En del konstiga regler är faktiskt bra

- Den där remsan gäller tyvärr inte längre, säger jag flera gånger och en drös decibel högre för var gång. Gammelgubben sträcker sig längre och längre in med remsan genom luckan för var gång, tills den når min kagge. Det är hemskt vigt och flinkt med tanke på att luckan nästan är stängd, tänker jag.
- TVI, TVI, TVI!
- Förstår du vad jag menar?
- Det är fan klart! Vad kostar det!?
- Tjugofyra kronor för en enkel biljett.
- …Fyra kronor… Dyrt! hojtar gammelgubben och slänger surt fram fyra enkronor.
- Nej, det kostar tjugofyra kronor sa jag.
- TVI, TVI, TVI!
- Tjugofyra kronor kostar det alltså.
- Det är väl så fan klart jag vet!
Efter att han tömt alla sina fickor på småmynt och fått biljetten stämplad och precis ska gå…
- Jag tar en remsa istället!

Jag får en plötslig lust att dansa marengo på biljettdisken. Tur ibland asså att återköpsregeln är borttagen ur Taxehandboken.

- Tyvärr, hemskt ledsen det går inte.
- TVI, TVI, TVI, TVI!

KoNStigA Regler #3

Vad är dom för nybörjare i New york egentligen? Har dom inga lillgamla barn där undrar jag nu?

I Aftonbladet fanns en artikel där dom skrev att i New york har dom utsett en morsa till USA:s sämsta mamma för att hon lät sitt nioåriga barn resa själv i tuben. Är dom nORmALa undrar jag nu!?

I vårt härliga fosterland Sverige har vi minsann hårdhudade tuffingar till ungjäklar. Den enda gången barnen inte får resa ensamma här, är kraftigt begränsat. Ja det är till och med så pass begränsat att jag aldrig råkat ut för situationen själv, men jag väntar på den situationen med spänning då jag äntligen får säga "nej" till barn under sex år att resa själv.

Den enda gången ett barn under sex år av säkerhetsskäl inte får resa ensamt, är (läs och häpna) när det kommer en hel grupp med barn under sex år som inte känner varandra (viktigt!) och vill åka. Om de känner varandra torde de nämligen inte vara just ensamma.

I Taxehandboken står det klart och tydligt: "Barn under 6 år får av säkerhetsskäl inte resa ensamma". Ett ensamt barn under sex år får alltså resa utan problem, men inte om det kommer flera barn som är ensamma.

Det har stått så i många många år i Taxehandboken, så det kan inte vara så att det råkat bli en tryckanka. Amerikanska ungar är ena småglin, inte tuffa som våra hårdnackade rackare säger jag nu.

Siste man tar med företagsloggan

Nu ryktas det om att Vice VD slutat. Samtidigt pågår upphandlingarna om vem som ska ta över tunnelbanan efter Veolia, som driver den nu, för fullt. Ett kontrakt som kan vara värt ända upp till 35 miljarder kronor står det.

Det jag undrar är varför inte det statliga SL driver tunnelbanan själva, då får ju skattebetalarna igen sina miljarder igen i slutändan, istället för att skicka de stora vinsterna till Frankrike, Tyskland, Norge, Hong kong och allt vad det nu är?

Nu är det väl bara att invänta nästa avhopp då skeppet tycks vara sjunkande. Kanske, kanske, blir det lite tysk ordning i tunnelbanan snart? Eller säljer vi tuggummin och smågodis för Pressbyrån? Med handels höga OB-tillägg, är inte jag den som grinar!

Stackars lilla barn

När en pappa förlorar sin son, han vet inte var i tunnelbanan men nånstans (han vet inte ens om barnet var med honom på tåget), och kommer till luckan för att efterlysa sonen, bör han inte vänta på stationen då om sonen faktiskt går till nån spärris och säger att det är han som trafikledningen gjort utrop om? När pappan försvinner, ska jag då anmäla en försvunnen pappa när barnet väl kommit till rätta? Det övergår mitt förstånd hur en del behandlar sina barn, men han gick väl hem för att göra ett nytt.

Sen är det ganska makabert att en mamma med barnvagn är så pass stressad att när hon fått sin remsa stämplad, har hon så pass bråttom att hon rusar till tåget utan barnvagnen, och barnet.

Sen har vi horderna av mammor och pappor som dagligen skrikandes står vid grindarna för att de vägrar betala för sina barn som är över sex år och därmed ska betala.

Varför utsätter de sina barn för sådana här saker egentligen?
Förtjänar barnen inte någon respekt?

Lucknuckan på Stureplan och minglar!

Snart sitter lucknuckan där i TV-soffan tillsammans med blondinbella och pratar en massa goja. Allt för att bli kändis. Sen trillar storkosingen in och en hel drös av sponsorer kommer in med ögonfransböjare och allt vad jag nu kan tänkas behöva där i luckan. Och; plötsligt kallas lucknuckans blogg för modeblogg! Jag säger då det, men money talks.

Igår blev jag erbjuden via ett inlägg i bloggen, att vara med på Titan Television. Visserligen var det ett program om fobier, men man måste ju börja nånstans, eller hur? Snart blir det raka vägen till Elle, eller kanske Amerikanska Vogue, med en gnutta lite mer tur.

Här kommer nuckans första modebild. Titta och njut!



Fast det där TV-tjohejet får nog vara. Det blir för mycket autografskrivande i luckan kom jag på nu. Och sen måste jag väl bli Månades Stockholmare i den där träliga dagstidningen Stockholm city också. Jag tror jag lägger ner mitt modebloggande redan nu.

Den swedade versionen av Gremlins

Det är precis som att titta på en gammal kär 80-talsrulle när jag nostalgiskt tittar på den kutryggade lilla tanten där ute som står en bra bit från spärren. Det finns dock en liten liten detalj som skiljer henne från Gremlinsarna – dom blir mordiska när dom får vatten på sig. Den här tanten klarar sig utan vatten, men vad gör väl det då frillan är likadan? Spottandes, skrikandes och pekandes med käppen står hon där. Jag kan ju givetvis inte höra vad hon skriker om, för hon står för långt bort. Och dessutom är luckan stängd. Slutligen kommer hon fram till luckan.

- Rulltrappan är trasig! Du ska laga rulltrappan! blicken är galen och kroppsspråket visar tydligt att hon tidigare varit en stormästare i Friskis och svettis. Armar och ben flyger nämligen hit och dit, och det gör käppen med. En gammal dam med hög vigör alltså, konstaterar jag.
- Ja visst, men du behöver inte skrika på mig för det, det räcker att säga det bara.
- Du ska laga rulltrappan! Jag har åkt här i 25 år!

Väl vid rulltrappan förvandlas hon till ett snällt litet gosedjur, som på ett ögonblink.
- Åh, tack så mycket, vad du är snäll, tack så mycket! Ögonen blir stora och runda och snälla, precis som i originalrullen.
- Tack, jag gör bara mitt jobb.
Glad i hågen trycker jag på rulltrappans startknapp, och…
- Rulltrappan fungerar inte! Jag har åkt här i 25 år! Du skulle ha vetat när jag pekade med käppen att rulltrappan var trasig! skriker och fräser tanten med en rabiat blick.
Rulltrappan visade sig vara trasig och reperatör måste tillkallas.
- Nej, jag kan omöjligtvis veta vad du menade när du stod där och viftade med käppen och skrek ohörbara saker. Rulltrappan kan vara trasig även om du åkt här i 25 år. Var god och ta hissen, rulltrappan är ur funktion.
- Jag kan inte ta hissen! Du måste laga rulltrappan nu!

Halvvägs på väg till spärren, hör jag henne igen.
- Tack så mycket! Tack! Jag tar hissen, tack!
Jag vänder mig om och nickar och ser hur hon spinner som en katt och ögonen är stora och runda av en djup hängiven tacksamhet.

Konstiga regler #2

Tidigare så hytte jag med näven när, då jag trodde det var, nonchalanta trafikanter som kom in i biljetthallen och rökte. Ja, jag kunde till och med gå ut till dom och berätta att "här får du inte röka, visa hänsyn till astmatikerna". Det har jag slutat med nu. Eller, inte helt förresten. Det är nämligen helt avgörande om stationen har en utomhusperrong eller ej. Har den det, så får man röka fritt på hela stationen, står det i en kundbroschyr.

Konstigt att man får röka i biljetthallarna på utomhusstationer, men inte i biljetthallarna på inomhusstationer. Men, regler är regler. Sen säger själva rubriken emot det som står direkt under den, vilket inte är helt ovanligt i det här företaget. Men, då reglerna är motsägelsefulla, måste den friare tolkningen kunna gälla.

Superklurig fredagsgåta

Vad är det som är samlat i grupp och står och stirrar intresserat in i en helt vanlig kakelvägg?

Just precis, tunnelbanans konstrundvandring. Jag säger då det, jag ska kladda ut lunchlådan på en Metro så får dom se mer spännande konst. Kanske kan jag kränga konstverket för nån mille också.

Nuckans konspirationsteori

I gårdagens utgåva av Stockholm city säger SL stolt att dom ska förbättra Resegarantin. Man ska exempelvis kunna få ersättning om man åker sin egen bil eller om hissen krånglar. Jamen då är det ju helt utmärkt att dom bara för någon vecka sedan bestämde att resegarantiblanketterna inte längre ska vara tillgängliga i biljetthallarna! Dom har funnits där sedan urminnes tider. Arga trafikanter har besinningslöst gett sig på broschyrställen istället för tjänsthavande spärrexpeditörer. Mycket smidigt med andra ord. Trafikanterna köar nu på de tunga stationerna där spärrisarna ändå har fullt sjå med att stämpla och köerna växer och växer, och nu växer dom ännu mer. Nåja, tillväxt är ju bra, säger dom som vet.

Tills nyligen fanns det även frankeringsfria kuvert som upprörda trafikanter kunde skicka sina felstämplade biljetter i till SL, för att sedan få pengarna tillbaka till sina bankkonton. Fina fisken! Nu måste trafikanterna åka ända till SL-center för att få pengarna tillbaka. Hur många går dit för att få tillbaka en dryg tjuga undrar nuckan nu. Och hur mycket tjänar SL på det?

Hmm… Nu kom jag ju på det. Dom balanserar ju upp varandra. Inga lättillgängliga resegarantiblanketter och reklamationskuvert, gör ju att färre orkar bry sig om det och då balanseras det hela upp så att säga så att de kan förbättra Resegarantin! Sen sitter dom där i SLs styrelse skrattandes och dricker Pommac magnum och äter jordnötter tillsammans med Fredrik Reinfeldt, eller nån annan såndär hederlig kis (för det blir ju inte Kristina i alla fall) (eller i så fall skulle det bli nåt starkare), så det står härliga till.

Alien 5 - I din närmaste tunnelbanestation!

BAM! BAM! BAM!

Tre snabba dundrande slag på spärren ackompanjeras av ett vildsint skrikande "ROOOOOOAAAAAAAAAR!". Trafikanterna stannar upp och har de roligaste av skräckslagna miner konstaterar jag. Jaha, och nu då?

RROOOOOOOOOAAAAAAAAAAAAAAAAAAR! GRRR! AUUUUUUUUUUUUURGH!

Nu skriker alienmonstret. Han ser ju just ut som Alien när den får sig några snabba omgångar av Sigourney Weaver och är i djup dödsångest. Sen stormar alienlookaliken ut från stationen, som om han lixom ska fly in i några andra tunnlar sådär skitsnabbt för att pusta ut och få sig en skön tid för återhämtning och en kopp läkande ört-te.

Jaha, det där var ju en helt nomal reaktion när man bara bad om att få in kortet. Det hejdlöst intressanta var just att den handen han dundrade i spärren, den handen hade han precis innan, sa han, så ont i att han inte ens kunde dra kortet själv. Och, då det faktiskt gör så ont i handen att ge in kortet till mig för visering, ja då drämmer han givetvis den onda handen i spärren tre gånger, för att sedan slutligen springa till sin destination istället. Rent sunt förnuft alltså.

Exit Marjasin, enter Marjasin Jr

Precis när man lyckats komma över damen med den svarta stora 60-talsfrillan (som en stor limpa under håret!), alldeles för tajta dressen och den tunga eyelinern, kommer hennes dotter som har ett likadant stort hår, fast platinablonderat. Givetvis har hon snott morsans stil och har tung eyeliner och nåt som liknar 60-talspaltor hon med. Eller så kanske dom är polskor.
- Jamen, den här remsan är ju sönderklippt. Den röda randen är bortklippt. Det här är ju en pensionärsremsa. Var har du intyget från Försäkringskassan att du får åka med den här rabatterade remsan?
- Va? Jag vet inte, jag fick den av en kompis! märk väl att det är precis samma bortförklarning som hennes morsa kom med också, när hon ville åka rabatterat.
- Den här remsan vill jag inte se igen, då beslagtar jag den. Hälsa det till din mamma med.

Förvånat tittar hon på mig. Hon undrar säkerligen hur jag kan veta att damen som är en kopia av henne, kan vara hennes morsa. Well girl, grubbla på!

Some like it rough!

- Vart fan ska jag?
- Hur i helvete ska jag kunna veta det?
- Hahahahahahahahahahahahahahahaaa! kunden skrattar så gott så.
- Hahahahahahahahahahahahahahahaaa! den lyhörda spärrisen skrattar så gott med.

Man ska ju faktiskt kommunicera på den nivån där kunden är, får man ju höra allt som oftast.

Peekaboo!

Alltså; på några utvalda stationer sker det full aktivitet i vänthallarna nu. Spärrvakterna är som små fejande glada tomtar som finputsar grejer och bär väskor åt trafikanterna (fastän dom enligt säkerhetsreglerna faktiskt bara får ha med sig så lite bagage som de med lätthet kan bära själva). Spärrisarna berättar superkunnigt färdvägar och tider till alla möjliga frågande trafikanter till höger och vänster, det bjuds friskt på kaffe... Och alla trafikanter känner till det. Not.

Problemet med att trafikanterna inte känner till det är väl rätt bagatellartat då det finns andra, och kanske lite mer betydande, skavanker i arbetsplanen:
1. Spärrisarna har inget att feja med
2. Spärrisarna i vänthallarna kan inte alls berätta färdvägar och tider, för de har ju inte fått nån handdator eller telefon att ringa SLs kundtjänst med
3. Det finns inget kaffe

Min favorit är ändå "överraskningspatrullen". Bli inte förvånad om en spexig spärris, eller med maximal röta Torborg själv, hoppar fram från bakom en betongpelare och ropar nåt lite sådär crazy, för vi som jobbar här är ju så av naturen!

SL NonAccess, nemas problemas!

Är det inte lustigt, i dagarna byttes klisterlapparna ut på spärrarna, dom där blå klisterlapparna där det stod att SL Access ska vara klart under 2007/2008. På de nya klisterlapparna står det "Arbete pågår med SL Access". Betyder det att det då ska ta lika lång tid som i Sydney undrar jag nu? Eller nä just ja, Sydney sa ju nyligen upp kontraktet med SL Accessleverantören, för leverantören blev ju aldrig färdig ens efter många år av desperat väntan.

Läst på Realtid.se:
""SL Access bygger på modern, beprövad teknik som med framgång redan används i flera stora städer runt om i världen" hette det när SL valde ERG. Nu resonerar Thomas Fransson (projektledaren för SL Access, min anm.) tvärs om.
– Det pågår sådana här projekt i flera städer i världen. De flesta går ungefär så här bra."

"Såhär bra"? Så han tycker ändå att det går bra? Tjaa, det kanske bara är vi andra som är lite för neggo då! Läs lite mer av vad Thomas har att säga här, så blir du också lika optimistisk vettja, gnällspik där!

Marjasins klipp- & klistertips!

Med lite klippande och klistrande kan man åstadkomma sådär jättehäftiga grejer. Man tar sig en kopp varmt gott kreativitetshöjande apelsin-te, sätter sig lite myspysigt i soffan, och plockar fram sax, tippex, tejp och pennor för att pyssla med gamla stämpeltider och remsor. Lite kreativitet är väl bara bra, liksom! ...Väl?

- Jamen, den här remsan ser konstig ut, så smal… men…? Du har ju klippt bort den röda randen från remsan?
- Jamen, jag fick den av en kompis, säger damen med tung svart eyeliner och som ser ut att vara tagen direkt från en 60-talsrulle, bara det att nu är det 40 år senare och kläderna är lite väl tajta på grund av det utsvävande levernet.
- Jamen, är du ens pensionär? Det här är ju en reducerad remsa? 110 kronor står det ju där, och det är en liten gnutta rött kvar från randen. Man får inte klippa sönder remsorna på det här viset.
- Nej, jag är inte pensionär, men jag fick alltså remsan från en kompis. Jag vet inte!
- Jaha, men tycker du inte ens att remsan ser åtminstone lite konstig ut då?
- Jag vet inte! Jag fick remsan! Kroppen sväller när hon tar i så att knapparna håller på att brista. Mycket fascinerande, och spännande för den delen.



Kanske ska jag showa lite i luckan och sjunga en lämplig låt nu då, tänker jag. Men äsch, det kanske är lite överkurs. Det räcker väl att hon måste köpa en biljett då.