Bagageterroristen goes riddartornering

Som en ljusskygg skummis går han precis längs spärrens vägg som för att dölja någonting han bär. Vilket han givetvis gör. Precis innan han kommer fram till luckan, böjer han sig ner som för att ställa någonting på golvet. Vilket han givetvis gör.

Han är en sån där bagageterrorist. En som vet att bagaget är alldeles för stort för att släppas in av säkerhetsskäl, men är ute efter att lura sig in genom att inte visa bagaget innan han betalat.

När han fått remsan stämplad öppnar jag spärren. Nu är det spännande ögonblicket här. Han lyfter upp grejen. Hmmm… en planka. Snabbt reser jag mig upp och tittar efter plankans ände, vilken jag inte kan finna då spärrkuren inte är något vidare framgångsrikt som utkikstorn.

- Hallå, hur lång är plankan? Den får vara max två meter…
- Nu har jag betalt så nu måste du släppa in mej! hojtar han tjurigt.
- Nej, inte om plankan är över två meter lång, då får du två kuponger åter på remsan.

Strax är han på väg till andra tunnelbaneingången då plankan visade sig vara en tre fyra meter lång. En tio minuter senare kommer han tillbaka med plankan då han inte blev insläppt på andra sidan heller.

- Jag har betalat och du måste i helvete släppa in mig! hojtilojtar han upprört.
- Nej, jag sa att när du har för stort bagage får du kupongerna åter. Du får inte åka med den plankan, det är en säkerhetsrisk.

Hysteriskt babbel, skrik och plankfäktning. Same shit different day.

Bagageterroristerna visar ingen som helst hänsyn till medresenärerna, säkerheten eller ens rusningstider. Och de struntar i att bagaget kan orsaka problem vid hastig inbromsning eller olycka.

- Jag ska anmäla dej! gastar han och tar i från tårna.
- Du är mycket välkommen att ringa 600 10 00. säger jag serviceminded som attans, för det vore ju bara bra det.

Åskan mullrar, eller är det bara bagageterroristen? Sak samma. Likt en riddare på snabb häst tar han hur som helst sin lans till planka och stormar ut från stationen mot nya spännande mål.