20 september 2008

Ähmen, kamma dej!

Tanten står där vid grinden och jag kan skymta något typ av kort där inne i handen. Med betoning på inne i handen ja, med liksom handen för giltighetsperioden.
- Kan du komma hit med kortet eller kanske visa kortet lite tydligare?
Tanten ler som nyfrälst och vinkar, fast antagligen är hon bara senil.
- Ursäkta, men om du ska passera, behöver jag se ditt färdbevis närmre, tack.
Tanten fortsätter att le och vinka. Och håller kortet inne i handen.

Då tantens kropp är på själva jorden, och hennes sinne är i yttre rymden, öppnar jag grinden så hon kan passera.

Glatt går hon iväg och när jag ser henne bakifrån ser jag en... ja... i det stora vita håret...

En rosafärgad kam, modell större.

Inga kommentarer: