Ior skrattar inte han heller

Hur många människor, som inte är från vettet, sitter och skrattar för sig själva?
Nä just det, inte vidare värst många.

Hörde av en kollega att en skolklass fått till uppdrag att hitta en glad spärrvakt.
Han var ruggigt populär.
För det fanns ju tydligen ingen annan.

Ty som spärrvakt får man höra så mycket gnat och gnäll från alla håll och kanter, att det vore ju rent nästan sådär förhöjt Jesus-aktigt om man satt där leende och som med en gloria.

Ja, nästan tamejfan rent dåraktigt.

Småpotatis-Joe & Calle-kula = avis

Hähähä! Joe Labero och den där Carl-Einar Häckner, ja dom kommer att verka vara nyböarjare när nuckan sätter igång att trolla!

Nu har jag fått ett testkort till det kommande inpasseringssystemet där en sensor i spärren känner av kort som är i närheten och då öppnar sig spärren, om kortet är giltig dvs.
Kreativ som nu nuckan är, planerar jag givetvis kommentarer som jag ska säga till förundrade medresenärer!

- Sesam öppna dig! Ska jag säga och sträcka ut armarna mot spärren som på nåt mirakulöst sätt öppnar sig (testkortet e gömt i handen såklart).
- Oj, kanske nån säger då. Eller åtminstone tittar lite sådär ojigt på mig.
Då kan jag säga:
- Det tar tid att få in knixen, men öva vettja!
Så säger jag till alla dom där ojarna och sen är T-banan full av sesam öppna dig-ojare.

Finemang!

Sen ska jag vid andra tillfällen ha kortet i bakfickan på jeansen och lixom sätta mig lite sexigt på kortavläsaren. Sen när spärren öppnas, ja då ska jag säga "den måste gilla min häck" till en såndär ojare.
Sen kan jag säga, om jag vill vara lite elak:
- Prova det där du med!

Finemang!

Sen kan jag ha kortet i ytterfickan av väskan och säga till trafikanterna vid spärrarna att:
- Hundra spänn på att den där spärren diggar min moonwalk!
Och så moonwalkar jag förbi spärren med väskan nära sensorn och...

Finemang!

Och sen ska jag...
Kreativitet är viktigt sa min gamle lärare förresten till mig en gång i tiden.

Eskortservice, såklart

- Men asså nu har min mobil lagt av. Den har inge batteri och jag har köpt en SMS-biljett, vad ska du göra åt det? Säger den blonda puman.
- Alltså, det är ju ditt ansvar att ha tillräckligt med batteri för att kunna visa upp biljetten. Det kan inte vi stå för.
- Jamen herre guuuud, vad dåliga SL är!!! Jamen jag har ju biljetten här i så SL kan ju se den sen när jag kommer hem!!!

Hmmm... Nån gobit från kontrollen som vill följa en blond puma hem?
Snälla, nån?

Jag är nog bara kinkig och behöver pampers

Just precis när jag sitter här och undrar om kanske möjligen Antikrundan kan masa sig hit för att värdera den gamla stämpeln, gurglar jag till...
Sen kommer ett stort spontant skratt för att slutligen avlösas av en potpurri av känslor som sliter mig någonstans mellan förtvivlan och pinsamhet.

Personaltidningen stoltserar över utvecklingen.
Borde inte utvecklingen gått lite snabbare ändå?
Eller är det bara jag som är synnerligen kinkig?
RSVP

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Måste skaffa draculagaddar också

- Jag vet inte varför, men jag gillar inte dig, säger fyllskallen som är stammis på stationen och stoppar in sin remsa i luckan.

Hmmmm, tänker jag djupt.
Kan det kanske ha nåt att göra med att jag inte gillar honom heller?
Ty, var gång han stoppar in sina lortiga händer genom luckan, fylls hela spärren av en ilsket illaluktande rökdoft.
Det i sin tur kan mycket väl avspegla sig med en vämjelig min i min nuna som gör att han, otroligt nog i detta fall, uppfattar ansiktsgrimagen helt och hållet undermedvetet?

Om det tvistar de lärde. Kanske.

Moderniteter - snart i en spärr nära dig

På museum i det högteknologiska Finland har nuckan hört att dom har våra gamla hederliga arbetsredskap, stämplarna. Som utställningsföremål från mer forntida händelser asså.
På museum.

Hohoho, och här sitter man med en stämpel som turisterna tror att vi plockar fram bara för att det ska vara extra charmigt under turistsäsongerna.
Japanerna fnissar och tar foton på dom stackars spärrisarna som arbetar med stämplarna daterade runt typ år 1955 och fransmännen står där och gestikulerar och tycker att det är så charmigt! Garvandes såklart.
Vid dom tillfällena är det extra kul att även ställa fram matlådan, asså den man förvarar remsorna i, för att bjuda på det där lilla extra.

Andra bullar blir det minsann när det nya betalsystemet kommer igång, då kan vi äntligen sitta här stolta med det avancerade datoriserade maskineriet för att omedelbart donera stämplarna till medeltismuséet.

Köerna blir militäriskt raka och ingen ohyfsad skojare kan smita förbi den som spärrisen betjänar och skrika att tåget faktiskt går nu och då måste spärrisen faktiskt betjäna skojaren först. Näpp, för maskiner är maskiner och dom tar ingen hänsyn till förbismitare. Ha!
Och sen dom där som kommer och så saknas det några kronor för biljetten och så anklagar dom spärrisen för att vara en snåljåp som inte pungar ut pengar ur egen ficka för att pröjsa deras biljetter. Just dom lär ju få problem när maskinen inte hostar ut en ynkaste biljett innan pengar stoppats in i maskineriet. För det blir ju lite mer pinsamt att begära stålars av spärrisen då. Hoppas jag i alla fall.
Och sen alla dom där som kommer springandes och hysteriskt skriker ”skynda dig!”… ja dom kan ju stå där och få härdsmälta medan maskinen tuggar på.

Finemang, helt enkelt.

Det enda problemet jag kan komma på såhär i förhand med dom där högteknologiska maskinerna är att dom inte kokar kaffe latte och bakar goda fikabröd.

Hoho jaja

- Du, du skulle ha tittat på mig när jag gick ut där! Säger den uggleglasögade damen ilsket och pekar på en av spärrarna.
- Jaha, varför då? Säger jag såklart.
- Ja du ska faktiskt titta på mig. Du ska passa dig jävligt noga för jag ska polisanmäla dig!!!
- Jaha? Jamen gör det då. Då slipper du stå här och bli arg.

Just precis då exploderar den uggleglasögade damen totalt.

- Jag känner faktiskt en som har jobbat på SL och han säger att du inte alls ska göra sådär!!! Nästan skriker ugglan.
- Jaha? Jamen om du har problem med det här så är det bäst att du polisanmäler då.

Då gormar hon lite till, tills hon slutligen åter igen för hundraelfte gången deklarerar att hon ska polisanmäla mig och sen går hon.
Hohojaja, tänker jag.
Av nån konstig anledning dyker Fablernas värld upp i huvet.