Kollektivt är kul

Tar plats i den näst intill tomma vagnen. Slår mig ner i min favorithörna vid fönstret och ställer väskan på sätet bredvid. Jag plockar upp en gammal tidning och börjar läsa om det elaka gatuvåldet.

Påklivandes kommer nu även två gamla kärringar, såna där du vet vars mungipor övertygar även den mest inbitna trögskallen att: ”Jo, gravitationen kommer faktiskt underifrån, och den är stark, jättestark.”.

Den ena kärringen ställer sig vid min väska.
Hon stirrar överlägset på mig.
Jag tittar förvånat på den ena kärringen för att sedan titta lika förvånat på den andra. Ty, hela vagnen är ju tom i övrigt så de torde hitta trevligare sittplatser.

- Flytta den där! Jag ska sitta där!
Jag tänker att ”jaja, man får väl ha överseende med dom där galna kärringarna som gravitationen har tärt lite väl extra hårt på”, så jag tar min väska i knäet och håller tyst.

I och med att min väska är så stor och den ligger i min famn, ja då måste jag ju sträcka ut armen lite extra, inte för mycket, nej det är ju bara vulgärt, men bara lite lagom för att vara på gränsen till oförskämd. När jag läser artikeln om gatuvåldet alltså.

- Du får inte ha din arm över på min sida! Skriker kärringen.
- Är det så att du störs, ja då kan du givetvis flytta till vilket annat säte som helst, då vagnen faktiskt är tom.
- Du måste flytta på dig! Bort med dig! Jag vill sitta här och jag ska sitta här!
- Nej du, jag satt här först och du kom hit och var oförskämd. Du kan gott välja ett annat säte.
- Det är du som ska flytta på dig!

Då jag beslutar mig för att den här konversationen är av en grad avsevärt under den absoluta nollpunkten, fortsätter jag att läsa tidningen och hon försöker då och då att knuffa tillbaka min arm, utan resultat.
Jag ifrågasätter förundrat tidningsartikeln: ”Men är verkligen dom där gatuvåldssiffrorna så orimliga och konstiga att förstå sig på? Jag menar, stan är ju full av galna kärringar?”

Slut på filosofieaftonen.
Dags att kliva av.
Jag reser mig upp och hon flyttar inte på sina ben så jag stöter mot dem lite extra kraftigt.

"Because she´s worth it!"

OBS skitviktigt!

En gubbelubbe kommer skyndsamt från tåget och ställer sig vid grinden.
- Kan du öppna grinden, jag måste bajsa!

Konstiga regler #1

Sitter här och funderar över hur det skulle se ut när en betalande sjuåring tar med sig ett fritt (STORT!) antal barn under sju år.
Det är helt möjligt, enligt taxehandboken.

Jag tänker mig ett stort böljande hav av tvååringar som skriker och just precis lärt sig gå.
Och en betalande sjuåring.

Frågan är; ska jag ringa och varna trafikledningen då som sedan varnar tågförarna?
Svaret är; Ja, om något av barnen vinglar när det passerar spärrlinjen, eller beter sig redlöst på något vis, ska jag göra det.

Gudskepris att det finns regler.

Nakenchocken i luckan

”Åh neeej!”, tänkte jag först deprimerat när jag såg företagets nya variant av vita damblus som inte döljer en endaste åtråvärd detalj där under.
Denna negativa tanke skiftade dock mycket snart till ett betydligt gladare ”åh JAAAA!”.

Ty, med en blus som denna som har en så pass låg trådtäthet, eller ska jag kanske kalla det hög trådtunnhet, kan jag ha mycket kul på arbetet.

Kanske ett par tofsar förföriskt dinglandes från vardera you-know-what kunde vara ett sätt att reta trafikanternas sinnen med?
Eller kanske en fräsig leopardkorsett där under? Ja, jag torde kanske rent ut av skriva en lapp på korsetten ”Grrr... Hey Sexy! Ses efter jobbet! … You wish!”.

När arbetsledningen kommer på besök och gormar ”av med dom där underkläderna!”, ja då ser jag bara teatraliskt förnärmad ut och säger ”Snusker!”.

För att matcha den sexiga genomskinliga toppen, måste jag givetvis ha något fräsigt och lustfyllt på underkroppen.
Vad sägs kanske om en kjol (fasiken att det inte finns minikjolar kvar i sortimentet!) och till den ett par kinky nätstrumpbyxor?

I och med att skorna till uniformen bör vara svarta, ja då har jag givetvis på mig ett par högklackade svarta lackskor vars utformning intygar om en total avsaknad av kyskhet.

Kort där efter kan jag ge mig fasiken på att det inte snålas in på blusarna längre.
(Eller kanske det snålas än mer???)
”Det får kosta skjortan!”, gormilormar ledningen och sen badar vi alla i nunneliknande uniformer gjorda av tygväv tjock som en cykels gummidäck.

Jaha, varför den där nunneuniformen nu då, sitter jag här i spärren och förundras till synes förvånat över då.
Sen kan jag skrocka alldeles gott och äta en stor näve popcorn.

Kapten Haddock for spärris!

- Bomber och granater! Bandit! Din luskung! Parasit!

Där upptäckte Kapten Haddock att trafikanten har en förfalskad SMS-biljett.
Numret man betalar till är 72150, så därför antog den listiga trafikanten att biljetten även kommer från det numret och då blir ju spärrisen nöjd och släpper igenom en!
Eller kanske inte riktigt.

- Gamla knölsvan! Far och flyg! Vedervärdige!

Trafikanten blir kallsvettig och Kapten Haddock passar på att prata riktigt riktigt högt i mikrofonen så att alla andra i vänthallen hör vilken skojare som är framme vid luckan och försöker luras, som i sin tur gör att resultatet blir en sämre kollketivtrafik för dem alla - det vet dom allt för väl.
”Men .. men..”, säger skojaren. Skojaren knappar hysteriskt på mobiltelefonen. In på IR-portsmenyn, sätter på och stänger av IR för att sedan gå in till SMS-menyn och hysteriskt skriva ett SMS, fast det inte blir nåt SMS ... för att där efter...

- JAG KÖPER EN BILJETT!
Trafikanten springer därifrån för att inte synas åter.
- Ditt bjäbbande spöke! Din stendöva stallknekt! Pottsorkar och palsternackor!
När showen är slut återgår dom andra trafikanterna som står och väntar i vänthallen till sitt.

- Vid alla nerlusade sopprötter! Din olycka! Dårhushjon!
Kapten Haddock tar hand om nästa dam, som försöker springa förbi viftandes med en utgången biljett.

Ibland önskar man allt att man var Kapten Haddock vid såna där tillfällen.

Ior skrattar inte han heller

Hur många människor, som inte är från vettet, sitter och skrattar för sig själva?
Nä just det, inte vidare värst många.

Hörde av en kollega att en skolklass fått till uppdrag att hitta en glad spärrvakt.
Han var ruggigt populär.
För det fanns ju tydligen ingen annan.

Ty som spärrvakt får man höra så mycket gnat och gnäll från alla håll och kanter, att det vore ju rent nästan sådär förhöjt Jesus-aktigt om man satt där leende och som med en gloria.

Ja, nästan tamejfan rent dåraktigt.

Småpotatis-Joe & Calle-kula = avis

Hähähä! Joe Labero och den där Carl-Einar Häckner, ja dom kommer att verka vara nyböarjare när nuckan sätter igång att trolla!

Nu har jag fått ett testkort till det kommande inpasseringssystemet där en sensor i spärren känner av kort som är i närheten och då öppnar sig spärren, om kortet är giltig dvs.
Kreativ som nu nuckan är, planerar jag givetvis kommentarer som jag ska säga till förundrade medresenärer!

- Sesam öppna dig! Ska jag säga och sträcka ut armarna mot spärren som på nåt mirakulöst sätt öppnar sig (testkortet e gömt i handen såklart).
- Oj, kanske nån säger då. Eller åtminstone tittar lite sådär ojigt på mig.
Då kan jag säga:
- Det tar tid att få in knixen, men öva vettja!
Så säger jag till alla dom där ojarna och sen är T-banan full av sesam öppna dig-ojare.

Finemang!

Sen ska jag vid andra tillfällen ha kortet i bakfickan på jeansen och lixom sätta mig lite sexigt på kortavläsaren. Sen när spärren öppnas, ja då ska jag säga "den måste gilla min häck" till en såndär ojare.
Sen kan jag säga, om jag vill vara lite elak:
- Prova det där du med!

Finemang!

Sen kan jag ha kortet i ytterfickan av väskan och säga till trafikanterna vid spärrarna att:
- Hundra spänn på att den där spärren diggar min moonwalk!
Och så moonwalkar jag förbi spärren med väskan nära sensorn och...

Finemang!

Och sen ska jag...
Kreativitet är viktigt sa min gamle lärare förresten till mig en gång i tiden.

Eskortservice, såklart

- Men asså nu har min mobil lagt av. Den har inge batteri och jag har köpt en SMS-biljett, vad ska du göra åt det? Säger den blonda puman.
- Alltså, det är ju ditt ansvar att ha tillräckligt med batteri för att kunna visa upp biljetten. Det kan inte vi stå för.
- Jamen herre guuuud, vad dåliga SL är!!! Jamen jag har ju biljetten här i så SL kan ju se den sen när jag kommer hem!!!

Hmmm... Nån gobit från kontrollen som vill följa en blond puma hem?
Snälla, nån?

Jag är nog bara kinkig och behöver pampers

Just precis när jag sitter här och undrar om kanske möjligen Antikrundan kan masa sig hit för att värdera den gamla stämpeln, gurglar jag till...
Sen kommer ett stort spontant skratt för att slutligen avlösas av en potpurri av känslor som sliter mig någonstans mellan förtvivlan och pinsamhet.

Personaltidningen stoltserar över utvecklingen.
Borde inte utvecklingen gått lite snabbare ändå?
Eller är det bara jag som är synnerligen kinkig?
RSVP

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Måste skaffa draculagaddar också

- Jag vet inte varför, men jag gillar inte dig, säger fyllskallen som är stammis på stationen och stoppar in sin remsa i luckan.

Hmmmm, tänker jag djupt.
Kan det kanske ha nåt att göra med att jag inte gillar honom heller?
Ty, var gång han stoppar in sina lortiga händer genom luckan, fylls hela spärren av en ilsket illaluktande rökdoft.
Det i sin tur kan mycket väl avspegla sig med en vämjelig min i min nuna som gör att han, otroligt nog i detta fall, uppfattar ansiktsgrimagen helt och hållet undermedvetet?

Om det tvistar de lärde. Kanske.

Moderniteter - snart i en spärr nära dig

På museum i det högteknologiska Finland har nuckan hört att dom har våra gamla hederliga arbetsredskap, stämplarna. Som utställningsföremål från mer forntida händelser asså.
På museum.

Hohoho, och här sitter man med en stämpel som turisterna tror att vi plockar fram bara för att det ska vara extra charmigt under turistsäsongerna.
Japanerna fnissar och tar foton på dom stackars spärrisarna som arbetar med stämplarna daterade runt typ år 1955 och fransmännen står där och gestikulerar och tycker att det är så charmigt! Garvandes såklart.
Vid dom tillfällena är det extra kul att även ställa fram matlådan, asså den man förvarar remsorna i, för att bjuda på det där lilla extra.

Andra bullar blir det minsann när det nya betalsystemet kommer igång, då kan vi äntligen sitta här stolta med det avancerade datoriserade maskineriet för att omedelbart donera stämplarna till medeltismuséet.

Köerna blir militäriskt raka och ingen ohyfsad skojare kan smita förbi den som spärrisen betjänar och skrika att tåget faktiskt går nu och då måste spärrisen faktiskt betjäna skojaren först. Näpp, för maskiner är maskiner och dom tar ingen hänsyn till förbismitare. Ha!
Och sen dom där som kommer och så saknas det några kronor för biljetten och så anklagar dom spärrisen för att vara en snåljåp som inte pungar ut pengar ur egen ficka för att pröjsa deras biljetter. Just dom lär ju få problem när maskinen inte hostar ut en ynkaste biljett innan pengar stoppats in i maskineriet. För det blir ju lite mer pinsamt att begära stålars av spärrisen då. Hoppas jag i alla fall.
Och sen alla dom där som kommer springandes och hysteriskt skriker ”skynda dig!”… ja dom kan ju stå där och få härdsmälta medan maskinen tuggar på.

Finemang, helt enkelt.

Det enda problemet jag kan komma på såhär i förhand med dom där högteknologiska maskinerna är att dom inte kokar kaffe latte och bakar goda fikabröd.

Hoho jaja

- Du, du skulle ha tittat på mig när jag gick ut där! Säger den uggleglasögade damen ilsket och pekar på en av spärrarna.
- Jaha, varför då? Säger jag såklart.
- Ja du ska faktiskt titta på mig. Du ska passa dig jävligt noga för jag ska polisanmäla dig!!!
- Jaha? Jamen gör det då. Då slipper du stå här och bli arg.

Just precis då exploderar den uggleglasögade damen totalt.

- Jag känner faktiskt en som har jobbat på SL och han säger att du inte alls ska göra sådär!!! Nästan skriker ugglan.
- Jaha? Jamen om du har problem med det här så är det bäst att du polisanmäler då.

Då gormar hon lite till, tills hon slutligen åter igen för hundraelfte gången deklarerar att hon ska polisanmäla mig och sen går hon.
Hohojaja, tänker jag.
Av nån konstig anledning dyker Fablernas värld upp i huvet.

Same procedure as last.. typ... day

- Är det morgon eller kvällen?
- Det är kväll nu.
- Jamen hur ska jag kunna veta?
- Tjaaa.. du kan skaffa en digtal klocka som visar 00-24... Och, affärerna är öppna nu, komihåg det. I Vällingby alltså.
- Hur ska jag kunna veta, säger hon och tar sig upp till perrongen.

Nu är det bara att invänta snacket om stängda affärer då.

Jag vill ha en megafon

- Är det där morgon eller kvällen? Säger den gamla damen och pekar på stationsklockan.
- Klockan är 18.25 och det är kväll, säger jag.
- Ojojoj, ja hur ska jag veta, det är så ljust jämt. Jag ska åka och handla.
Hon visar mig sitt färdtjänstkort och jag tänker inte mer på det efter att jag släppt in henne.

En timme senare...
- Ojojoj, det var stängt, det var för tidigt. Klockan var bara sju.
- Nej, det är kväll nu och livsmedelsaffären i Vällingby är öppen.
- Ojojoj, dom sa att det var för tidigt, att jag ska komma senare, nu är för tidigt.
- Nej, dom har öppet till 22, det vet jag.
- Det är för tidigt hur som helst, jag får åka senare.
- Åk tillbaka nu om du ska handla idag, dom stänger om tre timmar.
- Ojojoj hur ska jag veta vad tiden är när det är så ljust, jag får handla senare.

Undrar, tänker jag, om jag skulle ställa fram en stor spegel, då snackar hon med högsta sannolikhet med den istället. Och då har hon nån som håller med henne också.
Två flugor på smällen.

Goddag yxskaft reloaded

- Men, det där kontrollnumret stämmer inte med ditt telefonnummer. Den där sms-biljetten är ogiltig.
- VAA!? Jamen jag fick ju den här biljetten från en kompis nyss?
- Precis. Du måste beställa din egen biljett.
- Fan vad jävla dåligt! Hon hade ju redan köpt en biljett och då ska ju jag också kunna åka på den. Nej nu plankar jag.