Finmotoriken flödar

- Tack, nu har jag fått se den översta delen och den mellersta delen av sms-biljetten flera gånger och nu vill jag även se kontrollraden längst ner… Alltså, nu är du på den översta raden igen och jag vill se den nedersta… Neråt, neråt, neråt, så ja… Nä, inte gå upp till översta nu igen, det är den nedersta raden i sms:et som jag vill se… Nej, jag vill inte se avsändaren igen, jag vill se den nedersta raden… Den nedersta raden är alltså nedanför allt det andra du visat mig nu… Den med kontrollnumret... Tack, där fick jag se datumet… Neråt, neråt, neråt, nej inte uppåt igen…
- Jag har faktiskt köpt biljetten och du måste släppa förbi mig nu! skriker den yrhättade damen med viftande armar.
Jag noterar att den yrhättades grovmotorik alltså tycks vara fullt duglig, i och med de kraftigt roterande armarna. Det är bara lite värre med finmotoriken, den där motoriken som barn brukar behärska runt femårsåldern ungefär.
- Nej det måste jag inte alls. Kan du inte visa hela biljetten så att jag kan kontrollera nedersta raden innan, så släpper jag inte alls igenom dig. Det är alltså den nedersta raden jag vill se nu och om kontrollkoden där stämmer, släpper jag igenom dig.

När jag har sagt att jag vill titta på den nedersta raden en sådär 1000 gånger, är det ju inte mer än helt otroligt naturligt att jag åter igen då få se den översta, eller hur?

Till slut kryper den yrhättade damen under spärrpinnen, alltså fortfarande oförmögen att visa mig den nedersta raden i sms:et.

Hur vore det om det infördes ett kort finmotorikstest (på närmaste SL-center går alldeles utmärkt) som trafikanterna måste genomföra innan deras första inköp av sms-biljett undrar jag nu? Visst, man kan tycka att en liten klick personer gör det jobbigare för många, men kan man inte ens visa biljetten så är den ju inte giltig.