Nånstans tänker nån

...och då ska man visst ta sig till London.

I Stockholm var det för dyrt att köpa luftkonditionerade vagnar sas det, sen satt vi där och svettades som gnuer i vagnarna. Med lite mer växthuseffekt blir det nog bättre, måste dom såklart ha tänkt då.

Och; lättklädda inoljade män viftandes med svalkande bananblad som erbjuder parasolldrinkar kan ju serva på tågen. Då kan tunnelbanebiljetterna säljas dyrt. "Upplev den tropiska hettan utan att behöva åka dyra flyg. Låt bastkjolade lättklädda män serva dig på resan till Norsborg."

Lucknuckan TV - Talk show 2!

Dagens gästartist är höjdaren Herr Nelson. En sådan stor personlighet behöver knappast en längre presentation. Se en sådan pondus och skarp dialog. Men du, du kan bli grön av avund, så säg inte att jag inte varnade dig!

Givetvis är alla eventuella likheter med verkliga händelser eller personer helt slumpartade.

Legenden om Skrubbatriangeln

Det var en gång en trolig triangel, vi vet alltså ännu inte idag, som hette Skrubbatriangeln. Denna triangel var bland spärrpersonal lika mystisk och mytomspunnen som de egyptiska triangliska pyramiderna. Skillnaden var dock att pyramiderna, visste de med all säkerhet var de var belägna, då de fanns gott om kartor som informerade om detta. Annat var det med Skrubbatriangeln...



Texten är hämtad från SL:s webbsida och det står något liknande i Taxehandboken. Denna text, kom också även att förbrylla skapsynta trafikanter på tågperrongerna vid dess informationstavlor eller kanske hemma nedsjunkna i den sköna läsfåtöljen med en informationsbroschyr som informerade om zonindelningen. Och om den för det lugna sinnets ödesdigra Skrubbatriangeln...



Det här är en detaljerad zonkarta från SL:s webbsida. Ingenjörer använde sina skarpa hjärnor, nyfikna normalbegåvade spärrvakter frågade chefer som bara såg blanka ut som svar och andra ringde kort och gott SL:s kundtjänst. Resultat; Skrubbatriangeln och dess belägenhet förblev ett mysterium.

Spärrvakterna kollar kartor, speciellt då kartor utgivna av SL, men finner ingen Skrubbatriangel på någon av dem. Spärrvakterna kollar hållplatsregistret, men finner ingen Skrubbatriangel där. Alla visste att Skrubbatriangeln var belägen i zon B, men ingen visste var. Skrubbatriangeln började likna en ande. Ogreppbar,omöjlig, onåbar, otrolig, osynlig och många andra ord som börjar med o:n.

Skamsna satt spärrvakterna där i sina kurer och hoppades att ingen skulle fråga efter vägen just till Skrubbatriangeln. När inte SL vet, hur kan då den lilla spärrexpeditören?

Till slut, en lång, lång, lång... ja, jag vill verkligen understryka ordet lång, tid där efter kom Svaret. Eller, delar av ett svar i alla fall. Legenden säger att en utomordentligt ihärdig arbetsmyra på SL:s kundtjänst, som letat överallt, slutligen fann den. I Skrubbatriangeln finns det en busshållplats, namnet på den har sedan länge förfallit i glömska. Förbi den busshållplatsen, åker en buss, numret på den har sedan länge fallit i glömska.

Sinnesfrid.

Spärrexpeditörerna visste nu att Skrubbatriangeln existerade. De behövde inte tveka på Skrubbatriangeln, precis som de gör på guds existens. Dom visste inte exakt var den var, men trösten var att någon någonstans där ute... vet.

Vill du veta mer om Skrubbatriangeln och om exempelvis dess belägenhet, hållplatser som finns i området och så vidare. Tveka inte, ring!

Ordning och reda, pengar på freda!

Enligt Taxehandboken ska vi spärrexpeditörer enbart kontrollera en av kontrollkoderna på sms-biljetterna. De betyder att de flesta sms-förfalskarna kan fuska, då de redan lärt sig denna enklaste av kontrollkoder.

Utan att vi blivit officiellt instruerade, då vi lärt oss övriga kontrollkoder av kontrollantkollegor, står det nu att läsa i Dagens nyheter att SL säger att vi inte ska släppa in någon alls med ogiltig biljett. I’m puzzled, att inte godkänna förfalskade biljetter är svårt när man inte har befogenheter att kontrollera de ”hemliga” koderna.

I artikeln meddelar SL även att år 2009 ska sms-biljettviseringsmaskiner installeras i spärrarna. ”Trust me, I’m your local car dealer traffic!” Inte vara ironisk. Jag slår mej på kinden som straff. *smack smack*

Tror dom på dinosaurier också?

Nu får SL-Orwell-neggona kamma luggen! Nu har jag hittat en tomte till va, på den däringa blaskan Ordfront.
Han tar i! När jag läser alla tryggböcker och grejer som ges ut, känner jag mig ju jättetrygg! Det spelar ingen roll att vi blivit utkastade i kylan sena nätter och morgnar när en massa dårar smyger på en och man är helt allena. Kom igen, att inte få ta första och sista tåget till och från jobbet längre och sånt där va, det visar att vi är trygga i oss själva. Och; det står ju att vi är i trygga händer?! Capish!?




Lita på gamle Bettan! ... Eller Biggan kanske är mer lämpligt här. Jag tycker att Biggan har den bästa lösningen nu när det har skitit sig så här pass.

Orwellska SL är bara ren inbillning

Alltså; ödet har sina nycker. Jag tänkte efter mitt förra inlägg att ”nä nu ska jag skita i bloggen några dar, liksom skita i allt kul jag ser och bara låta det vara som det är, utan min inverkan”. Sen bestämde jag mej att allt arbetsrelaterat alldeles bestämt skulle vara sådär lagom tråkigt och sen öppnade jag senaste numret av lokalblaskan. Vad ser jag där det första jag gör liksom?

Varför ska det vara så roligt för hela tiden? Nu kan jag ju inte låta bli att skriva igen? Who's punishing me? En lobotomering och sen ”yes!” har man den rätta sinnesfriden då man inte bryr sej om ett skvatt. Det välkomnar vi varmt här på energiska femtonmannaredaktionen.

(Klicka på bilden för förstoring.)

Jag tycker att SL:s Trygghetscentral borde ringa trafikanten och sen skicka ett bud, en trygghetsvärd. Värden levererar Trygghetsboken och kanske även Trygghetsbroschyren till den här oroliga trafikanten. För att lugna trafikanten kan trygghetsvärden även informera om att "nä, vi har inga planer på lårbenshalsbrytarspärrar, vi har planer på falluckor ner i en köttkvarn". Mycket tryggare så. Sen kan allt gå sin gilla gång igen för trafikantens del.

Lagom tryggt och säkert va? Fan, jag borde jobba på den där Trygghetscentralen ju, jag har talang.

Ähmen, kamma dej!

Tanten står där vid grinden och jag kan skymta något typ av kort där inne i handen. Med betoning på inne i handen ja, med liksom handen för giltighetsperioden.
- Kan du komma hit med kortet eller kanske visa kortet lite tydligare?
Tanten ler som nyfrälst och vinkar, fast antagligen är hon bara senil.
- Ursäkta, men om du ska passera, behöver jag se ditt färdbevis närmre, tack.
Tanten fortsätter att le och vinka. Och håller kortet inne i handen.

Då tantens kropp är på själva jorden, och hennes sinne är i yttre rymden, öppnar jag grinden så hon kan passera.

Glatt går hon iväg och när jag ser henne bakifrån ser jag en... ja... i det stora vita håret...

En rosafärgad kam, modell större.

Bara så att ingen råkar missa denna pärla...

Varje gång jag ser den här bilden som är upplagd på Urspårning, blir jag alldeles lycklig. Vilken tavla! Eller ska jag kanske kalla den för en tyngre roman med språkliga nymodigheter?

Bojkotta Metro!

På sensationtidningen metros första sida idag skriker huvudrubriken Så luras SL av ny sms-bluff. Artikeln meddelar att ett program som genererar sms-biljetter kan laddas hem från internet. Programmet ”lurar kontrollanter, spärrvakter och busschaufförer”, enligt Metro. Med tanke på det skrivna i papperstidningen, antar man lätt att dessa förfalskade biljetter är identiska med de som SL själva skickar ut.

Men; när jag sedan läser artikeln på metros webbsida står det helt andra saker där. Nu har plötsligt Metro själva använt förfalskade sms-biljetter.



Metro har alltså med förfalskad biljett försökt passera vid pendel, tunnelbana och buss. I nätartikeln informeras det att det fungerade att passera åtta gånger av tio. Om nu sms-systemet är knäckt, som de påstår, varför fungerar det då inte tio gånger av tio? Är det exempelvis så att någon kontrollkod inte stämmer, ja då ser den observante genast att biljetten är förfalskad.

Att Metro publicerar denna artikel är delvis försvarbart för att påpeka brister i systemet. Men, då de själva försöker passera med förfalskade biljetter och biljetterna trots allt inte genereras på ett korrekt sätt, innebär det att alla de som nu fått tips om programmet och laddar ned det och använder det, kan åka fast för urkundsförfalskning som är ett väldigt grovt brott med fängelse som trolig följd.

Jag anser att metros totalt etiklösa sätt att försöka lura oss som viserar biljetter är respektlöst och det uppmuntrar folk, speciellt ungdomar, till olydnad som kan stå dom själva dyrt då de inte även har med giltiga färdbevis, som testpersonen i metros reportage hade.

Även tidningen Svenska dagbladet rapporterar om metros oseriösa tester, vilket förvånar mig.

De som tagit störst moraliskt ansvar är Dagens nyheter. Dom har kontaktat SL och blivit meddelade om faran med urkundsförfalskning, och informerat sina läsare om det. Tack DN!



Just idag har vi spärrexpeditörer märkt att det fuskas väldigt mycket mer än vanligt med sms-biljetterna. Tack för det Metro!

19:10

Den cowboymannen är då lika pålitlig som stationsklockan, minst. Det dagliga larmet kommer från hissen. Exakt samma minut som igår. Och i förrgår. Och så vidare.

Det är nästan beundransvärt att en person som åker hiss dagligen pallar med att trycka in larmknappen ett flertal tiotal sekunder innan han slutligen trycker på våningsknappen och åker iväg. En utmärkelse till honom från mej.

Sen, när han med Zeb Macahan-steg kliver ut ur hissen, går han där med sin rutiga flanellskjorta, jeans och en tänd cigg i munnen. Och så stegar han till nästa hiss och gör samma sak.

Softa luckor I like

"Vad ska du jobba med sen då, så du har ett riktigt jobb?" frågade en del mej när jag satte mej här i luckan. "Jamen, det här är ju ett riktigt jobb" sa jag då alldeles bestämt.

Det där med karriär, har jag tänkt, det är allt för oftast för såna som har för stora egon att mätta. Varför sträva när man kan softa? Och pressen, ja tänk dej pressen man känner när man väl exempelvis blir en kändis och sitter där i TV-soffan och ska vara seriös när man bara egentligen vill ta det cool.

Fläskläppragatans Gott & blandat - Salta godisen

På servicekursen presenterades olika trafikanttyper, så det är väl lika så bra att jag följer exemplet och presenterar den här trafikanten och dess typ då.

Det här är Hulda. Hon är 45 år och kommer från Värmland. Hon har stilmässigt sett fastnat i 80-talet, men det är för att hon bott i en garderob de senaste årtiondena då hon inte är kapabel att hantera sociala situationer. Hulda träffas på hispan och hon är grundaren av S&M Sweden. Hulda använder trettiodagarskort.

The abyss - Inte bara en film

Saxofonmotherfuckerfromhell är tillbaka och tutar i sin lur efter ett långt långt uppehåll. Tänka sig, det är lustigt, han har tutat en massa under tiden, men inte just där jag befunnit mig och just då.

Jag låter ett urklipp ur en gammal blaska illustrera mina känslor i nuläget då ord känns futtiga.

Fläskläppragatans gott & blandat

Hooray!

Jag är en av de få utvalda!