Alltså; på några utvalda stationer sker det full aktivitet i vänthallarna nu. Spärrvakterna är som små fejande glada tomtar som finputsar grejer och bär väskor åt trafikanterna (fastän dom enligt säkerhetsreglerna faktiskt bara får ha med sig så lite bagage som de med lätthet kan bära själva). Spärrisarna berättar superkunnigt färdvägar och tider till alla möjliga frågande trafikanter till höger och vänster, det bjuds friskt på kaffe... Och alla trafikanter känner till det. Not.
Problemet med att trafikanterna inte känner till det är väl rätt bagatellartat då det finns andra, och kanske lite mer betydande, skavanker i arbetsplanen:
1. Spärrisarna har inget att feja med
2. Spärrisarna i vänthallarna kan inte alls berätta färdvägar och tider, för de har ju inte fått nån handdator eller telefon att ringa SLs kundtjänst med
3. Det finns inget kaffe
Min favorit är ändå "överraskningspatrullen". Bli inte förvånad om en spexig spärris, eller med maximal röta Torborg själv, hoppar fram från bakom en betongpelare och ropar nåt lite sådär crazy, för vi som jobbar här är ju så av naturen!
31 mars 2008
19 mars 2008
SL NonAccess, nemas problemas!
Är det inte lustigt, i dagarna byttes klisterlapparna ut på spärrarna, dom där blå klisterlapparna där det stod att SL Access ska vara klart under 2007/2008. På de nya klisterlapparna står det "Arbete pågår med SL Access". Betyder det att det då ska ta lika lång tid som i Sydney undrar jag nu? Eller nä just ja, Sydney sa ju nyligen upp kontraktet med SL Accessleverantören, för leverantören blev ju aldrig färdig ens efter många år av desperat väntan.
Läst på Realtid.se:
""SL Access bygger på modern, beprövad teknik som med framgång redan används i flera stora städer runt om i världen" hette det när SL valde ERG. Nu resonerar Thomas Fransson (projektledaren för SL Access, min anm.) tvärs om.
– Det pågår sådana här projekt i flera städer i världen. De flesta går ungefär så här bra."
"Såhär bra"? Så han tycker ändå att det går bra? Tjaa, det kanske bara är vi andra som är lite för neggo då! Läs lite mer av vad Thomas har att säga här, så blir du också lika optimistisk vettja, gnällspik där!
Läst på Realtid.se:
""SL Access bygger på modern, beprövad teknik som med framgång redan används i flera stora städer runt om i världen" hette det när SL valde ERG. Nu resonerar Thomas Fransson (projektledaren för SL Access, min anm.) tvärs om.
– Det pågår sådana här projekt i flera städer i världen. De flesta går ungefär så här bra."
"Såhär bra"? Så han tycker ändå att det går bra? Tjaa, det kanske bara är vi andra som är lite för neggo då! Läs lite mer av vad Thomas har att säga här, så blir du också lika optimistisk vettja, gnällspik där!
18 mars 2008
Marjasins klipp- & klistertips!
Med lite klippande och klistrande kan man åstadkomma sådär jättehäftiga grejer. Man tar sig en kopp varmt gott kreativitetshöjande apelsin-te, sätter sig lite myspysigt i soffan, och plockar fram sax, tippex, tejp och pennor för att pyssla med gamla stämpeltider och remsor. Lite kreativitet är väl bara bra, liksom! ...Väl?
- Jamen, den här remsan ser konstig ut, så smal… men…? Du har ju klippt bort den röda randen från remsan?
- Jamen, jag fick den av en kompis, säger damen med tung svart eyeliner och som ser ut att vara tagen direkt från en 60-talsrulle, bara det att nu är det 40 år senare och kläderna är lite väl tajta på grund av det utsvävande levernet.
- Jamen, är du ens pensionär? Det här är ju en reducerad remsa? 110 kronor står det ju där, och det är en liten gnutta rött kvar från randen. Man får inte klippa sönder remsorna på det här viset.
- Nej, jag är inte pensionär, men jag fick alltså remsan från en kompis. Jag vet inte!
- Jaha, men tycker du inte ens att remsan ser åtminstone lite konstig ut då?
- Jag vet inte! Jag fick remsan! Kroppen sväller när hon tar i så att knapparna håller på att brista. Mycket fascinerande, och spännande för den delen.
Kanske ska jag showa lite i luckan och sjunga en lämplig låt nu då, tänker jag. Men äsch, det kanske är lite överkurs. Det räcker väl att hon måste köpa en biljett då.
- Jamen, den här remsan ser konstig ut, så smal… men…? Du har ju klippt bort den röda randen från remsan?
- Jamen, jag fick den av en kompis, säger damen med tung svart eyeliner och som ser ut att vara tagen direkt från en 60-talsrulle, bara det att nu är det 40 år senare och kläderna är lite väl tajta på grund av det utsvävande levernet.
- Jamen, är du ens pensionär? Det här är ju en reducerad remsa? 110 kronor står det ju där, och det är en liten gnutta rött kvar från randen. Man får inte klippa sönder remsorna på det här viset.
- Nej, jag är inte pensionär, men jag fick alltså remsan från en kompis. Jag vet inte!
- Jaha, men tycker du inte ens att remsan ser åtminstone lite konstig ut då?
- Jag vet inte! Jag fick remsan! Kroppen sväller när hon tar i så att knapparna håller på att brista. Mycket fascinerande, och spännande för den delen.
Kanske ska jag showa lite i luckan och sjunga en lämplig låt nu då, tänker jag. Men äsch, det kanske är lite överkurs. Det räcker väl att hon måste köpa en biljett då.
12 mars 2008
Mjölk ger det extra lilla swinget, jajamensan!
Där det finns såna där pinnspärrar som har utpasseringssensorn så lång bort så att man inte kan sparka fram benet för att planka, just på dom stationerna hoppar även medelålders halvgalanta damer och portföljsgubbar över spärrpinnarna. Utöver horderna av knarkare och ungdomar då.
Jättebra för ökad spänstighet! En riktig folkrörelse har vuxit fram sedan spärrkurerna för många år sedan stod tomma och folk lärde sig att det bara är att passera gratis!
Arla borde stå vid spärrlinjen och dela ut små uppiggande muggar med mjölk som sporrar trafikanterna att ta sig snäppet över, och bli elitgymnaster!
Jättebra för ökad spänstighet! En riktig folkrörelse har vuxit fram sedan spärrkurerna för många år sedan stod tomma och folk lärde sig att det bara är att passera gratis!
Arla borde stå vid spärrlinjen och dela ut små uppiggande muggar med mjölk som sporrar trafikanterna att ta sig snäppet över, och bli elitgymnaster!
06 mars 2008
En femhundring på den griniga tuffingen!
- Dra ditt kort själv, tack.
- Jag orkar inte!
- Men kortet ska man dra själv.
- Jag orkar inte! Åååååååh! Jag orkar inte! Oooooooooh! Den synnerligen lata tonårsbruden med kroppshållning som ett S och en haka som av helt egen kraft hänger ända ner till bröstet, tar ett steg tillbaka. Det skulle komma visa sig att vara ett mycket ödesdigert steg.
- Säg ursäkta när du går på folk sådär!
Wow, hur ska det här gå? En av de grinigaste kärringarna i västerort vs den slackigaste tonåringen i universum (och alla eventuella parallella sådana också, för att vara på den säkra sidan).
- Jag orkar inte! säger slackern och lullar slappt bort till en av de bortre spärrarna för att där faktiskt dra sitt kort.
- Hördudu! Man ska säga ursäkta när man går på någon sådär!
- Jag orkar inte!
Jag expedierar den griniga medan den lealöse drar sitt kort. Bakom spärrlinjen möts de sedan oundvikligen igen.
- Det är ohyfsat att inte säga ursäkta när man går på någon på det där viset!
Den grinigas ögon lyser av rent skärt hat när uppläxningarna står som spön i backen.
- Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Sakta lullar slackern mot rulltrappan och låter som en hackig grammofonskiva medan den griniga blir eldigare och eldigare.
Hur gick det då sen? Om det tvistar de lärde. Men en sak vet jag; där det är mycket folk på liten yta, där är det bråk. Folk springer in i varandra, knuffar varandra, skriker på varandra och ibland blir det till och med handgemäng. Kanske kan tuben dryga ut kassan genom att ha vadslagningsslagsmål med trafikanter som råkar i luven med varandra? Jag som spärris kan ju faktiskt kombinera jobbet att sälja biljetter med att hantera vadslagningen. Mycket effektivt och lönsamt. Precis utanför stationen ska det då givetvis finnas en mindre boxningsarena.
Nackdelen är väl att spärrisen i Fridhemsplan, uppgången vid Drottningholmsvägen, måste kvällstid jobba enbart med vadslagningen dårå, för då finns ju ingen tid över till biljettförsäljning menar jag, men annars!
- Jag orkar inte!
- Men kortet ska man dra själv.
- Jag orkar inte! Åååååååh! Jag orkar inte! Oooooooooh! Den synnerligen lata tonårsbruden med kroppshållning som ett S och en haka som av helt egen kraft hänger ända ner till bröstet, tar ett steg tillbaka. Det skulle komma visa sig att vara ett mycket ödesdigert steg.
- Säg ursäkta när du går på folk sådär!
Wow, hur ska det här gå? En av de grinigaste kärringarna i västerort vs den slackigaste tonåringen i universum (och alla eventuella parallella sådana också, för att vara på den säkra sidan).
- Jag orkar inte! säger slackern och lullar slappt bort till en av de bortre spärrarna för att där faktiskt dra sitt kort.
- Hördudu! Man ska säga ursäkta när man går på någon sådär!
- Jag orkar inte!
Jag expedierar den griniga medan den lealöse drar sitt kort. Bakom spärrlinjen möts de sedan oundvikligen igen.
- Det är ohyfsat att inte säga ursäkta när man går på någon på det där viset!
Den grinigas ögon lyser av rent skärt hat när uppläxningarna står som spön i backen.
- Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Sakta lullar slackern mot rulltrappan och låter som en hackig grammofonskiva medan den griniga blir eldigare och eldigare.
Hur gick det då sen? Om det tvistar de lärde. Men en sak vet jag; där det är mycket folk på liten yta, där är det bråk. Folk springer in i varandra, knuffar varandra, skriker på varandra och ibland blir det till och med handgemäng. Kanske kan tuben dryga ut kassan genom att ha vadslagningsslagsmål med trafikanter som råkar i luven med varandra? Jag som spärris kan ju faktiskt kombinera jobbet att sälja biljetter med att hantera vadslagningen. Mycket effektivt och lönsamt. Precis utanför stationen ska det då givetvis finnas en mindre boxningsarena.
Nackdelen är väl att spärrisen i Fridhemsplan, uppgången vid Drottningholmsvägen, måste kvällstid jobba enbart med vadslagningen dårå, för då finns ju ingen tid över till biljettförsäljning menar jag, men annars!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)