Nu kör vi igång och spelar då!

Nån...?
Inte en enda?
Snälla då...?
Jaha.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 osv

Är det inte dags snart att SL kommer ut med skriftlig information om att sms-biljetten kan ta upp till femton minuter innan den kommer tillbaka?

Då slipper trafikanterna hoppa som stora gäng av lamm över spärrarna. Man blir ju nästan sömnig. Gormandet håller mig dock vaken.

Karl Bertil Jonsson plz help

- Jag tänkte att jag som är så fattig kan ju inte se ut som en drottning, men nu har jag lånat hundra kronor av frissan och så har jag tvåhundra i besparingar, så jag slår till och köper jackan.
- Vad kul! När får jag se jackan?
- Det måste vara snö, men om det regnar har jag paraply.

Svaret på Segways gåta!

Länge nog här i spärrarna har vi haft heta Segwaydrömmar där de stolta maskinerna marscherar i rad längs perrongen. En högtidlig armé av Segways manövrerade av diverse handikappade behövande som nu får komma ut och visa sig i all sin prakt.

Genom grinden skrider de först majestätiskt fram i en militäriskt rak rad för att sedan fortsätta på ett värdigt, men nu ett något lite mer ettrigt och längtansfullt, sätt till hissen där de två och två åt gången åker till perrongen till, i sin tur Segwaychaufförernas våta dröm.

”Aaaaah, långa längder av lång härlig Segwayvänlig perrong”, suckar den typiske Segwaychauffören av njutning och smackar belåtet med lösgommen.

Ett glänsarvarv på perrongen senare står de två och två per dörrpar. Segwayen guppar till lite mellan plattformskanten och tunneltåget innan dörrarna stängs.





Fotnot: Rullstol, rollator eller annat handikapphjälpmedel får enligt taxehandboken tas med i tunnelbanan.

Monsters on wheels

Den pyttelilla, men i mogen ålder, sitter soft tillbakalutad i sin elektriska rullstol accelererandes mot grinden och jag öppnar snabbt som attans för att undvika kollision. Här går det undan minsann. Gasen i botten genom grinden och efter det kommer en skyndande stackare på två ben, en assistent.
- Rappa på! utropar den pyttelilla.

Bagageterroristen goes riddartornering

Som en ljusskygg skummis går han precis längs spärrens vägg som för att dölja någonting han bär. Vilket han givetvis gör. Precis innan han kommer fram till luckan, böjer han sig ner som för att ställa någonting på golvet. Vilket han givetvis gör.

Han är en sån där bagageterrorist. En som vet att bagaget är alldeles för stort för att släppas in av säkerhetsskäl, men är ute efter att lura sig in genom att inte visa bagaget innan han betalat.

När han fått remsan stämplad öppnar jag spärren. Nu är det spännande ögonblicket här. Han lyfter upp grejen. Hmmm… en planka. Snabbt reser jag mig upp och tittar efter plankans ände, vilken jag inte kan finna då spärrkuren inte är något vidare framgångsrikt som utkikstorn.

- Hallå, hur lång är plankan? Den får vara max två meter…
- Nu har jag betalt så nu måste du släppa in mej! hojtar han tjurigt.
- Nej, inte om plankan är över två meter lång, då får du två kuponger åter på remsan.

Strax är han på väg till andra tunnelbaneingången då plankan visade sig vara en tre fyra meter lång. En tio minuter senare kommer han tillbaka med plankan då han inte blev insläppt på andra sidan heller.

- Jag har betalat och du måste i helvete släppa in mig! hojtilojtar han upprört.
- Nej, jag sa att när du har för stort bagage får du kupongerna åter. Du får inte åka med den plankan, det är en säkerhetsrisk.

Hysteriskt babbel, skrik och plankfäktning. Same shit different day.

Bagageterroristerna visar ingen som helst hänsyn till medresenärerna, säkerheten eller ens rusningstider. Och de struntar i att bagaget kan orsaka problem vid hastig inbromsning eller olycka.

- Jag ska anmäla dej! gastar han och tar i från tårna.
- Du är mycket välkommen att ringa 600 10 00. säger jag serviceminded som attans, för det vore ju bara bra det.

Åskan mullrar, eller är det bara bagageterroristen? Sak samma. Likt en riddare på snabb häst tar han hur som helst sin lans till planka och stormar ut från stationen mot nya spännande mål.

Fågelskinka

- Idag är det pannkakor och ärtsoppa eller ost- och skinkomelett. Vilket tycker du bäst om?

Jäpp, nu är hon tillbaka. Anna Skippers värsta konkurrent.

- Pannkakor är gott, säger jag.
- Det är bra det. Ost- och skinkomelett är inge bra. Salmonella. Lurigt det där med fåglar. Smart av dig.

Jaha

Läste i lokalblaskan att vi spärrisar ska få provision på det vi säljer. Antagligen för att öka "försäljningsviljan" kan jag gissa. Det kan ju i och för sig låta rimligt, om samtidigt trafikanternas "betalningsvilja" ökas på något vis.

Jag menar, vad kan jag göra när exempelvis en trafikant med barnvagn kommer och betalar för sig och jag blir tvungen att öppna barnvagnsgrinden? När hela barnvagnstrafikantens släkt, som stått en bit ifrån, också går in via grinden då den väl är öppnad?

Verkliheten är som den är säger jag nu.

Varats mysterium är kläckt

- Jävlar, jag köper kort varje månad och du vägrar släppa in mej! skriker den rågryggade finskan vid grinden. Jag har jävlar kort varje dag. Ja, jävlar släpp in mej du nu!
- Jag vill ju bara se ko…
- Ja jävlar, sitt inte där din jävla kärring. Jag drar jävlar kortet själv! Jävla kärring! Kärring ja! Jävla idiot!!!
Efter att den rågryggades långfinger pekat upp mot taket och ett ringfinger pekat mot hennes huvud snabbt följt av gallskrik ända till perrongen, sitter jag nu här i lugn och ro och lyssnar på den ljuva tystnaden.

Universum är kärlek brukar många säga med nåt himmelskt i blicken. Jag tackar jag, jag tycker mig kunna se lite allt möjligt här i tuben. Obskyr humor exempelvis.

No way out

- Fan jag känner för en rejäl brakare, säger den grabbiga mannen högt på tåget så att de flesta inom tio meters radie kan höra alldeles utmärkt.
- Fan det var skönt, säger han stunden efter.

Sakteliga kryper sig en äcklig mökdoft genom den överfulla vagnen och ansiktsminerna blir spända vart efter möken sprider sig. Kollektivt är allt bra härligt.

Dinosauriernas tid är förbi

En gastkramande sjujäklarns nagelbitarspänning råder här i spärrkurerna. Ty, imorgon lanseras SL Access trettiodagarskort! Se så, ge er av till SL Center vid Sergelstorg och handla nu allihopa.

En hel del spärrvakter sitter just nu i denna sanningens ögonblick och kliar sig unisont i sina huvuden och funderar djupt. Kommer det vara en färg för varje dag under årets gång, undrar dom nu? ”Idag är det den trettionde november, då är det den skrikande rosa dagen”, typ.

Under årets gång går korten hela färskalan runt från alla gröna nyanser till blåa och så vidare. Då vet ju vi spärrisar ungefär vilken dag och månad kortet är inköpt. Eller; kommer det snart komma ut ett personalmeddelande som meddelar att vi spärrisar ska släppa igenom alla som har SL Accesskort som inte funkar, oavsett kulör? Just nu ska vi ju släppa förbi trafikanter med icke fungerande gula säsongskort.

Friskt vågat, hälften vunnet. En vågen här i kurerna för SL och för att de är så modiga! Vågen påbörjas idag 18:00 i Hagsätra och går sedan hela vägen till Hässelby strand. Titta själv vettja om du inte tror mig.

Tjoho

Nu är jag tillbax igen med buller och bång. Jag har gjort mig en välgörande ”blondinbella”, fast i smyg! Det vill säga; jag har slutat för jag typ är så utbränd av att skriva om risifruttimellanmål och grejers hela dagarna för att sen komma på att jag faktiskt vill skriva om risifrutti och sånt igen, fast nu med en lite mognare smak.

Om några dagar kommer jag kanske trampa i blondinbellas spår och komma på att jag inte ska blogga på helgerna heller, men den dagen den sorgen. Trafiken tar faktiskt ju aldrig paus, förutom kanske vid de större stoppen.

Jolly good sunday

- Jag är syndikalist! I norrbotten var vi alla syndikalister, säger den överförfriskade herrn. Och polismannen Göring var syndikalist! Där var det ingen fyllecell. När nån var full skjutsade han hem dom och nattade dom. Ambulansföraren var också syndikalist.
- Är jag också syndikalist? frågar överförfriskade herrns kompis nyfiket.
- Skål på er! säger en glad trafikant och höjer läskburken mot överförfriskade herrarna.
- Ja, skål på er! säger överförfriskade herrn och tar upp en ölburk ur fickan och klunkar i sig. Överförfriskade kompisen sitter till synes och funderar över om han är en syndikalist eller ej.
- Men hur vet jag om jag är syndikalist då? frågar han rakt ut efter en stund.
- Du vet det när du känner det här inne i hjärtat, säger en trafikant och lägger sin hand på hjärtat.

Nu händer något mycket ovanligt. De annars så allvarsamma trafikanterna som reser själva, och även de med sällskap givetvis, skrattar så gott rakt ut. Inga blygsamheter här inte. Som i en stor gemenskap sitter vi här och skrattar rakt ut.

Tänk vad trevligt det kan vara att åka kollektivt när ingen har nåt jobb att rusa till eller från.

Anna Skippers värsta konkurrent

- Bakverk är livsfarligt, men bullar kan jag äta. Bullar går bra. Och så äter jag smörgåsar. Jag får varva bullar och smörgåsar, men mest blir det smörgåsar.

Mycket klokt. Förra gången pratade samma trafikant om hur välgörande risotto är.

Jesuskomplexiga (?) yrhättan

En yrhättad rödtopp viftar med sitt likfärgade kortfodral och går in i spärrpinnen.
- Dra kortet själv, tack.
- Det är så jobbigt! Jobbigt! utbrister den yrhättade och försöker dra det röda plastfodralet som helt och hållet innesluter färdbeviset med magnetremsan och allt.
- Sensorn måste läsa av magnetremsan, därför kan du inte ha plastfickan över den när du drar.
- Det är så jobbigt! gormar hon och drar kortet med plastfickan över magnetremsan igen.
- Alltså, magnetremsan kan inte täckas av plasten på det där viset…
- Men det är en sån idiotisk idé, jag kan ju tappa kortet annars! gormilormar hon och så drar hon naturligtvis kortet med plasten över magnetremsan några gånger till för att slutligen ge sej och lämna in det till mej för manuell visering.

Imponerad av logiken sitter jag nu här och insuper resterna av den kvarvarande auran av briljans. Hon var som en slags Jesus, tänker jag. Han gjorde ju liknande experiment, med den enda lilla skillnaden att han faktiskt sägs ha lyckats. Flodklyvning och köret. Jag önskar all framgång med de fortsatta naturvetenskapliga mirakelexperimenten för den yrhättade. Och; keep on trying!