"Vi tummar inte på säkerheten"

Hmmm... glömska då kanske?

Less städare

"Jag har haft sex olika chefer på åtta månader! SEX STYCKEN! Så fort en ny kommer så vet jag att den chefen är borta om ungefär en månad. Ingen vettig person vill ju stanna här. Det är för jävligt."

Oops, ny konkurrent!

Har du inte råd med en egen mersa? Eller vill du helt enkelt bara ta dig en tur?
Mafiosos Tur & Retur är det självklara valet för dig!

Vår företagsidé är lika lysande som briljant! Vi är som ett Mac Dånalds, fast på steroider. Vi är som Bryan airs stygge storebror, fast markbundet!

Vi tvekar aldrig att pressa kostnaderna genom allehanda smarta fiffel! Eller vad sägs om ett litet urval för att internt pressa priserna:
- Vi glömmer betala ut övertid och andra lönetillägg rutinmässigt!
- Vi fixar o trixar för att slippa betala ut löner alls. Absolut inget är heligt för oss, vi kan till och med skicka inbetalningskort istället för löner!
- Vi minimerar personalstyrkan så resenärerna på tågen bland annat får en chans att komma närmre varann. Mysigt!
- Vi tar bort all teknisk support av alla de slag och ersätter dessa kunniga med billigare "jag vet inte"-typer!
- Vi tvingar våra anställda att utföra diverse jobb på fritiden, allt för att pressa priserna!
- Vi tar bort de dyra pausavlösarna så kassörerna får skita på sej!
- Ledningen, även kallad "De onåbara", har inte ens telefonsvararna kvar längre! Det visade sig att packet, jag menar personalen, ringde så mycket och snackade på svararna och det kostade ju att ha mobilsvar. Vi kan nu stolt presentera att den avgiften är helt kapad nu, lika så kontakten med en massa gnälliga typer!

Allt detta och mycket mycket mer för att hålla nere kostnaderna!

Varmt välkommen till Mafiosos Tur & Retur!

Fråga kineserna! ...Nästa!

Suck, nu har bjäbbstimmet varit i farten igen! Vet inte dom där att vi faktiskt måste ha all kontakt med media via den orwellska (?) mediaavdelningen på företaget?!?!?!? Jag blir så arg över sånt här slarv med reglerna.

I dagens Sveska dagbladet surar personalen som omogna citroner. Det är bara en massa skit hit och dit.

När journalisten har köat i typ 100 år på station T-centralen och han slutligen kommer fram till den stressade spärrisen, frågar han varför det är så långa köer. Spärrisen säger då "fråga kineserna!".

Kommandoord är en överbelastad spärris bäste vän. Med noga utvalda korta kommandon, kan en enda spärris jobba nästan lika effektivt som två.

Företaget säger sedan i artikeln att det numera faktiskt inte är underbemannat. Gudskepris då asså; från idag blir vi alltså avlösta när vi behöver det för att gå på tjotta! Idag är det inte alls som igår då alltså. Sen kommer de inofficiella reglerna som tummar på service och säkerhet avskaffas från nu då. Inte alls som igår där heller alltså då. Det är verkligen ordning och reda på kineserna! Eller, i alla fall när man frågar kineserna själva.

In the hood with da gangstas!

Personfotot sitter där och täcker den egentliga färdtjänstkortsinnehavarens bild. Inte ens den vita kanten runt fotoautomatsfotot har bedragerskan pallat klippa bort. Jag blir arg över slarvet.
- Jag vill se bilden under det där fotot, tack, säger jag med en bestämd röst.
Damen pratar stressat på okänt språk och får en plötslig eld i baken, eller kanske en stark vind, som för henne bortåt från stationen. "Jaha ja" tänker jag, "det märks att man jobbar på den här gudsförgätna stationen igen".

En liten stund senare kommer två kvinnor med barnvagnar. Den ena viftar med färdtjänstkortet lite snabbt på några meters håll. Nog för att de båda har något döljande gardinaktigt runt ansiktena, men inte ens det kan dölja sanningen om den sanne kortinnehavaren.
- Jag vill se på fotot på nära håll, tack. Mycket riktigt, en gammal rynkig kärring på kortet och de som står framför mig är väl i 40-års åldern.
- Det här får ni inte åka på. Det är inte erat kort.
- My momma!!! My momma!!! säger den ena upprört. Jag ska ju givetvis fatta att hon får åka på sin mammas kort, det ingår ju i SLs reglemente. Ut rullar vagnarna upprört och kort där efter kommer en annan barnvagn inrullandes som lyfts över grinden. Kombinerat med en cirka 100 stycken andra plankare och lösa typer som vill åka på hemmagjorda sms-biljetter. Med topping av diverse fyllon och knarkare. Yo!

Svara "framåt" nästa gång, kanske?

- Vilket håll ska jag åka åt till Liljeholmen?
- Du kan ta vilket tåg som helst härifrån till Liljeholmen.
- Vilket håll ska jag åka åt till Liljeholmen?
- Det här är ändstationen, det betyder att du kan ta första bästa tåg härifrån till Liljeholmen.
- Men jag vill veta åt vilket håll tåget går mot Liljehomen!
- Tågen går som sagt bara åt ett håll härifrån, du kan ta vilket tåg som helst.
- Men vilket håll går det åt då!
- Det här är en ändstation. Från en ändstation går tågen bara åt ett håll. Det innebär alltså att man kan ta vilket tåg som helst för att komma till Liljeholmen.

Damen går iväg mot tåget som bara går åt ett håll, rasande över den urusla informationen. Nästa trafikant blir då en kvinna som stått och betraktat det hela med en mun gapande som ett jätte-O. När hon kommer fram till mig fortsätter munnens formation att transformeras till diverse lustiga, men stora, former. Sedan kommer ett skratt som förlöser det hela och munnens muskulatur neutraliseras åter till det normala utgångsläget.

Det är skillnad på folk o folk!

- Finns det någon telefon här? frågar den välklädde tanten med en aura av elegans.
- Ja, där borta, säger jag och pekar mot mynttelefonen.
- En VIP-telefon?

Filosofienuckans djupa funderingar

Nuckan funderar just nu djupt. Vad är egentligen den exakta skillnaden mellan modighet och sanslöst vettvillig dåraktighet? Skulle man skjuta sig själv i foten? Frivilligt? Och framför allt; kan en riktig praktpannkaka döljas?

Nej, nu får det allt vara slut på filosoferandet så nu går vi över till något helt annat; de rykande färska nyhterna!



Pennorna ryker just nu, enligt rapporter, heta på spärr-, tåg- och städsidan! Det är kul att företaget bryr sig, det uppskattar vi här på redaktionen!

Inför den kommande kylan!

Trafikanter och personal! SL har nu analyserat det vita pulver som kommer ned från himmelen, och även de konstiga bruna grejerna som kommer från träden i stora sjok nu inom kort när det stundas höstrusk. Snart är inställda tåg och förseningar ett minne blott.

Lumpsamlarbusschauffören hälsar på

I ögonvrån ser jag nån skum filur som rotar febrilt i sopkorgen vid entrén. Sen går den skumme vidare till den andra sopkorgen som även den är vid entrén. Medan sopgubben rotar, konstaterar jag roat att det är ju en fullt uniformerad bussförare. Häftigt! Nu blir jag verkligen intresserad och kastar mig handlöst in i iakttagandet av sopchaffisen.

Plötsligt ser han att jag sitter här och stirrar på honom helt skamlöst. Han fryser till med handen i soptunnan och allt. I ett desperat försök att släta över det hela, går han nu lugnt in på stationen och tittar sig noggrant omkring på golvet, som om han letar efter något han tappat. De fulla burkpåsarna i handen avslöjar honom dock. Utformningen på själva påsarna är som en extra krydda då de är av systembolagsdesign. En uniformerad busschaffis med händerna fulla av systembolagspåsar och som dessutom rotar efter burkar. Detta är kanon!

Han tittar nervöst på mig och sen går han mot perrongen. Efter en liten sväng om till nästa sopkorg, givetvis med tillhörande rotande men denna gång lite mer försiktigt, bär det av mot perrongen. Vill han ge intryck av i alla fall. Men jag vet bättre. Vid utgången mot perrongen finns en sopkorg till. Jag vet att den är allt för frestande för sopchaffisen för att han ska kunna avstå den.

Han går runt ett krön och gömmer sig i desperat hopp om att jag ska sluta titta så att han kan kolla den sista sopkorgen. Jag stirrar mot utgången där han står och gömmer sig. Nån minut senare får jag napp då han ilar mot den kvarvarande sopkorgen och rotar snabbt igenom även den. Det är då han ser mig, som nu skrattar. Likt en antilop med elefantben springer han nu mot perrongen med en hejdlöst skrattande spärris som ackompanjemang. Vilken upplevelse! Det var dagens roliga tänker jag och läser vidare min bok.

Den arme nybakade spärrisen

Under utbildningen till spärrvakt fick vi papper där det stod telefonnummer till den närmaste chefen och sånt nödvändigt. Jättebra, det var verkligen seriöst! Sen när kursen var avslutad och jag började jobba och skulle kontakta min chef, eller åtminstone nån på den där listan, då fanns inte personen i fråga eller så fanns inte telefonnumret över huvud taget. Eller så svarade nån annan. I månader gick jag ovetandes, vind för våg. Ingen visste att jag existerade. Nu har jag fått nog, nu slutar jag!"

Bla bla blahaaa! Äsch, hur neggo kan man va! tänker jag då. Den som lägger schemat måste ju ha noterat att den arme spärrisen fanns, eller i alla fall anställningsnumret, och det är ju inte så illa menar ja. Tjopling!

Mot 16 timmars arbetsdag?

Kines-Ähmteärr tycker faktiskt att förarna gott kan jobba några timmar och sen gå hem och såsa och ha det bra i några timmar, för att sedan gå tillbaka till jobbet igen och jobba några timmar till. Varenda svenne har ju det så! Not.

Är det kanske bara ett slugt sätt att införa den kinesiska längden på arbetspass, att dom liksom vart efter som fyller på jobb där på dom lediga timmarna där emellan sen, så att man till slut jobbar en 16 timmar om dan? Eller slussas de överflödiga förarna under lågtrafik in på en fabrik där de tillverkar diverse billiga lattjo prylar?

Det kanske vi aldrig får veta, för nu har företaget fått syndikalisterna efter sig. SAC varslar nu om blockad.

Omorganisationen som kom av sig

Alla förväntade sig bullar och bång på förarsidan när den 1 augusti väl kom och den fantastiskt smarta omorganisationen skulle införas. Men; inget hände! Den gamla organisationen med tillgänglig arbetsledning och allt kvarstår. Que?!

Nuckan funderar nu djupt över varför?

Kanske kanske, är det för att ingen sökte det enda jobbet som arbetsledare och det inte heller fanns pengar till en telefonsvarare som kunde göra jobbet istället?

Kanske kanske, söker de nån arbetsledare utifrån nu istället?

Kanske kanske, har de kommit på andra tankar?

Världens största telefonautomat?

Trafikant pekar på biljetthallens accessbiljettsautomat.
- Går det att ringa från den där telefonen?
- Nej.
- Ojdå.

Rykande färska nyheter!

Eller i alla fall för utomstående, men för personalen är det känt sedan länge. Spärrvakter som inte blir avlösta för toabesök då kundservicevärdarna som är menade att lösa av har spärrtjänster, eller helt enkelt inte har tid. Sjuk personal måste gå personligen till företaget för att sjuka sig när telefonerna konstant är upptagna då platskontoren lagts ned (!). Eller så svarar ingen. Spärrvakterna måste intäktssäkra till 100% som i sin tur leder till missnöjda trafikanter då de inte får hjälp i samma utsträckning som förr... Ja, hur långt kan det egentligen få gå? Vi får se i höst när förarna utsätts för samma behandling!