En lantis med snorbroms, stilig tajt manchesterkavaj och vattenkammat hår står och tittar frågande på ett gäng ungdomar som hoppar över spärrarna, sen kommer han fram till mig och snackar med nån bräkig dialekt.
-Hoppar dom sådär?
-Ja.
Lantisen blir så pass uppeggad av svaret, att han går rakt in i spärrpinnen, som såklart sätter stopp.
-Jamen, säger jag, jag tänker då inte hjälpa dig att planka, du får allt hoppa själv i så fall.
När lantisen hoppar får jag på nåt konstigt vis för mig att han är som den där målningen ”Den döende dandyn”. Inte ens för att jag kan minnas mig ha sett den där tavlan. Men en riktig tavla blev det i alla fall.
Han hoppar lixom med en fot fast i spärrpinnen för att resten av kroppen bara lixom flyger över och hans frågande ansiktsuttryck och utsträckta vädjande arm gör mig bara lixom sådär ”Ååååh jäklar, vicken pose!”.
Men; kul är kort.
En dov duns i golvet hörs.
- AAAAAJ! Skriker lantisen.
Lantisen krälar upp från golvet och jag ser honom i spionspegeln när han halt och lytt sakta tar sig upp för trappan.
En femma på att han pröjsar nästa gång han åker.
Eller att han åtminstone inte hoppar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ha ha ha ha! Lägga upp en filmad version av detta på Youtube, vore riktigt festligt. Men vi får ju inte ha så roligt... tyvärr...
nä det får ju räcka att berätta utsmyckande om det så att det lixom blir rätt feeling på det hela. Annars skulle ju youtube bli överbelastat. :-)
Skicka en kommentar