Ior skrattar inte han heller

Hur många människor, som inte är från vettet, sitter och skrattar för sig själva?
Nä just det, inte vidare värst många.

Hörde av en kollega att en skolklass fått till uppdrag att hitta en glad spärrvakt.
Han var ruggigt populär.
För det fanns ju tydligen ingen annan.

Ty som spärrvakt får man höra så mycket gnat och gnäll från alla håll och kanter, att det vore ju rent nästan sådär förhöjt Jesus-aktigt om man satt där leende och som med en gloria.

Ja, nästan tamejfan rent dåraktigt.

Småpotatis-Joe & Calle-kula = avis

Hähähä! Joe Labero och den där Carl-Einar Häckner, ja dom kommer att verka vara nyböarjare när nuckan sätter igång att trolla!

Nu har jag fått ett testkort till det kommande inpasseringssystemet där en sensor i spärren känner av kort som är i närheten och då öppnar sig spärren, om kortet är giltig dvs.
Kreativ som nu nuckan är, planerar jag givetvis kommentarer som jag ska säga till förundrade medresenärer!

- Sesam öppna dig! Ska jag säga och sträcka ut armarna mot spärren som på nåt mirakulöst sätt öppnar sig (testkortet e gömt i handen såklart).
- Oj, kanske nån säger då. Eller åtminstone tittar lite sådär ojigt på mig.
Då kan jag säga:
- Det tar tid att få in knixen, men öva vettja!
Så säger jag till alla dom där ojarna och sen är T-banan full av sesam öppna dig-ojare.

Finemang!

Sen ska jag vid andra tillfällen ha kortet i bakfickan på jeansen och lixom sätta mig lite sexigt på kortavläsaren. Sen när spärren öppnas, ja då ska jag säga "den måste gilla min häck" till en såndär ojare.
Sen kan jag säga, om jag vill vara lite elak:
- Prova det där du med!

Finemang!

Sen kan jag ha kortet i ytterfickan av väskan och säga till trafikanterna vid spärrarna att:
- Hundra spänn på att den där spärren diggar min moonwalk!
Och så moonwalkar jag förbi spärren med väskan nära sensorn och...

Finemang!

Och sen ska jag...
Kreativitet är viktigt sa min gamle lärare förresten till mig en gång i tiden.

Eskortservice, såklart

- Men asså nu har min mobil lagt av. Den har inge batteri och jag har köpt en SMS-biljett, vad ska du göra åt det? Säger den blonda puman.
- Alltså, det är ju ditt ansvar att ha tillräckligt med batteri för att kunna visa upp biljetten. Det kan inte vi stå för.
- Jamen herre guuuud, vad dåliga SL är!!! Jamen jag har ju biljetten här i så SL kan ju se den sen när jag kommer hem!!!

Hmmm... Nån gobit från kontrollen som vill följa en blond puma hem?
Snälla, nån?

Jag är nog bara kinkig och behöver pampers

Just precis när jag sitter här och undrar om kanske möjligen Antikrundan kan masa sig hit för att värdera den gamla stämpeln, gurglar jag till...
Sen kommer ett stort spontant skratt för att slutligen avlösas av en potpurri av känslor som sliter mig någonstans mellan förtvivlan och pinsamhet.

Personaltidningen stoltserar över utvecklingen.
Borde inte utvecklingen gått lite snabbare ändå?
Eller är det bara jag som är synnerligen kinkig?
RSVP

(Klicka på bilden för att se en förstoring)

Måste skaffa draculagaddar också

- Jag vet inte varför, men jag gillar inte dig, säger fyllskallen som är stammis på stationen och stoppar in sin remsa i luckan.

Hmmmm, tänker jag djupt.
Kan det kanske ha nåt att göra med att jag inte gillar honom heller?
Ty, var gång han stoppar in sina lortiga händer genom luckan, fylls hela spärren av en ilsket illaluktande rökdoft.
Det i sin tur kan mycket väl avspegla sig med en vämjelig min i min nuna som gör att han, otroligt nog i detta fall, uppfattar ansiktsgrimagen helt och hållet undermedvetet?

Om det tvistar de lärde. Kanske.

Moderniteter - snart i en spärr nära dig

På museum i det högteknologiska Finland har nuckan hört att dom har våra gamla hederliga arbetsredskap, stämplarna. Som utställningsföremål från mer forntida händelser asså.
På museum.

Hohoho, och här sitter man med en stämpel som turisterna tror att vi plockar fram bara för att det ska vara extra charmigt under turistsäsongerna.
Japanerna fnissar och tar foton på dom stackars spärrisarna som arbetar med stämplarna daterade runt typ år 1955 och fransmännen står där och gestikulerar och tycker att det är så charmigt! Garvandes såklart.
Vid dom tillfällena är det extra kul att även ställa fram matlådan, asså den man förvarar remsorna i, för att bjuda på det där lilla extra.

Andra bullar blir det minsann när det nya betalsystemet kommer igång, då kan vi äntligen sitta här stolta med det avancerade datoriserade maskineriet för att omedelbart donera stämplarna till medeltismuséet.

Köerna blir militäriskt raka och ingen ohyfsad skojare kan smita förbi den som spärrisen betjänar och skrika att tåget faktiskt går nu och då måste spärrisen faktiskt betjäna skojaren först. Näpp, för maskiner är maskiner och dom tar ingen hänsyn till förbismitare. Ha!
Och sen dom där som kommer och så saknas det några kronor för biljetten och så anklagar dom spärrisen för att vara en snåljåp som inte pungar ut pengar ur egen ficka för att pröjsa deras biljetter. Just dom lär ju få problem när maskinen inte hostar ut en ynkaste biljett innan pengar stoppats in i maskineriet. För det blir ju lite mer pinsamt att begära stålars av spärrisen då. Hoppas jag i alla fall.
Och sen alla dom där som kommer springandes och hysteriskt skriker ”skynda dig!”… ja dom kan ju stå där och få härdsmälta medan maskinen tuggar på.

Finemang, helt enkelt.

Det enda problemet jag kan komma på såhär i förhand med dom där högteknologiska maskinerna är att dom inte kokar kaffe latte och bakar goda fikabröd.

Hoho jaja

- Du, du skulle ha tittat på mig när jag gick ut där! Säger den uggleglasögade damen ilsket och pekar på en av spärrarna.
- Jaha, varför då? Säger jag såklart.
- Ja du ska faktiskt titta på mig. Du ska passa dig jävligt noga för jag ska polisanmäla dig!!!
- Jaha? Jamen gör det då. Då slipper du stå här och bli arg.

Just precis då exploderar den uggleglasögade damen totalt.

- Jag känner faktiskt en som har jobbat på SL och han säger att du inte alls ska göra sådär!!! Nästan skriker ugglan.
- Jaha? Jamen om du har problem med det här så är det bäst att du polisanmäler då.

Då gormar hon lite till, tills hon slutligen åter igen för hundraelfte gången deklarerar att hon ska polisanmäla mig och sen går hon.
Hohojaja, tänker jag.
Av nån konstig anledning dyker Fablernas värld upp i huvet.

Same procedure as last.. typ... day

- Är det morgon eller kvällen?
- Det är kväll nu.
- Jamen hur ska jag kunna veta?
- Tjaaa.. du kan skaffa en digtal klocka som visar 00-24... Och, affärerna är öppna nu, komihåg det. I Vällingby alltså.
- Hur ska jag kunna veta, säger hon och tar sig upp till perrongen.

Nu är det bara att invänta snacket om stängda affärer då.

Jag vill ha en megafon

- Är det där morgon eller kvällen? Säger den gamla damen och pekar på stationsklockan.
- Klockan är 18.25 och det är kväll, säger jag.
- Ojojoj, ja hur ska jag veta, det är så ljust jämt. Jag ska åka och handla.
Hon visar mig sitt färdtjänstkort och jag tänker inte mer på det efter att jag släppt in henne.

En timme senare...
- Ojojoj, det var stängt, det var för tidigt. Klockan var bara sju.
- Nej, det är kväll nu och livsmedelsaffären i Vällingby är öppen.
- Ojojoj, dom sa att det var för tidigt, att jag ska komma senare, nu är för tidigt.
- Nej, dom har öppet till 22, det vet jag.
- Det är för tidigt hur som helst, jag får åka senare.
- Åk tillbaka nu om du ska handla idag, dom stänger om tre timmar.
- Ojojoj hur ska jag veta vad tiden är när det är så ljust, jag får handla senare.

Undrar, tänker jag, om jag skulle ställa fram en stor spegel, då snackar hon med högsta sannolikhet med den istället. Och då har hon nån som håller med henne också.
Två flugor på smällen.

Goddag yxskaft reloaded

- Men, det där kontrollnumret stämmer inte med ditt telefonnummer. Den där sms-biljetten är ogiltig.
- VAA!? Jamen jag fick ju den här biljetten från en kompis nyss?
- Precis. Du måste beställa din egen biljett.
- Fan vad jävla dåligt! Hon hade ju redan köpt en biljett och då ska ju jag också kunna åka på den. Nej nu plankar jag.

Räddarna i nöden

"Jag brukar inte dricka men ikväll drack jag, jag behöver taxi, ring efter en taxi" säger fyllekärringen med en whiskyröst som vittnar om helt andra dryckesvanor än hon själv utger. Magen är som gravid och jag hoppas vid gudarna att så inte är fallet.
"Jag har tyvärr bara en interntelefon" säger jag.
"Karlar, jag är rädd för karlar, ring en taxi" incisterar fyllekärringen.

En kvart tjugo minuter senare, när jag fått höra allt om hennes liv, dvs allt som en helt vanlig kioskroman innehåller... Kärlek, ond bråd död, vänskap, svek samt fäbod i jämtland...

- HAN HAR KIDNAPPAT POJKEN! RING POLISEN! POJKEN ÄR KIDNAPPAD!
Där gick det förbi en helt vanlig afrikansk man med en liten pojke i famnen.
- Jaha, och vad grundar du det påståendet på?
- HAN HAR KIDNAPPAT POJKEN! DET FINNS SÅ MÅNGA BARN SOM FAR ILLA I DEN HÄR VÄRLDEN! RING POLSEN!

En tio minuter senare, när jag gjort det väldigt klart för henne att jag inte kommer att anmäla en helt vanlig man med ett barn till polisen...

- DU SITTER HÄR OCH DET ÄR DITT ANSVAR ATT TA HAND OM ALLA DOM HÄR BARNEN SOM FAR ILLA!
- Jaha, varför?
- JA FÖR DU SITTER DÄR!

En kvart senare, efter en massa fortsatt gormande om världens lidande barn...
- Okej, om du går hem så åker vi ifatt tåget och kollar upp den där mannen, men då måste du gå, så spärrvakten blir lämnad ifred.

Hallelujah,
nån gång ska jag skriva ett ode till väktarna.
Räddarna i nöden.

Jag gillar när det är fjong i skyltarna

*gung gung gung gung*

Jaha, hur slutar det där då?

*fjong! hoppsan!*

Jaså.

Dom där nya fjongiga golvskyltarna som står på stationerna är roliga.
Inte för att dom har vassa kanter som folk kan förblöda av och för att folk snubblar över dom där långa svarta fötterna som sticker ut en 50-60 cm åt var håll, nej för jag är ju ingen sadist heller.

Däremot är det intressant att se hur många fjongar dom (både skylten och personen asså) kan ta och fortfarande stå kvar på fossingarna.

Goddag yxskaft

SMS-biljetterna är ju alldeles jätteroliga för alla gnidiga fifflartyper kommer ju genast på att "aaaah! nu köper polarn en biljett och sen skickar han den till typ alla sina polers och så blåser vi spärrvakten!" och sen skrattar dom hela högen bergis gott åt det hela vägen till stationen och sen när dom kommer till spärren med sin nyfådda biljett från polarn..

- Det där numret stämmer inte. Den biljetten är ogiltig.
- Ahmeeen! Jag har haft det här problemet flera gånger! Släpp in mig nu då.
- Nej, det är en ogiltig biljett. Du måste köpa en själv.
(Märk väl där att jag sa att hon måste köpa en själv.)
- Eeeeeh... hur gör man?
(Märk väl, trafikanten som kommer med en sms-biljett vet inte hur hon ska beställa en sms-biljett.)
- Vart ska du åka?
- Vällingby.
- Ett R och ett A utan mellanslag till telefonnummer 72150.

*hon knappar och knappar och ser besvärat störd ut*
*jag myser* (och skulle gärna skrocka lite, för effektens skull)

- Ahmeeeen! Nu ser du att jag skickat iväg det två gånger och jag har fortfarande inte fått nåt! Det är nåt fel!
- Neeeej, det står att du skickat det till SL, men du kan ju ha satt in vilket nummer som helst som SL och dessutom måste du visa mig den giltiga biljetten innan du passerar.
- Ahmeeeeh! Nä nu går jag!

Och så plankilankar hon.

"Allt det där besväret för 16 kronor", tänker jag.. och så skrockar jag förnöjt.

Saxofonmotherfuckerfromhell goes guitar

"Ta med den där gitarren", säger saxofongubben till nån i stationstelefonen.

Åh neeeej, när han för en gångs skull har den där jäkla saxofonen ur truten, då planerar han guror istället. Nu får jag väl snart en hel ensemble här.

Etiklektion i T-banan

Masar mig på tåget tillsammans med en familj som har typ 500 småungar. Mamman och den stolta pappan går och sätter sig i den ena änden medan ungarna är typ överallt, utom just där föräldrarna är.

-Mamma mamma, jag hittade ett kort! Skriker ungen, som är i femårsåldern, genom halva vagnen så att alla hör.
Jag hann slänga ett getöga på det och såg att det var ett 30-dagarskort giltigt till den 24 juli.
-Kom hit med kortet, det är mitt kort, säger mamman.
-Nej mamma, det är inte alls ditt kort! Skriker ungen upprört.
-Jo, det är mitt kort, kom hit med det, säger mamman.
-Nej mamma, jag vet att det inte alls är ditt kort! Skriker ungen... gråtandes.
-Det är mitt kort! Kom hit med det! Säger mamman nästan lite argt nu.
-MAMMAAAAA.... Det ÄR inte ditt! Skriker barnet och gråter hejdlöst och högljutt när han går och ger kortet till sin mamma.

Vad bra att mammorna är föredömliga så att barnen lär sig vett och reson!