Konstiga regler #2

Tidigare så hytte jag med näven när, då jag trodde det var, nonchalanta trafikanter som kom in i biljetthallen och rökte. Ja, jag kunde till och med gå ut till dom och berätta att "här får du inte röka, visa hänsyn till astmatikerna". Det har jag slutat med nu. Eller, inte helt förresten. Det är nämligen helt avgörande om stationen har en utomhusperrong eller ej. Har den det, så får man röka fritt på hela stationen, står det i en kundbroschyr.

Konstigt att man får röka i biljetthallarna på utomhusstationer, men inte i biljetthallarna på inomhusstationer. Men, regler är regler. Sen säger själva rubriken emot det som står direkt under den, vilket inte är helt ovanligt i det här företaget. Men, då reglerna är motsägelsefulla, måste den friare tolkningen kunna gälla.

Superklurig fredagsgåta

Vad är det som är samlat i grupp och står och stirrar intresserat in i en helt vanlig kakelvägg?

Just precis, tunnelbanans konstrundvandring. Jag säger då det, jag ska kladda ut lunchlådan på en Metro så får dom se mer spännande konst. Kanske kan jag kränga konstverket för nån mille också.

Nuckans konspirationsteori

I gårdagens utgåva av Stockholm city säger SL stolt att dom ska förbättra Resegarantin. Man ska exempelvis kunna få ersättning om man åker sin egen bil eller om hissen krånglar. Jamen då är det ju helt utmärkt att dom bara för någon vecka sedan bestämde att resegarantiblanketterna inte längre ska vara tillgängliga i biljetthallarna! Dom har funnits där sedan urminnes tider. Arga trafikanter har besinningslöst gett sig på broschyrställen istället för tjänsthavande spärrexpeditörer. Mycket smidigt med andra ord. Trafikanterna köar nu på de tunga stationerna där spärrisarna ändå har fullt sjå med att stämpla och köerna växer och växer, och nu växer dom ännu mer. Nåja, tillväxt är ju bra, säger dom som vet.

Tills nyligen fanns det även frankeringsfria kuvert som upprörda trafikanter kunde skicka sina felstämplade biljetter i till SL, för att sedan få pengarna tillbaka till sina bankkonton. Fina fisken! Nu måste trafikanterna åka ända till SL-center för att få pengarna tillbaka. Hur många går dit för att få tillbaka en dryg tjuga undrar nuckan nu. Och hur mycket tjänar SL på det?

Hmm… Nu kom jag ju på det. Dom balanserar ju upp varandra. Inga lättillgängliga resegarantiblanketter och reklamationskuvert, gör ju att färre orkar bry sig om det och då balanseras det hela upp så att säga så att de kan förbättra Resegarantin! Sen sitter dom där i SLs styrelse skrattandes och dricker Pommac magnum och äter jordnötter tillsammans med Fredrik Reinfeldt, eller nån annan såndär hederlig kis (för det blir ju inte Kristina i alla fall) (eller i så fall skulle det bli nåt starkare), så det står härliga till.

Alien 5 - I din närmaste tunnelbanestation!

BAM! BAM! BAM!

Tre snabba dundrande slag på spärren ackompanjeras av ett vildsint skrikande "ROOOOOOAAAAAAAAAR!". Trafikanterna stannar upp och har de roligaste av skräckslagna miner konstaterar jag. Jaha, och nu då?

RROOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAR! GRRR! AUUUUUUUUUUUUURGH!

Nu skriker alienmonstret. Han ser ju just ut som Alien när den får sig några snabba omgångar av Sigourney Weaver och är i djup dödsångest. Sen stormar alienlookaliken ut från stationen, som om han lixom ska fly in i några andra tunnlar sådär skitsnabbt för att pusta ut och få sig en skön tid för återhämtning och en kopp läkande ört-te.

Jaha, det där var ju en helt nomal reaktion när man bara bad om att få in kortet. Det hejdlöst intressanta var just att den handen han dundrade i spärren, den handen hade han precis innan, sa han, så ont i att han inte ens kunde dra kortet själv. Och, då det faktiskt gör så ont i handen att ge in kortet till mig för visering, ja då drämmer han givetvis den onda handen i spärren tre gånger, för att sedan slutligen springa till sin destination istället. Rent sunt förnuft alltså.

Exit Marjasin, enter Marjasin Jr

Precis när man lyckats komma över damen med den svarta stora 60-talsfrillan (som en stor limpa under håret!), alldeles för tajta dressen och den tunga eyelinern, kommer hennes dotter som har ett likadant stort hår, fast platinablonderat. Givetvis har hon snott morsans stil och har tung eyeliner och nåt som liknar 60-talspaltor hon med. Eller så kanske dom är polskor.
- Jamen, den här remsan är ju sönderklippt. Den röda randen är bortklippt. Det här är ju en pensionärsremsa. Var har du intyget från Försäkringskassan att du får åka med den här rabatterade remsan?
- Va? Jag vet inte, jag fick den av en kompis! märk väl att det är precis samma bortförklarning som hennes morsa kom med också, när hon ville åka rabatterat.
- Den här remsan vill jag inte se igen, då beslagtar jag den. Hälsa det till din mamma med.

Förvånat tittar hon på mig. Hon undrar säkerligen hur jag kan veta att damen som är en kopia av henne, kan vara hennes morsa. Well girl, grubbla på!

Some like it rough!

- Vart fan ska jag?
- Hur i helvete ska jag kunna veta det?
- Hahahahahahahahahahahahahahahaaa! kunden skrattar så gott så.
- Hahahahahahahahahahahahahahahaaa! den lyhörda spärrisen skrattar så gott med.

Man ska ju faktiskt kommunicera på den nivån där kunden är, får man ju höra allt som oftast.

Peekaboo!

Alltså; på några utvalda stationer sker det full aktivitet i vänthallarna nu. Spärrvakterna är som små fejande glada tomtar som finputsar grejer och bär väskor åt trafikanterna (fastän dom enligt säkerhetsreglerna faktiskt bara får ha med sig så lite bagage som de med lätthet kan bära själva). Spärrisarna berättar superkunnigt färdvägar och tider till alla möjliga frågande trafikanter till höger och vänster, det bjuds friskt på kaffe... Och alla trafikanter känner till det. Not.

Problemet med att trafikanterna inte känner till det är väl rätt bagatellartat då det finns andra, och kanske lite mer betydande, skavanker i arbetsplanen:
1. Spärrisarna har inget att feja med
2. Spärrisarna i vänthallarna kan inte alls berätta färdvägar och tider, för de har ju inte fått nån handdator eller telefon att ringa SLs kundtjänst med
3. Det finns inget kaffe

Min favorit är ändå "överraskningspatrullen". Bli inte förvånad om en spexig spärris, eller med maximal röta Torborg själv, hoppar fram från bakom en betongpelare och ropar nåt lite sådär crazy, för vi som jobbar här är ju så av naturen!

SL NonAccess, nemas problemas!

Är det inte lustigt, i dagarna byttes klisterlapparna ut på spärrarna, dom där blå klisterlapparna där det stod att SL Access ska vara klart under 2007/2008. På de nya klisterlapparna står det "Arbete pågår med SL Access". Betyder det att det då ska ta lika lång tid som i Sydney undrar jag nu? Eller nä just ja, Sydney sa ju nyligen upp kontraktet med SL Accessleverantören, för leverantören blev ju aldrig färdig ens efter många år av desperat väntan.

Läst på Realtid.se:
""SL Access bygger på modern, beprövad teknik som med framgång redan används i flera stora städer runt om i världen" hette det när SL valde ERG. Nu resonerar Thomas Fransson (projektledaren för SL Access, min anm.) tvärs om.
– Det pågår sådana här projekt i flera städer i världen. De flesta går ungefär så här bra."

"Såhär bra"? Så han tycker ändå att det går bra? Tjaa, det kanske bara är vi andra som är lite för neggo då! Läs lite mer av vad Thomas har att säga här, så blir du också lika optimistisk vettja, gnällspik där!

Marjasins klipp- & klistertips!

Med lite klippande och klistrande kan man åstadkomma sådär jättehäftiga grejer. Man tar sig en kopp varmt gott kreativitetshöjande apelsin-te, sätter sig lite myspysigt i soffan, och plockar fram sax, tippex, tejp och pennor för att pyssla med gamla stämpeltider och remsor. Lite kreativitet är väl bara bra, liksom! ...Väl?

- Jamen, den här remsan ser konstig ut, så smal… men…? Du har ju klippt bort den röda randen från remsan?
- Jamen, jag fick den av en kompis, säger damen med tung svart eyeliner och som ser ut att vara tagen direkt från en 60-talsrulle, bara det att nu är det 40 år senare och kläderna är lite väl tajta på grund av det utsvävande levernet.
- Jamen, är du ens pensionär? Det här är ju en reducerad remsa? 110 kronor står det ju där, och det är en liten gnutta rött kvar från randen. Man får inte klippa sönder remsorna på det här viset.
- Nej, jag är inte pensionär, men jag fick alltså remsan från en kompis. Jag vet inte!
- Jaha, men tycker du inte ens att remsan ser åtminstone lite konstig ut då?
- Jag vet inte! Jag fick remsan! Kroppen sväller när hon tar i så att knapparna håller på att brista. Mycket fascinerande, och spännande för den delen.



Kanske ska jag showa lite i luckan och sjunga en lämplig låt nu då, tänker jag. Men äsch, det kanske är lite överkurs. Det räcker väl att hon måste köpa en biljett då.

Mjölk ger det extra lilla swinget, jajamensan!

Där det finns såna där pinnspärrar som har utpasseringssensorn så lång bort så att man inte kan sparka fram benet för att planka, just på dom stationerna hoppar även medelålders halvgalanta damer och portföljsgubbar över spärrpinnarna. Utöver horderna av knarkare och ungdomar då.

Jättebra för ökad spänstighet! En riktig folkrörelse har vuxit fram sedan spärrkurerna för många år sedan stod tomma och folk lärde sig att det bara är att passera gratis!

Arla borde stå vid spärrlinjen och dela ut små uppiggande muggar med mjölk som sporrar trafikanterna att ta sig snäppet över, och bli elitgymnaster!

En femhundring på den griniga tuffingen!

- Dra ditt kort själv, tack.
- Jag orkar inte!
- Men kortet ska man dra själv.
- Jag orkar inte! Åååååååh! Jag orkar inte! Oooooooooh! Den synnerligen lata tonårsbruden med kroppshållning som ett S och en haka som av helt egen kraft hänger ända ner till bröstet, tar ett steg tillbaka. Det skulle komma visa sig att vara ett mycket ödesdigert steg.
- Säg ursäkta när du går på folk sådär!
Wow, hur ska det här gå? En av de grinigaste kärringarna i västerort vs den slackigaste tonåringen i universum (och alla eventuella parallella sådana också, för att vara på den säkra sidan).
- Jag orkar inte! säger slackern och lullar slappt bort till en av de bortre spärrarna för att där faktiskt dra sitt kort.
- Hördudu! Man ska säga ursäkta när man går på någon sådär!
- Jag orkar inte!
Jag expedierar den griniga medan den lealöse drar sitt kort. Bakom spärrlinjen möts de sedan oundvikligen igen.
- Det är ohyfsat att inte säga ursäkta när man går på någon på det där viset!
Den grinigas ögon lyser av rent skärt hat när uppläxningarna står som spön i backen.
- Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Sakta lullar slackern mot rulltrappan och låter som en hackig grammofonskiva medan den griniga blir eldigare och eldigare.

Hur gick det då sen? Om det tvistar de lärde. Men en sak vet jag; där det är mycket folk på liten yta, där är det bråk. Folk springer in i varandra, knuffar varandra, skriker på varandra och ibland blir det till och med handgemäng. Kanske kan tuben dryga ut kassan genom att ha vadslagningsslagsmål med trafikanter som råkar i luven med varandra? Jag som spärris kan ju faktiskt kombinera jobbet att sälja biljetter med att hantera vadslagningen. Mycket effektivt och lönsamt. Precis utanför stationen ska det då givetvis finnas en mindre boxningsarena.

Nackdelen är väl att spärrisen i Fridhemsplan, uppgången vid Drottningholmsvägen, måste kvällstid jobba enbart med vadslagningen dårå, för då finns ju ingen tid över till biljettförsäljning menar jag, men annars!

Finn femtio fel

Ställ dig upp.
Upp med armarna och säg ”Tjohooo!” också (så det blir som en såndär ”vågen”, du vet).
Nu har spärrexpeditörernas våta dröm, Taxehandboken, kommit ut i en ny version. Fatta pennan och skriv eldigt ner alla superluddigheter, motsägelsefullheter eller rent av brister av regler som är resultatet av den här utgåvan då. Eller äh, det är ingen som ger nåt svar på dina undringar ändå förresten, så strunt i det.

Gomorron, gomorron...

Utdrag ur gårdagens Metro:
Lars Dahlberg efterlyser bättre service, inte bara hårdare tag mot fusket.
- Det kanske är så att svinnet - att trafikpersonalen inte finns på plats eller inte bryr sig om att kontrollera biljetten - är ett större problem än fusket, säger han."

Lars Dahlberg, SL:s andre vice ordförande, vill alltså med detta uttalande gynna Metro så att de får en löpsedel som heter duga och som därför gör att fler trafikanter, och övriga personer, tar tidningen så att det då ökar upplagan för att göra så att spärrvakterna tvingas lägga ned än mer tid på att vara borta från spärren för att plocka Metro?

Seriös statistik

Bara för att jag är en sucker för statistik och såna där tråkigheter, kände jag givetvis att jag jag ville göra min egen statistiska mätning. Under 2 timmar registrerade jag vad trafikanterna sade som försökte susa förbi luckan som hastigast med kortet i handen. Min replik alla dessa gånger var ett mycket neutralt "Dra ditt kort själv, tack", ty intäktssäkringsreglerna är icke att leka med!

Här är svaren jag fick. Alla finns med, till och med i kronologisk ordning också. Så ordentligt av mig.

"Men jag har så ont i ryggen!"

"Jamen jag har så ont i axlarna."

"Jag hör dig inte!"

"Nääää! Men jag har handen i handsken!"

"Men den är ju i plastfickan! Den går inte att ta ut!"

"Du är fan inte klok! Dum i huvet!"

"Aha!" (Den enda positiva hittills. Ett skolbarn bör tilläggas.)

"Jaha, men kan du öppna nu då? ...Ahmen.."

"Jamen alla dom där som hoppar över då?"

"Förlåt." (Rätt gissat, en skolungdom igen.)

"Du gör ditt jobb?"

"Jaha? ..Men släpp in mig då!"

"Jättejobbigt, jag hör det varje gång!"

Enligt min statistik är det alltså enbart skolungdomar som följer den här intäktssäkringsregeln helt och hållet. Jag tycker faktiskt att gamlingarna kan sluta stå och gnälla vid spärrarna för att ungarna hoppar över dom. Ungarna har ändå, med råge, mer vett och etikett.

Störst går först!

- Grrrrrr! Auuuuuuuuuuuuuuurgh!
Det oformliga stora grottmonstret, som säkerligen ingen skådat sedan långt långt innan Kristi födelse, står vid grinden och utstöter grottlika ljud. Grottmonstret ser inte mej, oh nej! Grottmonstret ryter åt grinden och när den inte öppnas går monstret till närmaste spärr, där en ung stilig kille just håller på att passera ut. Det stora grottmonstret går till plötslig attack mot killen och knuffar honom undan och tillbaka innanför spärrlinjen med en kraft som tyder på att han är världsvan åtminstone vid att svinga en stor jättelik grottklubba. Monstret passerar där efter spärrlinjen och den stiliga killen är alldeles häpen.

Helt oförfärat konstaterar jag att "den där grottduden var nog prototypen till dom övriga som kommer hit".
- Nu tycker du att du gör ditt jobb va?! Är du duktig nu va?! A det va ju schyst att stämpla när jag är 8 minuter sen va?!
Trafikanten efter grottmonstret gör mig övertygad om saken.