Det brinner i knutarna!

- Öppna grinden! Öppna grinden! Släpp in mig!
- Varför ska jag släppa in dig för?
- Det gäller livet! En person kan dö, jag måste in! Släpp in mig!
Den gamle tandlösa kärringen, som i vanliga fall stapplar omkring med en rollator fylld av telefonkataloger och andra tyngre verk, öppnar grinden och springer som den snabbaste av gaseller ner till perrongen för att rädda ett liv. Efter en stund kommer hon tillbaka.
- Hon sa att hon tagit med ramlösan, men hon ljög! skriker tanten upprört.
- Jaha, men hur kan en Ramlösa rädda ett liv?
- I det här fallet gjorde det faktiskt det! ryter den tandlöse och går bestämt tillbaka till sin rollator och puttrar vidare med dagens lass av telefonkataloger, FASS och diverse uppslagsverk.

Det uråldriga totemnyllet

Mannen med ett nylle som en i all hast huggen totempåle langar fram en hundring och jag stämplar i tysthet två kuponger till helt pris då hans mun är av den karaktären att mungiporna går lodrätt neråt och läpparna har en kraftig tendens att vägra säras. Att fråga något och där med ens begära en nick eller skak med huvudet, är en fjärran önskan som aldrig kan besvaras.

- Hallå där, jag är hans lillasyster. Min bror får alltid betala helt pris hos er fastän han bara är 14 år!
- Uh…? Men nu är det ju som så att din bror ser betydligt äldre ut, då måste han i så fall säga till spärrexpeditören hur gammal han är och vid eventuell förfrågan ha med sig legitimation som styrker hans ålder.
Totemansiktet rör inte en endaste ansiktsmuskel. Nej, inte ens en endaste muskel nånannanstans heller. Tystnaden och stillheten är totemansiktets sanna vänner.
- Min bror är bara 14 år, det måste ni se!
- Nej tyvärr, han ser betydligt äldre ut än vad du säger att han är.

Totemansiktet står där likt en staty. Ansiktet är som hugget ur sten och hyn är gammal och gropig. Det hårda ansiktet ger överlag antydningar om en gammal man med ett avgrundsoändligt antal bittra stamfejder bakom sig, varav flertalet blev förluster, då han är en liten liten indian nånstans från Sydamerikas numera skövlade djungler. Det enda som slutligen kunde stoppa stamfejderna var motorsågen. Efter att ha rest långa vägar är han äntligen här och kan leva ett liv med stort lugn.

Lyckligtvis ska vi spärrexpeditörer, med nuvarande taxeregler, bara fråga efter legitimation eller pass då åldern trafikanterna anger verkar helt och hållet åt skogen orimlig, som i det här fallet. Annat var det under enhetstaxans tid, 20 för dom stora och 10 för dom små, då skulle alla vid förfrågan kunna legitimera sig. Varför tog dom bort den resonliga regeln, undrar jag nu? SL tiger som totemansiktet.

”Kom så går vi”, säger flickan och drar sin statylika bror i ärmen. Kroppshyddan sätts sakteliga i ruljans medan totemansiktet är och förblir stilla.

En fet kommunistplanet

Min gamle polare, den saggiga kvinnan, kommer fram till luckan.
- Du kan öppna jävla arbetare! Jävla kommunist! Jävla arbetarfetto! Jävla arbetarfetto!

Trafikanten kort där efter:
- Jag ska till planeten, planeten, planeten. Vad kostar det till planeten ja?
- Tjugofyra kronor, tack.
Tanten betalar sin resa till planeten och sedan startar en fantastisk monolog, fast i dialogform. Dialogen upplevs som autentisk då rösten förställs när den andre pratar med en pipigare tonart: ”Jag vet inte vart jag ska. Det vet inte jag heller. Jag reser inte så ofta. Nej, jag reser inte ofta jag heller. Oj oj oj, hur ska det här gå. Jag vet inte heller. Då går jag. Då går jag.”

Den nallande burkplockarn

Killen med den lätt gapande munnen och en blick tommare än vattenhålen längs de vidlyftiga stäpperna i det torraste av Afrika, står på något mystiskt vis där och stirrar ut mig. "Wow! Nu är dagen gjord!", konstaterar jag och känner mig nöjd för han är dagens hjälte. Hur många skulle stirra tillbaka så pass oförskämt och oblygt när dom ertappas med handen i sopkorgen för att leta efter burkar? Det skulle kanske vara min förre hjälte då i så fall.

Medan vi båda ägnar oss åt att stirra rotar han med den ena handen i sopkorgen, men ingen fiskelycka denna gång. Det är då han gör det…
- Låt bli mina burkar! hörs städaren.
Den tomblickade försöker ta städarens burkar i smyg, en hel påse av dom som hänger på städvagnen minsann, många sköna klirrande kronor i fickan är allt för lockande för den klåfingriga tomblickade.
- Han är så jäkla jobbig, han försöker sno dom varje dag och så ser han ut såhär! städaren gapar och spärrar upp ögonen och tittar in mot näsrotens stabila grund.
- Men… men… han är ju kool ju! Skithäftigt ju! Imponerande! Humor…
- Ja, litegrann... men jobbig ändå.

Ja ja, konstaterar jag, huvudsaken är i alla fall att jag känner igen dagens hjälte när jag ser den.

Koko och idioten ute på turné

En tuffing till ung herre ställer sig vid grinden och visar upp sitt giltiga kort.
- Jaha, och ditt färdbevis då, du där bakom som gömmer dig? säger jag med min allvarsammaste ton till duden som försöker gömma sig bakom den tuffe. Den tuffe unge herrn skäller på ett ögonaböj ut polarn där bak.
- Jag sa ju fan till dig att du måste vara förberedd! Planka där nu då! säger den tuffe till polarn och pekar på pinnspärren. Polarn går in i pinnen och sen in i pinnen igen och igen, och så vidare.
- Jamen fan din idiot! Så här gör du, säger den tuffe till polarn och sparkar fram benet för att sedan föra bak spärrpinnen och plankilanka så galant själv så.
- Där seru, idiot! Nu vet du! Idiot!
Polarn går in i pinnen igen, han har uppenbarligen inte riktigt fattat det där med kicken först än. Den tuffe tittar på mig och skäms livet ur sig för att sedan skrikandes (korrekt gissat) "idiot" bryta fotocellslinjen och dra tillbaka pinnen och häftigt rycka in sin idiotpolare.
- Ursäkta min polare! Han är en idiot! ropar den tuffe och pekar ivrigt och menande mot sitt eget huvud, som för att förtydliga att han själv faktiskt är gravt koko.

När dom två bästisarna går i trappan hör jag hur uppläxningarna regnar likt ett argt och vettvilligt hageloväder.

Jaha, nu är han S.E.P, tänker jag. Somebody elses problem (det vill säga kontrollens). Det firar jag med en näve jordnötter.

En del konstiga regler är faktiskt bra

- Den där remsan gäller tyvärr inte längre, säger jag flera gånger och en drös decibel högre för var gång. Gammelgubben sträcker sig längre och längre in med remsan genom luckan för var gång, tills den når min kagge. Det är hemskt vigt och flinkt med tanke på att luckan nästan är stängd, tänker jag.
- TVI, TVI, TVI!
- Förstår du vad jag menar?
- Det är fan klart! Vad kostar det!?
- Tjugofyra kronor för en enkel biljett.
- …Fyra kronor… Dyrt! hojtar gammelgubben och slänger surt fram fyra enkronor.
- Nej, det kostar tjugofyra kronor sa jag.
- TVI, TVI, TVI!
- Tjugofyra kronor kostar det alltså.
- Det är väl så fan klart jag vet!
Efter att han tömt alla sina fickor på småmynt och fått biljetten stämplad och precis ska gå…
- Jag tar en remsa istället!

Jag får en plötslig lust att dansa marengo på biljettdisken. Tur ibland asså att återköpsregeln är borttagen ur Taxehandboken.

- Tyvärr, hemskt ledsen det går inte.
- TVI, TVI, TVI, TVI!

KoNStigA Regler #3

Vad är dom för nybörjare i New york egentligen? Har dom inga lillgamla barn där undrar jag nu?

I Aftonbladet fanns en artikel där dom skrev att i New york har dom utsett en morsa till USA:s sämsta mamma för att hon lät sitt nioåriga barn resa själv i tuben. Är dom nORmALa undrar jag nu!?

I vårt härliga fosterland Sverige har vi minsann hårdhudade tuffingar till ungjäklar. Den enda gången barnen inte får resa ensamma här, är kraftigt begränsat. Ja det är till och med så pass begränsat att jag aldrig råkat ut för situationen själv, men jag väntar på den situationen med spänning då jag äntligen får säga "nej" till barn under sex år att resa själv.

Den enda gången ett barn under sex år av säkerhetsskäl inte får resa ensamt, är (läs och häpna) när det kommer en hel grupp med barn under sex år som inte känner varandra (viktigt!) och vill åka. Om de känner varandra torde de nämligen inte vara just ensamma.

I Taxehandboken står det klart och tydligt: "Barn under 6 år får av säkerhetsskäl inte resa ensamma". Ett ensamt barn under sex år får alltså resa utan problem, men inte om det kommer flera barn som är ensamma.

Det har stått så i många många år i Taxehandboken, så det kan inte vara så att det råkat bli en tryckanka. Amerikanska ungar är ena småglin, inte tuffa som våra hårdnackade rackare säger jag nu.