Nataaasjaaaaa

- Natasja, Natasja, Natasja... ooooooooooooh...
- Nej, tyvärr jag heter inte Natasja. Vart ska du åka?
- ...Natasja, Natasja... mmmmmmmmmm...

Killen står och slickar på luckfönstret medan han kvidandes upprepar sin älskades namn. Saken är den att han verkar inte fatta ett enda ord svenska. Han pratar bara ryska. Och då blir summan av den hela situationen att den blir som grekiska för mej.

- Njet Natasja, njet Natasja!!! Säger jag bestämt och gestikulerar att han ska dra.
- Nataaaaaaaasjaaaaa...

Killen tittar trånandes på mej medan han hånglar upp glasrutan.
Nu har jag fått nog. Nu ringer jag SAM och ber dom skicka hit ordningsvakter.

- Hej. Johannelund här. Jag har en full ryss som står här och slickar på luckan och han vägrar att ge sej av. Han har varit här en kvart nu. Jag står inte ut med honom längre.
- Okej, vi skickar en bil.

Jag betraktar slickandet och kvidandet i några minuter till, sen stänger jag luckan och går och sätter mig i rummet bakom.
En kvart senare går jag in i spärren igen. Han är borta.

- Nataaaasjaaaa...

Vilken luring, han hade väntat på mig en bit ifrån.
Jag stänger luckan igen och går tillbaka till rummet där bakom. Tio minuter senare tittar jag ut igen.
Då kommer ordningsvakterna. En halvtimme efter att jag ringt. Snabbare än blixten.

Ryssen är borta.
Han står nog och putsar nån annans ruta nu. Oh well.