En yrhättad rödtopp viftar med sitt likfärgade kortfodral och går in i spärrpinnen.
- Dra kortet själv, tack.
- Det är så jobbigt! Jobbigt! utbrister den yrhättade och försöker dra det röda plastfodralet som helt och hållet innesluter färdbeviset med magnetremsan och allt.
- Sensorn måste läsa av magnetremsan, därför kan du inte ha plastfickan över den när du drar.
- Det är så jobbigt! gormar hon och drar kortet med plastfickan över magnetremsan igen.
- Alltså, magnetremsan kan inte täckas av plasten på det där viset…
- Men det är en sån idiotisk idé, jag kan ju tappa kortet annars! gormilormar hon och så drar hon naturligtvis kortet med plasten över magnetremsan några gånger till för att slutligen ge sej och lämna in det till mej för manuell visering.
Imponerad av logiken sitter jag nu här och insuper resterna av den kvarvarande auran av briljans. Hon var som en slags Jesus, tänker jag. Han gjorde ju liknande experiment, med den enda lilla skillnaden att han faktiskt sägs ha lyckats. Flodklyvning och köret. Jag önskar all framgång med de fortsatta naturvetenskapliga mirakelexperimenten för den yrhättade. Och; keep on trying!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ren skär lathet parat med en stor portion IQ fiskmås... eller Jesus? Hm, dt _är_ svårt att avgöra. Men skoj var det, iallafall!
Går de verkligen bara in i spärrpinnen?
Ja, de går bara in i pinnen. Jämt och ständigt. Mycket märkligt! :-)
Skicka en kommentar