It's raining papperslappar

-Alla känner mig här, jag har den i fickan, säger den rosenkindade rultiga tanten och vaggar där efter rakt in i spärrpinnen.
-Alla känner mig här! Släpp in mig! Skriker tanten nu.
-Tyvärr. Jag känner inte igen dig och jag vet dessutom inte vad du har i din ficka. Jag vill se färdbeviset tack.
-Jag har färdtjänst, säger tanten och tar upp och visar mig sitt blå färdtjänstkortsfodral.
-Det där är ett blått fodral. Jag vill se färdtjänstkortet tack.
-Här är det! Här är det! Rasande tar den rosiga tanten ut en bunt papperslappar ur det blå fodralet.
-Alltså, ett färdtjänstkort ser ut ungefär som ett legitimation, det är ingen papperslapp.
-Jag ska anmäla dig! Här är mitt färdtjänstkort! Dom här har jag alltid åkt på!
Hon kastar sina papperslappar in i luckan.
-Du är varmt välkommen att anmäla mig och dom där papperslapparna har du aldrig kunnat åka på. Ett färdtjänstkort ser ut som ett legitimation ungefär.
-Jag ska anmäla dig! Där efter samlar hon ihop papperslapparna och slänger dom över sin axel. Sen tar hon fram färdtjänstkortet, som legat i det blå fodralets andra ficka.
-Där är det ju, säger jag, tack så mycket. Var god passera.
-Det här är inget färdtjänstkort! Skriker tanten.
-Jo, det är det visst. Var god passera.
-Du sa inte alls att det skulle se ut såhär!
-Jo det sa jag visst. Gå nu tack.
-PLOCKA UPP MINA PAPPER! DU SKA PLOCKA UPP DOM!!!
-Nej, det var du som slängde dom på golvet och då är det du som får plocka upp dom. Dessutom får du inte skräpa ned stationen på det där viset. Plocka upp dem nu.
-Jag ska anmäla dig! Du ska plocka upp dom!
-Nej, du har skräpat ned och du ska plocka upp.
-Du ska ta upp dom!
-Nej, du ska ta upp dom.

Trafikanterna bakom tanten börjar tröttna nu. Tjejen som står bakom tanten plockar upp papperslapparna och ger dom till henne. Den knubbiga tanten rultar rosigt rasande vidare och tjejen bakom får sin biljett stämplad.
-Tusen tack! Ha en trevlig dag.. Jag menar ha en jättetrevlig dag! Säger hon, som om hon tror att jag blivit jätteledsen och illa berörd.
-Ja, ja, ja. Det e lugnt. Ha det trevligt själv, säger jag cool som en pistol.

Inget biter på den hårdnackade lucknuckan. I mitt inre öga ser jag mig ta lite på cowboyhattsbrättet och nicka till lite och tända en tuff cigg, pcis så som Clintan gör. Sen tar jag tåget iväg i skymningen. Yeah.