In the hood with da gangstas!

Personfotot sitter där och täcker den egentliga färdtjänstkortsinnehavarens bild. Inte ens den vita kanten runt fotoautomatsfotot har bedragerskan pallat klippa bort. Jag blir arg över slarvet.
- Jag vill se bilden under det där fotot, tack, säger jag med en bestämd röst.
Damen pratar stressat på okänt språk och får en plötslig eld i baken, eller kanske en stark vind, som för henne bortåt från stationen. "Jaha ja" tänker jag, "det märks att man jobbar på den här gudsförgätna stationen igen".

En liten stund senare kommer två kvinnor med barnvagnar. Den ena viftar med färdtjänstkortet lite snabbt på några meters håll. Nog för att de båda har något döljande gardinaktigt runt ansiktena, men inte ens det kan dölja sanningen om den sanne kortinnehavaren.
- Jag vill se på fotot på nära håll, tack. Mycket riktigt, en gammal rynkig kärring på kortet och de som står framför mig är väl i 40-års åldern.
- Det här får ni inte åka på. Det är inte erat kort.
- My momma!!! My momma!!! säger den ena upprört. Jag ska ju givetvis fatta att hon får åka på sin mammas kort, det ingår ju i SLs reglemente. Ut rullar vagnarna upprört och kort där efter kommer en annan barnvagn inrullandes som lyfts över grinden. Kombinerat med en cirka 100 stycken andra plankare och lösa typer som vill åka på hemmagjorda sms-biljetter. Med topping av diverse fyllon och knarkare. Yo!