Endel säger att dagens ungdomar är så ohyfsade. Jag tycker att det är tvärt om. Jag får betydligt oftare höra otrevligheter från personer som är i medelåldern och uppåt. Varför är det så?
- Jamen öppna grinden då, säger damen som är i 40-50årsåldern och visar upp en tom plastficka.
- Du får visa ditt färdbevis först. Den där plastfickan är tom.
- Ser du dåligt? Öppna nu då!
Nu lägger en annan trafikant i sig i diskussionen, en ung man.
- Men du ser ju själv att det inte finns något kort där. Sluta vara så ohövlig och visa henne kortet nu, säger han till damen.
- Ni är då jävlar ... damen muttrar något.
Hon lämnar in plastfickan till mig. Färdbeviset finns i den fickan som hon dolt när hon vinklade den ena delen av kortet upp mot taket.
- Och hur tror du att hon skulle kunna sett kortet när du visade det upp mot taket sådär? Säger den unge mannen.
- Fan i helvete, är du nöjd nu ditt jävla blindstyre? Säger damen och går genom grinden.
- Det ska fan vara skottpengar på såna som dig! Skriker han argt efter damen.
- Det är lugnt, endel damer över 40 har en tendens att bete sig precis sådär. Det händer mig dagligen, säger jag till den unge mannen.
Varför beter dom sig så, damerna? Och ibland gubbarna?
Dom kanske har vaknat på fel sida eller så kanske dom tror att det är den allsmäktige skäggiga gubben där uppe i himlen som ska kolla deras färdbevis.
Nästa gång borde jag kanske testa en ny replik när det inträffar:
- Nej, alltså.. det där funkar inte. Jag har själv testat en massa gånger, men han öppnar aldrig!
31 augusti 2005
30 augusti 2005
Skönt & fint
Här sitter jag i luckan i Fridhemsplan och tokstämplar. Jäkla öken!
Jag vill ju sitta och plugga spanska ostört i Johannelund.
I Johannelund växer det nästan spindelnät för luckan. Där är det precis så som jag vill ha det. I princip folktomt.
I Johannelund kan ingen höra dig skrika, brukar jag säga ibland. Så sant som det är sagt, det finns bara någon enstaka skogsmus och jannelångbenspindel som hör, men dom bryr sig troligtvis inte nämnvärt. Dom donar med sitt.
Men nu sitter jag i Fridhemsplan.
- Vill du att jag ska ta över, jag är ju ändå reserv? Säger min kollega som sitter bredvid mig och babblar.
- Är du frisk? Säger jag.
- Jo, jag tycker att det är kul här! Säger han.
My lucky day! Vi byter plats. Han sätter sig och tokstämplar medan jag sitter bredvid och säger viktiga grejer på spanska så som "jag är den längsta tonårsbruden i världen" och "tunnelbanekonsten är fantastisk här". Då är det han som undrar om jag är frisk.
- Varsågod min fina dam! Säger han till en skapligt snygg brud.
- Varsågoood min sköna dam! Säger han till nästa brud, som inte är lika snygg.
Jag frågar honom om han verkligen tyckte att hon var så skön, med tanke på utseendet.
- Till snygga tjejer säger jag "fina dam" och till såna tjejer som inte ser så bra ut säger jag "sköna dam", för då blir dom så glada och då får dom ett bra självförtroende.
Vilken snällis han är, tänker jag.
Då kommer ju följdfrågan, vad ska jag säga till killarna?
- Varsågod min läckerbit, grrrr! Till dom riktigt snygga.
- Varsågod du är fin du med när jag kisar! Till dom som är mindre snygga.
Eller vad?
Jag vill ju sitta och plugga spanska ostört i Johannelund.
I Johannelund växer det nästan spindelnät för luckan. Där är det precis så som jag vill ha det. I princip folktomt.
I Johannelund kan ingen höra dig skrika, brukar jag säga ibland. Så sant som det är sagt, det finns bara någon enstaka skogsmus och jannelångbenspindel som hör, men dom bryr sig troligtvis inte nämnvärt. Dom donar med sitt.
Men nu sitter jag i Fridhemsplan.
- Vill du att jag ska ta över, jag är ju ändå reserv? Säger min kollega som sitter bredvid mig och babblar.
- Är du frisk? Säger jag.
- Jo, jag tycker att det är kul här! Säger han.
My lucky day! Vi byter plats. Han sätter sig och tokstämplar medan jag sitter bredvid och säger viktiga grejer på spanska så som "jag är den längsta tonårsbruden i världen" och "tunnelbanekonsten är fantastisk här". Då är det han som undrar om jag är frisk.
- Varsågod min fina dam! Säger han till en skapligt snygg brud.
- Varsågoood min sköna dam! Säger han till nästa brud, som inte är lika snygg.
Jag frågar honom om han verkligen tyckte att hon var så skön, med tanke på utseendet.
- Till snygga tjejer säger jag "fina dam" och till såna tjejer som inte ser så bra ut säger jag "sköna dam", för då blir dom så glada och då får dom ett bra självförtroende.
Vilken snällis han är, tänker jag.
Då kommer ju följdfrågan, vad ska jag säga till killarna?
- Varsågod min läckerbit, grrrr! Till dom riktigt snygga.
- Varsågod du är fin du med när jag kisar! Till dom som är mindre snygga.
Eller vad?
26 augusti 2005
Den jävla STRAIGHTA!
Jag sitter i Alvik en kväll och smyglyssnar på ett flatpar som argumenterar.
Det där går nog åt fanders snart, tänker jag.
Mycket riktigt, strax efter höjer dom rösterna och gör slut med varandra. Den ena av tjejerna drar därifrån medan den andra trampar omkring i vänthallen och ser väldigt upprörd ut.
Hon är som Emil den där. Snart blir det nåt hyss, tänker jag.
En tjej kommer in. Flatan ger sig genast på tjejen. Nu ska hon ragga upp en ny tjej. Tjejen lyssnar på musik i hörlurarna så hon fattar först inte vad som är på gång. När hon väl tagit av sig dem och hon klart och tydligt tackat nej till erbjudandet går hon mot spärrlinjen med flatan hängandes på henne.
Nu är flatan ännu upprördare, hon skriker:
- Vaddå, är du en såndär jävla STRAIGHT, eller!?
Tjejen tar sig igenom spärrlinjen och tar rulltrappan upp mot perrongen.
Flatan hänger efter gastandes.
- Fy faan för alla jävla STRAIGHTA! Är du en jävla STRAIGHT?!
Det var det sista jag hörde innan de två turturduvorna försvann ut till perrongen.
Det där var då en annorlunda raggningsteknik, tänker jag. Jag kanske ska prova den när jag är ute på galej nästa gång. Right!
Det där går nog åt fanders snart, tänker jag.
Mycket riktigt, strax efter höjer dom rösterna och gör slut med varandra. Den ena av tjejerna drar därifrån medan den andra trampar omkring i vänthallen och ser väldigt upprörd ut.
Hon är som Emil den där. Snart blir det nåt hyss, tänker jag.
En tjej kommer in. Flatan ger sig genast på tjejen. Nu ska hon ragga upp en ny tjej. Tjejen lyssnar på musik i hörlurarna så hon fattar först inte vad som är på gång. När hon väl tagit av sig dem och hon klart och tydligt tackat nej till erbjudandet går hon mot spärrlinjen med flatan hängandes på henne.
Nu är flatan ännu upprördare, hon skriker:
- Vaddå, är du en såndär jävla STRAIGHT, eller!?
Tjejen tar sig igenom spärrlinjen och tar rulltrappan upp mot perrongen.
Flatan hänger efter gastandes.
- Fy faan för alla jävla STRAIGHTA! Är du en jävla STRAIGHT?!
Det var det sista jag hörde innan de två turturduvorna försvann ut till perrongen.
Det där var då en annorlunda raggningsteknik, tänker jag. Jag kanske ska prova den när jag är ute på galej nästa gång. Right!
25 augusti 2005
Profeterna & Den Stora Boomen
Jag sitter som reserv och pluggar. En kollega kommer och pratar med mig.
Han: -Det där är inte bra, vad ska det vara bra för?
Jag: -Men det är ju intressant! Jag är nyfiken.
Han: -Somliga säger att vi kommer från aporna men det gör vi inte.
Jag: -Hur kan du vara så säker på det?
Han: -Men det står ju i boken. Först kom Adam och Eva, sen kom alla profeterna!
Jag: -Fast den där boken, hur ska vi kunna veta att det är så som det är skrivet, vi var ju inte där då?
Han: -Så är det. Det kom en BOOOM! Sen ja .. *han rycker på axlarna* .. var vi här.
Jag: -Men låter det inte troligare att det började med ett enkelt liv, som exempelvis encelliga organismer, som sedan utvecklades och blev flercelliga och slutligen står vi nu här?
Han: -Haha! Så om jag skulle simma i vattnet hela mitt liv så skulle mitt barn få simfötter??!
Jag: -Det tror jag inte, evolutionen tar en lång tid. Det tar många många generationer för sådana förändringar att ske.
Han: -Nej du, du har helt fel. Enligt boken är det inte så. Profeterna är störst och så är det inte.
Vad säger man?
Visst är det helt OK att alla har sina synsätt. Det berikar. Är det dock inte ett tecken på sundhet att ifrågasätta saker och inte bara ta gamla skrivna texter för givet?
Jaja. Spela roll,spela boll. I slutändan kanske det visar sig att han har helt rätt.
Det skulle ju faktiskt vara rätt kul. Häftigt på något vis om Adam och Eva verkligen kom först och sedan kom alla profeterna. Hur asroligt som helst!
Tänk dig hur det skulle ha sett ut.
Respect!
Han: -Det där är inte bra, vad ska det vara bra för?
Jag: -Men det är ju intressant! Jag är nyfiken.
Han: -Somliga säger att vi kommer från aporna men det gör vi inte.
Jag: -Hur kan du vara så säker på det?
Han: -Men det står ju i boken. Först kom Adam och Eva, sen kom alla profeterna!
Jag: -Fast den där boken, hur ska vi kunna veta att det är så som det är skrivet, vi var ju inte där då?
Han: -Så är det. Det kom en BOOOM! Sen ja .. *han rycker på axlarna* .. var vi här.
Jag: -Men låter det inte troligare att det började med ett enkelt liv, som exempelvis encelliga organismer, som sedan utvecklades och blev flercelliga och slutligen står vi nu här?
Han: -Haha! Så om jag skulle simma i vattnet hela mitt liv så skulle mitt barn få simfötter??!
Jag: -Det tror jag inte, evolutionen tar en lång tid. Det tar många många generationer för sådana förändringar att ske.
Han: -Nej du, du har helt fel. Enligt boken är det inte så. Profeterna är störst och så är det inte.
Vad säger man?
Visst är det helt OK att alla har sina synsätt. Det berikar. Är det dock inte ett tecken på sundhet att ifrågasätta saker och inte bara ta gamla skrivna texter för givet?
Jaja. Spela roll,spela boll. I slutändan kanske det visar sig att han har helt rätt.
Det skulle ju faktiskt vara rätt kul. Häftigt på något vis om Adam och Eva verkligen kom först och sedan kom alla profeterna. Hur asroligt som helst!
Tänk dig hur det skulle ha sett ut.
Respect!
23 augusti 2005
Nytta & Nöje
Här sitter jag i det lilla huset på prärien och är reserv.
Diskuterandes, spelandes schack, läsandes och sovandes är vi alla här och Väntar. Väntar på att telefonen ska ringa och exempelvis ge någon av oss dödsstöten att "du ska till T-centralen norra, spärr 1, 13:00-17:30".
Just nu sitter jag här och pluggar spanska dock.
- Skaffa dej en spansktalande pojkvän så lär du dig snabbare, säger nån.
Jag tänker på det en stund. Tjaaa, varför inte? Att förena nytta med nöje är gärna något jag gör då jag av naturen är väldigt praktisk till läggningen.
Men då kommer givetvis följdfrågan, hur ska min presentation på Spray Date se ut då?
"Schyst brud söker en spansktalande typ som talar tydligt och långsamt. Grammatiska fel undanbedes. Spanskalärare har förtur. OBS! Projektanställning."
Nånting sånt kanske???
Diskuterandes, spelandes schack, läsandes och sovandes är vi alla här och Väntar. Väntar på att telefonen ska ringa och exempelvis ge någon av oss dödsstöten att "du ska till T-centralen norra, spärr 1, 13:00-17:30".
Just nu sitter jag här och pluggar spanska dock.
- Skaffa dej en spansktalande pojkvän så lär du dig snabbare, säger nån.
Jag tänker på det en stund. Tjaaa, varför inte? Att förena nytta med nöje är gärna något jag gör då jag av naturen är väldigt praktisk till läggningen.
Men då kommer givetvis följdfrågan, hur ska min presentation på Spray Date se ut då?
"Schyst brud söker en spansktalande typ som talar tydligt och långsamt. Grammatiska fel undanbedes. Spanskalärare har förtur. OBS! Projektanställning."
Nånting sånt kanske???
20 augusti 2005
En bit kaka, eller?
När jag kommer till stationen tidigt på morgonen så sitter det ett snyggt gäng precis utanför stationen.
En av dem öppnar just en öl som svämmar över och resluterar i ett par blöta byxor. Men vad gör väl det, festen forstätter. Skål!
Trekvart senare kommer en av snyggingarna in på stationen. Nu ska det åkas. Han nickar trevligt åt mig och plockar fram sitt kort och drar det så fint i pinnspärrens kortläsare medan han samtidigt i smyg sparkar fram sitt ena ben under spärren för att fotocellslinjen ska brytas och spärren därmed öppnas.
Roat noterar jag att, neeeej den här varianten har jag då inte sett förr!
Han försöker alltså att dölja att kortet är ogiltigt genom att bryta fotocellslinjen med foten och sen gå in. Avancerat.
Jag blir imponerad av hans engagemang, varför inte bara göra som dom vanliga fulplankarna, fram med benet bara och sen dra i spärrpinnen och gå in?
Nej, han har finess den där killen, tänker jag.
Han försöker och försöker. Han blir mer och mer frustrerad. Till slut tittar han på mig och gestikulerar vilt som att "nej vad konstigt att kortet inte funkar!". Sedan rycker han på axlarna och går suckandes ut igen.
En kvart senare kommer hans polare in. Dom skiter blankt i det där med finess. Fram med benet, bryt fotocellslinjen, dra i pinnen och gå in. Over and out.
Se där! En bit kaka.
Hur var det där ordspråket nu igen..?
Schysta killar kommer till himmelen,
de andra kommer hur långt som helst.
Han var nog riktigt schyst den där första snubben.
En av dem öppnar just en öl som svämmar över och resluterar i ett par blöta byxor. Men vad gör väl det, festen forstätter. Skål!
Trekvart senare kommer en av snyggingarna in på stationen. Nu ska det åkas. Han nickar trevligt åt mig och plockar fram sitt kort och drar det så fint i pinnspärrens kortläsare medan han samtidigt i smyg sparkar fram sitt ena ben under spärren för att fotocellslinjen ska brytas och spärren därmed öppnas.
Roat noterar jag att, neeeej den här varianten har jag då inte sett förr!
Han försöker alltså att dölja att kortet är ogiltigt genom att bryta fotocellslinjen med foten och sen gå in. Avancerat.
Jag blir imponerad av hans engagemang, varför inte bara göra som dom vanliga fulplankarna, fram med benet bara och sen dra i spärrpinnen och gå in?
Nej, han har finess den där killen, tänker jag.
Han försöker och försöker. Han blir mer och mer frustrerad. Till slut tittar han på mig och gestikulerar vilt som att "nej vad konstigt att kortet inte funkar!". Sedan rycker han på axlarna och går suckandes ut igen.
En kvart senare kommer hans polare in. Dom skiter blankt i det där med finess. Fram med benet, bryt fotocellslinjen, dra i pinnen och gå in. Over and out.
Se där! En bit kaka.
Hur var det där ordspråket nu igen..?
Schysta killar kommer till himmelen,
de andra kommer hur långt som helst.
Han var nog riktigt schyst den där första snubben.
19 augusti 2005
Världens Enklaste Kassaapparat.
När man börjar som lucknucka blir man utrustad med en sedelbörs av läder samt en liten flarnig mynthållare som stup i kvarten blir full.
Mynthållaren kör man bara med ett tag, tills man inte pallar se röken av den längre.
När jag började som lucknucka och tog emot dessa gåvor, trodde jag först att det fanns en dold kamera någonstans och att en lustig gubbe snart skulle hoppa fram och säga att jag blivit lurad, men så skedde inte.
Van kassörska som jag var, var jag van vid stora kassaapprater som säger "kling!" eller "krrrr!", om dom är något trögare, när man öppnar dom.
Men där stod jag förvånad med en enkel läderbörs för sedlar och världens, troligen, minsta mynthållare.
Efter ett nyp i armen insåg jag att, jo.. det här är min nya kassaapparat. Kling!
Nuförtiden kör jag med läderbörsen, en liten låda för mynten samt en Lancome-neccessär för alla remsor och sånt.
Det är ibland lite smått lustigt när man löser av andra spärrisar, när man ser hur de har löst kassagrejen.
Någon har en liten kista som ser ut som en hemlig skattkista där allt ligger i.
En annan har en svart strikt mindre attacheväska där allt är prydligt samlat på plats.
Ytterligare en annan, har varit mer uppfinnarjocke och byggt sej sin egen kassagrjeslåda med foton på barnen och ett klistermärke där det står nåt roligt på.
Såna där fiskelådor är nog dock vanligast.
"En liten fiskedragslåda är bra, en sån kan du köpa billigt på Clas Ohlsson", sade min chef till mig när jag förvånat tog emot sedelbörsen och mynthållaren.
Ibland funderar jag på om jag ska bli en såndär uppfinnarjocke och göra värsta grejen som blir som en spärrisarnas Rolls Royce.. men .. ORKA! Neccesären matchar faktiskt fint med myntburken, så det duger gott.
Mynthållaren kör man bara med ett tag, tills man inte pallar se röken av den längre.
När jag började som lucknucka och tog emot dessa gåvor, trodde jag först att det fanns en dold kamera någonstans och att en lustig gubbe snart skulle hoppa fram och säga att jag blivit lurad, men så skedde inte.
Van kassörska som jag var, var jag van vid stora kassaapprater som säger "kling!" eller "krrrr!", om dom är något trögare, när man öppnar dom.
Men där stod jag förvånad med en enkel läderbörs för sedlar och världens, troligen, minsta mynthållare.
Efter ett nyp i armen insåg jag att, jo.. det här är min nya kassaapparat. Kling!
Nuförtiden kör jag med läderbörsen, en liten låda för mynten samt en Lancome-neccessär för alla remsor och sånt.
Det är ibland lite smått lustigt när man löser av andra spärrisar, när man ser hur de har löst kassagrejen.
Någon har en liten kista som ser ut som en hemlig skattkista där allt ligger i.
En annan har en svart strikt mindre attacheväska där allt är prydligt samlat på plats.
Ytterligare en annan, har varit mer uppfinnarjocke och byggt sej sin egen kassagrjeslåda med foton på barnen och ett klistermärke där det står nåt roligt på.
Såna där fiskelådor är nog dock vanligast.
"En liten fiskedragslåda är bra, en sån kan du köpa billigt på Clas Ohlsson", sade min chef till mig när jag förvånat tog emot sedelbörsen och mynthållaren.
Ibland funderar jag på om jag ska bli en såndär uppfinnarjocke och göra värsta grejen som blir som en spärrisarnas Rolls Royce.. men .. ORKA! Neccesären matchar faktiskt fint med myntburken, så det duger gott.
18 augusti 2005
Sesam öppna dej
Den gamla damen står där vid grinden och gapar. Hon vill ut.
Grinden står på grönblink, så med en liten putt är hon ute i friheten igen.
- Jamen öppna nu då! Säger hon.
- Jomen, den _är_ öppen. Tryck lite på grinden bara så öppnas den ska du se, säger jag.
Damen blänger på mig och gör ... inget.
- Jamen jag ska ut nu! Jag behöver inte stanna här! Säger hon, nu upprörd.
Nu tar hon upp sitt färdbevis och visar mig det.
Jag blir något överraskad (men inte förvånad, jag har sett det mesta) när hon visar sitt giltiga färdbevis.
- Jag behöver inte stanna här nu! Säger hon surt och går ut genom en spärr istället.
Ibland får jag lust att säga "men hörrö duuu, prova säg sesam öppna dej så funkar det nog", men jag bara lägger på ett litet extra leende istället och tänker att jag säger så. Det blir rätt kul det med.
Grinden står på grönblink, så med en liten putt är hon ute i friheten igen.
- Jamen öppna nu då! Säger hon.
- Jomen, den _är_ öppen. Tryck lite på grinden bara så öppnas den ska du se, säger jag.
Damen blänger på mig och gör ... inget.
- Jamen jag ska ut nu! Jag behöver inte stanna här! Säger hon, nu upprörd.
Nu tar hon upp sitt färdbevis och visar mig det.
Jag blir något överraskad (men inte förvånad, jag har sett det mesta) när hon visar sitt giltiga färdbevis.
- Jag behöver inte stanna här nu! Säger hon surt och går ut genom en spärr istället.
Ibland får jag lust att säga "men hörrö duuu, prova säg sesam öppna dej så funkar det nog", men jag bara lägger på ett litet extra leende istället och tänker att jag säger så. Det blir rätt kul det med.
17 augusti 2005
Jag, en kuksugare
Där sitter jag i total harmoni en kväll.
Det finns inte en kotte någonstans så jag skulle kunna sitta där i kuren och pilla mej i näsan eller gå ut i vänthallen och spela bowling med en apelsin och några pantflarrer.
Just i detta tillfälle har jag dock valt att läsa en god bok. En såndär bok som är lite lagom djup och som gör att jag kommer fram till att livet är sanslöst okej och då blir jag tvungen att sitta där och bara le åt alltet.
-SLICKA FITTA, SUGA KUK, SLICKA FITTA, SUGA KUK, SLICKA FITTA, SUGA KUUUUK!
Friden blev något rubbad där. Än kan jag inte se vem det är, men jag hör allt för väl vem det är.
Det är fylle-Lena, hon med det sanslöst fina ordförrådet.
- SLICKA FITTA, SUGA KUUUUUK!
Nu kan jag se henne. Hon kommer lallandes och gastandes från hässelbytåget. Det är alltid lika intressant att höra vad hon har att säga till en. Jag sitter där nyfiken och låtsas läsa när hon går förbi mig.
- DU DIN JÄVLA KUKSUGARE! Säger hon till mig och lallar vidare.
Hon är för rar, tänker jag.
I fjärran kan jag fortfarande höra henne gasta "SLICKA FITTA, SUGA KUUUUK!".
Det finns inte en kotte någonstans så jag skulle kunna sitta där i kuren och pilla mej i näsan eller gå ut i vänthallen och spela bowling med en apelsin och några pantflarrer.
Just i detta tillfälle har jag dock valt att läsa en god bok. En såndär bok som är lite lagom djup och som gör att jag kommer fram till att livet är sanslöst okej och då blir jag tvungen att sitta där och bara le åt alltet.
-SLICKA FITTA, SUGA KUK, SLICKA FITTA, SUGA KUK, SLICKA FITTA, SUGA KUUUUK!
Friden blev något rubbad där. Än kan jag inte se vem det är, men jag hör allt för väl vem det är.
Det är fylle-Lena, hon med det sanslöst fina ordförrådet.
- SLICKA FITTA, SUGA KUUUUUK!
Nu kan jag se henne. Hon kommer lallandes och gastandes från hässelbytåget. Det är alltid lika intressant att höra vad hon har att säga till en. Jag sitter där nyfiken och låtsas läsa när hon går förbi mig.
- DU DIN JÄVLA KUKSUGARE! Säger hon till mig och lallar vidare.
Hon är för rar, tänker jag.
I fjärran kan jag fortfarande höra henne gasta "SLICKA FITTA, SUGA KUUUUK!".
16 augusti 2005
Fika
En av de viktigare grejerna för gemene spärris är fikat.
Där sitter man och rör om i kaffekoppen och fixar och grejar så att drycken skall bli helt och hållet perfekt. Man har ju (i alla fall ofta) all tid i världen.
Vissa har med sig sin egen kaffebryggare. Andra har med sig exklusivt specialimporterat kaffe. Någon nöjer sig med att ha i irish cream-extrakt i det vanliga kaffet som erbjuds gratis på bygget. Varianterna är många.
Själv har jag alltid med mig ett urval av minst fem teer, för att kunna passa in på varje tänkbart smakbehov som kan uppstå under dagens lopp.
Vidare har jag med mig en egen kopp, då kopparna som erbjuds i spärren ofta ser ut att kunna krypa iväg själva, eller i alla fall beläggningen som är inne i kopparna.
Något litet att knapra på sådär efter maten någongång när man ändå sitter där och jäser är också fint till fikat.
Vissa dagar känns det faktiskt till och med som om hela dagen på jobbet har varit en enda lång fika. Man sitter där inne i sin egna lilla bubbla och tittar ut på all stress...
.. och tar en fika.
Där sitter man och rör om i kaffekoppen och fixar och grejar så att drycken skall bli helt och hållet perfekt. Man har ju (i alla fall ofta) all tid i världen.
Vissa har med sig sin egen kaffebryggare. Andra har med sig exklusivt specialimporterat kaffe. Någon nöjer sig med att ha i irish cream-extrakt i det vanliga kaffet som erbjuds gratis på bygget. Varianterna är många.
Själv har jag alltid med mig ett urval av minst fem teer, för att kunna passa in på varje tänkbart smakbehov som kan uppstå under dagens lopp.
Vidare har jag med mig en egen kopp, då kopparna som erbjuds i spärren ofta ser ut att kunna krypa iväg själva, eller i alla fall beläggningen som är inne i kopparna.
Något litet att knapra på sådär efter maten någongång när man ändå sitter där och jäser är också fint till fikat.
Vissa dagar känns det faktiskt till och med som om hela dagen på jobbet har varit en enda lång fika. Man sitter där inne i sin egna lilla bubbla och tittar ut på all stress...
.. och tar en fika.
15 augusti 2005
Skrattar bäst som skrattar sist
- Du va, du får öppna spärren här nu snabbt jag har kortet i fickan, säger gubben.
*DOINK!*
- VA FAAAN..?! Ja har det i _fickan_ säger ja ju, öppna spärren nu för fan! Skriker han nu.
*DOINK!*
- Du får göra precis som alla andra. Antingen drar du ditt kort i skåran där eller så ger du det till mig, säger jag.
- Om jag tappar mitt kort nu så är det _ditt_ fel och det kommer bli _du_ som får betala för det! Säger han förmanande.
- Eh??? *skaka på huvudet*
När han till slut tagit sig igenom spärrlinjen och är på väg upp för rulltrappan vänder han sig om och skriker.
- ... Och du! Hahaaaa! Det blir _du_ som får betala för det!
Då stänger jag av rulltrappan så gubben får gå upp.
Hahaaaa!
*DOINK!*
- VA FAAAN..?! Ja har det i _fickan_ säger ja ju, öppna spärren nu för fan! Skriker han nu.
*DOINK!*
- Du får göra precis som alla andra. Antingen drar du ditt kort i skåran där eller så ger du det till mig, säger jag.
- Om jag tappar mitt kort nu så är det _ditt_ fel och det kommer bli _du_ som får betala för det! Säger han förmanande.
- Eh??? *skaka på huvudet*
När han till slut tagit sig igenom spärrlinjen och är på väg upp för rulltrappan vänder han sig om och skriker.
- ... Och du! Hahaaaa! Det blir _du_ som får betala för det!
Då stänger jag av rulltrappan så gubben får gå upp.
Hahaaaa!
14 augusti 2005
Till orienten för några tior
- Du är utlånad till Husby. Du ska vara där 09:30 till 10:55, säger min personalledare.
- Husby? Okej.
Ibland får jag vara reserv och då kan jag åka på att få arbeta var som helst i hela tunnelbanenätet.
När jag kom till Husby var det som att komma till utlandet. På torgets café satt en massa män av utländskt ursprung och pratade på uteserveringen. Otroligt att det är fullsatt redan vid den här tiden på morgonen tänkte jag.
*krasch bank!*
En dam med barnvagn kör rakt in i grinden och pratar på ... arabiska(?).
- Jag vill se ditt färdbevis tack, säger jag.
Damen kör in i grinden igen och fortsätter prata .. arabiska(?).
- Färdbeviset tack, remsan, betala, kuponger. Jag försöker förtydliga genom att visa stämpeln också.
Medan damen fortsätter att försöka forsera grinden kommer en annan dam av utländskt ursprung.
Hon har en remsa och visar upp två fingrar.
- Två kuponger? Frågar jag.
Hon håller upp sina två fingrar fortfarande.
Jag stämplar två kuponger och öppnar grinden, för hon har också barnvagn.
Båda damerna går igenom.
1½ timme senare kan jag konstatera att väldigt få kunnat pratat svenska.
"Husby - Ett billigare alternativ till orienten"
- Husby? Okej.
Ibland får jag vara reserv och då kan jag åka på att få arbeta var som helst i hela tunnelbanenätet.
När jag kom till Husby var det som att komma till utlandet. På torgets café satt en massa män av utländskt ursprung och pratade på uteserveringen. Otroligt att det är fullsatt redan vid den här tiden på morgonen tänkte jag.
*krasch bank!*
En dam med barnvagn kör rakt in i grinden och pratar på ... arabiska(?).
- Jag vill se ditt färdbevis tack, säger jag.
Damen kör in i grinden igen och fortsätter prata .. arabiska(?).
- Färdbeviset tack, remsan, betala, kuponger. Jag försöker förtydliga genom att visa stämpeln också.
Medan damen fortsätter att försöka forsera grinden kommer en annan dam av utländskt ursprung.
Hon har en remsa och visar upp två fingrar.
- Två kuponger? Frågar jag.
Hon håller upp sina två fingrar fortfarande.
Jag stämplar två kuponger och öppnar grinden, för hon har också barnvagn.
Båda damerna går igenom.
1½ timme senare kan jag konstatera att väldigt få kunnat pratat svenska.
"Husby - Ett billigare alternativ till orienten"
Platt fall
*hopp hopp*
*hopp*
*hopp hopp hopp*
Där sitter jag och tittar på när det är dags för ungdomarna att åka hem från skolan.
Ibland blir det som en slags tävling i vem som gör det mest stilfulla hoppet fast flertalet bara hoppar för att hoppa för att dom inte pallar ta upp sina kort.
När jag någongång bemödar mig med att säga till dom att "snälla dra era kort istället", får jag till svar något som "ååååååh .... ORKA!". *hopp hopp hopp hopp*
Ibland är det någon som hoppar och faller platt ned på stengolvet.
"Shiiiit, det där måste ha gjort ont!" tänker jag.
- Hallåååå!? Hur gick det?! Ropar jag.
Men det är aldrig någon som svarar, dom springer haltandes och uppskrapade därifrån som rakter. Inte så hög coolhetsfaktor på sådana hopp kanske.
Nåja, sen återgår allt snabbt till det normala igen.
*hopp hopp hopp*
*hopp*
*hopp hopp hopp*
Där sitter jag och tittar på när det är dags för ungdomarna att åka hem från skolan.
Ibland blir det som en slags tävling i vem som gör det mest stilfulla hoppet fast flertalet bara hoppar för att hoppa för att dom inte pallar ta upp sina kort.
När jag någongång bemödar mig med att säga till dom att "snälla dra era kort istället", får jag till svar något som "ååååååh .... ORKA!". *hopp hopp hopp hopp*
Ibland är det någon som hoppar och faller platt ned på stengolvet.
"Shiiiit, det där måste ha gjort ont!" tänker jag.
- Hallåååå!? Hur gick det?! Ropar jag.
Men det är aldrig någon som svarar, dom springer haltandes och uppskrapade därifrån som rakter. Inte så hög coolhetsfaktor på sådana hopp kanske.
Nåja, sen återgår allt snabbt till det normala igen.
*hopp hopp hopp*
13 augusti 2005
Nataaasjaaaaa
- Natasja, Natasja, Natasja... ooooooooooooh...
- Nej, tyvärr jag heter inte Natasja. Vart ska du åka?
- ...Natasja, Natasja... mmmmmmmmmm...
Killen står och slickar på luckfönstret medan han kvidandes upprepar sin älskades namn. Saken är den att han verkar inte fatta ett enda ord svenska. Han pratar bara ryska. Och då blir summan av den hela situationen att den blir som grekiska för mej.
- Njet Natasja, njet Natasja!!! Säger jag bestämt och gestikulerar att han ska dra.
- Nataaaaaaaasjaaaaa...
Killen tittar trånandes på mej medan han hånglar upp glasrutan.
Nu har jag fått nog. Nu ringer jag SAM och ber dom skicka hit ordningsvakter.
- Hej. Johannelund här. Jag har en full ryss som står här och slickar på luckan och han vägrar att ge sej av. Han har varit här en kvart nu. Jag står inte ut med honom längre.
- Okej, vi skickar en bil.
Jag betraktar slickandet och kvidandet i några minuter till, sen stänger jag luckan och går och sätter mig i rummet bakom.
En kvart senare går jag in i spärren igen. Han är borta.
- Nataaaasjaaaa...
Vilken luring, han hade väntat på mig en bit ifrån.
Jag stänger luckan igen och går tillbaka till rummet där bakom. Tio minuter senare tittar jag ut igen.
Då kommer ordningsvakterna. En halvtimme efter att jag ringt. Snabbare än blixten.
Ryssen är borta.
Han står nog och putsar nån annans ruta nu. Oh well.
- Nej, tyvärr jag heter inte Natasja. Vart ska du åka?
- ...Natasja, Natasja... mmmmmmmmmm...
Killen står och slickar på luckfönstret medan han kvidandes upprepar sin älskades namn. Saken är den att han verkar inte fatta ett enda ord svenska. Han pratar bara ryska. Och då blir summan av den hela situationen att den blir som grekiska för mej.
- Njet Natasja, njet Natasja!!! Säger jag bestämt och gestikulerar att han ska dra.
- Nataaaaaaaasjaaaaa...
Killen tittar trånandes på mej medan han hånglar upp glasrutan.
Nu har jag fått nog. Nu ringer jag SAM och ber dom skicka hit ordningsvakter.
- Hej. Johannelund här. Jag har en full ryss som står här och slickar på luckan och han vägrar att ge sej av. Han har varit här en kvart nu. Jag står inte ut med honom längre.
- Okej, vi skickar en bil.
Jag betraktar slickandet och kvidandet i några minuter till, sen stänger jag luckan och går och sätter mig i rummet bakom.
En kvart senare går jag in i spärren igen. Han är borta.
- Nataaaasjaaaa...
Vilken luring, han hade väntat på mig en bit ifrån.
Jag stänger luckan igen och går tillbaka till rummet där bakom. Tio minuter senare tittar jag ut igen.
Då kommer ordningsvakterna. En halvtimme efter att jag ringt. Snabbare än blixten.
Ryssen är borta.
Han står nog och putsar nån annans ruta nu. Oh well.
Bajsmannen
- Jag vill bara säga dej, bajsmannen har hängt här mycket idag.
- Bajsmannen?
Gröngöling som jag är i lucknuckebranschen fattar jag inkentinken om vad min spärrexpeditörskollega pratar om.
- Vet du inte vem bajsmannen är?
- Neeej..?
- Okej, du märker när han kommer. Hejdå.
Där satt jag i luckan vid Fridhemsplan och stämplade tills ...
- En femtiofemkronorsremsa till St Eriksplan.
Jag blev överväldigad av skitdoften. Bajsmannen. The Man.
Doften väller in genom luckan och jag sitter där och försöker klara mej igenom
hela proceduren på ett enda andetag. Håll andan, håll andan, håll andan för fan!
- Femtiofem kronor tack. *desperat efter luft*
Jämna pengar. Jag tar ett pyttelitet tag i femtiolappen uppe i ena hörnet och lägger den åt sidan, stämplar remsan och släpper förbi honom.
PUST!
... Men ...
Femtiolappen som nu ligger bredvid mig stinker och jag står inte ut med doften.
Den luktar förruttnelse & död.
- Ja schkaa till Rischne bruden! Vad göör en schötnosch schooom duuuu hääääär, va?!
- Fyrtiofem kronor tack. *ignorerar resten*
Fyllot slänger fram en hundring. My lucky day! Jag ger honom femtiolappen och en
femma. När jag släpper igenom honom drar jag en lättnadens suck och tar ett djuupt andetag.
Så var min första dejt med bajsmannen.
- Bajsmannen?
Gröngöling som jag är i lucknuckebranschen fattar jag inkentinken om vad min spärrexpeditörskollega pratar om.
- Vet du inte vem bajsmannen är?
- Neeej..?
- Okej, du märker när han kommer. Hejdå.
Där satt jag i luckan vid Fridhemsplan och stämplade tills ...
- En femtiofemkronorsremsa till St Eriksplan.
Jag blev överväldigad av skitdoften. Bajsmannen. The Man.
Doften väller in genom luckan och jag sitter där och försöker klara mej igenom
hela proceduren på ett enda andetag. Håll andan, håll andan, håll andan för fan!
- Femtiofem kronor tack. *desperat efter luft*
Jämna pengar. Jag tar ett pyttelitet tag i femtiolappen uppe i ena hörnet och lägger den åt sidan, stämplar remsan och släpper förbi honom.
PUST!
... Men ...
Femtiolappen som nu ligger bredvid mig stinker och jag står inte ut med doften.
Den luktar förruttnelse & död.
- Ja schkaa till Rischne bruden! Vad göör en schötnosch schooom duuuu hääääär, va?!
- Fyrtiofem kronor tack. *ignorerar resten*
Fyllot slänger fram en hundring. My lucky day! Jag ger honom femtiolappen och en
femma. När jag släpper igenom honom drar jag en lättnadens suck och tar ett djuupt andetag.
Så var min första dejt med bajsmannen.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
