Same procedure as last.. typ... day

- Är det morgon eller kvällen?
- Det är kväll nu.
- Jamen hur ska jag kunna veta?
- Tjaaa.. du kan skaffa en digtal klocka som visar 00-24... Och, affärerna är öppna nu, komihåg det. I Vällingby alltså.
- Hur ska jag kunna veta, säger hon och tar sig upp till perrongen.

Nu är det bara att invänta snacket om stängda affärer då.

Jag vill ha en megafon

- Är det där morgon eller kvällen? Säger den gamla damen och pekar på stationsklockan.
- Klockan är 18.25 och det är kväll, säger jag.
- Ojojoj, ja hur ska jag veta, det är så ljust jämt. Jag ska åka och handla.
Hon visar mig sitt färdtjänstkort och jag tänker inte mer på det efter att jag släppt in henne.

En timme senare...
- Ojojoj, det var stängt, det var för tidigt. Klockan var bara sju.
- Nej, det är kväll nu och livsmedelsaffären i Vällingby är öppen.
- Ojojoj, dom sa att det var för tidigt, att jag ska komma senare, nu är för tidigt.
- Nej, dom har öppet till 22, det vet jag.
- Det är för tidigt hur som helst, jag får åka senare.
- Åk tillbaka nu om du ska handla idag, dom stänger om tre timmar.
- Ojojoj hur ska jag veta vad tiden är när det är så ljust, jag får handla senare.

Undrar, tänker jag, om jag skulle ställa fram en stor spegel, då snackar hon med högsta sannolikhet med den istället. Och då har hon nån som håller med henne också.
Två flugor på smällen.

Goddag yxskaft reloaded

- Men, det där kontrollnumret stämmer inte med ditt telefonnummer. Den där sms-biljetten är ogiltig.
- VAA!? Jamen jag fick ju den här biljetten från en kompis nyss?
- Precis. Du måste beställa din egen biljett.
- Fan vad jävla dåligt! Hon hade ju redan köpt en biljett och då ska ju jag också kunna åka på den. Nej nu plankar jag.

Räddarna i nöden

"Jag brukar inte dricka men ikväll drack jag, jag behöver taxi, ring efter en taxi" säger fyllekärringen med en whiskyröst som vittnar om helt andra dryckesvanor än hon själv utger. Magen är som gravid och jag hoppas vid gudarna att så inte är fallet.
"Jag har tyvärr bara en interntelefon" säger jag.
"Karlar, jag är rädd för karlar, ring en taxi" incisterar fyllekärringen.

En kvart tjugo minuter senare, när jag fått höra allt om hennes liv, dvs allt som en helt vanlig kioskroman innehåller... Kärlek, ond bråd död, vänskap, svek samt fäbod i jämtland...

- HAN HAR KIDNAPPAT POJKEN! RING POLISEN! POJKEN ÄR KIDNAPPAD!
Där gick det förbi en helt vanlig afrikansk man med en liten pojke i famnen.
- Jaha, och vad grundar du det påståendet på?
- HAN HAR KIDNAPPAT POJKEN! DET FINNS SÅ MÅNGA BARN SOM FAR ILLA I DEN HÄR VÄRLDEN! RING POLSEN!

En tio minuter senare, när jag gjort det väldigt klart för henne att jag inte kommer att anmäla en helt vanlig man med ett barn till polisen...

- DU SITTER HÄR OCH DET ÄR DITT ANSVAR ATT TA HAND OM ALLA DOM HÄR BARNEN SOM FAR ILLA!
- Jaha, varför?
- JA FÖR DU SITTER DÄR!

En kvart senare, efter en massa fortsatt gormande om världens lidande barn...
- Okej, om du går hem så åker vi ifatt tåget och kollar upp den där mannen, men då måste du gå, så spärrvakten blir lämnad ifred.

Hallelujah,
nån gång ska jag skriva ett ode till väktarna.
Räddarna i nöden.

Jag gillar när det är fjong i skyltarna

*gung gung gung gung*

Jaha, hur slutar det där då?

*fjong! hoppsan!*

Jaså.

Dom där nya fjongiga golvskyltarna som står på stationerna är roliga.
Inte för att dom har vassa kanter som folk kan förblöda av och för att folk snubblar över dom där långa svarta fötterna som sticker ut en 50-60 cm åt var håll, nej för jag är ju ingen sadist heller.

Däremot är det intressant att se hur många fjongar dom (både skylten och personen asså) kan ta och fortfarande stå kvar på fossingarna.

Goddag yxskaft

SMS-biljetterna är ju alldeles jätteroliga för alla gnidiga fifflartyper kommer ju genast på att "aaaah! nu köper polarn en biljett och sen skickar han den till typ alla sina polers och så blåser vi spärrvakten!" och sen skrattar dom hela högen bergis gott åt det hela vägen till stationen och sen när dom kommer till spärren med sin nyfådda biljett från polarn..

- Det där numret stämmer inte. Den biljetten är ogiltig.
- Ahmeeen! Jag har haft det här problemet flera gånger! Släpp in mig nu då.
- Nej, det är en ogiltig biljett. Du måste köpa en själv.
(Märk väl där att jag sa att hon måste köpa en själv.)
- Eeeeeh... hur gör man?
(Märk väl, trafikanten som kommer med en sms-biljett vet inte hur hon ska beställa en sms-biljett.)
- Vart ska du åka?
- Vällingby.
- Ett R och ett A utan mellanslag till telefonnummer 72150.

*hon knappar och knappar och ser besvärat störd ut*
*jag myser* (och skulle gärna skrocka lite, för effektens skull)

- Ahmeeeen! Nu ser du att jag skickat iväg det två gånger och jag har fortfarande inte fått nåt! Det är nåt fel!
- Neeeej, det står att du skickat det till SL, men du kan ju ha satt in vilket nummer som helst som SL och dessutom måste du visa mig den giltiga biljetten innan du passerar.
- Ahmeeeeh! Nä nu går jag!

Och så plankilankar hon.

"Allt det där besväret för 16 kronor", tänker jag.. och så skrockar jag förnöjt.

Saxofonmotherfuckerfromhell goes guitar

"Ta med den där gitarren", säger saxofongubben till nån i stationstelefonen.

Åh neeeej, när han för en gångs skull har den där jäkla saxofonen ur truten, då planerar han guror istället. Nu får jag väl snart en hel ensemble här.

Etiklektion i T-banan

Masar mig på tåget tillsammans med en familj som har typ 500 småungar. Mamman och den stolta pappan går och sätter sig i den ena änden medan ungarna är typ överallt, utom just där föräldrarna är.

-Mamma mamma, jag hittade ett kort! Skriker ungen, som är i femårsåldern, genom halva vagnen så att alla hör.
Jag hann slänga ett getöga på det och såg att det var ett 30-dagarskort giltigt till den 24 juli.
-Kom hit med kortet, det är mitt kort, säger mamman.
-Nej mamma, det är inte alls ditt kort! Skriker ungen upprört.
-Jo, det är mitt kort, kom hit med det, säger mamman.
-Nej mamma, jag vet att det inte alls är ditt kort! Skriker ungen... gråtandes.
-Det är mitt kort! Kom hit med det! Säger mamman nästan lite argt nu.
-MAMMAAAAA.... Det ÄR inte ditt! Skriker barnet och gråter hejdlöst och högljutt när han går och ger kortet till sin mamma.

Vad bra att mammorna är föredömliga så att barnen lär sig vett och reson!