Som man frågar får man svar

- Finns det några tåg?!
Exakt precis så säger den medelålders välklädda och prydliga Ängby-mannen.
- Ööööh?? Får jag ur mig när hjärnan för fullt bearbetat den underliga frågan ett ögonblick. Sedan övergår det ööh:iga till en perplexhet som slutligen blir slutsumman "nåja, jag svarar väl exakt på den frågade frågan då, hur den nu än låter".

Jag ställer mig upp i spärren och blickar ut över Ängbyplans perrong. Nedanför perrongen finns det räls ser jag. Det visste jag ju i och för sig redan, men jag kollar för skojs skull.
- Jaaaa, svarar jag släpande och med en gnutta undrande, det finns nog tåg någonstans där ute, men inte just här och just nu.. Det finns ju faktiskt räls där ute.

Nu måste han väl ändå vara nöjd med svaret, tänker jag. Jag har ju svarat väldigt exakt på frågan.

- ÄR DU DUM I HUVET!? Skriker han.
- Jag? Vaddå för??? Säger jag, såklart.
- AAAARGH! Får han typ ur sig, nånting i den stilen i alla fall.

I smyg tycker jag det är sjukt kul, men till honom visar jag bara en relativt allvarlig och neutral min. För skojs skull såklart.

Mannen får sin remsa stämplad till stan, efter ett gäng förolämpningar från honom såklart.
Precis innan han går ut till perrongen skriker han:
- INTE KONSTIGT ATT EN DUM JÄVEL SOM DU SITTER HÄR! VAD FAN ÄR DET DÄR FÖR JOBB?
- INTE KONSTIGT ATT EN JÄVEL SOM DU INTE HAR NÅN HUMOR! Skriker jag nöjt tillbaka.
- SOM MAN FRÅGAR FÅR MAN SVAR!!!