125 år är inget så mycket

- Jag har jobbat här 17-18 år, inget så farligt! Nä-ä! Säger min kollega.
- Oh la laaa! På Mc Donalds köper man billigt cous-cous och lammkött! Ja-a! Tillägger han glatt.
Hmmm... Det sist sagda är ju ren desinformation, men det första stämmer nog troligen helt och hållet.
Folk som börjar jobba här slutar ju aldrig!

Once you get in, you'll never get out.
Som Hotel California, faktiskt.

...
Up ahead in the distance
I saw a shimmering light  (man närmar sig spärren)
My head grew heavy, and my sight grew dim   (redan pömsig)
I had to stop for the night (där börjar kvällspasset)
...

Det är ju så fasligt skönt att inte ha nån jobbig chef flåsandes i nacken hela tiden. Och så slipper man pladdriga arbetskompisar som snackar så mycket strunt så att ens arma öron nästan trillar av av ren trötthet.
Fridfullt sitter man där i spärren och sysslar med ditten och datten och gullar med lite trafikanter som kommer av och an. Det är ju tamejfan idealiskt! Vem vill sluta ett sånt jobb?!

...
Welcome to the Hotel California
Such a lovely place  (I love Johannelund!)
Such a lovely place  (eller Ängbyplan!)
Such a lovely face  (mitt nylle i luckan!)
...

Okej, sjukt bra om man då bortser från den typen av trafikanter som gnäller bara för gnällandets skull. Och om man bortser från rusningstiderna. Och de minst sagt udda arbetstiderna. Och endel annat.

Ungefär en gång per år får vi byta tjänster. Den som har jobbat längst får första tjing att välja tjänst och den som är sist får ta det som blev över, dvs bottenskrapet. Varje gång det blir tjänstebyte hoppas man att man har kommit upp ett gäng steg närmre toppen, och varje gång slutar det med en djup trött suck.
"Jaha, jag gick upp ett steg närmre toppen på ett år och nu har jag bara typ 125 år kvar tills jag kan softa fett och vila mina gamla trötta ben i Johannelund."
Men; inget så mycket! Eller hur?

...
Mirrors on the ceiling  (spiongrejerna i taket!)
Pink champagne on ice  (i mängder på tågen på nyårsaftnarna)
And she said
We are all just prisoners here
Of our own device  (Precis! Frivilligt inspärrade!)
...

Men hur är å andra sidan Johnnelund om 125 år?
Det kanske är det nya Tokyo och man sitter där med svettband (extra tjocka och specialdesignade för Johannelund) runt pannan och pumpar ut biljetter i stora klasar?
Dom håller ju redan på att bygga ett illavarslade Coop Forum där.
Hugaligen! Bort med sådana nymodiga hemskheter. Till Johannelund borde inte ens den stora nyheten om uppfinningen av hjulet ha anlänt. Det ska ju inte finnas någon där för att ta emot meddelandet för den delen heller.
Om 125 år sitter jag väl i Johannelund och har precis äntligen fått den tjänsten heltid. Nöjd sitter jag där och äter jordnötter och skrattar åt nykomlingarna som har 125 års väntetid kvar. Jag skrattar så pass mycket att jag sätter en jordnöt i halsen och kolarvippen på studs.

You can check out any time you like (men varför just precis DÅ?)
But you can never leave  (125 år är inget så mycket, typ)

Nånting sånt kanske?
Kom tillbaka och läs bloggen om 125 år igen så får du den superspännande fortsättningen vettja!