Skönt & fint

Här sitter jag i luckan i Fridhemsplan och tokstämplar. Jäkla öken!
Jag vill ju sitta och plugga spanska ostört i Johannelund.
I Johannelund växer det nästan spindelnät för luckan. Där är det precis så som jag vill ha det. I princip folktomt.
I Johannelund kan ingen höra dig skrika, brukar jag säga ibland. Så sant som det är sagt, det finns bara någon enstaka skogsmus och jannelångbenspindel som hör, men dom bryr sig troligtvis inte nämnvärt. Dom donar med sitt.

Men nu sitter jag i Fridhemsplan.
- Vill du att jag ska ta över, jag är ju ändå reserv? Säger min kollega som sitter bredvid mig och babblar.
- Är du frisk? Säger jag.
- Jo, jag tycker att det är kul här! Säger han.
My lucky day! Vi byter plats. Han sätter sig och tokstämplar medan jag sitter bredvid och säger viktiga grejer på spanska så som "jag är den längsta tonårsbruden i världen" och "tunnelbanekonsten är fantastisk här". Då är det han som undrar om jag är frisk.

- Varsågod min fina dam! Säger han till en skapligt snygg brud.
- Varsågoood min sköna dam! Säger han till nästa brud, som inte är lika snygg.
Jag frågar honom om han verkligen tyckte att hon var så skön, med tanke på utseendet.
- Till snygga tjejer säger jag "fina dam" och till såna tjejer som inte ser så bra ut säger jag "sköna dam", för då blir dom så glada och då får dom ett bra självförtroende.
Vilken snällis han är, tänker jag.

Då kommer ju följdfrågan, vad ska jag säga till killarna?
- Varsågod min läckerbit, grrrr! Till dom riktigt snygga.
- Varsågod du är fin du med när jag kisar! Till dom som är mindre snygga.
Eller vad?