SL tycker inte som Amnesty vad det verkar?

(Läs: I dag)

Äh men öh ba, ba så du vet!

Okej, jag heter egentligen Liza och jag vill bara tillägga nu då det börjar ryka hett om öronen att det här är en dokumentärnovellsblogg, alltså inte sant.
Den behöver alltså inte ha något alls med den faktiska verkligheten att göra, utom eventuella domstolsbeslut som är till grund för bloggen. Det är alltså om Lucknuckans måhända helkoko enskilda sanning, vad vet jag för jag är bara journalist och författare.

Arga hälsningar Liza

Chaffis-Iron man vs Hamas soon to come?

Sökes: Tågchaffisar och spärrisar som inte är rädda när kulorna viner om huvet. Fem stationer är på ockuperad mark så du får en iron man-dräkt för säkerhets skull.

Kan vi kanske få ut liknande jobbförfrågningar snart i spärrarna?

Nu är det bara fem dagar kvar tills upphandlingen om vem som tar över tunnelbanan är avklarad. SL tycker, enligt en artikel i DN, att ockupation är okej vad det verkar, utom Lars Dahlberg i SL:s styrelse.


Andra tycker inte det är fullt lika okej enligt en artikel i DN.

Så, vad tycker då vi som arbetar här i tuben? Tja, vem bryr sig.

Modigt trafikpersonalsmode!

Herre Jesus, vilket geni! Hon har ju egna fina knappar på den nya typen av uniform då de ordinarie flugit sin kos innan hon ens hann säga ”halv sju”. Låt dig inspireras av artikeln i svenskan och komihåg att endast fantasin är din begränsning.

Jag måste medge att jag helt fräckt retuscherat bilden litegrann så den blev mer i min smak och i enlighet med mina egna knappvisioner.

Nuckans sömnadsskola: Om du råkat köpa för stora knappar, vilket är lätt hänt, kan du ju klippa upp knapphålen till lagom storlek. För att få de nya fina knapparna att sitta som berg, sy fast dom och mot slutet virar du runt tråden ett gäng varv runt själva navet där alla trådar möts under knappen. Vackert!

Konstigt

Alltså, på tåget. Välfönad tjej med stora ringar i öronen och mobil.
- Jävla hora hon är, vet du. ... Mmmmmm … Vet du ba, jag skrek jag ska döda dej ba! .... Mmmmmm... A och fattaru, jag får inte gå svenska två ba.

Macho macho man?

Nu när magnetremsekorten börjat säljas i en bedårande laxrosa kulör, vet jag en trafikant som måste vara oerhört förtvivlad och desperat. Hallå där ute om du hör mig, du vet vem du är; do not despair! Ditt enda alternativ just nu för att undvika total härdsmälta är det gröna SL Accesskortet. Masa iväg till SL Center vid centan vettja och köp dej ett sånt som säljs i trettiodagarsvariant. Och; det där lilla kontokortsformade metalletuiet som jag rekommenderade dig, kanske inte fungerar fullt lika bra när det gäller SL Access (så till vida du inte öppnar etuiet vid varje inpassering), så glöm det tipset och köp dej istället ett svart maskulint läderetui, även det i kontokortsformat.

Jag menar alltså du, medelålders desperate man med mustasch, som krävde att SL måste tillverka blå fodral till färdbevisen då de röda är alldeles för gayiga och därmed ytterst pinsamma.

Lucknuckan till din tjänst. Alltid. Over and out.

I'm too sexy for my shirt

Oh, it hurts. Ja, det kan man i alla fall tro nu så här första dagen då den nya uniformen provades. Långa rader av knappar som lossnat och sömmar som slitits upp. Jag tycker mig känna igen det där med kläder som slits sönder brutalt varje gång man spänner musklerna lite.

Jag tror dock definitivt att den nya klädkollektionens långkalsonger kommer att vara i en synnerligen god kvalitet. Väldigt hållbara.

Undrar sa flundran...

Mer samarbete med den så kallade idésmedjan kanske? Omröstning sker via kommentarer.

Lika lön för mindre arbete?

Äntligen en rejäl arbetstidsförkortning? Svenskan meddelar idag att bombstopp råder dagligen från nu mellan klockan 13-16 i Gaza. Vid järnvägen som Veolia bygger i Gaza torde det alltså gå att skåda en massa flitiga veoliaarbetare mellan just 13-16?

Kan det vara så att israelerna i själva verket för en extremistisk facklig kamp för kortare arbetstider? Och; hur såg järnvägen ut klockan 12:59 idag egentligen?


Kan det kanske vara som så att vi som skattebetalare i Stockholm, som sannolikt delvis betalar järnvägskalaset där nere när vi köper åkbiljetter, kan kräva att Veolia ska kräva att järnvägen inte ska precisionsbombas? Många liv kan sparas då rälsen torde vara fullsatta då?

Många briljanta idéer och teorier föds här i kuren säger jag dig nu.

Tysk ordning

Okej, om tyskarna vinner upphandlingen bor troligen en liten tomte under varje rulltrappa som kommer fram och mekar så fort den stannar.

Nu kör vi igång och spelar då!

Nån...?
Inte en enda?
Snälla då...?
Jaha.

1, 2, 3, 4, 5, 6, 7, 8 osv

Är det inte dags snart att SL kommer ut med skriftlig information om att sms-biljetten kan ta upp till femton minuter innan den kommer tillbaka?

Då slipper trafikanterna hoppa som stora gäng av lamm över spärrarna. Man blir ju nästan sömnig. Gormandet håller mig dock vaken.

Karl Bertil Jonsson plz help

- Jag tänkte att jag som är så fattig kan ju inte se ut som en drottning, men nu har jag lånat hundra kronor av frissan och så har jag tvåhundra i besparingar, så jag slår till och köper jackan.
- Vad kul! När får jag se jackan?
- Det måste vara snö, men om det regnar har jag paraply.

Svaret på Segways gåta!

Länge nog här i spärrarna har vi haft heta Segwaydrömmar där de stolta maskinerna marscherar i rad längs perrongen. En högtidlig armé av Segways manövrerade av diverse handikappade behövande som nu får komma ut och visa sig i all sin prakt.

Genom grinden skrider de först majestätiskt fram i en militäriskt rak rad för att sedan fortsätta på ett värdigt, men nu ett något lite mer ettrigt och längtansfullt, sätt till hissen där de två och två åt gången åker till perrongen till, i sin tur Segwaychaufförernas våta dröm.

”Aaaaah, långa längder av lång härlig Segwayvänlig perrong”, suckar den typiske Segwaychauffören av njutning och smackar belåtet med lösgommen.

Ett glänsarvarv på perrongen senare står de två och två per dörrpar. Segwayen guppar till lite mellan plattformskanten och tunneltåget innan dörrarna stängs.





Fotnot: Rullstol, rollator eller annat handikapphjälpmedel får enligt taxehandboken tas med i tunnelbanan.

Monsters on wheels

Den pyttelilla, men i mogen ålder, sitter soft tillbakalutad i sin elektriska rullstol accelererandes mot grinden och jag öppnar snabbt som attans för att undvika kollision. Här går det undan minsann. Gasen i botten genom grinden och efter det kommer en skyndande stackare på två ben, en assistent.
- Rappa på! utropar den pyttelilla.