- Dom har tagit min väska, varsågod!
Mannen talar med öststatsbrytning och det kursiverade uttalas på ett mycket forcerat sätt. Vi är mitt inne i en mycket avancerad diskussion om huruvida man måste betala för sig eller ej när väskan är påstått snodd. Mannen verkar väldigt gärna vilja att jag säger artighetsfrasen ”varsågod”.
- Nej, du måste ha färdbevis för att åka.
- Varsågod!
- Nej.
- Var-så-god!
- Nej. Dessutom har du flera hundralappar i handen, så du har ju pengar.
- Dom är inte mina! utropar han och viftar med armarna argt mot perrongen.Var-så-god! Var-så-god! Han beordrar som en general och hakorna skvalpar där under det vidöppna men motsägelsefullt arga artighetsfrasgapet som pryds av ett stort klarrött fält där över, med vaga konturer av potatisnäsa och runda goa kinder där under.
- Nej.
- Dom här pengarna är inte mina! Var-så-goood!
Hur givande jag än anser att diskussionen är, så faller nu luckan obarmhärtigt ned för att understryka att det är slut-varsågodat för nu.
"Var-så-god!" är det sista jag hör när varsågod-mannen plötsligt får giraffben och sonika kliver över spärrpinnen som en prima ballerina med ölkagge och näven med pengarna i hyttandes mot lite varstans där det kan tänkas finnas någon som bryr sig.
29 september 2009
24 september 2009
Från kändis till doldis
Tillräckligt länge har nuckan suttit här i luckan och blivit avis på snutarna som kommer förbi spärrluckan och lite så där hemligt dolt visar upp snutbrickan som färdbevis.
Nuckan vill ju också känna sig lite så där speciell. Vem hör inte bön, om inte MTR som tar över kajutan den 2 november! På windstoppern finns en logo som mestadels är dold av armhålan. Med lite lite hängig hållning, som många ändå har, döljs den helt. Perfa!
Nu kan nuckan också gå anonym på stan, precis som civilspanande snutarna. När identifiering sedan behövs, lyfter nuckan bara på armen, så att armhålan syns. Finemang!
Nuckan vill ju också känna sig lite så där speciell. Vem hör inte bön, om inte MTR som tar över kajutan den 2 november! På windstoppern finns en logo som mestadels är dold av armhålan. Med lite lite hängig hållning, som många ändå har, döljs den helt. Perfa!
Nu kan nuckan också gå anonym på stan, precis som civilspanande snutarna. När identifiering sedan behövs, lyfter nuckan bara på armen, så att armhålan syns. Finemang!
17 september 2009
Tala är silver, tiga är guld
Ledarskribenten i dagens Expressen är jättearg. Figurer med modeväskor plankar och ställer där med till det för välfärdssamhället.
Sen fortsätter hon med att vi spärrexpeditörer har till uppgift att vakta spärrlinjen och hon undrar underförstått om vi är för dumma för att förstå att vi faktiskt blir förödmjukade av plankarna.
Behöver man som journalist på en av sveriges större dagstidningar inte kolla fakta innan man skriver något undrar jag nu? Spärrvakter har det inte funnits på mycket länge här i tunnelbanan. Nuförtiden är vi anställda som spärrexpeditörer och SL anser att det är av yttersta vikt att vi ger trafikanterna en god service och har tillsyn över stationerna. Vi ska alltså inte vakta spärrarna som står där och faktiskt får sköta sina alldeles egna jobb. Det är alltså i detta fallet själva spärrarna som i så fall borde bli förödmjukade. Deras fysiska strukturer är dock anpassade efter plankarens behov, så jag tror inte dom känner sig så förödmjukade då det ligger i deras natur att vara lättgenomträngliga.
Sen fortsätter hon med att vi spärrexpeditörer har till uppgift att vakta spärrlinjen och hon undrar underförstått om vi är för dumma för att förstå att vi faktiskt blir förödmjukade av plankarna.
Behöver man som journalist på en av sveriges större dagstidningar inte kolla fakta innan man skriver något undrar jag nu? Spärrvakter har det inte funnits på mycket länge här i tunnelbanan. Nuförtiden är vi anställda som spärrexpeditörer och SL anser att det är av yttersta vikt att vi ger trafikanterna en god service och har tillsyn över stationerna. Vi ska alltså inte vakta spärrarna som står där och faktiskt får sköta sina alldeles egna jobb. Det är alltså i detta fallet själva spärrarna som i så fall borde bli förödmjukade. Deras fysiska strukturer är dock anpassade efter plankarens behov, så jag tror inte dom känner sig så förödmjukade då det ligger i deras natur att vara lättgenomträngliga.
12 september 2009
Valet är enkelt!
Blondinens fot sparkar och sparkar och med följer kjolstyget. Man skulle kunna tro att hon dansar cancan, om det nu inte vore just för att hon står vid spärrpinnen och sparkar där inunder, för att alltså planka och därmed lura skattebetalarna på 40 riksdaler, och så att de arga betalande i sin tur kan skicka ilskna insändare till dagstidningarna, och så att det hela kan gå runt-runt i all evighet.
Plankandet lyckas inget vidare för den arma blondinen, så hon ställer sig en bit från spärrarna och letar i sin plastkasse efter nåt som hon egentligen inte letar efter. Medan hon håller utkik efter nån som ska igenom barnvagnsgrinden.
Bingo, för blondinen. Nu kommer det en barnvagn vars förare betalar plikttroget. Grinden öppnas och med barnvagnen följer en blondin tätt i släptåg. Det hela uppfattar hon som ytterst pinsamt. Nu måste något givetvis göras uppfattar den plikttrogna spärrvakten, om inte för pliktskyldighetens skull, så ändå för nöjets!
- Hallå!? Din biljett tack! utropar spärrexpeditören så högt som möjligt så att alla närvarande, utöver blondinen, ska höra vad som utspelas.
Skamset med ansiktet mot golvet går blondinen snabbt iväg med sina dyra märkeskläder, och lägger troligen de sparade pengarna (som är snodda från SL) på nya dyra märkeskläder. Stackarn, annars har hon ju inte råd heller.
Plankandet lyckas inget vidare för den arma blondinen, så hon ställer sig en bit från spärrarna och letar i sin plastkasse efter nåt som hon egentligen inte letar efter. Medan hon håller utkik efter nån som ska igenom barnvagnsgrinden.
Bingo, för blondinen. Nu kommer det en barnvagn vars förare betalar plikttroget. Grinden öppnas och med barnvagnen följer en blondin tätt i släptåg. Det hela uppfattar hon som ytterst pinsamt. Nu måste något givetvis göras uppfattar den plikttrogna spärrvakten, om inte för pliktskyldighetens skull, så ändå för nöjets!
- Hallå!? Din biljett tack! utropar spärrexpeditören så högt som möjligt så att alla närvarande, utöver blondinen, ska höra vad som utspelas.
Skamset med ansiktet mot golvet går blondinen snabbt iväg med sina dyra märkeskläder, och lägger troligen de sparade pengarna (som är snodda från SL) på nya dyra märkeskläder. Stackarn, annars har hon ju inte råd heller.
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
