Nuckans nyårslöfte 2007!

Perkele! Nu måste man lova sig själv en massa grejer igen då.

1. Jag ska säga ja, ja och åter ja, helt enligt servicerutinerna. Även till sånt som sunda förnuftet helt klart säger att jag borde säga nej till. Men men, vad gör man inte för servicens skull!? Komigen nu då, knarkare som undrar var man kan köpa knark, kärringar som kräver en halvtimme extra tid på stämpeln så dom kan handla i Vällingby och åka tillbaka, fulla snubbar som inte fick nåt ragg på krogen och som vill ha hem nuckan som en sista utväg. Jag säger alltid JAAA!

2. Jag ska lyda alla instruktioner från arbetsledningen slaviskt.
Fast hur i allsindar ska det gå till, undrar nuckan nu. Kön når ju ända till Kina när nuckan ska säga nej (fast som egentligen måste bli ett ja, enligt löfte nr 1) till trafikanter som exempelvis fått biljetten stämplad av en busschaffis som gett en kvart extra tid. Biljetten börjar ju gälla först om en kvart då och då måste den ju ogiltigförklaras av mig, med allt vad det innebär (tjafs, skrik, mordhot, mord, stora chockerande rubriker i skräptidningarna.. osv).
Och sen ska jag exempelvis ena veckan släppa in handikappade trafikanter som viftar med kortet vid grinden, för att nästa vecka inte alls göra så. Då är det en synd och totalt bannlyst! Då ska alla kort givetvis in för visering, även de handikappades.
Och så ska jag köpa biljetter från andra kassor för att pcis efter inte köpa biljetter av nån annan kassa om mina tar slut, det får jag absolut inte göra! Men sen några dar efter så ska jag åter igen absolut köpa biljetter från nån annan kassa om biljetterna tar slut.
Och sen...

§§§8-[AAAAAAAARGH!]

*stackars nuckan får nervsammanbrott och åker in på hospitalet*


--- Gott Nytt!!! ---

SL-chef i fängelse för fejkfakturor

..står det minsann i SvD!
Den gamle klippan Louis Armstrong har tamejfan rätt, What a wonderul world!


"I see skies of blue and clouds of white
The bright blessed day, the dark sacred night
And I think to myself, what a wonderful world"


Kjell Hultman, tidigare chef vid Storstockholms Lokaltrafik (SL), dömdes i dag av Stockholms tingsrätt till fängelse i ett år och sex månader för grovt mutbrott och trolöshet mot huvudman.


" The colours of the rainbow, so pretty in the sky
Are also on the faces of people going by
I see friends shakin' hands, sayin' "How do you do?"
They're really saying I love you"


Kjell Hultman dömdes även att betala 422 000 kronor i skadestånd till SL samt SL:s rättegångskostnader på drygt 187 000 kronor.


" I hear babies cryin', I watch them grow
They'll learn much more than I'll ever know
And I think to myself, what a wonderful world
Yes, I think to myself, what a wonderful world"


Vad bra! Nu när SL har fått tillbaka en massa skumraskstålars o grejs så har dom ju äntligen råd att köpa in stämpelmaksiner till oss ena skadade stackare i spärrarna som inte kan fixa värsta mysko fejkfaturorna själva för att tjacka snorbilliga (o osnodda!) stämpelmaskiner på typ Plattan!

What a wonderful world!


Här är artikeln!

From me (and min nästan ex-boss Kjell i finkan): We wish you alla a merry christmas!

Den andra schidan!?

Den raj-rajiga herrn får sin kupong stämplad, sen säger han:
-Jag ska till schtaan...
-Nej men, nu har ju tågen till stan slutat gå. Gå till den andra sidan så kan du ta buss 198 mot stan som går om tio minuter.
-...?
-Alltså, gå ditåt och sen följer du perrongen hela vägen till den andra sidan. Där finner du busshållplatsen!
-Jag ska till andra schidan? Hurrååå?
-Gå, gå, gå, gå.. ditåt! *peka* och sen när du kommit till andra änden, är du framme vid bussen! 198!
-Vaddå andra schidan?
-Alltså, här har du inget att göra, här finns det inget. Nada alltså. Gågågågågågågååå.. ditåt! *peka* TILL DEN ANDRA SIDAN. DEN ANDRA SIDAN. Här finns inget! Se så, skynda dig nu så att du hinner med bussen!

Schnubben ser frågandes ut men han går ändå mot riktningen dit hela min hand pekat en si så där 30 40 gånger.

Fem minuter senare:
-Var fan ÄÄÄR andra schidan???
Ååååh, neeeeej... Nu börjar jag bli tröttare än Trötter.
-Ja men, du ska ju gå ditåt!!! *peka peka peka* Gå gå gå gåååå längst hela perrongen och sen är du på den andra sidan och där finns bussen! Gå gå gå gåååå! Bussen går snart!!!
-Va fan ÄR andra schidan??? Andra schidan...?
-Okej, så vida du inte syftar på Pärleporten, alltså den den andra sidan.. så är det DITÅT! Gå nu!

Schnubben går går går.

En kvart senare:
-VAR FAN ÄÄÄÄÄÄÄR ANDRA SCHIIIIDAN?!?!?!?!?!

...

Snabba droger, javisst!

Trafikant: -Finns det någon som säljer snabba droger på tåget?
Jag: -Öööh? Jag vet inte.

Efteråt kom jag på att; fasiken, så där skulle jag ju inte sagt!
Enligt charmtrollskursen som spärrisarna fått gå på så har ju faktiskt spärrisarna fått lära sig att inte säga nej och att alltid erbjuda lösningar!
Det var då attans att man alltid kommer på alla korrekta svar så här efteråt:
-Jamenvisst! Gå på tåget och ropa efter en knarklangare så ska du nog se att du kommer i kontakt med en!

Tunneltrollen

Klapp Klapp,
Klapp Klapp,
Klapp klapp

Kom igen nu då! Klappa händerna i en maklig gångtakt, för nu ska det sjungas och grejas!

Klapp Klapp,
Klapp Klapp,
Klapp Klapp

Och du där som sitter och tjyvläser bloggen i smyg, just precis du ja, du kan va kör!

Gruff! Gruff!
Gruff! Gruff!
Gruff! Gruff!

Perfekt! Eller vänta... nån som e bra på nåt typ dovt och skitsävligt instrument?

BOM! BOM!
BOM! BOM!
BOM! BOM!

Alla tajders!
Nu ska jag göra en kupp, en Trollkupp. Jag menar, varför ska den syndikalistiska sektionen i tunnelbanan heta nåt så tråkigt som typ Driftsektion tunnelbanan [blaha blaha blaha osv]. Jag vet inte ens själv vad den heter (o det skiter jag i!), när sektionen ska heta

Tunneltrollen!

Här med deklarerar jag att jag i egen hög person numera kallar oss för Tunneltrollen!

Klapp Klapp,
Gruff! Gruff!,
BOM! BOM!

Att styla ett tunneltroll:
1. Håret - Aldrig kamma, aldrig kamma, bara tova!!!
2. Kroppen - Inte tvätta, inte tvätta, bara stinka!!!
3. Kläder - Trolltyg! Trolltyg! Trolltyg!

Såja, nu ser tunneltrollet ut ungefär såhär!




OBS! Bilden är ett ohyggligt snyggt kollage! OBS!

- Hallå? Hallåå?

Oj! Nån som ropar! Det är höga hönset!
Kom igen nu allihopa, nu går vi!

Tramp tramp, Tramp tramp, Tramp tramp, Tramp tramp!

In här i höga hönsets tambur med er allihopa! Och kampsången nu då!

"Vi är skitiga! Gruff Gruff!
Vi är elaka! Gruff! Gruff!
Vi är ..."

- Tunneltrollen! AAAAURGHRLLLGRIIII!!! Hörs en arg liten röst som bergis är arg för hundraelfte gången idag!

"Gruffiga! tramp tramp,
Stinkande! tramp tramp,
Slafsiga! tramp tramp,
Hafsiga! tramp tramp"

Nu har vi kommit in i rummet och möts av ett förvånat ansikte, ett argt litet bi och det höga hönset. Höga hönset är rätt koolt och eftertänksamt, så låt oss kalla gruppen för "Kool & the gang"!



TO BE CONTINUED...
maybe

Dragkamp i luckan

-Var god och släpp biljetten tack, säger jag.

Tanten kniper ihop läpparna ännu mer som ett streck.
I sin skrynkliga klo till järnhand håller hon sin dyrbara skatt.
My precious! My precious! My little precious! Det lyser och blixtrar ur hennes Gollum-galna ögon.
Hon tycker att det är mer än väl otroligt möjligt för mig att stämpla hennes biljett precis just där i luckan. Just precis där som underlaget är hårt och ojämnt.
Vad som helst bara hon slipper släppa sin precious!

-VAR GOD SLÄPP BILJETTEN, säger jag övertydligt.
-NEJ! NEJ! NEEEJ! DU SKA STÄMPLA DÄR! Jag släpper den minsann inte! Jag släpper den inte!

Gott om tanter som gör just så här finns det ganska gott om.
Dom är rädda att spärrisen är en tjyvaktig dum skurk som ska sno deras precious! Precious! Their little precious!

-SLÄPP BILJETTEN ANNARS FÅR DU GÅ. Jag stämplar inga biljetter på det där ojämna underlaget, säger jag.

Såna där tanter måste man säga till på skarpen, annars släpper dom aldrig biljetterna. Gudarna ska veta att det vet jag verkligen vid det här laget.
Jag har inte tid och lust att jiddra i all evighet heller för den delen.

Tanten släpper järngreppet om biljetten och är paralyserad av skräck.
Hon ser sin biljett fara in genom luckan i skurkens hand.
Den är förlorad!
Livet är över!
Tack och adjöss!

Jag lägger biljetten på stämpelunderlaget, placerar stämpeln på den och smackar till stämpeln med en rejäl duns.
"Jäkla terrorist!", tänker jag.
Ut med biljetten igen och så säger jag till hjärtattackkärringen att hon får släppa biljetten lite tidigare nästa gång för jag är ingen dragkampare.

Si så där. Vanligt vett borde väl den där tanten ha uppnått i sin högaktningsvärda ålder, men tydligen icke. Vad annat finns det att säga när hon beter sig som en Gollum-galen babian!

Andra sporter på jobbet

Tänk vilket sportsligt företag!

Det spritter i benen på personalen!
Är det inte bowlingglädje så är det löpning efter filurig trafikant.

Länk till filuriga filuren:

http://sakersomsuger.blogspot.com/2006/06/sl-kontrollanternas-jaktinstinkt-fs.html

Blyg som en veol ...

... ser du mig sittandes i luckan. Eller kanske nåt åt det hållet. I alla fall om du kisar och precis har tagit dig några rejäla jamare innan. Samt om det precis just då också inträffar att en tung dimma lägger sig i hela vänthallen.

Nu har företaget bytt namn till nåt snällt violliknande namn och det gör givetvis att jag genast misstänker att vi snart även sitter här i spärrarna och kurar ihop oss i veol, jag menar viol, -färgade nya uniformer.

Men, det är inte det som rör sig allra mest i mitt huvud just nu.
Just nu sitter jag och funderar på om jag enligt företagets uniformsregler får ha på mig en schysst uppiggande partyhatt eller ej. Det är den stora bekymrande frågan som visar sig som djupa veck i min panna.

Jag läser det nya företagets kärnvärden och inser snabbt med en lättnadens suck att jag nog faktiskt får ha på mig partyhatten, för "Skapar trivsel" står det bland annat under företagets kärnvärden.
En partyhatt om nåt skapar väl trivsel!
Då vågar jag nog till och med införskaffa mig en såndär tuta också! En sån som man tutar i och sen flyger det en kul lång grej ut som gör alla trafikanter jätteglada. Snacka om trivsel!

"Driver branschens utveckling framåt" står det vidare under kärnvärden.
Alla tajders! Jag har alltid velat se ett samarbete mellan Wallmans salonger (men min innersta önskning är Chippendales!) och företaget.

Partyhattar och lösaktiga Chippendales, kan livet bli bättre?!

"Mänskligt"
"Bryr oss"
... står det minsann under det nya företagets kärnvärden.
Total eufori!
En plötslig kall kåre längs ryggraden säger att "så kommer det minsann inte alls att bli!", men den negativa och helt ogrundade kåren försvinner snart, för säger företaget att det ska vara så, så blir det ju givetvis så också!

Och, om företaget inte lever upp till sina kärnvärden, är ju jag givetvis den första att tvätta deras munnar med tvål, för ljuga skall man icke göra!
Hmmm.. nu veckar sig pannan om möjligt ännu mer, för var fan ska jag få tag i så jävla mycket tvål förresten?

Ja, ja.. Det är mänskligt att fela.
Allt det där kan ju faktiskt vara en tryckanka.
Eller helt och hållet beundransvärt sant.
Eller ett roligt skämt (den tror jag på!).
"April april din dumma sill! Nu var vi några månader tidiga, men vi gillar att skämta!". Och så står dom där mänskliga violerna där med sina partyhattar. Tuuuut!

Medicinboll nästa?

Nu har bowlingledaren gjort sin sista fulla strike.
Inte ett bowlingälskandes spärrvaktsöga är torrt hela sträckan mellan Hötorget till Hässelby strand.

-Men.. men.. vem ska vi bowla med nu då? Säger den ängsliga spärrexpeditören som just äntligen funnit sitt livs intresse.
-Ett liv fyllt av ångest och tristess tills jag äntligen såg Ljuset! Fortsätter den samme.
-Lugn, lugn. Det kommer nog en ny bowlingledare snart, och...

All stationspersonal tillhörande platskontor Alvik är välkomna att boka in sig på det traditionella julbordet. Julbordet är dukat på New Bowl Center. Man kan även bowla i anslutning till julbordet.

...vi har ju faktiskt en sista chans att bowla igen. Gaska upp dig, det går fler tåg ska du nog få se!

Ser du en spärris sittandes där i sin kur med en tår i ögonvrån?
Ser han eller hon ut att ha sålt smöret och tappat bowlingpengarna?
Se då till att säga ett varmt och ömt tröstens ord fyllt av en innerlig medkänsla till denne.
-Men hörrö, ärligt talat, större delen av er kunde ändå inte bowla för alla stämpelskadorna väl? Det inträffade kanske ändå är det rätta? Och minns slutligen för katten att guds vägar äro outgrundliga. Peace man!

Dricks, för helvete! Dricks är Svaret!!!
Skattebetalare, och moderater! Skänk en slant till den grinande spärrisen som upplever sitt livs djupaste avgrundskris!
-Inte för att den här lilla pengen räcker till ens en snudd av den magiska bollen, men.. men många pengar små blir en hel bowlingtimme! Och kanske till och med två!!!
Spärrvakten spärrar upp ögonen och får nåt drömskt och hoppfyllt i blicken. Spärrvakten tänker att; aldrig, Aldrig mer ska jag behöva höra bowlingledarens charmiga röst hojta:
-Okej! Time is up! Bara en kvart kvar! Skynda skynda för tid är pengar och pengar är knappa!

Aldrig!
Aldrig!
Aldrig!

Jag kan bowla hur länge jag vill!
Hurra! Discobowling i Jakan nästa!

Liten och Vass & Stor och Mätt?

Lite surmulet kan man läsa såhär efter strejken att SvD antyder att SAC har växtmån.
Nåja, hellre liten och vass än stor och mätt!
Komanndå, Totto-pållen-fula-fisken, vi är inte färdiga med dig än!

I slutet av artikeln skriver SvD att 1000 personer gick i SACs demonstrationståg.
I El Gigantos SEKOs demonstrationståg, som pågick samtidigt, gick 100 demonstranter (kanhända, med rester av Filét Mignon i mungiporna?).
Vidare skriver SvD att SEKOs tåg anslöt sig till SACs tåg vid Mynttorget.
Nog för att det är tragiskt, men inte fan saknar jag humor! :-)

Se upp Totto-Otto din fula fisk!

Försäkring, inte välgörenhet!
En del har missförstått vad a-kassan är för något och tror att det handlar om välgörenhet där skattebetalarna försörjer de som saknar arbete.
Arbetslöshetsförsäkringen är ett självfinansierat system dit varje löntagare avstår lön till försörjning vid arbetslöshet.
Arbetsgivaravgiften till a-kassan är 4,45% av din lön. För varje 10 000 kronor du tjänat i lön har du samtidigt avstått 445 kronor till försäringen.
Systemet skapades genom en överenskommelse där arbetarna avstod vissa lönehöjningar i tidigare avtalsrörelser.

Det regeringen nu vill göra är att gå in och ta flera miljarder ur en försäkring vi alla betalat in till, för att ha råd att sänka skatten för det fåtal som har förmögenhet.
Regeringen hävdar att de "ökar självfinansieringen", men i själva verket är systemet redan självfinansierat. Förslaget syftar till att vi ska finansiera välgörenhet åt de rika.

Våra pensionsförsäkringar självfinansieras på samma sätt som a-kassan. Om regeringen tillåts ta av vår a-kassa denna gång kan de lika gärna ta från pensionen nästa gång.

Att otillbörligen ta andras pengar brukar kallas STÖLD!

"Syndikalisterna är ett härligt gäng anarkister!"

...har jag hört på stan i alla fall.

Se upp på onsdag, då kommer de syndikalistiska spärrisarna och tågchaffisarna att byta skepnad!
Mitt på blanka dagen tar dom däringa illbattingarna troligen alldeles bergis på sig svarta huvor och slänger stenar vilt överallt. Det vet vi ju alla att dom gör så!
Dom anarkisterna lämnar säkerligen efter sig ett och annat grishuvud också, har jag hört.

Allt detta för den däringa Totto.. Otto.. Tottorin, eller vad han nu hette. Nåja, vem bryr sig.

Här nedan är illbattingarnas Hjärna, Den Som Kom På Allt.
Se så söt den är utan svart huva!



Jag säger då det, att de ska hålla på att spöka ut sig såhär.




Nej, det är bäst att göra som dom andra facken och förhandla bort sin strejkrätt så man kan softa och gå på myspysmedlemsmiddagar istället!
Det är vad facken är till för!

Kyparn, jag känner mig så radikal idag så jag väljer en Filé Mignon Black and White och en stor stark, tack!

Bowling med jobbet (eller Battle Royale 3)

-Aj jävlar! Min arm är så inflammerad av allt stämplande så jag råkade tappa bowlingklotet på din tå. Ursäkta!
- Du...!!! AARGH! Jag ska svinga iväg kulan på dig din jävel, men inte med min stämpel-armbåge, för den gör skitont!
- AAAAAj! AAAJ! Nu kastade du ju kulan på mig istället. Idiot!!! Den kom rakt på min stämpel-onda axel!
Jag ska fanimej langa kulan och möblera om nyllet på dig.. eh.. med min friska arm!
- DU!!! Det där är bara ren inblillningssjuka! Det där med den där jäkla onda axeln kan du stoppa upp nånstans! Jag minsann, jag har jobbat här i 30 år och jag vet vad riktig värk är! Ni nykomlingar är klent byggda! Och inbillningssjuka!
- Ni gamlingar tar alla lugna stationer och vi unga får slita ihjäl oss. Vad hände med SOLIDARITET!? Nä, jag ska stämpla dig! ..fast inte med armen som jag har dom inflammerade stämpel-knölarna på!

- Lystring alla bowlare, avbryter bowlinghallspersonalen, vi vill be er att BARA kasta kulorna mot käglorna på banan! Inget annat!

-OKEJ! Lugn lugn! Vi kom hit för att ha kul allihopa! Nu sätter vi igång och bowlar! Skynda er, vi har bara en timme på oss. Tid är pengar! Hojtar chefen.
- Lätt sagt för dig som inte har ont! Skallar skaran tillbax.

- Chefen, jag har ont i handen, jag kan inte spela!
- Det är bara du som har problem! Ryter chefen.
- Meh.. jag har OXÅ ont chefen!
- TYST! Det är bara du som har problem!! Ryter chefen.
- Men.. nästan alla har ju ont..
- Det är bara ni alla som har problem!!! Ryter chefen. Ni har anpassningsproblem hela bunten! Det här är mycket allvarligt!

- När ska vi få stämpelmaskiner då?
- Kommer inte på tal! Det är bara du som har ont! Skäller schäfer-chefen.

Så kan det kanske gå.
Vid närmare eftertanke ska jag nog inte gå på den där bowlingtimmen har jag kommit fram till.
Men det är ju smart av chefen att bjuda oss på bowling när typ alla har ont i armarna av stämpelskadorna.
Det håller nöjesbudgeten obefintlig när typ ingen kan lira!

Grabbar som raggar

Sugen på ett ragg?
Då så, skippa lördagsdiscot och bli lucknucka då.

Ty, i tunnelbanan består raggningsreplikerna ej blott av dom så galet skittrista och lama klyschorna så som "har inte vi setts förr?" eller "kommer du hit ofta?".
Det enda rätta svaret till sådana tråkiga, ja rent ut av gravt sövande, repliker är typ "du, du är så jäva torr så om jag skulle tända en tändsticka bredvid dig, skulle du brinna upp".

Nej, i tunnelbanan får man höra helt andra grejers!
Där är det stuns i grabbarna (och tjejerna, säkert, för manliga luckers då alltså).
Killarna är mer påhittiga när dom inte har kammat håret lördagsfint och sett till att dom har tagit på sig rena hela kalsonger.

Eller vad sägs exempelvis om den här annorlunda raggningen, eller vad det nu var. Jag undrar än.
- Vill du köpa en Situation Stockholm? Säger den manliga trafikanten.
- Nej tack, säger jag.
- Snälla, det är min sista?
- Nej tack.
- När går buss 113 då?
- Om sju minuter.
- Och du! Du ska säga till din pojkvän att han ska passa sig jävligt noga, annars finns det andra som tar dig! Skriker han.

Jag ser ut som ett frågetecken och sekunden där efter går han.
Fan då, hade jag bara reagerat _lite_ snabbare där, hade kanske ljuv musik uppstått.
Bättre lycka nästa gång.

Gästartist #1: Gubben i luckan

Idag gästas lucknuckans blogg av en gästartist, Luckgubben!
-----------------------------------------------------------

är vi spärrvakter längst ned på skalan?
jag menar vad får vi för respekt?!
typ, nisse, kommer för sent som vanligt,
i sista minuten. och då spottar han och fräser att
jag ska stressa och skynda på. bara för att han inte
inte ids att passa tiden.
okej att jag är en spärrvakt men jag är ingen jävla
dörrmatta!!

även jag har ett mänskligt värde och vill bli behandlad
som alla andra i samhället.
skärpning på er!
vi Leker med tanken att jag gör allt som som ni vill.
D.v.s kånkar alla kärringars väskor!!
Stressar o stämplar som faan!!
så fort som nån "piper" (jag är ute i sista minuten, sätt fart det är ditt fel att jag är sen)
jag bär alla matkassar följer alla hem till porten.... osv..
jaa.. då är jag ett sönderstressat/utbränt/underbetalt/ perfekt "tjänstejon".

Men... vad jag har förstått så är jag anställd för att sälja biljeter! ge information
felrapportera! inte att bli bespottad och utskälld av ett gäng sura pensionärer!!
nu regerar ju moderaterna och då blir väl detta "legalt".
//Luckgubben

Det är inte lätt att va ödmjuk

- WOW! Varför är det alltid så snygga tjejer som jobbar i spärrarna!? Utbrister en brunstig ung man.
- Ja men, det är ju för att jag alltid jobbar???

Den gamle konstapeln

- Sådär ska du fan inte göra din jäkla lymmel!!! Man ska betala för sig här i tunnelbanan!!! Vet hut!!!

Innan den gamle gubbelubben avslutat sin klagan, har givetvis den svartklädda plankande tonåringen försvunnit för länge sen. (Mycket han brydde sig, för övrigt!)

För säkerhets skull, står gubben kvar ännu en stund och säger lösryckta saker så som: "Din jäkla lymmel!", "Betala nu!", "Det är ingen ordning nu för tiden!" och givetvis det obligatoriska (i var gubbes mun) "VET HUT!".

Nästa steg i processen känner jag alldeles för väl till, då alla såna där gamlingar som klagar på plankare följer i stort sett samma mönster. Nästa steg är att klaga på mig så som om jag vore självaste Klagomuren. Nåja, shoot då.

- Och vad fan sitter du där för och inte gör någonting!? Dom plankar ju för fan hela bunten! Gör ditt jobb! Gubben är i eld och lågor.
- Jamen vad ska jag göra då?! Ska jag hoppa ut ur luckan med ett knogjärn och spöa upp dom, eller vad!? Det är dessutom inte mitt jobb att ta fast plankarna, det är kontrollens. Så är det här systemet. Om du har vidare klagomål framför du dem hos kundtjänst.
Den självutnämnde konstapeln säger:
- LYMMEL! Sen snöper han på munnen och går buttert där ifrån.

Stackars Thompa

Han står där utanför på torget i Hässelby gård.
Sossarnas Ken-docka, asså Thomas Bodström, är där och snackar.
Han håller armarna i kors och ser en hel del obekväm ut i situationen.
Stackars Thompa!

Hmmm, tänker jag, kan det kanske bero på att han mest är omgiven av lodisar och annat, till synes, vilset folk som lyssnar? Med tomma blickar står dom där och lyssnar en stund, för att sedan komma in till mig och planka i tunnelbanan, alternativt vifta lite nonchigt med färdtjänstkorten. Hmm.. borde inte Thomas rycka in där då? Han är ju för katten justitieminister! Haffa dom plankande blattarna med höcklen och gabardinbyxor. Och svenne-lodisarna såklart.
Men icke. Thomas står bara där och snackar med en plågad min.

Lite roat, trots allt, sitter jag där och tittar på när lodisen i röd SAS-overall sitter svajandes på marken mitt framför honom. Stackars Thomas har ett plågat ansiktsuttryck som lyser igenom allt för väl: "Ta mig här ifrån nuuuu!", precis så ser han ut. "Jag vill tillbaka till Djursholm nuuuu!", vädjar hans stackars ansikte.

Nej du Thompa, det är ju i dom här delarna av stan som du har dina väljare.
Hela Hässelby gård är ju fullt av blattar med färdtjänstkort, blattar med röda kuponger, alkisar och lodis-svennar som plankar, barnvagnar som står på kö och väntar tills nån ska betala och sen plankar alla i en karavan genom grinden. Så är det i hooden.

Get real Thompa. Det är det här som ditt parti har varit med att skapa.
Pigga stora invandrarfamiljer med färdtjänstkort (hela släkten!) och stackars ena skakiga rullator-gamlingar som krampaktigt håller i rullatorns handtag medan de betalar för sig. Inga färdtjänstkort där inte.
Ska det verkligen vara så???

På söndag blir det som att välja mellan pest och kolera.

Over and out!

Som man frågar får man svar

- Finns det några tåg?!
Exakt precis så säger den medelålders välklädda och prydliga Ängby-mannen.
- Ööööh?? Får jag ur mig när hjärnan för fullt bearbetat den underliga frågan ett ögonblick. Sedan övergår det ööh:iga till en perplexhet som slutligen blir slutsumman "nåja, jag svarar väl exakt på den frågade frågan då, hur den nu än låter".

Jag ställer mig upp i spärren och blickar ut över Ängbyplans perrong. Nedanför perrongen finns det räls ser jag. Det visste jag ju i och för sig redan, men jag kollar för skojs skull.
- Jaaaa, svarar jag släpande och med en gnutta undrande, det finns nog tåg någonstans där ute, men inte just här och just nu.. Det finns ju faktiskt räls där ute.

Nu måste han väl ändå vara nöjd med svaret, tänker jag. Jag har ju svarat väldigt exakt på frågan.

- ÄR DU DUM I HUVET!? Skriker han.
- Jag? Vaddå för??? Säger jag, såklart.
- AAAARGH! Får han typ ur sig, nånting i den stilen i alla fall.

I smyg tycker jag det är sjukt kul, men till honom visar jag bara en relativt allvarlig och neutral min. För skojs skull såklart.

Mannen får sin remsa stämplad till stan, efter ett gäng förolämpningar från honom såklart.
Precis innan han går ut till perrongen skriker han:
- INTE KONSTIGT ATT EN DUM JÄVEL SOM DU SITTER HÄR! VAD FAN ÄR DET DÄR FÖR JOBB?
- INTE KONSTIGT ATT EN JÄVEL SOM DU INTE HAR NÅN HUMOR! Skriker jag nöjt tillbaka.
- SOM MAN FRÅGAR FÅR MAN SVAR!!!

Precis som Vodafone, javisst!

Ja, ja, ja .. javisst!

Bli inte förvånad om vissa spärrisar helt plötsligt bara säger ja till vad du än säger.

Vissa noga utvalda av oss får nämligen gå en charmkurs nu och på den får vi lära oss att vi inte får säga "nej" och att vi ska hitta lösningar på alla problemen som trafikanterna ställer till det med.

Hmm... Hur mycket är dom där charmkursledartrollen ute och svävar undrar jag nu?

Trafikant: -Får jag planka?
Charmig spärris: -Javisst!
Trafikant: -Hur ska jag göra?
Charmig spärris: -Hmmm... *klura klura & hitta på lösning* ..Jag ska hjälpa dig! *öppna grinden* Varsågod! Javisst! (det sista javisstet bara för att försäkra sig om att man varit tillräckligt charmig och positiv)

Värsta bra, eller?
För typ så måste det ju låta då i sådana fall om man arbetar enligt den metoden. Det är högst förargligt tycker jag.
Precis nyligen har företaget nämligen piskat oss att vi minsann inte får sitta där och vinka förbi trafikanter för 200 miljonerer per år, och nu helt plötslgt ska vi charmigt säga "javisst!" när dom vill planka?

Trafikant: -Får jag alla pengarna?
Charmig spärris: -Javisst! Ta dom så löser jag kassabristproblemet! Javisst!

Det där övergår mitt förstånd.
Men det kanske beror på att hela grejen i grund och botten saknar förstånd.
Jag gör som Fantomen, jag är snäll mot dom snälla och hård mot dom hårda.
Fantomen är tamejfan klokare än dom där charmkursledartrollen.
Javisst!

Mysteriet i Råcksta

Ett stort skrotberg kommer rullandes mot grinden.
Tre stycken påtända lodisar eskorterar skrotberget.
Två av dom plankar och den tredje, som manövrerar ekipaget, ställer sig vid grinden och visar sitt giltiga färdbevis.

- Tyvärr, det där bagaget är alldeles för otympligt, säger jag.
- A men, hur ska vi annars frakta det hade du tänkt dig då!?

Same procedure as last year, lixom, fast typ nästan dagligen.
Well well.
Råcksta är de knarkande sopsamlarnas Mecka.
Hur kan det komma sig? Jag har då inte en susning.

- Tyvärr, så är det bara. Och dessutom sticker den där plankan ut på ett farligt vis.
- A men, vi måste till Blackeberg, det är bara en station.

Som vanligt får jag sitta där som en papegoja och upprepa vad jag sagt till dem tusen gånger förr.
- Tyvärr, det är en säkerhetsrisk. Det går helt enkelt inte.

Nu kommer en mamma med barnvagn som måste igenom grinden så jag öppnar den.
Den påtända duden knatar igenom med skrotberget.
Tre pekande långfingrar senare är de på väg upp mot perrongen.

Som alltid när dom lyckas ta sig igenom, så ringer jag trafikledningen.
- Hej, Råcksta här. Jag har tre påtända knarkare som tog sig igenom spärrlinjen med ett alldeles för stort bagage.
- Aha.. okej. Dom där ja, dom ska till Blackeberg, papegojar sig trafikledningen.

Ledningen kontaktar föraren på tåget som ska till Blackan och några minuter senare hör jag en massa svordomar och skrammel som är på väg ned för trappan.
Jag anar att föraren papegojade sig att de inte fick åka med tåget.

- Fan vi fick inte åka, hur ska vi göra nu då? Säger ekipageföraren bittert.
- Ja, ni får väl gå med det, det är ju bara en station, svarar jag som vanligt.

Är det nån som har den blekaste susning om vad de gör med allt skrot i Blackan?
Bygger dom sitt egna hundravåningars återvinningsbostadshotell, eller vad?

¿Qué he hecho yo para merecer esto?

Eller på ren svenska;
vad har jag gjort för att förtjäna detta?

Ibland slår sådana djupa tankar en när man sitter där i kuren.
När ungdomsgänget tjoar och tjimmar och hoppar på bänken i Hässelby gård och ett annat gäng röker och vandaliserar spärrarna och det står ett par i luckan som säger:
- Vaddå, den gick ju bara ut för en timme sen, var lite schysst nu då!

Nåja. Det kunde ha varit värre.

Alla vägar bär till ÖB

- Vi behöver en sopskyffel i Vällingby, kanske man typ säger till arbetsledaren.
- Jamen visst serru! Det ska vi fixa! Nåt typ sånt säger arbetsledaren och skickar en reserv, som ändå bara dräller omkring och inte gör nåt av vikt, till Överskottsbolaget.
Reserven får åka och handla lite sop-prylar och glödlampor och allt vad det nu är som behövs lite här och där. Det är fett soft när det är sommar och najs väder för då kan man pausa på vägen och smygsola och äta glass också.

- Vi behöver mer kaffe till Ängby! Säger nån annan sen typ till arbetsledaren.
- Jamen visst serru! Det ska vi ordna! Typ så säger arbetsledaren då.
Sen kommer ett stationsbud till stationen med en burk rykande fräscht ÖB-kaffe.

Det senaste inköpet är de små röda sminkväskorna med små söta sminkspeglar. Dom ska vi förvara kassorna i. Dom har fått många namn, men vi spärrisar kallar dom nog mest för "sminkväskan" eller "den lilla röda" (har inget med Maos lilla röda bok att göra!).
- Är den där spegeln till för att man typ ska kunna kolla om det kommer nån rånare bakom en typ, eller vad? Kanske man typ frågar sin chef när man sitter där och fular sig och speglar sig för skojs skull när han är på besök.
- Öh, näää.. det tror jag nog inte, säger han typ då.

Just nu sitter jag och funderar över vad jag ska säga till trafikledningen om jag blir rånad. Hmmm.
- Hjäääälp! Min sminkväska blev stulen!!! Satan i gatan, jag som hade min mascara där i också!!!

Tål att filas på. Förslag?

Den finländska tenoren

Jag viker i vanliga fall inte ett uns när nån jäkel kommer fram till luckan och vill åka gratis.
Och varför? Jo, av den enda superenkla anledningen att jag helt enkelt inte över huvud taget får släppa in nån gratispassagerare. Så är det bara.

MEN, tänk dig nu att det står ett finländskt fyllo vid luckan. Tänk dig sedan att han hotar med att sjunga finländska slagdängor tills polisen kommer, och att han sedan verkställer hotet med en enastående kraft. Ja, då är det till och med så att jag lägger in handduken och stänger luckan och går och kokar kaffe.

Perkele!

Billigare knalldöd än halvdöd?

- Helvete! Man skulle varit död, då fick man gratis resa! Säger rullatorgubben tjurigt.

Hmmm... Det är en intressant grej att sitta här i kuren och klurilura över.
Jag är kluven, skulle han verkligen få åka gratis om han var död?
Det står nämligen inte något om det i spärrexpeditörernas bibel, taxehandboken.

Enligt taxehandbokens militäriskt strikta regler skulle han dock möjligen, enligt min tolkning, kunna följa med som ett bagage till en betalande resenär. Då måste han dock packas ihop till ett mindre otympligt format så att trafikanten som fraktar honom kan handha godset på ett smidigt vis. Och, godset får givetvis inte innebära något hinder för andra trafikanters framkomlighet. Ett otympligt gods är även bannat av ren säkerhetssynpunkt.

Om han kolarvippen med en upprörd mage så är det en klar explosionsrisk då det kan uppstå gasläcka. Exempelvis kan nån tuff tonårssnubbe som står och tjuvröker precis bredvid i vänthallen sätta hela stationen i lågor om gasläcka uppstår. Förenat med livsfara!!! Explosivt gods är inte lovligt att föra med sig.
Hur ska jag då kunna veta om bagaget är explosivt?
Hmmm... Om det tvistar kanske de lärda. Pysprov?

Det som gör mig ännu mer perplex är nu detta; hur i hela friden ska jag kunna veta att han inte bara är skendöd? Eller att han, hujeda mig, inte rent ut av bara försöker luras!?
Hmmm... Jag kan kanske testa att säga till bagaget "Hahaaa! Mig lurar du inte!" och se om bagaget visar något livstecken och reagerar med ett, kanske, "Helvete! Man skulle varit död, då fick man gratis resa!". Eller kanske åtminstone en liten pytteliten avslöjande vink med ett litet lillfinger i alla fall?

Men, om nu den döda skulle fraktas i en barnvagn, då måste han väl ändå få resa gratis?
Hmmm... Nej, just det, i taxehandboken står det ju så slugt att det bara är barn upp till sex år som reser gratis med annan betalande trafikant. Och upp till elva på helgerna.
Ingen ansiktslyftning i världen kirrar dock den grejen. I alla fall inte på den där rullatorgubben.

Fritidssportsgrejer får man föra med sig, så som exempelvis telemarksskidor, men jag är nog ute på glid om jag tror att någon kan få honom att se ut som en skida.

Nej, det enda idiotsäkra tricket för en död att fraktas gratis är om den döda smugglas som ett hemligt bagage i ett sånt där jättestort instruments hårda fodral.
Så som exepelvis en såndär stor golvbas, eller vad dom nu heter. Såna som är lika stora som... inte Cyndee Peters, men möjligen Peppe Eng.
Jättestora instrument får man ta med sig! Släpandes kommer de mer musikaliska trafikanterna med sina stora schabrak som mer än väl tar upp en hel liten "kupé" inne i vagnarna.

Jag kanske ska säga till den där gubben nästa gång han vajnar att "Yees! Bara du fraktas i ett sånt där stort hårt golvbasfodral så! Då funkare serru!".
Hmmm... Eller inte. Då kan jag med en liten möjlighet ligga pyrt till. Han kanske får hjärtattack och dör då och då måste jag skaffa fram ett sånt där golvbasfodral om det visar sig att all ambulanspersonal i hela mellansverige har semmelparty på en och samma gång.

Pengar är till för att ha kul för!

Mellan kunderna tar jag en snabb paus och tittar ut i vänthallen.
Vackert som ett vykort!

En enbent snubbe står och snackar i stationens telefon. In på stationen stapplar sig en gammal kutryggig tant med hjälp av ett par gamla skidstavar daterade från hennes glans dagar, låt oss säga från ungefär 50-talet.

Vid luckan står det två tanter i kö. Den första tanten verkar inte vara vidare van att åka tåg.
Många äldre personer har en separat börs för mynt och de stora papperspengarna i en plånbok, precis som den här tanten.

Tanten tar fram börsen och lägger några kronor i luckan.
- Till Vällingby, säger hon.
- Till Vällingby kostar det 30 kronor för en enkel resa. Jag kan rekommendera dig att köpa en liten remsa för 55 kronor så spar du pengar.
Tanten får något skräckslaget i blicken och fortsätter envist med att plocka några kronor till ur börsen.
Nu är det tio enkronor totalt och hon har blott några enstaka 50-öringar kvar i börsen.
- Alltså, enkelbiljett kostar 30 kronor och remsa kostar 55 kronor.
Damen letar igenom hela sin väska som är från typ, låt och säga, 60-talet.
- Vill du ha en 55 kronors remsa? Frågar jag.
Damen nickar jakande medan hon åter letar igenom hela väskan för att sedan plocka fram myntbörsen igen. Hon tittar i börsen och kollar om det har tillkommit några fler pengar sen förra gången, men icke!
- Nä nä nä!!! Det är hemskt! Jag har inga pengar! Jag har inte råd!!!
Hon är mycket upprörd. Tio kronor är mer än tillräckligt!!!
Nu lägger sig även tanten bakom henne i kön i.
- Hur mycket kostar det? Frågar tanten där bak.
- 55 kronor.
- 55 kronor är hutlöst dyrt!!! Dyrt dyrt dyrt!
- Inte för en remsa tycker jag, nej...
Tanterna är helt överens om att det är hutlöst dyrt.

Jaha, där sitter jag. Jag tar en micropaus och blickar ut över vänthallen igen.
Den enbenta snubben snackar fortfarande i telefonen och tanten med de antika skidstavarna har med stor möda nästan lyckats ta sig ända fram till grinden nu.

De två tanterna vid luckan har gaddat ihop sig och slänger blickar på mig som om jag är den mest oförskämda typen i, låt oss säga, i alla fall det här solsystemet.

- Jag har inte råd! Neej!!! Jag har inte råd!
Damen grinar nästan nu när hon åter igen gräver i myntbörsen.
- Jag är ledsen... säger jag och blir avbruten.
- Jaha, säger hon plågat, då måste jag väl.

Då, plötsligt, tar hon fram en bunt med femhundringar och ger mig en.
- Jamen du har ju massor med pengar! Säger jag.
- Men dom ville jag ha till annat!!! Säger hon upprört och tar sin växel och remsa och går.

Med mupparna som stilikoner

När man sitter där i luckan och trycker ska man givetvis vara klädd i företagets käcka uniform. Från kliande yllebyxor (sommar som vinter!) och slipstvång, har vi nu gått över till en mer ledig och sportig stil med tuffa baggy bomullsbyxor och polotröja, exempelvis.

För var dag som man arbetar får man 0.13 poäng att handla kläder för.
Gissa om det kliar i fingrarna när man sen sitter där och ska beställa en ny outfit för alla poängen man samlat ihop!
Vi har ju för katten ett lika stort klädsortiment som en mindre postorderkatalog.
Nu för tiden får vi till och med ha shorts, vilket var en total styggelse och helt otänkbart för bara cirka två år sedan.
Nu sitter man där i kuren och dreglar medan man med en drömmande blick förlustar sig totalt i broschyren med alla de för tajta långkalsongerna, rutiga sommarskjortorna, one-size-fits-all-vintermössorna (men bara om man har ett huvud litet som en barbiedocka) och skinnskärpen som räcker till solen och tillbaka.

Min favorit är dock en skärmmössa, och det är inte vilken mössa som helst!
Det kanske är just därför den har utgått ur sortimentet.

Tänk dig den där bruna glada hunden med svängande stora öron i The Muppet Show. Tänk dig sedan att öronen och hättan blir mörkblå och av bomull, plus en skev kepsskärm där fram. Voila! Min mössa!

När det är snöstorm och kylan biter i kinderna knäpper man ihop hundöronen vid hakan och då syns bara näsan. Den skeva skärmen täcker ju ögonen. En gudagåva i det hårda nordiska vargavintersklimatet!

Det som är riktigt kul med den där mössan är dock att man ser ut som en riktig, behövs det ens nämnas, mupp i den.
Helt plötsligt kommer inga trafikanter fram och frågar en massa frågor när man står och väntar på tåget hem. För vad skulle rimligtvis nån med en såndär muppmössa kunna svara på? Nej, en sån visar man inte något sådant förtroende för.
Fett soft! Och om man sen lägger till en lite hängig hålling och en lätt gapande mun, är looken fulländad.

Med den looken kan man knata omkring ostört om det så vore i självaste Bronx på en bakgata nattetid. För vem vill råna, mucka eller ens uppmärksamma nån som ser ut att vara som dirkekt hämtad ur mupparna? Nä, nån heder har dom väl i kroppen. Det är ju helt och hållet perfekt när man jobbar udda tider och blir tvungen att gå omkring i gettona nattetid.

En gång tävlade jag och en annan kollega, som också kommit på allt som är så bra med mupp-looken. Vi försökte överglänsa varandra i vem som såg muppigast ut.
Det där med ansiktsuttrycket och hållningen hade hon också kommit på, men hon hade en extra detalj som gjorde hennes look totalt överlägsen.
Där stod hon hängandes, halvt gapandes och med mössan på plats. Och, som kronan på verket, fast hängandes från ena handen ... en gammal konsumkasse av tyg!
AAAARHGGG! GRRRRR!
Behöver jag ens nämna vem som vann?

125 år är inget så mycket

- Jag har jobbat här 17-18 år, inget så farligt! Nä-ä! Säger min kollega.
- Oh la laaa! På Mc Donalds köper man billigt cous-cous och lammkött! Ja-a! Tillägger han glatt.
Hmmm... Det sist sagda är ju ren desinformation, men det första stämmer nog troligen helt och hållet.
Folk som börjar jobba här slutar ju aldrig!

Once you get in, you'll never get out.
Som Hotel California, faktiskt.

...
Up ahead in the distance
I saw a shimmering light  (man närmar sig spärren)
My head grew heavy, and my sight grew dim   (redan pömsig)
I had to stop for the night (där börjar kvällspasset)
...

Det är ju så fasligt skönt att inte ha nån jobbig chef flåsandes i nacken hela tiden. Och så slipper man pladdriga arbetskompisar som snackar så mycket strunt så att ens arma öron nästan trillar av av ren trötthet.
Fridfullt sitter man där i spärren och sysslar med ditten och datten och gullar med lite trafikanter som kommer av och an. Det är ju tamejfan idealiskt! Vem vill sluta ett sånt jobb?!

...
Welcome to the Hotel California
Such a lovely place  (I love Johannelund!)
Such a lovely place  (eller Ängbyplan!)
Such a lovely face  (mitt nylle i luckan!)
...

Okej, sjukt bra om man då bortser från den typen av trafikanter som gnäller bara för gnällandets skull. Och om man bortser från rusningstiderna. Och de minst sagt udda arbetstiderna. Och endel annat.

Ungefär en gång per år får vi byta tjänster. Den som har jobbat längst får första tjing att välja tjänst och den som är sist får ta det som blev över, dvs bottenskrapet. Varje gång det blir tjänstebyte hoppas man att man har kommit upp ett gäng steg närmre toppen, och varje gång slutar det med en djup trött suck.
"Jaha, jag gick upp ett steg närmre toppen på ett år och nu har jag bara typ 125 år kvar tills jag kan softa fett och vila mina gamla trötta ben i Johannelund."
Men; inget så mycket! Eller hur?

...
Mirrors on the ceiling  (spiongrejerna i taket!)
Pink champagne on ice  (i mängder på tågen på nyårsaftnarna)
And she said
We are all just prisoners here
Of our own device  (Precis! Frivilligt inspärrade!)
...

Men hur är å andra sidan Johnnelund om 125 år?
Det kanske är det nya Tokyo och man sitter där med svettband (extra tjocka och specialdesignade för Johannelund) runt pannan och pumpar ut biljetter i stora klasar?
Dom håller ju redan på att bygga ett illavarslade Coop Forum där.
Hugaligen! Bort med sådana nymodiga hemskheter. Till Johannelund borde inte ens den stora nyheten om uppfinningen av hjulet ha anlänt. Det ska ju inte finnas någon där för att ta emot meddelandet för den delen heller.
Om 125 år sitter jag väl i Johannelund och har precis äntligen fått den tjänsten heltid. Nöjd sitter jag där och äter jordnötter och skrattar åt nykomlingarna som har 125 års väntetid kvar. Jag skrattar så pass mycket att jag sätter en jordnöt i halsen och kolarvippen på studs.

You can check out any time you like (men varför just precis DÅ?)
But you can never leave  (125 år är inget så mycket, typ)

Nånting sånt kanske?
Kom tillbaka och läs bloggen om 125 år igen så får du den superspännande fortsättningen vettja!