Plötsligt stannade klockorna och han bara stod där med ett bländande leende som aldrig ville avta när han sträckte fram sin remsa. Som en knock out i första ronden satt jag bara där ordlös, för en gångs skull, och stämplade och log som ett fån.
09 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar