- Det köper du antingen från Pressbyrån, SL center eller SL accessmaskinen som finns här i vänthallen.
Dante-tanten säger att hon har mycket bråttom att åka, så hon köper från där det är närmast, SL accessmaskinen. Efter en stund hojtar hon på mig.
- Kom ut, det här går inte!
- Det finns instruktioner i början av broschyren du fick, eller på stora skärmen.
- Nej.
- Jo.
- Nej.
- Jo. Och det är viktigt att du sätter accesskortet mot avläsaren inom tio sekunder efter att du betalat så det laddas på, annars kommer pengarna in på ditt konto igen och det kan ta dagar.
- Nu har inte jag tid med det här, jag måste åka! Hon är mycket upprörd.
Nu har det börjat, igen. En del gånger är accessmaskinen som en port in till något som kan liknas vid helvetets skärseld. Trattliknande och jätteläskigt. Först kommer trafikanterna likgiltiga till maskinen och är särledes då på den översta och mildaste nivån i tratten, men snart rör dom sig med ilfart neråt vart efter de blir argare och argare, och när de går neråt i tratten, när desperationen stiger, så kommer de grövre och mer syndiga utageringarna som gör att skärselden biter extra hårt och tratten ser till att det blir extra förjävligt.
- Du kan betala en enkel resa kontant hos mig om det är krångligt eller om du har bråttom.
- Jag jobbar på [censurerat dataföretag] och den här maskinen är inte användarvänlig! Den fungerar ju inte ens!
- Nyss fungerade den, men prova den andra då?
- KOM UT! Den är inte användarvänlig!
- Nu är det rusning och jag måste tyvärr intäktssäkra, men om du öppnar broschyren och tittar på första sidan så ser du…
Dante-tanten vägrar att öppna broschyren.
- Nej nu plankar jag, säger hon och gör en ansats till plankning, men som misslyckas då den inte är vidare helhjärtad. Jävla idiotmaskin!
Nu har Dante-tanten definitivt nått djupt ner i tratten, tänker jag.
Där efter går hon till accessmaskinen och försöker igen. Denna gången fungerar det plötsligt och köpet går igenom.
- Jag provade fan att sätta in kontokortet på fyra olika sätt, ni måste ha instruktioner om hur man sätter in det! Jag har ju inte tid med det här, jag måste ju åka!
Dante-tanten går med snabba steg fram till en en spärr och testar det nyköpta accesskortet positivt. Det anmärkningsvärda är att hon där efter går ut från stationen utan att åka, och inte heller kommer tillbaka för att åka. Så här efteråt kan jag alltså klura ut att Dante-tanten torde ha nått nivå fem i den hiskeliga tratten då Wikipedia beskriver den som ”Femte kretsen: De vreda slåss mot varandra i ett träsk och de lata ligger fast på bottnen”. Mohahahahaha, så vedervärdigt. Trafikanter, akta er för tratten säger jag er nu.
3 kommentarer:
Access-maskinerna är inte så oanvändarvänliga, men som med allt nytt måste man ta några min att förstå dem.
Håller med om kortläsaren dock, det är svårt att se hur man ska vända kortet.
ja det är en pytteliten instruktion där man sätter in kontokortet, inget för synskadade direkt...
Eller som när de kommer fram med "vart är knapparna? Det finns inga knappar! Maskinen är dålig!"
Gnälliga tanter som promt måste bli insläppta (och påstår att jag KAN släppa in dem så länge de åker på egen risk) brukar jag be planka, speciellt tanter med rullatorer är det roligt att säga att de kan planka om de inte vill betala, eftersom de ändå inte kommer igenom så går de surt därifrån. (alternativt langar fram en femhundring samtidigt som de säger att de inte har _råd_ att åka)
Skicka en kommentar