Nuckan för en renare tunnelbana!

Dom kommer in där (ett helt stort gäng!) i tuben med en massa blanketter i handen som dom fyller i för att bedöma städningen. Dom bedömer väldigt grundligt då dom kan stå och stirra på en vägg i typ en kvart. Detta samtidigt som dom drar in en massa snö, som givetvis blir slask och ett minus på den ifyllda blanketten när snön väl har tinat och dom börjat bedöma golvet. Nu har städarna kommit på den perfekta lösningen! Skoskydden bör även delas ut vid entrédörrarna till alla trafikanterna så att den nyinförda städstandarden Insta 800 i alla fall har en liten liten chans att uppfyllas.

Som den gamle erfarne detektiv nuckan nu är, har hon givetvis surfat och surfat på Insta 800, men inte funnit att den standarden används i annat än kontorsmiljöer. Hur många spottar, kissar, spyr slänger iväg halvfulla colaburkar? På sitt eget kontorsgolv alltså?

En tröst för städarna är i alla fall detta:

Dom behöver asså åtminstonde inte damma bakom infotavolorna och väggarna kan va täckta med damm, bara det inte är några typ cola- eller spyfläckar på dom.

God jul från luckan!

Facket SAC har sannerligen gett MTR en lika fin julklapp som personalen fick!

Bekanta tror att man driver med dom när man säger att MTR vill att resenärerna ska vänta i två minuter eller mer för att få komma genom spärrlinjen. Nog för att den regeln planeras att införas 1 april nästa år men ett skämt är det inte, säger gamle nuckan då.

Bllll!

- Bllll! All this lice! How could you not have known!?
- Well, the Lonely planet was in fact finished. Besides that I leally leally thought that China is the biggest and the best lice ploduction in the wolld!

Kinesiskt nyår, redan?

Glada i hatten kom hela redaktionen till det som annonserats som julfest. Traditionsfast som nuckan nu är så tänkte hon på goa runda jultomtar av gedigen keramik och gröna plastgranar med de tidigare jularnas tilltrasslade kulor och glitter. Men, se så insnöad en nucka kan vara! Direkt innanför entrén möttes man av mängder av lyckokatter och ännu större mängder av kinesgirlanger med diverse tecken på. Gamle erfarne nuckan förstod givetvis direkt vad det hela troligen handlade om och varför. För att undvika mängder av viten så måste ju helt enkelt julfesten förvandlas till en enda stor good fortune-fest! Ha ha ha, ja det finns ju inga dåliga metoder utan bara dåliga kläder, eller hur det nu var.

Det visade sig att kineserna har löst problemet med nickande och småsovande spärrvakter. Ty, mitt under middagen sätter en massa trummor och grejer igång för att väcka oss och så kommer ett dansande lejon som skrämde slag på oss, för att vi inte skulle somna om de närmaste åtta åren!

På stora banderoller vräktes budskap ut, men spärrvakterna och tågförarna kom enade på en mer passande slogan medan ölen och därmed kreativiteten flödade.

Efter maten presenterades slutligen det som alla suttit privat och fantiserat om, nämligen Ål in band. Men de var inte så nervkittlande som vi tänkt oss.

HaLLå dÄR...

- Hur är det att jobba som spärrvakt?
- Det kan jag tyvärr inte uttala mig om.
- Hur är det nya entreprenören i tuben då?
- Pass, säger jag där.
- Okej, vad kostar en remsa då?
- Tyvärr hoppar jag den frågan.
- Jaha, vad fan kan du svara på då?!
- Ingen kommentar på det.


Nu har hetaste blaskan i tuben kommit ut, tjoho.

Trygghets-Sepo

Jag tänkte också att för att öka tryggheten, utökas underrättelsetjänsten än mer, låt oss kalla denna speciella avdelningen för Sepo! Själva grundtanken för oss tillbaka till Kinas granne, Vietnam, där Cu chi-tunnlarna användes frekvent under kriget. Gubbarna kan komma upp ur luckorna och försvinna lika snabbt. Dessa gubbar vaktar alltså tuben och rapporterar jätteborrar till den mycket utvecklade underrättelsecentralen. Givetvis används detta i kombination med trygghetshjälmarna för att inte lämna något åt ödet.

Aj då

Borrningsolyckan i tunnelbanan är ju rätt så makaber, så nu sitter säkert SL där i sitt kontor och är helt handlingsförlamade och chockade. Men, ta re lugnt! Nuckan har självklart kirrat grejen, som vanligt.

Här nedan är ett snabbt ihopsatt kollage som pekar åt lösningens håll. När borren väl kommer ner i tuben och trafikanten blir rädd, då fyller skyddshjälmen sin fulla funktion. Förslagsvis är den gjord av diamant och platina så den inte blir så lättborrad. Då kan jätteborren komma där när den vill och trafikanten kan sitta där i trygghet och skratta åt borren som får ett jäkla sjå.

Två flugor på smällen!

Tänk dig att du försöker planka och så brister de civilklädda kundservicevärdarna ut i en flummig sång och dans. Den här refrängen och baggy byxor säger jag dig nu, det ökar intäkterna. Och efter låten återgår givetvis värdarna till att spionera på den late spärrisen som bara sitter där och vinkar förbi folk.

Playa del Axelsberg

I en dagstidning härom dagen läste nuckan om storstädningen av tunnelbanan. Bossen sa att nu har dom hunnit städa två stationer på en månad (tror jag alldeles bestämt att det var!). Hmmm... tänkte jag då, då är det bara 98 stationer kvar på två månader! Inget så mycket alls ju! =)

Sen investigerade jag lite och nu har jag även kommit på varför kineserna kan storstäda uteperrongerna mitt i vintern.

Rädda tomten!

De rödmössade hjälpsamma på perrongerna, vem har tänkt på deras arbetsmiljö?

Busslink = 30% SL

Nu när SL slutligen har reagerat på Busslinkskandalen, tror man ju att de faktiskt inte kände till de påstådda oegentilgheterna innan, ja förutom Christer G Wennerholm då, som vetat det i nio månader redan, enligt DN.

När man kollar på vilka som äger Busslink, ser man att SL äger hela 30% av Busslink! Vidare har SL flera personer i Busslinks styrelse.

Jag säger då det, SL skickar bluffakturor till sig själva och de som betalar är skattebetalarna och trafikanterna. Hur mycket kan biljettpriserna tänkas sänkas om bluffaktureringen upphör?

Trust me, I'm your local car dealer traffic! =)

Fett softisch

Den nya typen av stationskontroll man gör öppning och stängning är ju skitbra. Borta är bedömningen av ingenjörsarbetet, vilket ändå ingen visste vad det var. Inklusive arbetsledningen. Nu är kontrollen slimmad till i stort sett max. Borta är dagarna då man skulle kontrollera spärrarna, klotter, skräp på stationen och fel på själva stationsbyggnaden. Ja, man behöver inte ens fylla i vilken vecka det gäller när man bockar av de få grejerna man kontrollerar. Vilken koll dom har, impad! =)

Blanketten är skriven på nysvenska också. Väldigt innovativt skrivet!

1:a april-regeln!

Snabbare än en inoljad kanonkulas bestämda framfart, sprider sej idag ryktena om den så kallade 1:a april-regeln! Det som det talas om är alltså det där med 100% bemanning från 1 april nästa år. Trafikanterna ska vänta i upp till 120 sekunder vid den obemannade spärrluckan (trots att dom i dagsläget gormar bara man vänder bort ansiktet en millisekund), eller så tar det en längre tid då spärrexpeditören exempelvis får nödanrop från hiss (100% är ju just 100%). Många sköna nervkittlande sekundrar, tills det eventuellt kanske anländer en kundservicevärd som tar över den vid det laget mycket härjade stationen. Om nu stationen ens finns kvar då vid det laget asså.

Ska det va ska det va 100%!

Fackturera mig, twice!

Busslink är dagens busar, enligt nyheterna. Dom kör med bluffakturor och grejer sägs det. Och alla är ju Så Jäkla Neggo när dom kommenterar artiklarna.

Alla utom den här solskenshistorien då. Nu vet ni vilka ni kan fakturera istället!

Nuckan till eder tjänst, så att alla blir nöjda & glada!

Tillsammans är vi starkast!

Nu har syndikalisterna kommit ut med en uppdatering gällande hotet om blockaden mot spionaget som vissa av de nyanställda kundservicevärdarna blivit tillsagda att göra.

Det är självklart att vi arbetare ska vara sjysta mot varandra, det är ju inte vi som har ställt till det. :-)

Too good to be true?

Spärrexpeditörerna blommade för ett kort tag upp totalt, äntligen lyssnade någon på vad dom tyckte! På det nya intranätet fanns en funktion där man kunde lämna in sina förbättringsförslag, för att sedan få dem granskade av företaget. Alla kunde beskåda dessa förbättringsförslag och se vad som beslutats om förslaget. Kanoners!

Det var då det. Idag försvann möjligheten att se dessa inlämnade förslag, och då givetvis också möjligheten att se vad dessa förslag resulterat till för eventuella åtgärder för förbättring.

Förslag kan fortfarande inlämnas, men nu är besluten hemliga. Vart tar förslagen vägen undrar jag nu?

Med handen i kakburken

Situationsbild från när jag gick på dagens stationskontroll, nu är den förevigad. Och avslöjad!

Blanketten som den fyllde i raskt när nuckan stängde spärrluckan, avslöjade den dock!

Asså...

...jag skämtade ju bara med inlägget nedan som handlade om angiveri, men Mtr tycks ju typ tackat för tipset? Eller så ligger det där i kinesgenen? Eller vad?

Nu säger SAC att de hotar med blockad om inte mTR slutar med att ge de nya kundservicevärdarna uppgifter så som att spionera på spärrexpeditörerna.

Det lite roliga i kråksången är att en kollega snackade med nuckan. Kollegan hade frågat kundservicevärden som fanns på stationen om den spionerar. Så var det ju, svarade värden utan att blinka. Det tycks alltså ske både i uniform och civilklätt?

Nu tar vi en repris på den här skitpoppis och aktuella grejen då och nu är det bara gymkortet som saknas! :-D

De 100 neonnissarna hits Slussen

Nu får rebell-Robban flytta på sej..

Hej Ähmmteärr,

byxorna är så små i storleken att när som helst när nuckan går ut och glajdar på stationen, kan dom åka ner och visa det allra heligaste. Och dessutom de arma åderbråcksbenen som sett sina bästa dar. Men det gör väl inget, det är ju bara en företagsrepresentant trafikanterna ser så det kvittar ju för gamle nuckan. *kluckar roat*

Tjuren från Bronx

Tjuren går in i grinden och använder rollatorn som murbräcka. Grinden är lika tjurig tillbaka.
- Fan, hur ska jag komma in här?! utbrister tjurgubben och kör på grinden några gånger till med murbräckan.
- För att åka tunnelbana behöver du ett färdbevis. En giltig biljett.
- Vad fan säger du!? Trams! Jag ska ju in! skriker tjuren och kör med murbräckan mot närmaste spärr istället.
- Du behöver en biljett för att åka...
- Va fan...!? För att åka? Jag betalar inget för att gå igenom här!
Nu kommer en trafikant som ska ut genom grinden och släpper därför in den ruffiga tjuren.
- Inte fan betalar jag för att gå in här! Dumskalle! gastar tjuren när han rullar iväg mot perrongen.

Identitetskris big time

Ju mer jag läser de nya arbetsinstruktionerna, ju djupare livskris når jag. Hur djup är djupast? När är botten nådd? Vem är jag egentligen? Är jag mer än en förvirrad tanke om mig själv?

Dessa frågor snurrar runt och runt i gamle nuckans huvud som stora svarta orosmoln och nu vågar inte nuckan läsa mer arbetsinstruktioner då situationen garanterat kommer att förvärras ännu mer (för instruktionerna lär ju inte förvirras mindre när det liksom förvirras mera konstant där i början liksom, så klart).

Okej, nuckan är anställd som spärrexpeditör och följer ämmtiaars arbetsinstruktioner för samma befattning. Grönt! Det var i början av pärmen det. Sen läste nuckan några blad till, där upprepas gång på gång att nuckan faktiskt nu är en biljettexpeditör, inte alls spärrexpeditör. Det får jag inte alls kallas för nu längre, fastän jag är anställd som det och allt.

Livskrisen blev i detta ögonblick oundviklig.

I desperation tittade nuckan bort från pärmen, bort från allt som kan förstärka situationen som bejakar identitetskrisens varande. Vad ser då inte nuckan på den nya dataskärmen som precis sparkat igång? Utöver att nuckan blir övervakad av Tuborg hela dagarna är intranätet enbart till för spärrvakter, står det klart och tydligt. Inga andra än spärrvakter får läsa informationen på intranätet.

Om inga andra än spärrvakter får läsa det där, varför får då gamle nuckan läsa det där, som bara är en spärrexpeditör alternativt kanske biljettexpeditör? Vem är jag egentligen?

En vecka innan storstädningen

- What is this white falling flom the sky?
- I don't know. Have nevel seen anything like it, nope!
- Okey, now we'll clean this platfolm then. No wollies.

Nånting sånt kanske???

Trädgårdstomtarnas big no-no

De nya plattformsvärdarna är mest som trädgårdstomtar, skriver Eek, a cat!

En total fullträff! Nu ser jag gårdagens händelse med nya ögon. Själva trädgårdstomten stod mitt för de öppna dörrarna och kämpade emot folkmassan som drog in tomten i tåget. Jag kan tippa att nästa gång aktar sig den tomten i alla fall för att befinna sig nära den vita linjen. De andra tomtarna står ju så långt bort som möjligt från trafikanterna, i tunnlar, intill väggarna, gömda i trapporna och så vidare. Det gör nog den tomten med nu.

Cirkus nonstop!

Välkommen till cirkusföreställningen som är helt crazy! Vi har öppet från gryning till natt och du kommer aldrig att sluta förundras över våra roliga cirkuskonster! Se hur det enklaste av vardagsbestyr blir till ett enda stort lustigt spektakel! Inträdet är 40 riksdaler, men vi varnar redan nu för clownerna i entrén (de surpupporna!)som försöker dölja hela cirkusen utåt så hela föreställningen blir förstörd.

Välkommen till föreställningen där allt är upp och ned!

Kulturkrock no more! :-)

Det är så svårt att möta folk från andra sidan jorden, man vet ju inte vad dom har för syn på livet och värderingar och sånt. Skitjobbit ju! Nu har nuckan googlat lite och kommit fram till att det här kanske är en bra approach när nye kineschefen kommer???

Med det kommunistiska styret, kanske dom känner sej mer hemma när man vrickar tungan och säger gamla goda grejer dom känner igen? Det kan det ju vara värt för att överbygga broarna så att säga menar jag.

Så vitt jag vet, användes den här frasen för studenter, men med en liten förändring (arbetare istället för student) kan det ju passa skitbra om man typ vill göra kanske karriär eller bara bli allmänt diggad.

Sen har vi det där med fysiken, men sponsrat gymkort ska dom väl ändå fixa inom kort.

Första dagen med kineserna

Idag snålades det inte på pennor minsann, från att vi inte fått pennor av ren tradition, badade nu varje spärr i ett tjog pennor. Till och med skrivblock fanns det. Ja, det liknade nästan ett helt vanligt kontor, vilket man verkligen inte är van vid. Och intranätet hade kommit igång också, dagen till ära. Skrivaren kom igång efter några våldshandlingar och hot. Helt plötsligt befann man sig i en någorlunda modern tidsepok. Bara den 50 år gamla stämpeln, som även finns på museum i Finland, drog ner genomsnittet, och det väldigt drastiskt.

Farväl fransos-Veolia!

Men såna grejer har jag inte tid att tänka på mer nu, när det finns lattjo grejer istället.

Imorgon får jag nog äntligen ta med mej en sån där lyckokatt till jobbet! Som jag har längtat. Dom ska ju vara bra för affärerna sägs det. Kontantkupongerna går åt som smör så jag kan terrorisera Rapid stup i kvarten o dom i sin tur undrar hur fasiken jag gör för att vara så enerverande. Roligt!

Sen tänkte jag att jag ska hänga upp lite såna där guldmynt och vindspel (bra vibbar!). Och så ska jag sätta ett stort segelskepp fullt med mynt precis vid kundentrén också. Nu får jag kasta baguetten och införskaffa lattjo bling-bling-prylar!

Nuckan reder ut näspetning i luckan

I dagens DN fann jag en mycket intressant kommentar som hade en betydligt intressantare vinkel än själva artikeln.

Kommentaren är intressant på så vis att själva näspetningen har varit ett hett diskussionsämne den senare tiden och många har, sedan alcogelen infördes (inför influensan), avstått helt från toabesök, alternativt har personalen utvecklat maniska (och då mindre önskvärda) beteenden.

Det denna exemplariska spärrexpeditör faktiskt gör, är att helt enkelt strunta i hela den logiska rengöringsloopen (mer om den fina grejen här). Genom att använda fingret, och inte papper, undslipper den klipska spärrexpeditören hela loopen på ett smidigt vis som gör att arbetspasset kan fortskrida utan förhinder.

Som du ser, du smarta läsare, ser du att om spärrexpeditören väljer att snyta sig, kan spärrexpeditören inte arbeta för resten av dagen då loopen har slagit ut i full blom.

Men ha förtröstan; då MTR tar över på måndag, kommer Veolias alla dokument (inklusive den mycket olyckligt formulerade handtvättsinstruktionen!) att vara företagshemligheter. Det betyder alltså att spärrepxeditörerna inte längre är fast i den logiska rengörinsloopen och då kan de faktiskt skönt nog ta ett papper och snyta sig och för att efter det hantera kupongerna.

Nuckan till din tjänst! Jag tar gärna emot fler intressanta frågor här på redaktionen.

Ebola

Idag blev vi av med elaka ebola. Viruset alltså. Inget annat.

100 roliga dagar!

"-Vi kommer att städa precis allt, väggar, delar av tunnlarna, delar av spåren, fönster, allt, säger hon." Säger Bess alltså, kinesen på MTR. Vilket proffs! Och 100 dagar ska det ta! Alltså november, december, januari!

Hur många andra än just kineserna skulle klara av att spola uteperrongerna mitt i vintern med högtryck eller skurmaskiner eller vad för fantastiska grejer de nu använder? Har de gigantiska varmluftstorkar på plats?

Dessa 100 dagar blir mycket intressanta. Se riktiga proffs som jobbar, gå till närmaste uteperrong i januari vettja! Tjing-tjong för nu! :-)

Nuckan har fått post...

Från de nya kineserna i tuben! Det första jag läser är roligt nog Vi har som mål att vinna utmärkelsen "A great place to work". Varför är det svårt att sluta skratta nu undrar jag?

Vad händer nu exempelvis med elaka små personalmän? (Obs, länken helt och hållet slumpmässig, givetvis!) Blir det ingen mer tortyr från måndag? Eller övergår det till en mer genomtänkt sublim kinesisk tortyr kanske? Som i spärrarna där det droppar in vatten när det regnar, ja kinesisk vattentortyr alltså?

Den som överlever får se!

Stockholms blodbad nummer två?

Oj voj, de misshandlade parkeringsvakterna har sannerligen mycket att lära av den nya tunnelbaneentreprenören MTR! Trevlighet är nyckeln! Möter du en påtänd rasande blandmissbrukare? Lugn, var trevlig så går allting bra! Möter du en psykotisk trafikant som av misstag tar dig för ett elakt troll? Lugn, var bara trevlig så är hela situationen cool! Det vet MTR för det har dom ju tagit reda på. Tack och lov, annars skulle jag trott att det var livsfarligt ju. :-)

De kommande perrongvärdarna i tunnelbanan som ska mota bort trafikanterna från tågen så att tågen kan gå i tid, de kan allt om trevlighet. Ja, de är faktiskt till och med utbildade i trevlighet och inga horder av stressade trafikanter med tunnelseende i världen kan stå emot deras enorma trevlighet. Från att trafikanterna knuffar undan allt som kommer i deras väg och skriker arga glåpord, blir de snälla som lamm och väntar gärna i tre minuter till nästa tåg, för perrongvärden är ju trevlig.

MTR kan allt om stockholmare. Eller gjordes deras undersökning i Kina? Med högsta sannolikhet må det vara så, för tunnelbanepersonalen upplever något helt annat. Men personal med lång erfarenhet av trafikanter i Stockholm har ju givetvis inte tillräckligt med erfarenhet för att veta det ju. Tack och lov så vet MTR personalens bästa! :-)

Ologiska Stockholmare

- Den där sms-biljetten gick ut igår.
- Jamen, de ska ju gälla några timmar eller nåt.
- Alltså, biljetterna gäller i 75 minuter men din gick ut för över 24 timmar sedan. Det är ganska många timmar, eller hur?
- Jamen, den ska ju gälla i några timmar. Stockholmare...!

Hej Göran,

du verkar ha i stort sett tillräcklig kompetens för befattningen som SL:s nya VD. Kanske lite mer närkamp med tantkäpp vore önskvärd också, men ingen har ju allt. Nu vill vi spärrisar höra marschmusik som skränar ut ur varje högtalare så trafikanterna vet vilken takt dom ska gå i (o inte springa omkull alla andra). Tungt beväpnad militärpolis önskas vid spärrlinjen. Den som tränger sig före de andra i kön ska göra 200 armhävningar i en speciell straffzon och plankar man får man jobba helg, exempelvis skura T-centralen med tandborste. Okej Göran, överens?

Hundkex som belöning, tack!

- Dom har tagit min väska, varsågod!
Mannen talar med öststatsbrytning och det kursiverade uttalas på ett mycket forcerat sätt. Vi är mitt inne i en mycket avancerad diskussion om huruvida man måste betala för sig eller ej när väskan är påstått snodd. Mannen verkar väldigt gärna vilja att jag säger artighetsfrasen ”varsågod”.
- Nej, du måste ha färdbevis för att åka.
- Varsågod!
- Nej.
- Var-så-god!
- Nej. Dessutom har du flera hundralappar i handen, så du har ju pengar.
- Dom är inte mina! utropar han och viftar med armarna argt mot perrongen.Var-så-god! Var-så-god! Han beordrar som en general och hakorna skvalpar där under det vidöppna men motsägelsefullt arga artighetsfrasgapet som pryds av ett stort klarrött fält där över, med vaga konturer av potatisnäsa och runda goa kinder där under.
- Nej.
- Dom här pengarna är inte mina! Var-så-goood!
Hur givande jag än anser att diskussionen är, så faller nu luckan obarmhärtigt ned för att understryka att det är slut-varsågodat för nu.

"Var-så-god!" är det sista jag hör när varsågod-mannen plötsligt får giraffben och sonika kliver över spärrpinnen som en prima ballerina med ölkagge och näven med pengarna i hyttandes mot lite varstans där det kan tänkas finnas någon som bryr sig.

Från kändis till doldis

Tillräckligt länge har nuckan suttit här i luckan och blivit avis på snutarna som kommer förbi spärrluckan och lite så där hemligt dolt visar upp snutbrickan som färdbevis.

Nuckan vill ju också känna sig lite så där speciell. Vem hör inte bön, om inte MTR som tar över kajutan den 2 november! På windstoppern finns en logo som mestadels är dold av armhålan. Med lite lite hängig hållning, som många ändå har, döljs den helt. Perfa!

Nu kan nuckan också gå anonym på stan, precis som civilspanande snutarna. När identifiering sedan behövs, lyfter nuckan bara på armen, så att armhålan syns. Finemang!

Tala är silver, tiga är guld

Ledarskribenten i dagens Expressen är jättearg. Figurer med modeväskor plankar och ställer där med till det för välfärdssamhället.

Sen fortsätter hon med att vi spärrexpeditörer har till uppgift att vakta spärrlinjen och hon undrar underförstått om vi är för dumma för att förstå att vi faktiskt blir förödmjukade av plankarna.

Behöver man som journalist på en av sveriges större dagstidningar inte kolla fakta innan man skriver något undrar jag nu? Spärrvakter har det inte funnits på mycket länge här i tunnelbanan. Nuförtiden är vi anställda som spärrexpeditörer och SL anser att det är av yttersta vikt att vi ger trafikanterna en god service och har tillsyn över stationerna. Vi ska alltså inte vakta spärrarna som står där och faktiskt får sköta sina alldeles egna jobb. Det är alltså i detta fallet själva spärrarna som i så fall borde bli förödmjukade. Deras fysiska strukturer är dock anpassade efter plankarens behov, så jag tror inte dom känner sig så förödmjukade då det ligger i deras natur att vara lättgenomträngliga.

Valet är enkelt!

Blondinens fot sparkar och sparkar och med följer kjolstyget. Man skulle kunna tro att hon dansar cancan, om det nu inte vore just för att hon står vid spärrpinnen och sparkar där inunder, för att alltså planka och därmed lura skattebetalarna på 40 riksdaler, och så att de arga betalande i sin tur kan skicka ilskna insändare till dagstidningarna, och så att det hela kan gå runt-runt i all evighet.

Plankandet lyckas inget vidare för den arma blondinen, så hon ställer sig en bit från spärrarna och letar i sin plastkasse efter nåt som hon egentligen inte letar efter. Medan hon håller utkik efter nån som ska igenom barnvagnsgrinden.

Bingo, för blondinen. Nu kommer det en barnvagn vars förare betalar plikttroget. Grinden öppnas och med barnvagnen följer en blondin tätt i släptåg. Det hela uppfattar hon som ytterst pinsamt. Nu måste något givetvis göras uppfattar den plikttrogna spärrvakten, om inte för pliktskyldighetens skull, så ändå för nöjets!

- Hallå!? Din biljett tack! utropar spärrexpeditören så högt som möjligt så att alla närvarande, utöver blondinen, ska höra vad som utspelas.

Skamset med ansiktet mot golvet går blondinen snabbt iväg med sina dyra märkeskläder, och lägger troligen de sparade pengarna (som är snodda från SL) på nya dyra märkeskläder. Stackarn, annars har hon ju inte råd heller.

Hittar hon någonsin dit?

- Jag ska till T-banestationen, säger den frodiga damen med en go sydsvensk dialekt.
- Det finns 100 tunnelbanestationer, är det kanske T-centralen du menar?
- Nej, hon sa att det var T-banestationen. Det var det nog.
Jag stämplar remsan och önskar en trevlig resa medan en frågande tanke växer inom mig.

Nu blir det livat på kåken?

Döm om min förvåning, nu får tydligen kontrollanterna bötfälla trafikanterna för tjyvåkning. Det som tidigare enbart varit förunnat polis, tullverk och kustbevakning är nu även berättigat till SL:s kontrollanter.

"Det första många tänker om oss är ”de ska bötfälla oss””, säger kontrollanternas arbetsledare. Ett mullrande skratt hörs från mitt förundrade gap och jag tänker att, nej så där tänker trafikanterna nog inte, men kanske tänker dom ”ve och fasa, nu måste jag betala tilläggsavgift!”. Det är ju det som till dags datum varit benämningen då SL:s kontrollanter enligt lag, tills nu då, inte haft lagen på sin sida vid eventuella bötfällanden av trafikanterna. ”Men det är inte sant”, fortsätter kontrollanternas arbetsledare, ”vår huvuduppgift är inte att bötfälla folk, utan att ge service. Bötfällningen är sekundär.”.

Hur kan det komma sig, undrar jag djupt, att en så pass betydande lagändring endast basuneras ut litegrann i en anspråkslös stadsdelstidning? Hur kan det fortfarande kallas tilläggsavgift i SL:s egena informationsbroschyrer?

För mitt inre öga, ser jag tusentals av vildsinta trafikanter som känner sig tagna på sängen när dom haffas och nu stormar dom SL-byggnaden för att kräva att få tillbaka den gamla hederliga tilläggsavgiften igen.

Om böterna inte betalas, är lägsta fängelsestraffet två veckor, enligt Wikipedia. Har SL förvarnat de lokala fängelserna undrar jag nu?

Konstrecension - Fridhemsplan

Nu har det dykt upp en riktigt tidsenlig skräckmästarkonst på station Fridhemsplan.

Från den mer lättsamma konsten med den roliga historien om duvan som var ute och promenerade för att det var ett sånt fint väder, är det nu ångestladdade figurer som flyr ur misstänksamt tunnelbanetunnelliknande tunnlar. Konstnären tycks, i mina ögon, ha fångat den stora bananincidenten på pricken. Ty trafikanterna på bilden flyr tunnelbanetunnlarna då de är rädda för alla bananskal och flugsvärmarna som hör där till.

Är man inte redan psykiskt instabil när man först ser den här, så lutar mycket åt att man troligtvis blir det stunden efter att ha sett den. Vad lurar här i tunnelbanetunnlarna egentligen? tänker den genomsnittliga trafikanten som stressar på väg till dagis och jobb. Vad flyr trafikanterna ifrån där från de där tunnlarna?

En mycket utmanande konst som även får mig att tänka på krokodilen under sängen, spöket i garderoben och en ruskig rockmusiker.

Betyg: 4 bananer

Going bananas!

Det här är den mycket gripande och kusliga dokumentärberättelsen om när hela Fridhemesplan went bananas. Upprörda röster ekar än här i tunnlarna och alla pratar de om stationen som gud glömde, eller i folkmun Fridhemsplan.

Pigga kom arbetarna till Fridhemsplan morgonen då de skulle börja informera om den blå linjens omdirigerade trafik.

Företaget tänkte troligen att då trafikanterna får något, blir de glada och accepterar då lättare den reducerade trafiken. Någon kom på att bananer, de gör trafikanterna glada! Stora lass av bananer köptes in. Bananerna delades ut och trafikanterna blev saliga när de stog där med banan i munnen och unisont sa: "jag kommer för sent hit och dit, men det är inga problem!". Livet lekte och lyckan log mot företagets bananrepresentanter.

Men; ingen hade tänkt på att sopkorgarna faktiskt är borttagna från station Fridhemsplan. Strax låg drivor av bananskal över hela stationen och Lasse, som just kastat sitt eget bananskal, halkade på någon annans bananskal. Sen kom Lena och drattade på baken och fick banan på byxan. Kaos! Sen kom Martin lite nära perrongkanten och utan att se sig för, föll han pladask. Ruskigt nära perrongkanten.

Informatörerna på plats fick nya order från högre ort: "Plocka bananskal!". Informatörerna plockade och plockade och sedan kom någon på att bananutdelningen skulle dras in. Inga mer sjysta bananer på station Fridhemsplan alltså. En mycke tragisk historia och vadslagningen som är igång just nu antyder på att nästa gång delas det ut apelsiner, en riktig lågoddsare alltså, så betta hellre på den extrema högoddsaren karameller utan papper om du vill kamma hem storkovan.

Hissen som gick ner till helvetet

...eller den något modifierade historien om varför det är viktigt att lyssna på de hallåande rösterna i hissburarna.

Med detta vill jag alltså bara poängtera att man bör hålla koll på ungarna medan man bråkar i hissen. Ungarna gillar trycka på roliga knappar.

Tantens inferno

- Hej, jag vill ha ett trettiodagarskort från idag tack, säger tanten. Eller okej, en dam då, men tanten rimmar ju bättre på Dante.
- Det köper du antingen från Pressbyrån, SL center eller SL accessmaskinen som finns här i vänthallen.
Dante-tanten säger att hon har mycket bråttom att åka, så hon köper från där det är närmast, SL accessmaskinen. Efter en stund hojtar hon på mig.
- Kom ut, det här går inte!
- Det finns instruktioner i början av broschyren du fick, eller på stora skärmen.
- Nej.
- Jo.
- Nej.
- Jo. Och det är viktigt att du sätter accesskortet mot avläsaren inom tio sekunder efter att du betalat så det laddas på, annars kommer pengarna in på ditt konto igen och det kan ta dagar.
- Nu har inte jag tid med det här, jag måste åka! Hon är mycket upprörd.

Nu har det börjat, igen. En del gånger är accessmaskinen som en port in till något som kan liknas vid helvetets skärseld. Trattliknande och jätteläskigt. Först kommer trafikanterna likgiltiga till maskinen och är särledes då på den översta och mildaste nivån i tratten, men snart rör dom sig med ilfart neråt vart efter de blir argare och argare, och när de går neråt i tratten, när desperationen stiger, så kommer de grövre och mer syndiga utageringarna som gör att skärselden biter extra hårt och tratten ser till att det blir extra förjävligt.

- Du kan betala en enkel resa kontant hos mig om det är krångligt eller om du har bråttom.
- Jag jobbar på [censurerat dataföretag] och den här maskinen är inte användarvänlig! Den fungerar ju inte ens!
- Nyss fungerade den, men prova den andra då?
- KOM UT! Den är inte användarvänlig!
- Nu är det rusning och jag måste tyvärr intäktssäkra, men om du öppnar broschyren och tittar på första sidan så ser du…
Dante-tanten vägrar att öppna broschyren.
- Nej nu plankar jag, säger hon och gör en ansats till plankning, men som misslyckas då den inte är vidare helhjärtad. Jävla idiotmaskin!
Nu har Dante-tanten definitivt nått djupt ner i tratten, tänker jag.

Där efter går hon till accessmaskinen och försöker igen. Denna gången fungerar det plötsligt och köpet går igenom.
- Jag provade fan att sätta in kontokortet på fyra olika sätt, ni måste ha instruktioner om hur man sätter in det! Jag har ju inte tid med det här, jag måste ju åka!
Dante-tanten går med snabba steg fram till en en spärr och testar det nyköpta accesskortet positivt. Det anmärkningsvärda är att hon där efter går ut från stationen utan att åka, och inte heller kommer tillbaka för att åka. Så här efteråt kan jag alltså klura ut att Dante-tanten torde ha nått nivå fem i den hiskeliga tratten då Wikipedia beskriver den som ”Femte kretsen: De vreda slåss mot varandra i ett träsk och de lata ligger fast på bottnen”. Mohahahahaha, så vedervärdigt. Trafikanter, akta er för tratten säger jag er nu.

En studie i byråkrati

- Släpp in honom! hojtar gammelgubben upprört till mig. Den han syftar på är en yngling i 20-års åldern som ber mig att hjälpa honom planka då hans remsa är slut.
- Nej tyvärr. Endast yngre barn och mycket gamla personer kan om nöden tränger på få åka kostnadsfritt.
- Släpp in honom din jävla byråkrat! Du släpper in alla jävlar, du ser ju hur dom hoppar, men du släpper inte in honom? gastar han och pekar på de övriga trafikanterna som mycket riktigt hoppar över spärrarna. Jag hatar alla jävla byråkrater, hela Sverige är fullt av byråkrater och du sitter där och är en jävla byråkrat! Tänk själv för fan!
- Jag får inte hindra de som hoppar då det dels, i min position, är olagligt att rent fysiskt hindra dom och utöver det är min uppgift att ge service. Det är kontrollanternas uppgift att ge plankarna tilläggsavgift. Det här är mitt jobb och jag följer direktiven som arbetsbeställaren utsatt, jag kan inte göra annat än det då jag inte har mandat att ändra på dessa direktiv själv.
- Jävla byråkrat! Du gömmer dig där bakom din byråkrati, din jävla fegis!
- Du är välkommen att ringa kundtjänst för vidare synpunkter då min uppgift är att sälja biljetter och övervaka stationen, säger jag och överlämnar telefonnumret.
Mannen slänger demonstrativt iväg kundtjänsts telefonnummer, som jag helt enligt gällande direktiv överräckt då trafikanten är missnöjd med bolagets regelverk. Dessa klagomål tas enbart emot av kundtjänst som bearbetar dessa innan de går vidare till nästa instans.

Åkkort som åkkort

- Okej, idag har jag ingen remsa så idag åker jag på det här, säger kvinnan och visar körkortet som är utfärdat för personbilar och där efter går in i spärrpinnen.
- Det där går inte att åka på, du behöver ett giltigt färdbevis.
Ljudlig suck, från kvinnan.
- Jaha? Och hur ska jag ta mig härifrån då hade du tänkt dig? Jag har ju inga pengar så jag åker på det här idag ser du ju. Envist visar hon åter sitt personbilskörkort och nu betydligt närmare, som om jag bara har ett synfel som är ivägen för den fria inpassagen.
- Det där är ett körkort, det är ingen giltig biljett inom SL.
- Nu är det så att jag är en finsk sjuksköterska och jag måste ta mig härifrån. Släpp in mig. Tonen börjar bli hotfull.
- Nej, du måste ha ett giltigt färdbevis som alla andra.
- Okej, säger hon och lägger armarna i kors över magen, du släpper alltså in alla veoliaanställda aidssjuka gratis, men du släpper inte in en finsk sjuksköterska? Nu är hon riktigt arg och jag noterar att benen börjar spänstigt studsa upp och ner.
- Här ska man ha giltigt färdbevis för att åka.
- Okej, då stänger jag alltså hela tunnelbanan nu då, säger kvinnan och tittar på de långansiktade trafikanterna bredvid henne, drar armarna skapt genom luften som för att visa dom, och mig, att från nu är hela tunnelbanan stängd.

Stängningen av tuben tycks dock vara högst tillfällig, då hon sekunden efter lämnar stationens område för att gå mot sin destination. Alternativt kanske hon tog bilen.

Mitt arbete här i pissoaren

Den lilla jycken med stor personlighet, stannar upp och kissar på spärren närmast grinden. Nöjd tittar han på mig medan kisset strilar och strilar, sen skvätter han litegrann när han skakar av sig resterna och så hoppar byrackan nöjt vidare genom grinden med husse, till det som snart kommer att bli pissoartåget.

Fotbolls-Fidos trevliga resa

En snubbe sparkar likt en värsta Zlatan för att bryta spärrens fotocellslinje och för att därmed planka. När det inte funkar, lägger han sig liksom med armarna på spärrarna, som nu fungerar som armstöd, och för in kroppen så långt det går in under spärrpinnen och sparkar zlatanaktigt igen. Det funkar inte heller.
- Vad i helvete går inte det här för längre? skriker han åt spärrvakten. Det har alltid funkat det här. Fan vad dåligt! Jävla SL! Vad dåliga ni är! Släpp in mej!
- Hmmm? Du kanske skulle betala först…?
- Fan vad dåligt! Vilken jävla service! skriker han rasande när han kryper där under pinnen. Allt man kan tänka på då är en skitilsk liten gläfsande vovve.

F*ck you, you f*cker!

Damens hand är hårt knuten, fast med långfingret pekandes uppåt. Armen är upplyft och förhoppningsvis bara slumpmässigt riktad mot den arma spärrvakten som står och väntar på tåget. Damen i den utmanande positionen bara står där stirrandes mot spärrvakten. Blicken viker inte en milimeter. Armen är omlindad med bandage, vilket alltså i detta unika fall rättfärdigar fingerpekandet då själva skadan gör att just långfingret måste peka uppåt medan de andra fingrarna helt tvunget ska vara knutna. Den genomträngande blicken vittnar om år av inneboende ilska som äntligen får släppas ut. Djurisk vildhet och triumf! Hon har funnit Metoden! Och dessutom utförs det hela på ett helt legalt och medömkansvärt sätt.

Tio minuter kvar tills tåget kommer. Kollegan vrider sig lite om som för att visa att hon inte lagt märke till den skadade damens fingeruppsträckning. Nyfiken tittar hon dock i ögonvrån och ser att den utmanande damen har bestämt sig. Blicken är stadigt riktad mot kollegan, genomträngande som laser. Fingret visar med bestämdhet fortfarande damens allra innersta önskan som äntligen släppts ut fritt i vida världen.

”Phu…tåget”, tänker kollegan när hon kliver på tåget som i detta läge mest kan liknas vid en oas, för där kan den utmanande damen ändå inte…

Damen med det ilskna fingret sätter sig mitt emot kollegan. Långfingret pekar fortfarande uppåt. Handen är knuten. Armen är lyft och riktad rakt mot kollegan. Vid sådana här tillfällen undrar man lätt; finns slumpen?

Ibland känns även korta resor långa.

Väl vid den mycket efterlängtade stationen, kliver kollegan raskt av och känner en djup lättnad när kollegan stegar bort. Bort från bandagerade armar och ilskna fingrar.

Väl vid busshållplatsen väntar kollegan på bussen. Well, who’s back? Med långfingret pekandes uppåt, handen hårt knuten och armen riktad mot kollegan, står hon där.

Så var det 1:a april igen...

Ett högst fiktivt chefsmöte på jobbet:
"- Okej allihopa, nu ska vi för första och sista gången sätta ut en helsidesannons i dagstidningen som bedyrar hur mycket vi diggar personalen! Vilket datum ska vi publicera den? Den 27 mars?
- Nej. En massa nej hörs i lokalen.
- Okej, den 29 mars?
- Nej fy. En massa gnäll och lite jämmer hörs.
- Okej rå, den 2:a april?
- Nä blä, gormar allihopa, nu lite upprörda.
- Jaha, vad sägs om den första april då?
- JAAAAAAAAAAAAA! mässar klungan.
Jubel och skålar hörs."

Den store boxaren

Plötsligt stannade klockorna och han bara stod där med ett bländande leende som aldrig ville avta när han sträckte fram sin remsa. Som en knock out i första ronden satt jag bara där ordlös, för en gångs skull, och stämplade och log som ett fån.

Tiden går bakåt

- En resa för ett barn tack, säger norskan som har två barn med sig.
Märkligt, tänker jag, förra gången var minstingen 7 år, nu är hon alltså bara 6 och åker därmed fritt med betalande trafikant. Se på fasiken.

Nu blir vi miljonärer

Kollegor! Nu kör vi en drive och polisanmäler alla oförskämdheter och kränkningar.

Kriget mellan förre big bossen och Veolia hårdnar...

SL utökar kollektivtrafiken till Kumla snart?

Nu ska det ju byggas lite här och var, tvärbanan ska visst förlängas och nån tunnel under stan ska byggas för pendeltågen. Man börjar ju undra vart allt slutar då så att säga. Nu över till nåt helt annat:

Försöka duger

Gammelgubben rusar rakt in i grinden. Med hjälp av elden i baken försöker han forcera den ofogliga grinden. Inte öppnas bångstyriga grinden.
- Hallå?! Jag vill se ditt färdbevis, tack.
Gubben blir lång i ansiktet och fumlar fram en röd remsa ur fickan och viftar med den vid grinden två meter längre bort.
- Hallå?! Jag vill ha remsan i handen, tack.
Han ställer sig vid luckan. Vägrar lämna in den, men däremot gungar han med remsan i handen på cirka 75 centimeters avstånd.
- Den där stämplingen gick ju ut 28 mars 14:45 förra året.
- Jahaaaaa? Gubben lubbar. Ut denna gång.

Vad säger mormor och alla sysslingarna då?

- Hur gammal är hon?
Frågan gäller alltså ett medföljande barn till en vuxen betalande trafikant. I detta fallet en medelålders trött kvinna.
- Sju år.
- Då ska du betala för henne också, tack.
- Nej, för det är sportlov nu. Dom betalar inte under några lov, det säger min svärmor.
- Jo, du ska betala. Det är under jullovet dom åker gratis med vuxen betalande, inte sportlovet.
- Nej, nu är det så att jag ska hem till min mamma, och mamma säger också att hon åker gratis under alla lov.
- Nej, det är bara under jullovet hon åker gratis med vuxen betalande, och det säger jag som arbetar här.
- Det där är helt fel.

Med stark misstro, då informationen som ges inte överensstämmer med hennes smärmors och mammas, betalar hon för barnet. Väldigt motvilligt.

Ska SL kanske införa speciella sportlovsbarnregler? Mycket praktiskt, då har vi i spärrarna långa längder av listor att tumma sönder under några veckors tid. Typ, "jaha, Ragnhildsskolan i Södertälje sa du... vänta ska jag se om du enligt listan har sportlov nu så du inte är en sån där tjuvaktig friåkare". Jag håller på mamma och svärmor.

Jag kanske är lite oförstående men...

Nu har en konstfackstudent låtit spraya svart färg i och på en tunnelbanevagn. Och krossat en glasruta på vagnen. Sånt anses i tuben vara vandalisering, av oss som arbetar där i alla fall.

Restultatet blev tydligen ett konstverk.

Kan det även räknas som konst om vi i allmänheten doppar hela Konstfackbyggnaden i tjära för att sen pryda alltet med fjädrar och insamlat bajs?

Vad är det för intressant att på film se hur en person vandaliserar? Den aktuella vagnen måste tas ur bruk och det innebär även att trafikanterna kan drabbas. Och skattebetalarna betalar enligt artikeln i det här fallet 100 000 kronor. Den förra konstfackstudenten på psyket kostade skattebetalarna cirka 10 000 kronor.

Är skyddad verkstad lösningen? Att man bygger en hög mur runt Konstfack så att ingen kommer vare sig in eller ut och så att dom kan få leva rövare där inne istället när dom gör sina konstprojekt? Ful den byggnaden skulle bli, men det räknas ju som konst.

Århundradets filmtips

Ja, nuckan kan vara kulturell också. Så här vart hundrade år kan jag ju faktiskt recensera en seriös rulle; The midnight meat train den här gången.

Varning! Den verkar skrämmande lik en dokumentär. Något jag definitivt kan tänka mig händer i verkligheten. Fast i New york. Åk inte dit och ta nåt midnattståg säger jag dig nu. Ena läbbiga förare dom har där. Det är mitt tips så här efter att ha sett den själv i verkligheten.



Mot slutet får man alla sina misstankar om New yorks tunnelbana bekräftad. Haha, kluckar nuckan belåtet då, jag visste väl det!

Betyg: 4 stämplar

Rekommenderas!

Phu, men inte nallen

Veolia överklagar SL:s beslut. Nu blandas vi i personalen in också.

Nu vet jag äntligen vad jag tycker om saken då. Phu.

Nuckans nya jobb?

MTR planerar öka personal på stationerna. Blir det som i Hongkong undrar jag nu?

Hur många tjottablängare mellan lysmaskarna skulle vi få daglilgen om vi gjorde samma sak? Skulle man överleva dagen överhuvudtaget?

Det får tiden kanske visa.

Lösningen vore kanske dock det här?

Då anpassas möjligtvis arbetssituationen efter klientelet på ett smidigt vis med små knappt märkbara ingrepp.