Mysteriet i Råcksta

Ett stort skrotberg kommer rullandes mot grinden.
Tre stycken påtända lodisar eskorterar skrotberget.
Två av dom plankar och den tredje, som manövrerar ekipaget, ställer sig vid grinden och visar sitt giltiga färdbevis.

- Tyvärr, det där bagaget är alldeles för otympligt, säger jag.
- A men, hur ska vi annars frakta det hade du tänkt dig då!?

Same procedure as last year, lixom, fast typ nästan dagligen.
Well well.
Råcksta är de knarkande sopsamlarnas Mecka.
Hur kan det komma sig? Jag har då inte en susning.

- Tyvärr, så är det bara. Och dessutom sticker den där plankan ut på ett farligt vis.
- A men, vi måste till Blackeberg, det är bara en station.

Som vanligt får jag sitta där som en papegoja och upprepa vad jag sagt till dem tusen gånger förr.
- Tyvärr, det är en säkerhetsrisk. Det går helt enkelt inte.

Nu kommer en mamma med barnvagn som måste igenom grinden så jag öppnar den.
Den påtända duden knatar igenom med skrotberget.
Tre pekande långfingrar senare är de på väg upp mot perrongen.

Som alltid när dom lyckas ta sig igenom, så ringer jag trafikledningen.
- Hej, Råcksta här. Jag har tre påtända knarkare som tog sig igenom spärrlinjen med ett alldeles för stort bagage.
- Aha.. okej. Dom där ja, dom ska till Blackeberg, papegojar sig trafikledningen.

Ledningen kontaktar föraren på tåget som ska till Blackan och några minuter senare hör jag en massa svordomar och skrammel som är på väg ned för trappan.
Jag anar att föraren papegojade sig att de inte fick åka med tåget.

- Fan vi fick inte åka, hur ska vi göra nu då? Säger ekipageföraren bittert.
- Ja, ni får väl gå med det, det är ju bara en station, svarar jag som vanligt.

Är det nån som har den blekaste susning om vad de gör med allt skrot i Blackan?
Bygger dom sitt egna hundravåningars återvinningsbostadshotell, eller vad?