Nu katten hoppar jag!

-Maaaau! Mauuuuuuuu! Maaauu!

Eh.. Öööh?
Det var tamejfanimej en ovanlig trafikant som strosar in på stationen.

-Maaaaauuuuuuuuuuuu!

I alla fall när den reser ensam.

-Maaaaauuuuuuuuuuuuuuuuuuu!

Nu passerar katten spärrlinjen.
-Hörrö katten! Du får inte åka utan att betala! Säger jag inte.

-Maauuuuuuuu mauuuuuu maaaauuuuuuu!

Katten låter som världens mest deprimerade katt där den sorgset vandrar helt allena.
Bara den nu inte är en sån där självmordsbenägen en och har planerat att hoppa framför ett tåg och begå självmord!

Nu är den deprimerade katten på väg ner för trappan till tunnelbanetåget.
-MAAAAAAAUUUUUUUUUUUUUUUUUUUU!

Nu smäller det snart! Eller splattar, kanske.

Okej, operation rädda-deprimerad-katt börjar nu då.
Upprymd lämnar jag spärren och känner mig som agent 007. Nu blir det action!
Snabba bilar och villiga våta brudar! .. Eh.. eller kattbrud dårå. Fast deprimerad. Och kanske inte så våt och villig. Och inga bilar, men tåg. Fast inte så snabba.

Jag bereder mig för en vild jakt efter den självmordsbenägna katten som springer snabbt som en gepard ner till tåget och jag hinner rädda den precis millisekunden innan den hoppar framför tåget. Dagens Hjälte! Stor fet bild på mitt tryne och den deprimerade katten på första sidan i Metro! (Kan Isbjörnen Knut och den där lemuren, så kan väl katten katten, menar jag!)

Men…
-Kisse kisse kisse! Kom nu då!
-Mauuuuuuuuu!
Den står där i trappen och tittar vädjande mot mig och ser om möjligt ännu mer deprimerad ut.

Istället för att springa som en gepard ner till perrongen och där efter hoppa, kommer den och stryker sig mot mitt ben.
Jaha, det var den här dagens vilda action då.
Jag kollar på halsbandet och ringer till husse som genast kommer och hämtar katten och tackar så myspysigt och trevligt mycket för hjälpen.

Jaha, nu är det bara att sitta här och sitta igen då.
Spärrvakt 007 – Med rätt att visera!
Nej, det där lät ju nästan en gnutta mesigt.
Spärrvakt 007 – Med långsamma tåg och stressade trafikanter!
More like it.

Släng tanten av tåget

..och som om nu inte tant-incidenten innan var illa nog, så kommer det kort efter henne en annan tokig tant.
Denna tant är iklädd en stor fluffig päls och skidmössa.

-Släpp in mig! Säger tanten beordrande på bruten polsk(?)-svenska.
-Nej, den där biljetten gick ut för 26 minuter sedan.
-Släpp in mig!
-Nej.

Då drar tanten tillbaka spärrpinnen på spärren vid spärren där jag sitter.
Tanten drar tillbax den och där efter plankar hon.

Precis efter tanten kommer givetvis tre unga killar som är fredagsfina och visar sina giltiga stämplade remsor så snällt.

Släng tanten av tåget!
Eller vad hette den där filmen nu igen?

Tanterna måste vara tokiga

Hoppsan, den där rubben råkade ju av en ren slump bli förvillande lik en titel som en gammal 80-talsfilm har. Wikipedia säger såhär om den rullen:

"En Coca Cola-flaska släpps av en pilot över Kalahariöknen, som en dag hittas av bushmannen Xixo även kallad Xi. När han tar flaskan med sig till sin stam vänds deras liv upp och ner, och beslutet fattas att han måste kasta "gudagåvan" över världens ände."

Till saken:
Alltså, när snorungar och andra personer i relativt låg ålder plankar, det har jag faktiskt en viss förståelse för. De vill ju vara tuffa, frigjorda, anarkister och gud vet vad.
Men när en jäkla välklädd tant i keps står och väntar på att ungdomarna ska ha gått ut genom spärren (den nya typen med glasdörrar) för att sedan liksom rusa in innan dörrarna hunnit stängas efter dom och sedan forcera upp glasdörren så hon kan planka, ja då måste fan tanterna ha blivit tokiga.

Kanske kan vettlösa tantplankare också kastas över världens ände?

Huvet där bak?

En blond ung snygg Linda Rosing-brud .. eller vänta, det där gick ju inte ihop. Jag börjar om:
En blond snygg Carolina Gynning-brud kommer upp från tunnelbanan.

-E re här längst fram eller längst bak? Frågar Carro-bruden.

Till svar får hon en perplex undrande tystnad.
Längst fram eller bak i relation till vad?
Tågen går ju åt två håll och det finns två uppgångar här.
Filosofen i mig frågar mig om det verkligen finns något fram eller bak överhuvudtaget, egentligen.

-Eeeh.. öh? Frågar jag frågande.
-Alltså, äre lixom längst fram eller bak det här?

-I relation till vad? Får jag ur mig.

Nu ser tjejen perplex ut och jag ser faktiskt att det är nåt inne i hennes skalle som tar krafttag.

-Aaaa från Stockholm asså..

Bingo.

-Längst bak, säger jag reflexmässigt.

Men... Einsteins relativitetsteori dyker lixom upp i skallen och nu blir jag helt snurrig.
Var det verkligen tåget som rörde sig framåt och inte jorden som rörde sig bakåt? Jamenar om det var jorden som rörde sig, och inte tåget, så måste det här ju va längst fram. Eller nja, i relation till Stockholm får jag väl gå med på att det är tågets längst bak då. Eller "längst fram-bak"?

Smart, smartare, smartast?

- FAN VILKEN SKRÄPMASKIN! JÄVLA SKRÄPMASKIN!

Den blonderade alldagliga damen passar på att få utlopp för sin inre fördämnda ilska, likt som så många andra, över den stackars spärren som bara gör sitt jobb (att sålla bort gratisåkare alltså).

-JÄVLA SKRÄPMASKIN!

Ilsken som en snepåtänd iller rusar hon nu fram till mig och jag skall minsann öppna spärren! ..Tycker hon i alla fall.

Hon visar sitt kort för mig i etthundraåttio.
Hmmm..!?
Nu väcks mitt intresse och engagemang totalt.
Det här är ju en klockren tiopoängare!

-Hmm.. Man kan tyvärr inte dra kortet i skåran med plastfickan över magnetremsan och dessutom gick det där kortet ut igår. Dom här gamla maskinerna är pålitliga som gamla klockor, men dom nya kan krisa ibland. Så e re.

Inferno.
Say no more.