BAM! BAM! BAM!
Tre snabba dundrande slag på spärren ackompanjeras av ett vildsint skrikande "ROOOOOOAAAAAAAAAR!". Trafikanterna stannar upp och har de roligaste av skräckslagna miner konstaterar jag. Jaha, och nu då?
RROOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAR! GRRR! AUUUUUUUUUUUUURGH!
Nu skriker alienmonstret. Han ser ju just ut som Alien när den får sig några snabba omgångar av Sigourney Weaver och är i djup dödsångest. Sen stormar alienlookaliken ut från stationen, som om han lixom ska fly in i några andra tunnlar sådär skitsnabbt för att pusta ut och få sig en skön tid för återhämtning och en kopp läkande ört-te.
Jaha, det där var ju en helt nomal reaktion när man bara bad om att få in kortet. Det hejdlöst intressanta var just att den handen han dundrade i spärren, den handen hade han precis innan, sa han, så ont i att han inte ens kunde dra kortet själv. Och, då det faktiskt gör så ont i handen att ge in kortet till mig för visering, ja då drämmer han givetvis den onda handen i spärren tre gånger, för att sedan slutligen springa till sin destination istället. Rent sunt förnuft alltså.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar