Sisu overload

Den rabiata finndamen drar sitt kort i en spärr längre bort samtidigt som hon stirrar likt ett vilddjur på mej när jag pratar i telefonen. Hon drar och drar kortet i spärren, och sen drar hon kortet i de övriga spärrarna. Spärrarna sköter sitt jobb utmärkt, det ser jag det.

Slutligen kommer den arga finndamen och surrar likt ett rasande bi vid spärrluckan.
- Har du inget bättre för dej än att prata i den där telefonen?! skriker hon.
Jag lägger ifrån mig luren och riktar telefonens mikrofon så att personen i luren kan höra det fantastiska skådespelet som utspelas live.
- Jag sköter mitt jobb. Det där kortet gick ut igår.
- Öppna nu då för fan jävlar! Öppna sa jag ju!
- Nej, det där kortet har gått ut.
Utan att lyssna på mej drar hon kortet i spärren närmast luckan för att sedan få ytterligare ett raseriutbrott á la second world war.

När hon själv slutligen kommer på att kortet gått ut blir hon plötsligt så trevlig.
- Ja men...haha! ...titta! Ja, det har ju gått ut ja! den finska brytningen blir plötsligt klingande vacker. Jag ska köpa ett nytt ja! sen går hon så glad så och köper ett nytt på Pressbyrån.

- Hörde du? frågar jag personen i telefonluren.
I luren finns bara ett stort stort skälvande skratt som växer och växer ända tills damen kommer tillbaka med ett giltigt kort och hälsar så trevligt när hon drar det i spärrens skåra och blir insläppt när den sköter sitt jobb så exemplariskt så.