Tanten står där vid grinden och jag kan skymta något typ av kort där inne i handen. Med betoning på inne i handen ja, med liksom handen för giltighetsperioden.
- Kan du komma hit med kortet eller kanske visa kortet lite tydligare?
Tanten ler som nyfrälst och vinkar, fast antagligen är hon bara senil.
- Ursäkta, men om du ska passera, behöver jag se ditt färdbevis närmre, tack.
Tanten fortsätter att le och vinka. Och håller kortet inne i handen.
Då tantens kropp är på själva jorden, och hennes sinne är i yttre rymden, öppnar jag grinden så hon kan passera.
Glatt går hon iväg och när jag ser henne bakifrån ser jag en... ja... i det stora vita håret...
En rosafärgad kam, modell större.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar