19 april 2007

Nu katten hoppar jag!

-Maaaau! Mauuuuuuuu! Maaauu!

Eh.. Öööh?
Det var tamejfanimej en ovanlig trafikant som strosar in på stationen.

-Maaaaauuuuuuuuuuuu!

I alla fall när den reser ensam.

-Maaaaauuuuuuuuuuuuuuuuuuu!

Nu passerar katten spärrlinjen.
-Hörrö katten! Du får inte åka utan att betala! Säger jag inte.

-Maauuuuuuuu mauuuuuu maaaauuuuuuu!

Katten låter som världens mest deprimerade katt där den sorgset vandrar helt allena.
Bara den nu inte är en sån där självmordsbenägen en och har planerat att hoppa framför ett tåg och begå självmord!

Nu är den deprimerade katten på väg ner för trappan till tunnelbanetåget.
-MAAAAAAAUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

Nu smäller det snart! Eller splattar, kanske.

Okej, operation rädda-deprimerad-katt börjar nu då.
Upprymd lämnar jag spärren och känner mig som agent 007. Nu blir det action!
Snabba bilar och villiga våta brudar! .. Eh.. eller kattbrud dårå. Fast deprimerad. Och kanske inte så våt och villig. Och inga bilar, men tåg. Fast inte så snabba.

Jag bereder mig för en vild jakt efter den självmordsbenägna katten som springer snabbt som en gepard ner till tåget och jag hinner rädda den precis millisekunden innan den hoppar framför tåget. Dagens Hjälte! Stor fet bild på mitt tryne och den deprimerade katten på första sidan i Metro! (Kan Isbjörnen Knut och den där lemuren, så kan väl katten katten, menar jag!)

Men…
-Kisse kisse kisse! Kom nu då!
-Mauuuuuuuuu!
Den står där i trappen och tittar vädjande mot mig och ser om möjligt ännu mer deprimerad ut.

Istället för att springa som en gepard ner till perrongen och där efter hoppa, kommer den och stryker sig mot mitt ben.
Jaha, det var den här dagens vilda action då.
Jag kollar på halsbandet och ringer till husse som genast kommer och hämtar katten och tackar så myspysigt och trevligt mycket för hjälpen.

Jaha, nu är det bara att sitta här och sitta igen då.
Spärrvakt 007 – Med rätt att visera!
Nej, det där lät ju nästan en gnutta mesigt.
Spärrvakt 007 – Med långsamma tåg och stressade trafikanter!
More like it.

9 kommentarer:

Anonym sa...

Haha, dagens hjälte! Apropå tidigare inlägg om fram och bak och relativitet och så, vill jag bara säga att härom dan upplyste en trf mig om att det inte finns något rakt fram på min station, vad ger ni mig för det?

Lucknuckan sa...

Allt handlar om relateringar!
Om nu trafikanten exempelvis står med ansiktet mot en betongvägg, ja då kan den ju tycka att det inte finns nåt rakt fram. Utsikten framåt ser ju dyster ut och den blir en såndär bakåtsträvare.

Jag har tänkt på att det är förvånansvärt många som frågar var andra sidan är när man sitter på en station med två uppgångar. Jag menar, hur svårt kan det vara att hitta den? Om man går över perrongen så _måste_ man ju komma till den andra sidan!
Eller ja, om man nu inte börjar blanda in konstiga kaoslagar och sånt då. Som att star-trek (som man inte trodde fanns på riktigt!) faktist kommer och beamar upp en mitt på perrongen.

Anonym sa...

Hötorget.
Jag säger bara Hötorget, eller Kungsgatan, som stationen hette, när den öppnades.
Hur många utgångar finns där? Finns det inte en liten risk att komma vilse, om man bara letar efer utgången rakt fram...

Lucknuckan sa...

Tja, där finns det ju tre utgångar. På fackspråk kallas de södra, norra samt krysset.
Fast krysset är ju alltid mittemellan.
Det är inte så svårt, jag lovar.
Problemet är bara att man kanske inte alltid vet var man kommer ut på gatan! Men det är en helt annan sak. :-)

Anonym sa...

Det finns väl en massa olika utgångar att välja på när man väl valt vilken ända av perrongen man går ut? Fyrafem olika på alla sidor av Sveavägen och Kungsgatan.

Lucknuckan sa...

Jajaja. :-)
Men det är inte så att man kommer till Kina om man nu råkar ta fel uppgång. Man kommer bara på andra sidan gatan. :-)

Anonym sa...

Bra
För ska man till China, är väl närmaste T-banestation den som orsakade almbråket, om du minns den tiden.

Anonym sa...

Man får uppleva mycket när man jobbar natt i vår sköna tunnelbana.Satt häromnatten när det kom fram en trafikant och helt sonika började skrika in i mikrofonen. Han gav inte upp. Han återvände inte en, inte två, utan tre gånger. Fint va?
Samma kväll kommer en annan jeppe och börjar kasta ett tomt chipsrör... Vad är det som får folk att tro att detta beteende är ok?
ps. Tack för en fenomenalt bra blogg!!! ds.

Lucknuckan sa...

Ibland undrar man om vi är hela stockholms soptunna. Dom tycker att dom kan skrika vad som helst till oss, och det utan att skämmas en endaste gnutta. Bedrövligt.

Men men, negativa uttalanden från SL om oss i dagstidningar har väl kryddat det hela kan jag tänka mig. Tack för det SL!
För du kommer väl ihåg för nåt år sen när dom sa att vi vinkar förbi trafikanter för 200 miljoner per år? Det var ett himla snack om hur lata vi var då.

Nej, nu ska jag jobba igen!
*vink vink!*