Det är faktiskt snorbilligt

Det är tidig lördagmorgon och tre morgonpigga ungdomar kommer in till stationen.
Två av dem plankar och den tredje är just på väg att planka, när han kommer på att han behöver en tidtabell.

- Hörrö, kan jag få en tidtabell, tack? Säger han till mig helt ogenerat.
- Eeeeh...?
Jag får inte ur mig något vidare mer vettigt. Inte nog med att han ska planka, tänker jag, nu ska han ha personlig service också. Jag tänker dock att det är inte lönt att börja tjafsa för det enda jag kan göra är att ge honom en tillsägelse, som han skiter blankt i, så jag ger honom tidtabellen med en konstlad suck.

- Vet du vad det kostar om jag åker en station? Säger han.
- 30 kronor.
- Och vad kostar det om jag åker fast utan biljett?
- 800 kronor.
- Vet du hur många gånger jag har åkt fast?
- Nej?
- En gång. Och jag har plankat i tio år. Räkna ut årskostnaden på årskort och sen på hur mycket jag betalat per år. Hahaha!
- Som hittat.
- Nu måste jag gå, det var trevligt att träffas. Hejdå!

Och så plankade han, givetvis.
Det här systemet är som gjort för skurkar. Spärrlinjen läcker ju som ett såll och jag har inte ens en ynka älgstudsare att försvara intäktssäkringen med.
Skämt åsido, men det vore underhållande att ha en slangbella i alla fall.

Tänk dig scenariot:
*planka planka*
SNÄRTBOINK!
- AAAAAJ!!! Bitch!!!
- Yes! Mitt i prick! Och nu är du så vänlig och betalar, tack!