Konstrecension - Fridhemsplan

Nu har det dykt upp en riktigt tidsenlig skräckmästarkonst på station Fridhemsplan.

Från den mer lättsamma konsten med den roliga historien om duvan som var ute och promenerade för att det var ett sånt fint väder, är det nu ångestladdade figurer som flyr ur misstänksamt tunnelbanetunnelliknande tunnlar. Konstnären tycks, i mina ögon, ha fångat den stora bananincidenten på pricken. Ty trafikanterna på bilden flyr tunnelbanetunnlarna då de är rädda för alla bananskal och flugsvärmarna som hör där till.

Är man inte redan psykiskt instabil när man först ser den här, så lutar mycket åt att man troligtvis blir det stunden efter att ha sett den. Vad lurar här i tunnelbanetunnlarna egentligen? tänker den genomsnittliga trafikanten som stressar på väg till dagis och jobb. Vad flyr trafikanterna ifrån där från de där tunnlarna?

En mycket utmanande konst som även får mig att tänka på krokodilen under sängen, spöket i garderoben och en ruskig rockmusiker.

Betyg: 4 bananer

Going bananas!

Det här är den mycket gripande och kusliga dokumentärberättelsen om när hela Fridhemesplan went bananas. Upprörda röster ekar än här i tunnlarna och alla pratar de om stationen som gud glömde, eller i folkmun Fridhemsplan.

Pigga kom arbetarna till Fridhemsplan morgonen då de skulle börja informera om den blå linjens omdirigerade trafik.

Företaget tänkte troligen att då trafikanterna får något, blir de glada och accepterar då lättare den reducerade trafiken. Någon kom på att bananer, de gör trafikanterna glada! Stora lass av bananer köptes in. Bananerna delades ut och trafikanterna blev saliga när de stog där med banan i munnen och unisont sa: "jag kommer för sent hit och dit, men det är inga problem!". Livet lekte och lyckan log mot företagets bananrepresentanter.

Men; ingen hade tänkt på att sopkorgarna faktiskt är borttagna från station Fridhemsplan. Strax låg drivor av bananskal över hela stationen och Lasse, som just kastat sitt eget bananskal, halkade på någon annans bananskal. Sen kom Lena och drattade på baken och fick banan på byxan. Kaos! Sen kom Martin lite nära perrongkanten och utan att se sig för, föll han pladask. Ruskigt nära perrongkanten.

Informatörerna på plats fick nya order från högre ort: "Plocka bananskal!". Informatörerna plockade och plockade och sedan kom någon på att bananutdelningen skulle dras in. Inga mer sjysta bananer på station Fridhemsplan alltså. En mycke tragisk historia och vadslagningen som är igång just nu antyder på att nästa gång delas det ut apelsiner, en riktig lågoddsare alltså, så betta hellre på den extrema högoddsaren karameller utan papper om du vill kamma hem storkovan.

Hissen som gick ner till helvetet

...eller den något modifierade historien om varför det är viktigt att lyssna på de hallåande rösterna i hissburarna.

Med detta vill jag alltså bara poängtera att man bör hålla koll på ungarna medan man bråkar i hissen. Ungarna gillar trycka på roliga knappar.

Tantens inferno

- Hej, jag vill ha ett trettiodagarskort från idag tack, säger tanten. Eller okej, en dam då, men tanten rimmar ju bättre på Dante.
- Det köper du antingen från Pressbyrån, SL center eller SL accessmaskinen som finns här i vänthallen.
Dante-tanten säger att hon har mycket bråttom att åka, så hon köper från där det är närmast, SL accessmaskinen. Efter en stund hojtar hon på mig.
- Kom ut, det här går inte!
- Det finns instruktioner i början av broschyren du fick, eller på stora skärmen.
- Nej.
- Jo.
- Nej.
- Jo. Och det är viktigt att du sätter accesskortet mot avläsaren inom tio sekunder efter att du betalat så det laddas på, annars kommer pengarna in på ditt konto igen och det kan ta dagar.
- Nu har inte jag tid med det här, jag måste åka! Hon är mycket upprörd.

Nu har det börjat, igen. En del gånger är accessmaskinen som en port in till något som kan liknas vid helvetets skärseld. Trattliknande och jätteläskigt. Först kommer trafikanterna likgiltiga till maskinen och är särledes då på den översta och mildaste nivån i tratten, men snart rör dom sig med ilfart neråt vart efter de blir argare och argare, och när de går neråt i tratten, när desperationen stiger, så kommer de grövre och mer syndiga utageringarna som gör att skärselden biter extra hårt och tratten ser till att det blir extra förjävligt.

- Du kan betala en enkel resa kontant hos mig om det är krångligt eller om du har bråttom.
- Jag jobbar på [censurerat dataföretag] och den här maskinen är inte användarvänlig! Den fungerar ju inte ens!
- Nyss fungerade den, men prova den andra då?
- KOM UT! Den är inte användarvänlig!
- Nu är det rusning och jag måste tyvärr intäktssäkra, men om du öppnar broschyren och tittar på första sidan så ser du…
Dante-tanten vägrar att öppna broschyren.
- Nej nu plankar jag, säger hon och gör en ansats till plankning, men som misslyckas då den inte är vidare helhjärtad. Jävla idiotmaskin!
Nu har Dante-tanten definitivt nått djupt ner i tratten, tänker jag.

Där efter går hon till accessmaskinen och försöker igen. Denna gången fungerar det plötsligt och köpet går igenom.
- Jag provade fan att sätta in kontokortet på fyra olika sätt, ni måste ha instruktioner om hur man sätter in det! Jag har ju inte tid med det här, jag måste ju åka!
Dante-tanten går med snabba steg fram till en en spärr och testar det nyköpta accesskortet positivt. Det anmärkningsvärda är att hon där efter går ut från stationen utan att åka, och inte heller kommer tillbaka för att åka. Så här efteråt kan jag alltså klura ut att Dante-tanten torde ha nått nivå fem i den hiskeliga tratten då Wikipedia beskriver den som ”Femte kretsen: De vreda slåss mot varandra i ett träsk och de lata ligger fast på bottnen”. Mohahahahaha, så vedervärdigt. Trafikanter, akta er för tratten säger jag er nu.

En studie i byråkrati

- Släpp in honom! hojtar gammelgubben upprört till mig. Den han syftar på är en yngling i 20-års åldern som ber mig att hjälpa honom planka då hans remsa är slut.
- Nej tyvärr. Endast yngre barn och mycket gamla personer kan om nöden tränger på få åka kostnadsfritt.
- Släpp in honom din jävla byråkrat! Du släpper in alla jävlar, du ser ju hur dom hoppar, men du släpper inte in honom? gastar han och pekar på de övriga trafikanterna som mycket riktigt hoppar över spärrarna. Jag hatar alla jävla byråkrater, hela Sverige är fullt av byråkrater och du sitter där och är en jävla byråkrat! Tänk själv för fan!
- Jag får inte hindra de som hoppar då det dels, i min position, är olagligt att rent fysiskt hindra dom och utöver det är min uppgift att ge service. Det är kontrollanternas uppgift att ge plankarna tilläggsavgift. Det här är mitt jobb och jag följer direktiven som arbetsbeställaren utsatt, jag kan inte göra annat än det då jag inte har mandat att ändra på dessa direktiv själv.
- Jävla byråkrat! Du gömmer dig där bakom din byråkrati, din jävla fegis!
- Du är välkommen att ringa kundtjänst för vidare synpunkter då min uppgift är att sälja biljetter och övervaka stationen, säger jag och överlämnar telefonnumret.
Mannen slänger demonstrativt iväg kundtjänsts telefonnummer, som jag helt enligt gällande direktiv överräckt då trafikanten är missnöjd med bolagets regelverk. Dessa klagomål tas enbart emot av kundtjänst som bearbetar dessa innan de går vidare till nästa instans.

Åkkort som åkkort

- Okej, idag har jag ingen remsa så idag åker jag på det här, säger kvinnan och visar körkortet som är utfärdat för personbilar och där efter går in i spärrpinnen.
- Det där går inte att åka på, du behöver ett giltigt färdbevis.
Ljudlig suck, från kvinnan.
- Jaha? Och hur ska jag ta mig härifrån då hade du tänkt dig? Jag har ju inga pengar så jag åker på det här idag ser du ju. Envist visar hon åter sitt personbilskörkort och nu betydligt närmare, som om jag bara har ett synfel som är ivägen för den fria inpassagen.
- Det där är ett körkort, det är ingen giltig biljett inom SL.
- Nu är det så att jag är en finsk sjuksköterska och jag måste ta mig härifrån. Släpp in mig. Tonen börjar bli hotfull.
- Nej, du måste ha ett giltigt färdbevis som alla andra.
- Okej, säger hon och lägger armarna i kors över magen, du släpper alltså in alla veoliaanställda aidssjuka gratis, men du släpper inte in en finsk sjuksköterska? Nu är hon riktigt arg och jag noterar att benen börjar spänstigt studsa upp och ner.
- Här ska man ha giltigt färdbevis för att åka.
- Okej, då stänger jag alltså hela tunnelbanan nu då, säger kvinnan och tittar på de långansiktade trafikanterna bredvid henne, drar armarna skapt genom luften som för att visa dom, och mig, att från nu är hela tunnelbanan stängd.

Stängningen av tuben tycks dock vara högst tillfällig, då hon sekunden efter lämnar stationens område för att gå mot sin destination. Alternativt kanske hon tog bilen.