Konstiga regler #2

Tidigare så hytte jag med näven när, då jag trodde det var, nonchalanta trafikanter som kom in i biljetthallen och rökte. Ja, jag kunde till och med gå ut till dom och berätta att "här får du inte röka, visa hänsyn till astmatikerna". Det har jag slutat med nu. Eller, inte helt förresten. Det är nämligen helt avgörande om stationen har en utomhusperrong eller ej. Har den det, så får man röka fritt på hela stationen, står det i en kundbroschyr.

Konstigt att man får röka i biljetthallarna på utomhusstationer, men inte i biljetthallarna på inomhusstationer. Men, regler är regler. Sen säger själva rubriken emot det som står direkt under den, vilket inte är helt ovanligt i det här företaget. Men, då reglerna är motsägelsefulla, måste den friare tolkningen kunna gälla.

Superklurig fredagsgåta

Vad är det som är samlat i grupp och står och stirrar intresserat in i en helt vanlig kakelvägg?

Just precis, tunnelbanans konstrundvandring. Jag säger då det, jag ska kladda ut lunchlådan på en Metro så får dom se mer spännande konst. Kanske kan jag kränga konstverket för nån mille också.

Nuckans konspirationsteori

I gårdagens utgåva av Stockholm city säger SL stolt att dom ska förbättra Resegarantin. Man ska exempelvis kunna få ersättning om man åker sin egen bil eller om hissen krånglar. Jamen då är det ju helt utmärkt att dom bara för någon vecka sedan bestämde att resegarantiblanketterna inte längre ska vara tillgängliga i biljetthallarna! Dom har funnits där sedan urminnes tider. Arga trafikanter har besinningslöst gett sig på broschyrställen istället för tjänsthavande spärrexpeditörer. Mycket smidigt med andra ord. Trafikanterna köar nu på de tunga stationerna där spärrisarna ändå har fullt sjå med att stämpla och köerna växer och växer, och nu växer dom ännu mer. Nåja, tillväxt är ju bra, säger dom som vet.

Tills nyligen fanns det även frankeringsfria kuvert som upprörda trafikanter kunde skicka sina felstämplade biljetter i till SL, för att sedan få pengarna tillbaka till sina bankkonton. Fina fisken! Nu måste trafikanterna åka ända till SL-center för att få pengarna tillbaka. Hur många går dit för att få tillbaka en dryg tjuga undrar nuckan nu. Och hur mycket tjänar SL på det?

Hmm… Nu kom jag ju på det. Dom balanserar ju upp varandra. Inga lättillgängliga resegarantiblanketter och reklamationskuvert, gör ju att färre orkar bry sig om det och då balanseras det hela upp så att säga så att de kan förbättra Resegarantin! Sen sitter dom där i SLs styrelse skrattandes och dricker Pommac magnum och äter jordnötter tillsammans med Fredrik Reinfeldt, eller nån annan såndär hederlig kis (för det blir ju inte Kristina i alla fall) (eller i så fall skulle det bli nåt starkare), så det står härliga till.

Alien 5 - I din närmaste tunnelbanestation!

BAM! BAM! BAM!

Tre snabba dundrande slag på spärren ackompanjeras av ett vildsint skrikande "ROOOOOOAAAAAAAAAR!". Trafikanterna stannar upp och har de roligaste av skräckslagna miner konstaterar jag. Jaha, och nu då?

RROOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAR! GRRR! AUUUUUUUUUUUUURGH!

Nu skriker alienmonstret. Han ser ju just ut som Alien när den får sig några snabba omgångar av Sigourney Weaver och är i djup dödsångest. Sen stormar alienlookaliken ut från stationen, som om han lixom ska fly in i några andra tunnlar sådär skitsnabbt för att pusta ut och få sig en skön tid för återhämtning och en kopp läkande ört-te.

Jaha, det där var ju en helt nomal reaktion när man bara bad om att få in kortet. Det hejdlöst intressanta var just att den handen han dundrade i spärren, den handen hade han precis innan, sa han, så ont i att han inte ens kunde dra kortet själv. Och, då det faktiskt gör så ont i handen att ge in kortet till mig för visering, ja då drämmer han givetvis den onda handen i spärren tre gånger, för att sedan slutligen springa till sin destination istället. Rent sunt förnuft alltså.

Exit Marjasin, enter Marjasin Jr

Precis när man lyckats komma över damen med den svarta stora 60-talsfrillan (som en stor limpa under håret!), alldeles för tajta dressen och den tunga eyelinern, kommer hennes dotter som har ett likadant stort hår, fast platinablonderat. Givetvis har hon snott morsans stil och har tung eyeliner och nåt som liknar 60-talspaltor hon med. Eller så kanske dom är polskor.
- Jamen, den här remsan är ju sönderklippt. Den röda randen är bortklippt. Det här är ju en pensionärsremsa. Var har du intyget från Försäkringskassan att du får åka med den här rabatterade remsan?
- Va? Jag vet inte, jag fick den av en kompis! märk väl att det är precis samma bortförklarning som hennes morsa kom med också, när hon ville åka rabatterat.
- Den här remsan vill jag inte se igen, då beslagtar jag den. Hälsa det till din mamma med.

Förvånat tittar hon på mig. Hon undrar säkerligen hur jag kan veta att damen som är en kopia av henne, kan vara hennes morsa. Well girl, grubbla på!

Some like it rough!

- Vart fan ska jag?
- Hur i helvete ska jag kunna veta det?
- Hahahahahahahahahahahahahahahaaa! kunden skrattar så gott så.
- Hahahahahahahahahahahahahahahaaa! den lyhörda spärrisen skrattar så gott med.

Man ska ju faktiskt kommunicera på den nivån där kunden är, får man ju höra allt som oftast.