Gäng som Rular, del 3

Precis när skolgruppsgängen röjt klart på stationen och man återfått sin alerthet efter alla sövande bäande lammklasar, händer något intressant.

På ena sidan av horisonten ser man ett paradgäng som med bestämda små steg går mot stationen. Ett, två, ett, två, ett, två! Någon gång försöker en gängmedlem rymma, men ack, den blir snabbt tillrättavisad igen.

Om man sedan tittar åt andra sidan av horisonten ser man en helt annan typ av gäng, man kan nästan påstå att de är paradgängets motpol.
Frigjort viftar de på armarna lite hit och lite dit när de traskar huller om buller.

My god, det här kan bli en redig sammandrabbning, kan man tänka sig, nästan som när Sverige möter Finland i hockey (eller vad som helst)! Krig!
Det finns dock inte nån anledning till oro för det militanta paradgänget och det frigjorda gänget går troligen mycket bra ihop. Kanske till och med lite för väl bra ihop, med tanke på åldersskillnaden.

Dagisgänget kommer in på stationen i raka led. De militanta gängledarna springer omkring dem som yra höns och ger order.
- Sixten! Dra inte i Emmas toppluva!säger en av gängledarna.
- Maria! Håll Lennart i handen! Säger en annan.
Gängledarna har stenkoll på paraden samtidigt som de visar sina färdbevis. I det här fallet är det bara gängledarna som behöver betala för sig, gängmedlemmarna tillhör en, kan tyckas, priviligerad grupp som får åka gratis.
Jag sätter grinden på grönblink och paraden traskar igenom.
Om man nu vid detta tillfälle så mycket som uttrycker ett litet "bäähää", får man genast ett skallrande "BÄÄÄHÄÄÄÄ!!!" tillbaka som ekar i hela stationsbyggnaden och dess närmre omgivning.
Det här gänget har inte hunnit bli så fåraktiga än, som endel i det föregående gänget, skolgänget.

In genom besam-dörrarna, huller om buller, kommer nu även nästa gäng. Det frigjorda gänget.
- Hej hej! Hör jag några av dem säga när de visar sina färdtjänstkort.
Dom ser lite lustiga ut endel av dem, men det är en sån grej som jag bara får tänka på i jättesmyg, inte säga till nån. Hysj!
- Hej hej! Säger jag.
- Hej hej!
- Hej hej!
- Hej hej!
Det blir ett himla hejande hit och dit och här och var tills en av dem kommer fram till mig. Han är förtjust i tjejer den här glada hej-hej-mannen, det vet jag sen många många gånger förr. Han och hans gäng är nämligen frekventa besökare här på stationen.
- Jag vill skaka hand, kan jag få skaka hand? Säger han och tittar på mig lite sådär klurilurigt som bara han kan.
Jag svarar så som jag alltid brukar säga när han frågar den frågan.
- Nej, men jag vinkar gärna! Hej hej! Och så vinkar jag.
- Okej, det var du som bara ville vinka ja. Hej hej! Säger han och vinkar glatt och tittar länge och väl sådär klurilurigt på mig.
Det bör dock påpekas att det inte är alla gängmedlemmar som vinkar och hejar här. Endel är helt tysta. Men överlag kan man säga att den här typen av gäng inte är så bähääiga av sig, tror jag. Dom gillar nog hälsningsfraser mer.

I det här fallet är det dom frigjorda gängmedlemmarna som tar med sig sina gängledare gratis på sina färdtjänstkort.
Gängledarna kan man nog säga, assisterar gängmedlemmarna med lite ditt som datt så att dom lättare klarar sig i vardagen.
Gänget drar förbi och hejandet avtar.

Phu! Nu har alla gäng som tänkas kan passerat. Det enda som återstår nu i gängväg är nåt enstaka sporadiskt sammansatt gäng, så som exempelvis nåt turistgäng kanske.
Och så givetvis de tidigare nämda gängen som kommer tillbaka lite utspritt då och då under eftermiddagen när de har varit på sina äventyr.

Efter det är det bara att invänta Det Tuffa Gänget igen, de som kommer på kvällen.

Cirkeln är sluten! Bääähäää! Hej hej! *spott spott*