Under utbildningen till spärrvakt fick vi papper där det stod telefonnummer till den närmaste chefen och sånt nödvändigt. Jättebra, det var verkligen seriöst! Sen när kursen var avslutad och jag började jobba och skulle kontakta min chef, eller åtminstone nån på den där listan, då fanns inte personen i fråga eller så fanns inte telefonnumret över huvud taget. Eller så svarade nån annan. I månader gick jag ovetandes, vind för våg. Ingen visste att jag existerade. Nu har jag fått nog, nu slutar jag!"
Bla bla blahaaa! Äsch, hur neggo kan man va! tänker jag då. Den som lägger schemat måste ju ha noterat att den arme spärrisen fanns, eller i alla fall anställningsnumret, och det är ju inte så illa menar ja. Tjopling!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar