Att jobba julaftnar är faktiskt inte så dumt. Det är den enda dagen på året som folk bara vill visa sina allra bästa sidor. Glatt säger dom "God jul!" istället för att säga "Vad snål du är med tiden!".
Dom har ju suttit hemma och knaprat pepparkakor i stora sjok också förståss, det sätter ju sina spår.
"Ät en pepparkaka så blir du snäll, men äter du för många så blir du menlös", som min gamle mor sade till mig i mina unga dar. Så sant.
Det som var mest minnesvärt denna julen var dock inte tomtarna som sprang omkring bland husen, det var faktiskt taxiresan till jobbet på juldagsmorgonen.
Eller hur galet låter inte det här:
Kl. 05:25 står jag som vanligt och väntar på taxin. Förbi mig åker en taxi som gnisslar och låter som sju svåra år och som helt uppenbart lider av grav dödsångest. Den har även varit med om en krock så båda sidodörrarna är rejält tillknycklade.
Herre jävlar, tur att jag inte ska åka med den där taxin, tänker jag medan jag står där och den gnisslar förbi.
En minut senare kommer gnisselschabraket tillbaka och parkerar vid mig.
Är det här ett skämt, eller? Tänker jag. Vid den tiden på morgonen är jag dock trött och har inte en endaste tendens till gnutta av humor, så jag blir bara lite extra argt dyster när jag konstaterar att "nä, det är nog inget skämt".
Jag sätter mig i gnisselschabraket och frågar chaffisen om det verkligen är taxin som min arbetsgivare beställt. Tyvärr så är det så.
- Herre gud min skapare, vad har du varit med om?! Frågar jag.
- Det vill du inte veta, säger chaffisen.
Jaha, det låter ju tryggt, tänker jag då.
- Den gnisslar nåt helt förskräckligt, säger jag för att försöka få honom att läcka lite mer information.
- Den åker, säger han.
Jovisst kan även jag konstatera att den faktiskt mot alla odds åker, men hur länge till?
- Det är julhelg, den kan inte lagas, säger chaffisen.
Sen kör chaffisen iväg. Han kör in bland smågatorna i ett bostadsområde.
- Men hallååå!? Du ska ju ut på den stora vägen! Bergslagsvägen!
- Var är den?
My dear god, en taxichaffis som inte hittar den största vägen som leder mot stan från västerort. Illa!
- Okej, åk rakt fram och ta första till vänster, säger jag högt och tydligt några gånger så att tioöringen förhoppningsvis trillar ner någonstans och någongång.
Han åker och åker och åker och ...
- Men hallåååå!? VÄNSTER VÄNSTER VÄNSTER!!! Skriker jag.
Chaffisen gör en rejäl rallysväng i sista millisekunden. Han lyckas med möda ta sig ut till Bergslagsvägen. Bingo.
När han åkt ett tag märker jag att han glömmer att svänga av till min station.
- Nämen.. Hallååå!? Du skulle ha svängt där!
- Vi vänder vid Fridhemsplan, säger chaffisen.
När vi kommer till Fridhemsplan finns det en vägskylt som informerar oss om att man inte får svänga där.
- Vi får inte svänga här men jag svänger här, säger chaffisen och gör en u-sväng.
När vi väl kommer fram till stationen är det jättesent och jag måste gå in genast för att ringa och anmäla min ankomst.
- Hur gör jag nu? Frågar chaffisen mig.
- Det är 70 kronor i tillägg, säger jag.
- Hur? Jag vet inte hur man gör?
- Tillägg och 7 brukar dom trycka in, eller nåt sånt.
- Hur? Jag vet inte?
Chaffisen försöker desperat att hitta tilläggsmenyn i datorn.
- Jag måste rusa in nu, jag måste anmäla mig. Hejdå! Säger jag och rusar ut.
Hur krockade får bilar vara innan man måste lämna in dom på lagning undrar jag nu?
Och hur borttappad är den mest vilsna taxichaffisen?
27 december 2005
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar