Hela vänthallen är full av dudes med tjackryckningar och tillhörande pundarsnack.
Och givetvis småungar som är hangarounds för att dom vill ha gratis öl.
- Åh han så här va, säger den energiska pundaren med kutrygg och hoppar som om han vore självaste Ringaren från Notre Dame, medan ansiktet förvrids av tjackryckningar och ölen svämmar över. Sen hoppar Ringaren från Notre Dame ut från stationen och till Systembolaget, där han ska tjacka mer bärs.
In på stationen kommer nu ytterligare en fining med bihang (och med tjackryckningar såklart). Han går bestämt mot grinden som jag nyss öppnat för en barnvagn.
- Hej, säger han världsvant och viftar lite spasmiskt med armar och ben medan han passerar spärrlinjen och låter barnvagnen vänta.
En hel hord av…
ja herre Jesus vad, egentligen?
…stormar nu in på stationen och hoppar över spärrarna. Rökandes, ryckandes, gormandes runda ord och drickandes går horden med dom skitiga kläderna in i hissen och trycker på alarmknappen cirka tjugo gånger innan horden kommer på att det är ju upp den ska.
Ringaren från Notre Dame hoppar åter in på stationen med ölkasse och hoppar och hoppar och hoppar över spärren och sen hoppar han upp för rulltrappan. ”I can hear the bells, I can hear the bells”, tänker jag.
En till hel hord av…
ja herre Jesus vad, egentligen igen?
…kommer in på stationen rökandes, hostandes och tjackbabblandes medan horden (ja hela bunten i den!) sparkar fram benen vid spärrarna och plankilankar. Sen går horden in i hissen och jag tittar lite på horden som att ”men hallå...?” och då ser horden upprörd ut och då syns en massa hyttande nävar och hörs en massa gormilorm och sen åker horden upp alldeles bestämt direkt, utan alarmtryck.
Hohojaja, suckar den gamle härdade nuckan. Här i hooden finns dom fina grabbarna, konstaterar hon, medan hon stänger luckan för att åtminstone slippa få raketer inskjutna av dom tuffa kvarvarande skitungarna med för stora kepsar.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
4 kommentarer:
Lova att akta dig! Jag kommer ju från Hooden, så jag vet hur det kan vara. Dessutom har jag tunnelbanefobi vilket är rätt osmart. Jag har 20 minuter enkel väg på tuben till jobbet. Fast det är ju genom stan. Så jag är aldrig rädd. Inte för hood-kids i alla fall.
Nejmen, inte ska de skjuta raketer på lucknuckor!
De får väl göra som här hemma i min hood; här skjuter de på brandmän som kommer för att släcka bränderna som keps-kidsen startade genom att skjuta på soprum och skolor...
Gott nytt år!
jamen här skjuter dom ju raketer överallt. men som tur är jobbar jag inte nyår. kippis! :-)
Hej jag heter Rosi Hellqvist och jobbar på tv-produktionsbolaget Titan Television. jag hittade din blogg eftersom jag är på jakt efter personer som lever med en fobi. Vi ska göra en dokumentär som handlar om detta och jag vill hitta personer som kan tänka sig att på ett öppet och ärligt sätt vara med och berätta om sitt liv och fobi.
Skulle bli jätteglad om du ville maila mig och berätta lite mer om vem du är.
/ Rosi
rosi.hellqvist@titan.se
Skicka en kommentar