Lumpsamlarbusschauffören hälsar på

I ögonvrån ser jag nån skum filur som rotar febrilt i sopkorgen vid entrén. Sen går den skumme vidare till den andra sopkorgen som även den är vid entrén. Medan sopgubben rotar, konstaterar jag roat att det är ju en fullt uniformerad bussförare. Häftigt! Nu blir jag verkligen intresserad och kastar mig handlöst in i iakttagandet av sopchaffisen.

Plötsligt ser han att jag sitter här och stirrar på honom helt skamlöst. Han fryser till med handen i soptunnan och allt. I ett desperat försök att släta över det hela, går han nu lugnt in på stationen och tittar sig noggrant omkring på golvet, som om han letar efter något han tappat. De fulla burkpåsarna i handen avslöjar honom dock. Utformningen på själva påsarna är som en extra krydda då de är av systembolagsdesign. En uniformerad busschaffis med händerna fulla av systembolagspåsar och som dessutom rotar efter burkar. Detta är kanon!

Han tittar nervöst på mig och sen går han mot perrongen. Efter en liten sväng om till nästa sopkorg, givetvis med tillhörande rotande men denna gång lite mer försiktigt, bär det av mot perrongen. Vill han ge intryck av i alla fall. Men jag vet bättre. Vid utgången mot perrongen finns en sopkorg till. Jag vet att den är allt för frestande för sopchaffisen för att han ska kunna avstå den.

Han går runt ett krön och gömmer sig i desperat hopp om att jag ska sluta titta så att han kan kolla den sista sopkorgen. Jag stirrar mot utgången där han står och gömmer sig. Nån minut senare får jag napp då han ilar mot den kvarvarande sopkorgen och rotar snabbt igenom även den. Det är då han ser mig, som nu skrattar. Likt en antilop med elefantben springer han nu mot perrongen med en hejdlöst skrattande spärris som ackompanjemang. Vilken upplevelse! Det var dagens roliga tänker jag och läser vidare min bok.