Bland partyspyor och spöken

Där ligger den, den obligatoriska spyan.
Statistiskt sett visste jag att den skulle finnas här någonstans på stationen just denna morgon. Här ligger den nu prydligt vid en bänk på perrongen.
När jag jobbar lördag- och söndagsmorgnar tar jag alltid med en sop och sågspån när jag gör stationstillsyn.
Fylleslaget är nyligen över, förutom för några tappra som vinglandes går omkring som spöken och letar efter festen, eller kanske hemmet.

Jag strör sågspån över spyan och sopar upp alla krossade glasflaskor. Vidare sopar jag upp dom sönderrivna resegarantibroschyrerna. Någon fullis har väl blivit arg när han eller hon missade sista tåget.

Det är lustigt, när man går på spärrexpeditörsutbildningen får man lära sig att man ska ringa trafikledningen varje gång när någon som är oredigt full passerar spärrlinjen. De är ju en fara ute på perrongen när de kan ramla ner på spåren.
På fredag- och lördagkvällarna är dock dom flesta fulla som ägg. Ingen idé att ringa. Vinglandes, krypandes, studsandes, springandes och skrikandes tar de sig förbi spärrlinjen. Ofta med en öl i handen också.

Och sen finns det stationer som har fyllevarning dygnet runt hela veckan. Hässelby gård är ett praktexempel. En av grabbarna där han har jag aldrig sett nykter, morgon som kväll. Han lyckas till och med vara full innan kl. 9, då systemet öppnar och hans polare står och köar utanför systemets entré. Hur lyckas han?
Han är också den fullisen som jag ringt och varnat för till trafikledningen flest gånger. När han vinglar, vinglar han från ena väggen i vänthallen till den motsatta väggen i vänthallen och sedan fortsätter han så. Oh boy, vilken syn!
Mr Party 24/7/365.

Blä, jag tror jag ska bli nykterist - NU!