffigt som innan noterar jag.
Hur är det rimligt?
Är tyngdlagen i tunnelbanan satt ur funktion?
Nej du, vad var det jag sa, nu har den där gymnastreklamen slagit igenom på stort.

Tankar om ändlösheten

-Vet du varför det inte finns några bögar i rymden?
-Eeh neeej?
-Rymden är ändlös hahahahaa!

Ibland är trafikanterna allt vitsiga, konstaterar jag.
Direkt efter det, när jag sitter där och tänker på hur rymden skulle se ut om den var tvärt om, alltså en enda stor ända, kommer det givetvis en gammelgubbe med ett färdtjänstkort som gick ut i mars 2007. Han var inte lika vitsig när han fick reda på det.

Nåja.
Färdtjänstkortets giltighetstid är inte ändlöst, tror jag att jag fick gammelgubben att slutligen förstå i alla fall.

24 maj 2007

Feeling hot hot hot!

-Excuse me, we must go to erotica festival?
-Run to the other exit and out to the left.

18 maj 2007

Internet är ändå bara en fluga

-Kan du kolla på internet var Armémuseum ligger? Frågar den unge herrn.

Hehe, nu blir jag ju nästan lite förlägen, men i sann lucknuckeanda beslutar jag mig för att göra det bästa av situationen!

-HAHAHA! Den var kul! Med tanke på att jag sitter här med en stämpel som använts sedan 70-talet ...
*visar stämpeln för honom*
... och har en portmonnä för sedelpengarna ...
*pekar på portmonnän*
... samt slutligen förvarar remsorna och mynten i en matlåda...
*lyfter upp matlådan så underverket kan beskådas*
Tjaaa.. jag beräknar att vi får internet till spärrarna om en cirka 20-30 år!

Killen ser förvånad ut.
Sen skrattar killen häpet.
Sen sätter killen på autopiloten och går därifrån av ren häpnad.

Ibland funderar jag på att byta ut portmonnän och matlådan mot en kassaapparat, och inte vilken kassaapparat som helst!



Jag undrar bara om den säger "PLING!" sådär roligt högt när man öppnar den?

16 maj 2007

Gummitarzandreamz

Ett gli med en stor tuff keps kommer lastad med en skateboard och hoppar upp på spärren med ett spänstigt gymnastiskt hopp. Där efter tar sig gliet över spärrens glasdörrar för att sedan hoppa ner på golvet på andra sidan.
Så kavat gjort av den där lille gummitarzan!

-HALLÅ HALLÅ HALLÅÅÅÅÅÅÅÅÅ?! Gummitarzan ropar på mig.
Jag segar mig extra innan jag slutligen tittar åt hans håll, för varför ska jag vara på alerten och ge en plankare service? Nej, där går gränsen, tänker jag argt.
Där står det lilla gliet till tarzan och visar sitt terminskort till mig så snällt.

Vad i hela friden..? Tänker jag.
Hmmm.. nu vet jag! Det är den där reklamen som slagit igenom. Den där när dom kavata elitgymnasterna hoppar över spärrarna!
Snälla, kan man inte installera studsmattor vid spärrarna avsedda för oss mindre gymnastiskt begåvade undrar jag nu?

15 maj 2007

A world full of ... snuskhumrar?

Nu vet lucknuckan äntligen vem hennes läsare är.
Hallå där din lilla snuskhummer!

Vid analys visade det sig att en stor andel av dom som hittar min blogg söker på sådana ord och fraser så som ”kuksugare”, ”slicka fitta” samt ”suga kuk”.
Vart kommer man då om man givetvis inte kommer till den gamle nuckan!
Oborstat språk lönar sig! Hörrö din runkarfjärt! Höhöhööö! *nuckan skrockar*

Här är nuckans mest populära inlägg hittills:
Jag, en kuksugare

NU vet jag vart julchokladen tar vägen!

En mamma och hennes son kommer och ställer sig vid spärren.
Dom e finklädda, så jag antar att dom är bortbjudna nånstans.

-Tog du med julchokladen?
-Nej, jag trodde du gjorde det.
-Då måste vi gå hem och hämta den då.

11 maj 2007

Kvalitetssäkring i spärren

”Ett nyckelband är ett verktyg som hjälper dig att hålla ordning på dina nycklar.”

Nähä???

”Har du inget nyckelband har du förmodligen något annat knep att hålla ordning på nycklarna.”

Nähä???

”Har du inte det dröjer det troligen inte länge förrän du måste leta efter nycklarna, vilket tar tid och känns onödigt.”

VA!? Jag som lägger mina nycklar en för en lite överallt! Va menaru!?

”Kvalitetsledningssystemet har samma uppgift som ett nyckelband, det skall hjälpa oss att hålla ordning och reda på det vi gör, så att våra medarbetare och resenärer blir nöjda!”

Okej, tips nu för fan!
Vad ska jag hänga i det där jäkla nyckelbandet som jag fick? Jamenar, på nyckelringen måste jag ju ha nåt utöver nycklarna som kanske typ .. ett majablad? Eller två?!
Till det är det faktiskt även helt accepterat att bära en religiös huvudbonad.
Hmm.. Rastafari! Jag har en såndär stooooor röd-grön-gul stickad mössa med en tjugo trettio frallor i!
Sen… sen fan sitter jag slött o fnissar o glor på Cheech & Chongs ”Up in smoke” på laptopen! Ya man!


Sluddrit å lååååångsaaaamtt schnackar jag med traffickanterrna sårom anmeller mig o jag blir schickad på kissprov!
Väl på kissprovet säger jag till sköterskan ”Peace sis!” sen försöker jag byta kissmugg sårom sere och lackar ur.
Då kommer doktor Sleippner och rycker mej i örat och säger barskt ”Pundare!” och jag heller hela muggen med kiss över honom!

Det är ett tänkbart och mycket lockande alternativ.

Några fler tips om vad jag kan ha på mitt nya nyckelband för att hänga med i kvalitetssäkringen?

03 maj 2007

Hallelujah moments

En ytterst grå, fast i en brun gammal ful kjoldräkt, medelålders dam kommer fram till luckan med ett himmelskt leende. Det där kan bara betyda en sak, tänker jag. Jag ler givetvis stort tillbaka, för nu jag ser jag vad hon har i handen.

-Vill du ha en...
-Nej tack.
-Okej, hejdå.

I vanliga fall brukar jag med ett lyckligt grin tacka och ta emot dom där frikyrkliga tidskrifterna för att genast hänge mig åt läsningen lustfyllt och mangla dom med 10000 nyfikna frågor.
Men äh.. den här hade en så pass tråkig framsida att jag inte ens knappt pallade att lyfta på ögonbrynet åt den. Lyckliga damen, där slapp hon undan minsann!

Annat var det den gången när dom tre Jehovas vittnen-brudarna kom till mig och gav mig tidskriften "Vad gud kräver". High-time! Bara den rubriken var fröet till 10000 frågor!
Medan frågorna haglade likt spön i backen, och dom letade och letade efter svar i biblen, satt jag där och kände mig alldeles fulländad och i total samklang med universum, eller kanske till och med gud. Det här måste vara himmelen, tänkte jag.
Svarslösa stod dom där bläddrandes och dom frälsta leendena kom på sned.
-Men snälla, jag vill veta varför gud är mer fördömande än bara helt vanliga småbarnsföräldrar som accepterar en hel del skit som deras småbarn åstakommer. Varför ska guden vara mer fördömande än småbarnsföräldrarna? Och kan man inte rent ut av likna oss vid guds småbarn? Och är gud inte rätt småaktig då om vi inte tillåts göra nåt så kallat fel?
Stressade sa dom att dom måste gå och då sa jag att dom måste snart komma tillbaka!
Ja, sa dom, men det gjorde dom aldrig mer.

Nåja, det finns ju bara 100000 platser i himmelen när domedagen kommer, så jag har ändå missat en såndär plats.
Shit happens.

Phu.. Nu kan jag pusta ut!

En annan gång, nu när vi ändå är inne på knarktemat, kom det en knarkare till spärren när jag satt på station Rådmansgatan. Han ville bara snacka lite och jag tänkte att det går väl bra då.
Efter en liten stunds småprat och det är dags för farväl, säger han följande:
-Fan du är ju schyst, jag ska säga till grabbarna att dom inte ska råna dig! Ha en bra dag!

That’s what friends are for!

Knarkar know-how

-Som heroinist sover man aldrig. Efter fyra timmar har dosen halverats och efter åtta har den helt gått ur kroppen. Om man vaknar efter åtta timmar måste man snabbt ha en fix annars blir man jättesjuk och man kan till exempel till och med tappa tänder och sånt och det känns som om man tuggar på aluminiumfolie fast i skelettet, förståru?
Den enda gången jag slappnar av och tar mig hasch, som jag egentligen gillar bäst, är när jag fixat tillräckligt mycket pengar så att jag klarar mig en hel vecka med heroinet, då kan jag ta hasch och bara softa.

Knarkarna är ett släkte för sig.

-Jag vet att det inte är så, men jag tror att typ alla som går förbi här är poliser och att dom kollar att du är okej bara för att jag står här.
-Nej men så är det inte.
-A ja vet ju att det är så, men du vet jag har det i huvet. Jag är paranoid. Det är knarket. Jag behöver ladda mobilen, snälla kan jag få ladda mobilen?
-Okej rå.
Varför sparka på en redan liggande liksom? Jag brukar hjälpa dom med ladda mobil och ge dom vatten om det inte är mycket folk i rörelse runt omkring.

Nu har jag chans att få svar på lite grejer som jag klurilurat över!
-Hur kommer det sig att en del som går på heroin ser så enormt välvårdade ut och kan sköta ett jobb utan att någon märker att de är heroinister?
-Det ska jag berätta för dig, det handlar om pengar. Om dom har tillräckligt med pengar och kan injicera var fjärde timme, då håller dom sig fräscha. Heroin fungerar till och med nästan som ett konserveringsmedel då, bara dom tar det var fjärde timme. Heroin är mycket renare än morfin och metadon är där emellan.
-Hur gör man när nån har tagit en överdos då?
-När personen blir blå om läpparna och fingertopparna, då vet du att det är kört och då behöver den luft och då gör du mun-mot-munmetoden eller så ger du amfetamin, precis som på den där filmen du vet. En gång gav jag en perfekt dos, sådär så att han vaknade upp långsamt, det ska inte gå snabbt så man vaknar med en chock, det är inge bra. Men oftast så snor dom allt du har och drar istället, såna är heroinister. Som heroinist har man inga vänner.

Hans telefon ringer.
-Nej Peter, du vet att jag inte skulle sno dom där 300 spännen från dig, det vet du. Det är lugnt jag står och pratar med SL här.

-Och sen när man är ute och åker bil, då vet man att spanarna alltid har blänkande bilar. Ser man en blank bil som åker efter en, då ska man du vet svänga i sista sekunden och sen ser man om det är spanare om dom också svänger i sista sekunden.

Telefonen ringer igen.
-Nej Peter, du vet att jag inte lurar dig, du ska få dom där 300 spännen. Jag kommer snart!

-Men tjejer som är heroinister är värst. Om man typ snor minsta lilla från dom eller nåt, då ligger man i en säck nånstans sen, såna är dom. Vi killar som tar heroin är lugna.

Telefonen ringer igen.
-Peter! Jag kommer jag kommer, du ska få dina 300 spänn! Hörrö SL, säg till Peter att du pratat med mig nu och hur länge.
-JAG HAR PRATAT MED HONOM I TYP EN HALVTIMME NU.

-Okej SL, hare bra, jag kommer förbi och hälsar på igen om det går bra för dig?
-Okej, hejrå!

Fan det är ju lärorikt att sitta här i kuren. Nyligen så var det en tjackpundare i Johannelund som snackade om varför personer med ADHD lätt blir amfetaminberoende. Han hade värsta föreläsningen, i påtänt tillstånd såklart. ”..och nu är jag inne i den här fasen seru, jag ser helt tokig ut men den är den absolut bästa! Om man med ADHD tar litegranna så blir man normal, men om man tar mycket och blandar med annat blir man såhär! Om dom hade gett mig bara lite amfetamin som liten så hade dom bränt bort överengergin, men nu är det kört. Egentligen skulle jag träffa min mormor här nu men jag kan inte komma dit såhär så jag måste stå här och prata med dig, men det gör inget, jag är jättesnäll!”.

Hmm.. Nu då? Nån crackare kanske?

01 maj 2007

Ignorance is bliss

Jag känner mig som en hundraårig gammal stofil när jag sitter här i kuren och betraktar ungdomarna som fulla driver förbi.
-Röja röja röjaaa!
Har jag verkligen varit sådär en gång i tiden?
-Fylla fylla fyllaaa!
Ja, det har jag nog katten varit.
-ÖÖÖÖÖÖÖÖH! Tåget går! Skriker killen och ramlar med ölen över grinden.

Att titta på en massa fulla människor på kvällarna gör nog vem som helst till typ nykterist. Så dom beter sig!
I början av kvällen kommer dom alltid snygga och välkammade och när dom är på väg hem från krogen så är hela dom liksom på sniskan.
Då ska man helt plötsligt följa med dom hem och vi är gamla kompisar, och allt vad det nu är.

Men valborgsmässoafton är småglinas afton.
-Har du några stökiga ungar här? Kommer sosialtjänsten och frågar.
-Nää, inte just nu nä. Tåget gick ju precis.
-Vi letar efter dom och hittar inga! Säger dom och så går dom vidare.

Precis när sossgubben o gumman har gått, kommer givetvis ett nytt gäng.

-SUUUUUPAAAA!

Hittar inga nä, sure sugar!

19 april 2007

Nu katten hoppar jag!

-Maaaau! Mauuuuuuuu! Maaauu!

Eh.. Öööh?
Det var tamejfanimej en ovanlig trafikant som strosar in på stationen.

-Maaaaauuuuuuuuuuuu!

I alla fall när den reser ensam.

-Maaaaauuuuuuuuuuuuuuuuuuu!

Nu passerar katten spärrlinjen.
-Hörrö katten! Du får inte åka utan att betala! Säger jag inte.

-Maauuuuuuuu mauuuuuu maaaauuuuuuu!

Katten låter som världens mest deprimerade katt där den sorgset vandrar helt allena.
Bara den nu inte är en sån där självmordsbenägen en och har planerat att hoppa framför ett tåg och begå självmord!

Nu är den deprimerade katten på väg ner för trappan till tunnelbanetåget.
-MAAAAAAAUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

Nu smäller det snart! Eller splattar, kanske.

Okej, operation rädda-deprimerad-katt börjar nu då.
Upprymd lämnar jag spärren och känner mig som agent 007. Nu blir det action!
Snabba bilar och villiga våta brudar! .. Eh.. eller kattbrud dårå. Fast deprimerad. Och kanske inte så våt och villig. Och inga bilar, men tåg. Fast inte så snabba.

Jag bereder mig för en vild jakt efter den självmordsbenägna katten som springer snabbt som en gepard ner till tåget och jag hinner rädda den precis millisekunden innan den hoppar framför tåget. Dagens Hjälte! Stor fet bild på mitt tryne och den deprimerade katten på första sidan i Metro! (Kan Isbjörnen Knut och den där lemuren, så kan väl katten katten, menar jag!)

Men…
-Kisse kisse kisse! Kom nu då!
-Mauuuuuuuuu!
Den står där i trappen och tittar vädjande mot mig och ser om möjligt ännu mer deprimerad ut.

Istället för att springa som en gepard ner till perrongen och där efter hoppa, kommer den och stryker sig mot mitt ben.
Jaha, det var den här dagens vilda action då.
Jag kollar på halsbandet och ringer till husse som genast kommer och hämtar katten och tackar så myspysigt och trevligt mycket för hjälpen.

Jaha, nu är det bara att sitta här och sitta igen då.
Spärrvakt 007 – Med rätt att visera!
Nej, det där lät ju nästan en gnutta mesigt.
Spärrvakt 007 – Med långsamma tåg och stressade trafikanter!
More like it.

13 april 2007

Släng tanten av tåget

..och som om nu inte tant-incidenten innan var illa nog, så kommer det kort efter henne en annan tokig tant.
Denna tant är iklädd en stor fluffig päls och skidmössa.

-Släpp in mig! Säger tanten beordrande på bruten polsk(?)-svenska.
-Nej, den där biljetten gick ut för 26 minuter sedan.
-Släpp in mig!
-Nej.

Då drar tanten tillbaka spärrpinnen på spärren vid spärren där jag sitter.
Tanten drar tillbax den och där efter plankar hon.

Precis efter tanten kommer givetvis tre unga killar som är fredagsfina och visar sina giltiga stämplade remsor så snällt.

Släng tanten av tåget!
Eller vad hette den där filmen nu igen?

Tanterna måste vara tokiga

Hoppsan, den där rubben råkade ju av en ren slump bli förvillande lik en titel som en gammal 80-talsfilm har. Wikipedia säger såhär om den rullen:

"En Coca Cola-flaska släpps av en pilot över Kalahariöknen, som en dag hittas av bushmannen Xixo även kallad Xi. När han tar flaskan med sig till sin stam vänds deras liv upp och ner, och beslutet fattas att han måste kasta "gudagåvan" över världens ände."

Till saken:
Alltså, när snorungar och andra personer i relativt låg ålder plankar, det har jag faktiskt en viss förståelse för. De vill ju vara tuffa, frigjorda, anarkister och gud vet vad.
Men när en jäkla välklädd tant i keps står och väntar på att ungdomarna ska ha gått ut genom spärren (den nya typen med glasdörrar) för att sedan liksom rusa in innan dörrarna hunnit stängas efter dom och sedan forcera upp glasdörren så hon kan planka, ja då måste fan tanterna ha blivit tokiga.

Kanske kan vettlösa tantplankare också kastas över världens ände?

11 april 2007

Huvet där bak?

En blond ung snygg Linda Rosing-brud .. eller vänta, det där gick ju inte ihop. Jag börjar om:
En blond snygg Carolina Gynning-brud kommer upp från tunnelbanan.

-E re här längst fram eller längst bak? Frågar Carro-bruden.

Till svar får hon en perplex undrande tystnad.
Längst fram eller bak i relation till vad?
Tågen går ju åt två håll och det finns två uppgångar här.
Filosofen i mig frågar mig om det verkligen finns något fram eller bak överhuvudtaget, egentligen.

-Eeeh.. öh? Frågar jag frågande.
-Alltså, äre lixom längst fram eller bak det här?

-I relation till vad? Får jag ur mig.

Nu ser tjejen perplex ut och jag ser faktiskt att det är nåt inne i hennes skalle som tar krafttag.

-Aaaa från Stockholm asså..

Bingo.

-Längst bak, säger jag reflexmässigt.

Men... Einsteins relativitetsteori dyker lixom upp i skallen och nu blir jag helt snurrig.
Var det verkligen tåget som rörde sig framåt och inte jorden som rörde sig bakåt? Jamenar om det var jorden som rörde sig, och inte tåget, så måste det här ju va längst fram. Eller nja, i relation till Stockholm får jag väl gå med på att det är tågets längst bak då. Eller "längst fram-bak"?

04 april 2007

Smart, smartare, smartast?

- FAN VILKEN SKRÄPMASKIN! JÄVLA SKRÄPMASKIN!

Den blonderade alldagliga damen passar på att få utlopp för sin inre fördämnda ilska, likt som så många andra, över den stackars spärren som bara gör sitt jobb (att sålla bort gratisåkare alltså).

-JÄVLA SKRÄPMASKIN!

Ilsken som en snepåtänd iller rusar hon nu fram till mig och jag skall minsann öppna spärren! ..Tycker hon i alla fall.

Hon visar sitt kort för mig i etthundraåttio.
Hmmm..!?
Nu väcks mitt intresse och engagemang totalt.
Det här är ju en klockren tiopoängare!

-Hmm.. Man kan tyvärr inte dra kortet i skåran med plastfickan över magnetremsan och dessutom gick det där kortet ut igår. Dom här gamla maskinerna är pålitliga som gamla klockor, men dom nya kan krisa ibland. Så e re.

Inferno.
Say no more.

29 mars 2007

200 kilo kärlek

I want to know what love is, I want you to show me
I want to feel what love is, I know you can show me


Hugaligen, nej fy fan, tänker jag.
”Inte ens om du skulle få 100 000 pix då? Hähä!”, frågar en äcklig liten tanke som jag omedelbart ignorerar.

I'm gonna take a little time, a little time to look around me
I've got nowhere left to hide, it looks like love has finally found me


”Kom igen nu då, 200 000 pix då? Hähä!”
Nej fy satan!

Den bedrövligt sjaskiga mannen sitter mittemot mig på tåget och lyssnar på underbart gullepluttiga 80tals-kärlekssånger i sina hörlurar.
"Lycka till du", tänker jag. Där efter tänker jag genast "nej fy fan, det var taskigt av mig det där tar jag tillbaka. Jag e faktiskt inte så purfärsk jag heller.".

In my life there's been heartache and pain
I don't know if I can face it again
Can't stop now, I've travelled so far, to change this lonely life


XXXL-ölmagen hänger ut över byxlinningen och innanför den bylsiga militärjackan hänger en stor manlig torshammare ner på kaggen.
Håret är stort och ser lixom ut som landskapen efter att stormen Gudrun härjat vilt i dagar och nätter. Det stora skägget är rufsigt a la en bad sänghalms-Santa. Ögonlocken hänger ner trött likt ett par såna där stora hoppiga glufsarkinder som en del jyckar har. Skrynkliga och slafsiga och dana. Och slemmet droppar ner, eller nej det gör det förresten inte.

And I'm feeling so much love - I want to feel what love is
No, you just can't hide - I know you can show me


Fan håll käften nu då!
Den bedrövliga sjaskiga mannen sitter och sover nu och snarkar till då och då och ibland tycks hans XXXL-kroppshydda ramla mot mig. Varje gång kroppshyddan kommer närmre mig, känner jag av någon anledning en såndär skräck som hon i duschen i ”Psycho” måste ha känt och plötsligt inser jag vad det var som inspirerade typen som målade tavlan ”Skriet”.

I wanna feel it too, and I know and I know - I know you can show me
Show me love is real, yeah - I want to know what love is...


Fan va skönt, nu tog den där helvetiska låten slut.
Nu kommer det nog nåt mer i stilen som:

Go on now, go walk out the door
Just turn around now
'Coz you're not welcome anymore


Fylld av förväntan sitter jag där och väntar på nästa låt helt enkelt.

When lights go down, I see no reason
For you to cry. We've been through this before
In every time, in every season,
God knows I've tried
So please don't ask for more.

Can't you see it in my eyes
This might be our last goodbye


Phu, det får jag hoppas.
Fair enough.

23 mars 2007

Känd från TV.. typ snart?

"Ragnar Dahlberg sparkas av SVT", skriker kvällstidningens löpsedel ut.

Jaha.
Det var ju en intressant dag det här då.

Ragnar själv (såklart) säger att många äldre kommer att sakna honom och så står det att han har ett fik i Norrköping.
Jaha, tänker jag, då gör det ju inget för då kan ju gamlingarna dra dit istället då. Så slipper vi andra se honom, menar jag.

Längre ned i artikeln säger Ingvar Oldsberg att det här med Ragnar är förfärligt.

Jävla mossiga gubbar!!! Dom kan sitta och röra om i sina jäkla kaffekoppar på Ragnars mossiga fik istället. Och äta napoleonbakelser oxå.

Jag ska fasiken ringa upp SVT och säga att jag tar över det där jäkla sömnpillerprogrammet "På spåret".
Min version ska (fantasifullt) heta "På tunnelbanespåret".
"Jamen din tittarskara är i 80-årsåldern, så anpassa dej nu till den", säger dom då.
"Fy fan era träbockar men okej rå", säger jag.
Jag sitter där i den beiga studion och rör om i kaffekoppen och så har jag en frågesport där dom tävlande sitter i tunneltågsförarhytter.

Medan jag rör i kaffekoppen och pratar om mina krämpor ser man en sekvens när tåget i sakta mak stånkar sig fram och sen stannar det vid en station.
Ivan Båring, men vad gör man inte för stålars?
"Jaha", säger jag, "det här stället e känt för en gubbelubbe som gillar pisk och smisk o så finns det i allmänhet många psykon här".

Typerna i hytterna ser ut som fågelholkar.

"Hans Scheike, era idioter! Nåja, nu går vi vidare.. Sen visar alltid dom digitala skyltarna på stationen fel avgångstid så att alla, med betoning på _alla_, trafikanter kommer till luckan och frågar om nästa avgångstid om cirka en timme verkligen stämmer."

*TUUUUUT!*

Där var det en som drog i tågbromsen!
"Haha! Nu har jag rätt! Det där är ju ALLA stationer!", utbrister gammelgubben i förarhytten glatt.

"Hörrö din sega råtta! Är du tappad bakom en vagn, eller?! Du kan ju bara ange EN station! Men okej rå, jag ska ge er en annan ledtråd: Stans alla snorungar står och röker i vänthallen och pressbyråkiosken på stationen är stockholms typ mest rånade pressbyråbutik."

Inga tut, bara fågelholkar och glappande löständer.

"AAARgh! Nu får ni ge er! Okej rå era tråkmånsar; centrumet e sveriges första ABC-stad och bebyggelsen kännetecknas av en omsorgsfull anpassning till landskapet och en arkitektur med många fina detalj.."

*TUUUUUUUUT!*

Tristess.

"Vällingby såklart! Och stadsplanen togs fram 1947-1950 under ledning av arkitekt Sven Markelius!", säger gubben i hytten.
Jävla nörd, tänker jag, men jag säger: "Grattis! Du har vunnit en Enkelbiljett! ..Eller förresten, du får en enkelbiljett till Bangladesh istället."

Fy fan, jag ska inte bli nån såndär ny Ingvar säger jag dig nu.

01 mars 2007

Mekanobimbobruden

Ibland hörs det en såndär kvittrande mekanisk kvinnoröst i högtalarna som säger:
"Godkväll nu är det störningsfritt i trafiken [kvitter bla bla kvitter] Ha en trevlig kväll!".

Sen, precis sekunderna efter att den där kvittriga mekanobruden tystnat, lyser den oranga lampan inne i spärren. Då är det stationsutrop på gång från trafikledningen.
Trafikledningen tänker väl att den där mekanobruden är värsta urblåsta bimbon som inte fattar nåt, för då dånar dom minsann bräkigt ut:
"Tåget mot Hässelby strand är sju minuter sent. Orsaken är vagnfel."
Där satte dom minsann den (bergis blonderade!) mekanobimbobruden på plats!

Varför spelar dom upp dom där mekanobrudsmeddelandena undrar jag nu?
Speciellt när dom precis efter bräker ut en trafikstörning.

Är det:
A - För att skämta med trafikanterna (hyra clown är för dyrt!)
B - För att ha nån att korrigera så dom själva känner sig duktiga
C - För att ingen egentligen har nån som helst koll på läget
D – [Fyll i det DU tror här]

Omröstning sker via kommentarer och nagelbitarresultatet visas med min superkorrekta snilleanalysutvärdering, kanske!

20 februari 2007

Kill Bill-Bill-tomten

-Vad heter du? Säger gubben som ser ut som Bill i ”Kill Bill”, fast den här har typ tomteskägg.
Kill Bill-Bill-tomten bär stora mörka hemliga solbrillor och till dem en svart keps med typ en halv meter snö på.

Hmmm... Jag tittar på honom som om han är nåt som katten har släpat in.
Jag skannar snabbt av honom och kommer fram till att han måste vara en knarkare, vem annars bär solbrillor klockan halv tolv på kvällen? Nej du gubben, den gubben gick inte!
-Ja, nä.. det har du inte med att göra tyvärr, säger jag lite sådär avvaktande.
-Jahaaa.. Har du nåt papper?
-Jamenvisst, här, säger jag och ger honom ett stämpelpapper.
-Har du inget större?
-Näpp.

Han går och sätter sig på bänken och börjar värsta skriva nåt.
Jag pustar ut, sätter på min kung fu-film igen och kollar in en schyst fight mellan två kung fu-skolor som ligger riktigt i luven med varandra.

-Jag vet inte om du heter Jannike, men jag är lärare i kalligrafi, här har du en present säger Kill Bill-Bill-tomten.

Nämen..?! Hmm.. Han kanske inte är någon knarkare, tänker jag då. Hmm.. Skådis kanske då?

-Oj, tack så mycket, säger jag.
Jamenar, fastän det står Jannike, så är det ju en fin gest, eller hur?
Det är så att gamle nuckans hårda hjärta smälter och ett litet litet blygt leende kommer fram.
-Jag jobbar som livvakt på regeringskansliet, sägger Kill Bill-Bill-tomten. Är du gift?

Ah, självklart, det e ju det han e, tänker jag. Det borde jag ju ha sett!

-Vad heter du då? Jag kan kalligrafi och jag är svensk mästare i [fyll-i-nån-kampsport-här-som-jag-inte-riktigt-hörde-namnet-på].

Hmm.. helt plötsligt blir den där filmen på laptoppen typ tredimensionell. Kalligrafitecknena lixom hoppar ur skärmen och kung fu-gubbarna lixom får
solbrillor på sig och en massa snö och sen typ så står dom där och blir en skäggig gubbe med keps som e som värsta Kill Bill-Bill-tomte-sifun.

Ett Tecken, helt enkelt.

-Aikido, det är för dig, säger Kill Bill-Bill-tomten.
-Ahaa.. men kung fu och..
-Aikido, det är bra för dig. Aikido, komihåg det. Hejdå!


Sen tar Kill Bill-Bill-tomten ett imponerande kung fu-hopp till tåget och här sitter jag nu och undrar om det hela typ va en uppenbarelse.
"-Har du knäck i lurarna?! Är du helt väck!? Börja med aikido nu då!!! Weirdo!"
Typ.

Värsta budordet.
Bud-o-rdet.
Bud-o.
Budo!!!

Näpp!
Nu fåre fan va nog.
Sånadär kung fu-filmer är hallucinogena.
Man bara ser en massa skojjiga gubbar och sånt ju.


25 januari 2007

Nästa Bahamas

-Hej jag vill planka, hur gör jag då?
-Eeh.. Du, det har inte jag nåt med att göra!
-Jamen om du får en Triss då?

Vicket klipp! Bli asså inte förvånad om jag e borta imorrn och e på typ Bahamas och dricker parasolldrinkar då o aldrig mer kommer tillbaka!

WestsidekidZens skräck

-Vov vov vov! Dra ditt kort! Typ så vovvar vakthundsväktarinnan.
Den lilla valpiga spjuvern, som nyss var så ohyggligt tuff, gläfsar till och skuttar genast utanför spärrlinjen. Den valpiga spjuvern tar nu upp sitt kort och drar det så fint i kortläsaren. Där efter lufsar han ner till tåget med skamsna sloköron.
-Du ska alltid dra ditt kort, säger vaktuhundsväktarinnan till skamsna valpiga spjuvern.

En föredömlig vakthundsväktarinna!
Man ska va hård mot dom hårda och mjuk mot dom mjuka, det är tunneldjungelns ordspråk!

En kille står lutad mot tidningsstället och väntar på att vakthundsväktarinnan ska ge sig, men det gör hon inte!
Han står där och låtsas skicka nåt SMS och sen står han där och tittar lite sådär "ahmen ska du inte draaa nu då!?". Efter en stund lunkar han surmulet där ifrån.
HaHaaaa! Tänker jag. Där fick du, din tjyvaktiga snyltåkare!

-Sitt inte på spärrpinnen!!! Voffar vakthundsväktarinnan till ett litet urtufft gli med alldeles för stora byxor.
Gliet studsar genast upp och står där rakt och prydligt, precis som värsta väldresserade utställningsjycken.

Alltså, jag börjar asdigga den där bruden. Hon är ju precis som jag!

En kille kommer förbi spärren, han har sitt kort inne i en plastficka i sin pluska.
Han vill alltså att jag ska öppna spärren bara för att han inte orkar ta ur sitt kort och dra det själv.
Vov vov vov! Nu börjar jag få upp ångan!
Han går in i spärrpinnen och jag säger givetvis att han skall dra sitt kort själv.
-Fan haru probleem, eller?! Säger killen.
-Dra ditt kort i skåran där, tack.
Den satt fint. 8-]

Vakthundsväktarinnan står där likt värsta påskö-stenstodet i typ en kvart till och sen trampar hon och polarn vidare mot nya jaktmarker.

Hear me now;
Bättre en vakthundsväktarinnan i T-banan än tio i skogen!
Mitt typ värsta bra tunnelordspråk!

24 januari 2007

Ett fyllo kommer lastat med skit

Fyllgubben står där en bit från spärren och fösöker påkalla min uppmärksamhet.
Jag tittar dit och han blinkar lite förföriskt med ena ögat.
Not my type, konstaterar jag och skiter där efter blankt i honom.

Fyllgubben vevar lite med armarna och avger lite ljud nu. Allt för att få en liten gnutta extra uppmärksamhet.
Veva på du, tänker jag och skiter i honom.

Till slut säger fyllgubben högljutt:
-JAG HAR EN LÅNG BRUN RAND I KALSONGEN... INVÄRTES!!!

Och...? Din lilla skitgubbe!

16 januari 2007

Flaggskeppet vs Tre äpplen hög

Flaggskeppet travar på friskt och Tre äpplen hög kilar med ettriga traviga ben precis där efter. Tre äpplen hög är i en god dagsform och nu ska vi se, nu ska vi se, om han kan vinna över Flaggskeppet, det vill säga travkonungen!

Flaggskeppet dras, som alla vi vet, med en gammal höftskada som sackar ner honom något, men vad gör väl det när den gamle kusen är två och femton i mankhöjd och har en aggressiv gå-påig vinnarinstinkt! .
Tre äpplen hög behöver öka öka öka för att kamma hem pokalen. Han behöver arbeta mer med tekniken, men han har definitivt kämpargläden där han travar på leende och ettrigt!

Och in på stationen kommer... kommer nu... *nagelbitarrysare*
FLAGGSKEPPET! Flaggskeppet är Vinnaren!!!
Flaggskeppet tar tre jättekliv fram till spärrarna. MÅLET! Med händerna i fickorna, som vanligt, tar Flaggskeppet avslappnat ett jättekliv över spärrpinnen. Där efter gör han ärevarvet i trappan á fyra trappsteg per kliv.
Vilken prestation! Vilken idrottshäst! En pålitlig gammal kuse med många tuffa lopp bakom sig!

Alla applåderar och nu kommer även Tre äpplen hög in på stationen! Ettrigt ettrigt ettrigt tar medelåldersäpplet med den imponerande lilla längden minst hundra små steg fram till spärrarna och där efter hukar äpplet lätt på sig när han går under spärrpinnen.
Ve den som ger sig för nu klättrar även han upp i trappan och gör ärevarvet.Kämpigt kämpigt kämpigt!
Men, det man inte har i längden, har man i viljan! Vilken prestation! En god tvåa!!!

Eh.. men vänta nu då..?!
Ingen betalade?!
Nästa gång ska jag fan gallopera ut och skrika att det här är inget jävla Solvalla!
Sluta upp med dom där jäkla travfasonerna och hosta upp slantarna nu då för fan!

04 januari 2007

Dagens ensammaste

Dam som gastar i stationstelefonen:

"Jag har det jobbigt, jag har det jättejobbigt.
Jag känner mig ensam..."

"Näää, jag är inte ensam, men jag känner mig ensam.."

"Lyssna lyssna lyssna nu då! Lyssna på mig! Jag är ensam!
Hallå? Hallå? Hallå?"

Attans, den andra la visst på luren där.
Ensamt värre.

02 januari 2007

It's raining papperslappar

-Alla känner mig här, jag har den i fickan, säger den rosenkindade rultiga tanten och vaggar där efter rakt in i spärrpinnen.
-Alla känner mig här! Släpp in mig! Skriker tanten nu.
-Tyvärr. Jag känner inte igen dig och jag vet dessutom inte vad du har i din ficka. Jag vill se färdbeviset tack.
-Jag har färdtjänst, säger tanten och tar upp och visar mig sitt blå färdtjänstkortsfodral.
-Det där är ett blått fodral. Jag vill se färdtjänstkortet tack.
-Här är det! Här är det! Rasande tar den rosiga tanten ut en bunt papperslappar ur det blå fodralet.
-Alltså, ett färdtjänstkort ser ut ungefär som ett legitimation, det är ingen papperslapp.
-Jag ska anmäla dig! Här är mitt färdtjänstkort! Dom här har jag alltid åkt på!
Hon kastar sina papperslappar in i luckan.
-Du är varmt välkommen att anmäla mig och dom där papperslapparna har du aldrig kunnat åka på. Ett färdtjänstkort ser ut som ett legitimation ungefär.
-Jag ska anmäla dig! Där efter samlar hon ihop papperslapparna och slänger dom över sin axel. Sen tar hon fram färdtjänstkortet, som legat i det blå fodralets andra ficka.
-Där är det ju, säger jag, tack så mycket. Var god passera.
-Det här är inget färdtjänstkort! Skriker tanten.
-Jo, det är det visst. Var god passera.
-Du sa inte alls att det skulle se ut såhär!
-Jo det sa jag visst. Gå nu tack.
-PLOCKA UPP MINA PAPPER! DU SKA PLOCKA UPP DOM!!!
-Nej, det var du som slängde dom på golvet och då är det du som får plocka upp dom. Dessutom får du inte skräpa ned stationen på det där viset. Plocka upp dem nu.
-Jag ska anmäla dig! Du ska plocka upp dom!
-Nej, du har skräpat ned och du ska plocka upp.
-Du ska ta upp dom!
-Nej, du ska ta upp dom.

Trafikanterna bakom tanten börjar tröttna nu. Tjejen som står bakom tanten plockar upp papperslapparna och ger dom till henne. Den knubbiga tanten rultar rosigt rasande vidare och tjejen bakom får sin biljett stämplad.
-Tusen tack! Ha en trevlig dag.. Jag menar ha en jättetrevlig dag! Säger hon, som om hon tror att jag blivit jätteledsen och illa berörd.
-Ja, ja, ja. Det e lugnt. Ha det trevligt själv, säger jag cool som en pistol.

Inget biter på den hårdnackade lucknuckan. I mitt inre öga ser jag mig ta lite på cowboyhattsbrättet och nicka till lite och tända en tuff cigg, pcis så som Clintan gör. Sen tar jag tåget iväg i skymningen. Yeah.