Sanslösa SAM

4:45 på morgonen i rövarkulan Hässelby gård.
När man jobbar här får man se det mesta. Oftast handlar det om slagsmål precis utanför stationen på kvällarna, men det har hänt att jag hållit på att få en raket genom luckan. Ungarna gillar trolltyg här. Regel nummer ett är att alltid ha luckan stängd när det är lite folk i rörelse här, då skjuter dom rakterna i vänthallen istället.

Just nu gör jag morgonens stationskontroll.
Det är endast jag allena här, och snubben som jag hör skrikandes nere på Astrakangatan förståss.
- Kasta ner tjacket nu för fan! Jag har pröjsat! Ner med det!
Han skriker till någon som bor i gamla fylletolvan. Men numera heter den inte det längre för dom slängde ut alla fyllon och gangsters och renoverade huset så att mer respektabla människor skulle bo där. Uppdraget tycks alltså ha lyckats.
- Kasta ner det nu för fan! Det är mitt, hör du det!?
Jag går längst perongen och låtsas som om det regnar medan jag tjuvlyssnar på knarkdramat som utspelar sig nere på gatan.
- Ok, nu kommer jag upp! Du ska dööö! Jag ska skjuta dej! Du ska dö! Skriker han.
Oj? Skjutvapen? Hörde jag rätt? Bäst att gå in och plocka Metro istället innan kulorna börjar vina här.
Sagt och gjort. Jag går in och plockar Metro i vänthallen och bestämmer mig för att om jag hör något suspekt dödsångestskrik eller dylikt ringer jag Sambandscentralen, SAM, och rapporterar. Men jag tror inte snubben kommer in i det där huset ens, det är ju som Alcatraz för fasiken.

Tio minuter senare får jag besök.
- Snälla, kan du ringa taxi?
Jaha, så står jag här öga mot öga ute i vänthallen med snubben. The dude.
Han är blodig från topp till tå. Han har ett stort jack i huvudet och näsan har nog sett bättre dagar då den för tillfället ser röd och på något vis mosad ut.

Jag beslutar mig för att ringa taxi är en mycket god idé, för då får jag gå in i spärren.
Jag låtsas inte om att jag har sett honom tidigare.
- Oj oj, vad har hänt? Ska jag ringa ambulans, du är skadad? Säger jag.
- Nej, det sket sig. Det gör det ibland. Ring taxi, säger han.

Jag går in i spärren och beställer en taxi till Maltesholmsvägen 93. Vi kom överens om den adressen för taxi vill ha en gatuadress när man ringer.
Snubben drar iväg när jag har ringt. Phu, vad skönt! Nog för att han behöver hjälp, men han är samtidigt läskig.
Jag ringer till SAM och berättar hela historien och avslutar med att han behöver antingen ambulans eller polis eller båda.
- Vi kan inte göra något, säger SAM.
- VA?! Han måste ju ha hjälp, han är helt blodig och det fåtal människor som han möter där ute kommer att bli vettskrämda!?
- Nej, du såg inte på när det hände, vi kan inte ringa polisen då. Ring igen om han kommer tillbaka.
- Det är väl klart att han kommer tillbaka, taxin kommer ju inte ta upp honom! Ingen taxi kommer att ta upp honom!
- Vi kan inte göra något, tyvärr.

Ibland undrar jag vad SAM finns till för. Varför kan dom inte skicka förbi någon polisbil att bara ens checka läget där? De har ju adressen? Han behöver hjälp. Punkt.
Sen finns det personal på SAM som är mer eller mindre handlingskrafiga också. Endel ordnar hjälp på en gång medan andra inte verkar bry sig, precis som den här tjejen.

Ungefär en timme senare kommer han tillbaka. Nu har det blivit lite mer folk i rörelse i knutarna. Många av dom som ser honom ryggar förskräckt tillbaka. Vad var det jag sa? Det var precis det här som skulle ske.

- Han ville inte ta upp mig, han sa att jag är för blodig. Fan han drog. Kan du blöta den här till mig, snälla? Fan jag är blodig. Fan den är blodig, ursäkta.
Han sträcker fram en blodfläckad tygtrasa till mig och jag greppar den på det minst nedblodade partiet. Huu, bara han inte har HIV eller nåt, men jag tycker verkligen synd om honom nu. Han behöver ju hjälp.
När jag gett honom den våta tygtrasan ställer han sig precis utanför stationen och väntar på en ny taxi som händelsevis kan ta upp honom.
Jag ringer SAM och nu sitter det en mer handlingkraftig person där.
- Ok, jag har hört talas om det. Vi skickar ordningsvakter nu, säger SAM.
Alltid något, tänker jag, men oftast kommer ordningsvakterna när det är för sent. Dom brukar inte vara vidare snabba av sig i de flesta fall. De är ju för få.

När buss 119 kommer går snubben på den. Jag ser på avstånd att det verkar bli något tjafs med busschauffören, men han går på ändå.

SAM - Där det händer, när det händer.
Eller kanske inte riktigt alltid, men det borde vara så.