Jesuskomplexiga (?) yrhättan

En yrhättad rödtopp viftar med sitt likfärgade kortfodral och går in i spärrpinnen.
- Dra kortet själv, tack.
- Det är så jobbigt! Jobbigt! utbrister den yrhättade och försöker dra det röda plastfodralet som helt och hållet innesluter färdbeviset med magnetremsan och allt.
- Sensorn måste läsa av magnetremsan, därför kan du inte ha plastfickan över den när du drar.
- Det är så jobbigt! gormar hon och drar kortet med plastfickan över magnetremsan igen.
- Alltså, magnetremsan kan inte täckas av plasten på det där viset…
- Men det är en sån idiotisk idé, jag kan ju tappa kortet annars! gormilormar hon och så drar hon naturligtvis kortet med plasten över magnetremsan några gånger till för att slutligen ge sej och lämna in det till mej för manuell visering.

Imponerad av logiken sitter jag nu här och insuper resterna av den kvarvarande auran av briljans. Hon var som en slags Jesus, tänker jag. Han gjorde ju liknande experiment, med den enda lilla skillnaden att han faktiskt sägs ha lyckats. Flodklyvning och köret. Jag önskar all framgång med de fortsatta naturvetenskapliga mirakelexperimenten för den yrhättade. Och; keep on trying!

Priserna måste vara lägre i Danmark

En dansk med tidernas munläder babblar och babblar och jag fattar ungefär hälften. Det som framgår tydligast är dock att det är dyrt att åka tunnelbana och att politikerna som bestämmer priserna måste vara bra konstiga. Eller gå på nåt.

"Här i Stockholm är ledande politiker på rehabilitering för alkoholister, kan bero på det" säger kollegan som fattar lika mycket som jag och vill småprata lite trevligt med dansken. Sen säger han att han är själv är en politiker, fast i Danmark... och nykterist.

Han skrattar gott åt sig själv, en dansk nykterist! "Ha ha ha!" skrattar vi i allihopa i munnen på varandra. Det är ju rent vansinnigt!

Sure sugar!

Nu riktigt spritter det i kroppen! Döm om min förvåning när en sån där tjötande sms-papegoja inte visade sej vara en sån för en gångs skull.

- Den där sms-biljeten ser lite konstig ut, kan jag få se lite närmre?
- Vänta, vänta, vänta! tjejen tar ett steg bak, får ett hysteriskt utbrott och tar sej för munnen.
Så lustigt, jag läste precis stunden innan att när man tar sej för munnen, ljuger man ofta. Det här gör mej ju bara extra sporrad!
- Jamen, om jag kan få titta lite närmre så...
- Men guuuuuuuuuud! hon tar ytterligare några steg bakåt och knappar hysteriskt på mobilen och där efter hörs en sms-ton. Hon kommer fram till mej och håller upp mobilen.
- Den hamnade fel i korgen!

Tolv poäng.
Twelve points.
Douze point.

Alla under 18 ska väl för säkerhets skull släppas in då

Nyaste numret av Pravda är ute. Nej, nu skämtade jag bara. Personaltidningen och Pravda har ju inga som helst likheter. Titta själv.



Utdrag ur Taxehandboken: ”Hänsyn måste tas till att yngre barn kan sakna pengar varför man i sådana fall kan tillåta att barnet reser gratis.”

Yngre barn, ja. Men hon ser ju ut att vara i tonåren. Ska vinkande Lotta i spärren vinka förbi henne trots att hon inte är ett yngre barn längre menar dom?

Å andra sidan; till vilken ålder är ett barn egentligen ett yngre barn? Så bra med precisa regler, synd bara att dom inte är närvarande just här. Men Lotta i spärren vet tack och lov exakt hur det ska vara. Tankeläsaren där.

SL:s mänsklighetsattackchock

"Undrar vilken av Veolias konkurrenter i den nya upphandlingen om tuben som släppt den här bomben?" tänker nuckan, men sen flyr genast tankarna till israeliska soliga kibbutzer, eller vad dom nu heter. Tänk att sitta som tjuren Ferdinand under ett apelsinträd och stämpla. Sen kan dom olyckligt lottade, som jobbat kort tid inom företaget och har dålig placering, bli placerade där kulorna viner om huvet och de måste stämpla som dårar och bli arbetsskadade för att dom lyckligt lottade ska få slappa.

Vad gör väl det när man jobbat länge och inte behöver bry sig, man är trygg själv och det är ju trots allt huvudsaken. Allt är mycket mänskligare här i Sverige på Veolia. Phu.

Polarn Israel

Nyhteterna igår meddelade att företaget arbetar på uppdrag från Israel på palestinsk ockuperad mark. Vad folk gnäller och gnölar, nu kan vi ju ta med stämpeln och åka dit och jobba snart!

Kanske är det grekiska för nåt annat

Nu söker dom spärrisar igen. Det som gör mej så oerhört konfunderad är dock uttrycket "egna initiativ". Det här är ett av de mest toppstyrda jobben som existerar. Ja, vi får inte ta några egna initiativ. I en pärm står rubbet vad vi ska göra, och inte ett dugg annorlunda än så.

Kan nån komma på nåt som vi får göra på eget initiativ utan att det finns nån regel ivägen?

Ena tjötande papegojor

- Den där sms-biljetten är tyvärr ogiltig, säger jag när jag ser att biljetten är förfalskad.
- Aha… då köper jag en ny då. Vad är det för nummer och vad ska jag skriva?

När ska dom tröttna på att säga likadant, hela bunten? Varför inte lustfyllt gasta ”jamen, du kan ändå inte ta den” och hoppa jämfota över spärrpinnen skrattandes, moona fräckt och kuta till tåget? Lite fantasi nån gång, snälla. Ska man nu ändå fuska så kan man ju lika gärna busa lite också.

Själv har jag en sannerligen vidlyftig fantasi, i alla fall för att vara en jävla kuk-kärring. En karamell som jag stolt suger på än idag efter ett möte med ett fantasifullt ungdomsgäng. ”Helt korrekt, alla klitorisar är små outvecklade kukar” borde jag informerat gossarna om då. I skolningssyfte alltså. Alltså ingen pik som får dom att vilja avstå från intimt umgänge de närmaste 15 åren. Håhå, jorden är ändå överbefolkad.

Nästa gång, har jag bestämt mig, när det kommer en sån där gullunge med förfalskad sms-biljett som genererats av programmet Tricket, ska jag typ säga (om grabben ser ut att vara på humör) ”det där tricket var fint, välkommen och trevlig resa!”. Det är väl lite lagom intetsägande men ändå väcks den där inre gnagande oron och då kan jag ge mej fan på att han säger:

- Aha… då köper jag en ny då. Vad är det för nummer och vad ska jag skriva?

Leviteringskurs nu!

Spärrvakterna som jobbar öppning får lite välbehövlig morgonjympa från degandet när dom plockar upp dagstidningen Metro i tidningsställen. Det är väl inte är så mycket att tjabbla om.

Men; har nån tänkt på ergonomin? Yes, SEKO såklart. Tack och lov. När jag såg den här bilden fylldes jag av en djup förundran. Nya utmaningar gillar vi!

Det är inte bilden i sej som fyllde mej djup av förundran, bör tilläggas, men själva tanken bakom den. Fanns det någon tanke? Ty, när bunten är lyft, var ska den ställas då? Självklaraste svaret: i luften!

I luften ska vi alltså placera buntarna. Sluta negga, arbeta efter de nyupptäckta naturlagarna istället. Ta bort packbanden och skyddsomslaget med bunten leviterandes i luften på ergonomiskt anpassad höjd för att sedan ta bort skyddsarket och vända tidningarna som är huller om buller i bunten så de alla ligger åt samma håll. Så enkelt.

Nu är det namninsamling bland de odugligaste av spärrvakterna som inte än, efter alla dessa år av självpraktik, lyckats bemästra den nya metroleviteringsnaturlagen. Dom gnäller på värk här och där och att de bara får en tekopp som tack från Metro cirka vart femte år för själva plockandet, och uppkomna arbetsskador. Vilket bjäbbstim! Termotekoppen läckte bara ur botten från första användningen, vad annat kan spärrisarna kräva av en termotekopp som kostat tio kronor?

Och så säger dom att Arbetsmiljöverket minsann satt stopp för metroplockandet på pendeltågsstationerna just på grund av dålig ergonomi då oduglingarna behöver avlastningsbord.

Företagen vill enligt uppgift inte ta något ansvar för ergonomin och ersättningen. Nej, nu är det dags att kräva en kurs i metrolevitering samt ifrågasätta varför de andra gratistidningarna ska behöva gå i konken bara för att dom har dyr arbetskraft som delar ut tidningarna när bananrepubliksspärrisarna sköter det helt gratis i tuben.

Psyktips on the go

- Jag hade en sån förskräcklig mardröm inatt. Jag drömde att jag var på fest och sen hittade jag inte hem. Det var jättehemskt, nu är jag jätterädd. Jag tänker på det hela tiden, men det blir det väl inte bättre av heller.
- Men se det så här: om du går på en fest när du är vaken, kommer du ju hitta hem så då behöver du inte tänka på det där nåt mer.
- Det har du rätt i, säger damen och ler lättat och går.

Förfalskade sms-biljetter

Nu ger sig SAC in i ordkriget om de förfalskade sms-biljetterna. Skönt att det uppmärksammas, så vi spärrexpeditörer inte framstår som kompletta jubelidioter när vi bara följer SL:s direktiv.



Klicka på bilden för att läsa hela pressmeddelandet.

Filosofiafton - Orubblig som en spärr

Tjejen stångas med en grinig spärrpinne i flera sekunder. När det inte går att komma in första gången man stångar den, borde det ju helt logiskt funka andra och tredje och fjärde gången. Upprörd går hon till nästa spärr och stångas och ropar ut ett frustrerat ”Aaaaah!”. Sen går hon till nästa och stångas och ropar ännu mer frustrerat ”Aaaaah!” igen. Sen säger hon argt till mej att spärrarna inte funkar.
- Ja men du måste dra kortet. Det där är en spärrlinje som har till uppgift att bara släppa in trafikanter med kort.
- Ahaaaaaaaaaaa.... säger hon som om värsta femtioöringen trillat ner nånstans. Sen drar hon kortet och blir värsta insläppt av spärren.

Bingo.

Tänka sej, tänker jag djupt, vi spärrvakter och själva spärrarna har mycket gemensamt. Vi är båda missförstådda och konstant allmänna soptunnor för dagens överblivna ilska. Men, spärren står där likt ett orubbligt träd och skiter i tjafset, den sköter bara sitt. Helt utan vare sej stånk & stön eller tjohej. Den är mycket klok.

Ge din spärr en uppmuntrande kompisklapp nästa gång vettja, så får i alla fall den lite stöd. Det där var alltså ingen pik till något företag som helst.

Håll i hatten!

Nu har du äntligen en anledning att fira den här fredagen. Nuckan har nosat fram vad vi kan komma att kalla århundradets spärrisscoop i mannaminne. Ty, en bussförare har avslöjat alla saftiga detaljer om den mystiska Skrubbatriangeln. Ikväll kommer det sannerligen att bli livat ute på stan, kan jag lova. Håll utkik själv vettja.

Skrubbatriangeln visade sig faktiskt vara trekantsformad. Utöver det är Skrubbatriangeln ett industriområde i stockholms kommun som finns precis vid gränsen till Tyresö. I rusningstrafik stannar massor av bussar där och i vanlig trafik går framför allt de ganska väl trafikerade busslijerna 807 och 840 där. I Skrubbatriangeln finns två busshållplatser, Solkraftsvägen och Hanviken.

(Klicka på bilden för förstoring.)

Nu kan du sitta där i spärren och på ett nästan nonchalant och uttråkat sätt förtälja allt om den mystiska Skrubbatriangeln åt förbryllade trafikanter. Precis som om du själv varit där en massa gånger och bara tycker att den är så urbota trist.

Men; aldrig får man dock vara helt och hållet avslappnad. Nu har det kommit in ny information till redaktionen om en busshållplats som tycks ha gått upp i rök. Alla ni detektiver där ute, var finns ersättningsbusshållplatsen mot stan som avgår från station Thorildsplan?

Det är nästa nöt att knäcka. Ingen vet visst var den finns. Tydligen inte ens SL. Så förvånande.

Tiden är relativ

- Den är stämplad alldeles nyss!
Med tilltagande upprördhet vägrar tanten låta mig titta närmre på hennes remsa. Hon håller den på ett så pass betryggande avstånd från luckan att jag omöjligtvis kan se det finstilta. Smart, anser hon väl.
- Var god lämna in den tack, jag behöver kontrollera närmre.
- Den är stämplad alldeles nyss!
Jag öppnar luckan för att komma åt remsan och hon drar bort handen för långsamt. Bingo. Nu har jag den i mina tjyviga norparhänder.
- Den är stämplad alldeles nyss!
- Ja, men det är mitt jobb att manuellt visera biljetter.
Efter en snabb titt ser jag att stämplingen gick ut för fem minuter sedan.
- Den här tiden har tyvärr gått ut, säger jag och smackar på en ny fräsch stämpling medan tanten kommer upp i en ljuverlig falsett ”Den är stämplad…AAAARGH!”, ungefär.

Tänk; dom där trafikanterna som säger att jag egentligen ville bli polis, dom har verkligen fel.

Smells like number two from the blue cupboard

Alldeles glad och tillfreds sitter man här med morgonmackan till kaffet och läser Svenska Dagbladet och så ser man en artikel om sms-fusket och så skriker ett upprört “AAAARGH!” inne i huvet.

I artikeln påstår SL att vi med andra ord är slarviga och att det är därför vi släpper förbi trafikanter med förfalskade sms-biljetter.

Varför påstår SL något sådant, när de inte ens ger oss befogenheter att neka trafikant med fel koder? Varför ska vi hela tiden framställas som lata och slarviga, för är det inte så att vi är slarviga med sms-biljetter, ja då vinkar vi ju exempelvis förbi trafikanter för en cirka 200 miljoner per år. Det är så tacksamt att skylla allt som misslyckas på oss puckon som sitter i luckorna.

Samling utanför SL:s huvudentré vettja, så står vi där och vinkar in inpasserande slarvigt tills dom påstår något hyggligt om oss i tidningarna. Eller nej förresten, då lär vi aldrig komma därifrån.

Tunneltågskändisen Katlushka

Vilken föredömlig och vis tunneltågförare. När tidningen Stockholm city stressade ut i stockholmsvimlet för att hålla sina deadlines och för att fråga Katlushka vad hon har för knep mot höststressen, säger hon det som är en spärrexpeditörs våta dröm. Eller nja, men kanske önskedröm i alla fall.

Tänk om alla trafikanterna också skulle vara såhär visa. Då skulle exempelvis inte den där damen idag komma springandes till luckan skrikandes "skynda dej!" för att sedan skrika "fan, nu gjorde du så jag missade tåget!" när jag två sekunder senare stämplat remsan.

En medalj till Katlushka. Because she's worth it!

Rusningar är så förvirrande

- Går inte tågen? Skyltarna lyser inte? frågar den gamle damen.
- Jodå, tågen går. Det är bara fel på den där skylten.
- Jaha, då måste jag ta bussen.
- Men varför det, när det är fel på skylten och inte tåget?
- Jamen det kommer så mycket folk från tåget nu, då måste det vara nåt fel på tåget serdu!
- Det är rusning nu, då brukar det komma mycket folk från tågen.
Misstänksamt betraktar tanten mej, sen kommer hon fram till att jag kan ju kanske ha rätt. "Men det är du som ansvarar för att tåget går nu!" säger hon för säkerhets skull när hon sakta går till tåget.

Tala är silver, tiga är guld

- What shall I do? frågar den vilsne trafikanten som står vid luckan när den är stängd och skylten är uppe.

"You can't go! You can't go!" säger spärrexpeditören skarpt och pekar med hela armen mot tåget. Trafikanten blir alldeles perplex och tittar på mej, bara för att jag råkar stå där i närheten med uniform. Jag kan dock inte ge direkt motsatta direktiv till trafikanten då det är tjänsthavande spärrexpeditör, och inte jag, som är kung på bygget.

Jag promenerar iväg och känner en lättnad över att inte gamle Sverka är här just nu. Och så kan jag med en stilla förhoppning, önska att personer som inte kan engelska, håller tyst i fratiden.

Lågkonjunkturen är här nu

- Fan, jag har bara en kupong kvar. Jag skulle köpa en kupong men jag har inga pengar. Jag har bara kort, säger den stressade kvinnan och går in i spärrpinnen som sätter stopp.
- Jamen köp en kupong på Pressbyrån, dom tar kort.
- Aha... Nej, jag har inget kort. När går du på rast?
Vilken totalt skamlös tvärvändning, noterar jag roat.
- Jag kommer inte att gå på nån rast.

Motvilligt tar hon fram pluskan innehållandes både kort och massor av kontanter minsann. All denna förnedring på grund av blott en reducerad kontantkupong värd tolv kronor.

Nu borde jag fråga efter intyget från Försäkringskassan som bedyrar att hon får åka för reducerat pris, men jag noterar att hennes djupaste livskris redan är nådd. Upprörd och med tårar i ögonen går hon mot tåget.

Vad var det dom brukar kalla oss för minsta lilla nu igen...

Fan, så svårt att komma ihåg det där ordet, jag har det på tungan...







...illojala var det ja! :-)

Ser jag ut som en husmor?

Yes box. I alla fall enligt vissa.

En av mina riktigt sköna favvistrafikanter, i form av en gammal levnadstrött pensionärstant, har hur som helst alltid goda husmorstips till hands. Jag lovar, bland det enda som får igång den tanten så hon blir lyrisk, är när hon får ge goda husmorstips. Läs och lär din nybörjare.
- Är du bra på putsa fönster? säger tanten med ett finurligt leende som betyder att hon är ute efter att sätta dit mig på nåt vis.
- Tjaaa… jo det är jag väl, säger jag och vet att jag redan är rökt på nåt vis.
- Aha. *tankepaus* Vad använder du för medel? nu vet jag vad hon ska sänka mig med.
- Tjaaa… nåt sånt där i sprutflaska eller nåt. Det som finns till hands.
- Aha, men det blir flammigt med såna där. Man ska ta några droppar diskmedel. Yes eller Vips. Då blir det bra ser du. En hink vatten och några droppar Yes eller Vips i. Där satt den, riktigt nöjd och leende går hon till tåget.

Va Gör 'an?

Just nu tänker jag mej en tunneltågschaffis som vid inställt tåg tar sin privata bil och plötsligt blir bilen lika överbefolkad som bilarna brukar vara i utvecklingsländerna. Fyrtio pers klängandes på en bil. Ett tjog surfandes på taket. Nåt dussin hängandes från vindrutetorkarna, och så vidare. Några hönsburar på toppen så blir det autentiskt.

Sisu overload

Den rabiata finndamen drar sitt kort i en spärr längre bort samtidigt som hon stirrar likt ett vilddjur på mej när jag pratar i telefonen. Hon drar och drar kortet i spärren, och sen drar hon kortet i de övriga spärrarna. Spärrarna sköter sitt jobb utmärkt, det ser jag det.

Slutligen kommer den arga finndamen och surrar likt ett rasande bi vid spärrluckan.
- Har du inget bättre för dej än att prata i den där telefonen?! skriker hon.
Jag lägger ifrån mig luren och riktar telefonens mikrofon så att personen i luren kan höra det fantastiska skådespelet som utspelas live.
- Jag sköter mitt jobb. Det där kortet gick ut igår.
- Öppna nu då för fan jävlar! Öppna sa jag ju!
- Nej, det där kortet har gått ut.
Utan att lyssna på mej drar hon kortet i spärren närmast luckan för att sedan få ytterligare ett raseriutbrott á la second world war.

När hon själv slutligen kommer på att kortet gått ut blir hon plötsligt så trevlig.
- Ja men...haha! ...titta! Ja, det har ju gått ut ja! den finska brytningen blir plötsligt klingande vacker. Jag ska köpa ett nytt ja! sen går hon så glad så och köper ett nytt på Pressbyrån.

- Hörde du? frågar jag personen i telefonluren.
I luren finns bara ett stort stort skälvande skratt som växer och växer ända tills damen kommer tillbaka med ett giltigt kort och hälsar så trevligt när hon drar det i spärrens skåra och blir insläppt när den sköter sitt jobb så exemplariskt så.

Mitt liv som eskortbrud

- Var är tåget mot t-centralen? frågar den loje trafikanten.
- Det sista tåget går strax. Gå upp och vänta så kommer det snart.
Trafikanten går upp till perrongen. Ett tag efter att tåget åkt, kommer trafikanten åter.
- Var är tåget mot t-centralen?
- Nämen... Det har ju redan åkt? Du var ju där uppe då?
- Ja, men det gick ju till Hagsätra.
- Det tåget åker förbi t-centralen. Hagsätra är ändhållplatsen. Nu är det nattbuss som gäller.

Duden ser ut som ett blankt A4-ark. För att försäkra mig om att han nu då inte kommer in snart igen och säger nåt i stil med att "ja, men den bussen gick ju mot Tumba", så ledsagar jag trafikanten ut till rätt hållplats och säger att han ska stå på plats och vänta där, sedan ska han ta första bästa buss som kommer.