Siste man tar med företagsloggan

Nu ryktas det om att Vice VD slutat. Samtidigt pågår upphandlingarna om vem som ska ta över tunnelbanan efter Veolia, som driver den nu, för fullt. Ett kontrakt som kan vara värt ända upp till 35 miljarder kronor står det.

Det jag undrar är varför inte det statliga SL driver tunnelbanan själva, då får ju skattebetalarna igen sina miljarder igen i slutändan, istället för att skicka de stora vinsterna till Frankrike, Tyskland, Norge, Hong kong och allt vad det nu är?

Nu är det väl bara att invänta nästa avhopp då skeppet tycks vara sjunkande. Kanske, kanske, blir det lite tysk ordning i tunnelbanan snart? Eller säljer vi tuggummin och smågodis för Pressbyrån? Med handels höga OB-tillägg, är inte jag den som grinar!

Stackars lilla barn

När en pappa förlorar sin son, han vet inte var i tunnelbanan men nånstans (han vet inte ens om barnet var med honom på tåget), och kommer till luckan för att efterlysa sonen, bör han inte vänta på stationen då om sonen faktiskt går till nån spärris och säger att det är han som trafikledningen gjort utrop om? När pappan försvinner, ska jag då anmäla en försvunnen pappa när barnet väl kommit till rätta? Det övergår mitt förstånd hur en del behandlar sina barn, men han gick väl hem för att göra ett nytt.

Sen är det ganska makabert att en mamma med barnvagn är så pass stressad att när hon fått sin remsa stämplad, har hon så pass bråttom att hon rusar till tåget utan barnvagnen, och barnet.

Sen har vi horderna av mammor och pappor som dagligen skrikandes står vid grindarna för att de vägrar betala för sina barn som är över sex år och därmed ska betala.

Varför utsätter de sina barn för sådana här saker egentligen?
Förtjänar barnen inte någon respekt?

Lucknuckan på Stureplan och minglar!

Snart sitter lucknuckan där i TV-soffan tillsammans med blondinbella och pratar en massa goja. Allt för att bli kändis. Sen trillar storkosingen in och en hel drös av sponsorer kommer in med ögonfransböjare och allt vad jag nu kan tänkas behöva där i luckan. Och; plötsligt kallas lucknuckans blogg för modeblogg! Jag säger då det, men money talks.

Igår blev jag erbjuden via ett inlägg i bloggen, att vara med på Titan Television. Visserligen var det ett program om fobier, men man måste ju börja nånstans, eller hur? Snart blir det raka vägen till Elle, eller kanske Amerikanska Vogue, med en gnutta lite mer tur.

Här kommer nuckans första modebild. Titta och njut!



Fast det där TV-tjohejet får nog vara. Det blir för mycket autografskrivande i luckan kom jag på nu. Och sen måste jag väl bli Månades Stockholmare i den där träliga dagstidningen Stockholm city också. Jag tror jag lägger ner mitt modebloggande redan nu.

Den swedade versionen av Gremlins

Det är precis som att titta på en gammal kär 80-talsrulle när jag nostalgiskt tittar på den kutryggade lilla tanten där ute som står en bra bit från spärren. Det finns dock en liten liten detalj som skiljer henne från Gremlinsarna – dom blir mordiska när dom får vatten på sig. Den här tanten klarar sig utan vatten, men vad gör väl det då frillan är likadan? Spottandes, skrikandes och pekandes med käppen står hon där. Jag kan ju givetvis inte höra vad hon skriker om, för hon står för långt bort. Och dessutom är luckan stängd. Slutligen kommer hon fram till luckan.

- Rulltrappan är trasig! Du ska laga rulltrappan! blicken är galen och kroppsspråket visar tydligt att hon tidigare varit en stormästare i Friskis och svettis. Armar och ben flyger nämligen hit och dit, och det gör käppen med. En gammal dam med hög vigör alltså, konstaterar jag.
- Ja visst, men du behöver inte skrika på mig för det, det räcker att säga det bara.
- Du ska laga rulltrappan! Jag har åkt här i 25 år!

Väl vid rulltrappan förvandlas hon till ett snällt litet gosedjur, som på ett ögonblink.
- Åh, tack så mycket, vad du är snäll, tack så mycket! Ögonen blir stora och runda och snälla, precis som i originalrullen.
- Tack, jag gör bara mitt jobb.
Glad i hågen trycker jag på rulltrappans startknapp, och…
- Rulltrappan fungerar inte! Jag har åkt här i 25 år! Du skulle ha vetat när jag pekade med käppen att rulltrappan var trasig! skriker och fräser tanten med en rabiat blick.
Rulltrappan visade sig vara trasig och reperatör måste tillkallas.
- Nej, jag kan omöjligtvis veta vad du menade när du stod där och viftade med käppen och skrek ohörbara saker. Rulltrappan kan vara trasig även om du åkt här i 25 år. Var god och ta hissen, rulltrappan är ur funktion.
- Jag kan inte ta hissen! Du måste laga rulltrappan nu!

Halvvägs på väg till spärren, hör jag henne igen.
- Tack så mycket! Tack! Jag tar hissen, tack!
Jag vänder mig om och nickar och ser hur hon spinner som en katt och ögonen är stora och runda av en djup hängiven tacksamhet.