12 mars 2008

Mjölk ger det extra lilla swinget, jajamensan!

Där det finns såna där pinnspärrar som har utpasseringssensorn så lång bort så att man inte kan sparka fram benet för att planka, just på dom stationerna hoppar även medelålders halvgalanta damer och portföljsgubbar över spärrpinnarna. Utöver horderna av knarkare och ungdomar då.

Jättebra för ökad spänstighet! En riktig folkrörelse har vuxit fram sedan spärrkurerna för många år sedan stod tomma och folk lärde sig att det bara är att passera gratis!

Arla borde stå vid spärrlinjen och dela ut små uppiggande muggar med mjölk som sporrar trafikanterna att ta sig snäppet över, och bli elitgymnaster!

06 mars 2008

En femhundring på den griniga tuffingen!

- Dra ditt kort själv, tack.
- Jag orkar inte!
- Men kortet ska man dra själv.
- Jag orkar inte! Åååååååh! Jag orkar inte! Oooooooooh! Den synnerligen lata tonårsbruden med kroppshållning som ett S och en haka som av helt egen kraft hänger ända ner till bröstet, tar ett steg tillbaka. Det skulle komma visa sig att vara ett mycket ödesdigert steg.
- Säg ursäkta när du går på folk sådär!
Wow, hur ska det här gå? En av de grinigaste kärringarna i västerort vs den slackigaste tonåringen i universum (och alla eventuella parallella sådana också, för att vara på den säkra sidan).
- Jag orkar inte! säger slackern och lullar slappt bort till en av de bortre spärrarna för att där faktiskt dra sitt kort.
- Hördudu! Man ska säga ursäkta när man går på någon sådär!
- Jag orkar inte!
Jag expedierar den griniga medan den lealöse drar sitt kort. Bakom spärrlinjen möts de sedan oundvikligen igen.
- Det är ohyfsat att inte säga ursäkta när man går på någon på det där viset!
Den grinigas ögon lyser av rent skärt hat när uppläxningarna står som spön i backen.
- Jag orkar inte! Jag orkar inte!
Sakta lullar slackern mot rulltrappan och låter som en hackig grammofonskiva medan den griniga blir eldigare och eldigare.

Hur gick det då sen? Om det tvistar de lärde. Men en sak vet jag; där det är mycket folk på liten yta, där är det bråk. Folk springer in i varandra, knuffar varandra, skriker på varandra och ibland blir det till och med handgemäng. Kanske kan tuben dryga ut kassan genom att ha vadslagningsslagsmål med trafikanter som råkar i luven med varandra? Jag som spärris kan ju faktiskt kombinera jobbet att sälja biljetter med att hantera vadslagningen. Mycket effektivt och lönsamt. Precis utanför stationen ska det då givetvis finnas en mindre boxningsarena.

Nackdelen är väl att spärrisen i Fridhemsplan, uppgången vid Drottningholmsvägen, måste kvällstid jobba enbart med vadslagningen dårå, för då finns ju ingen tid över till biljettförsäljning menar jag, men annars!

28 februari 2008

Finn femtio fel

Ställ dig upp.
Upp med armarna och säg ”Tjohooo!” också (så det blir som en såndär ”vågen”, du vet).
Nu har spärrexpeditörernas våta dröm, Taxehandboken, kommit ut i en ny version. Fatta pennan och skriv eldigt ner alla superluddigheter, motsägelsefullheter eller rent av brister av regler som är resultatet av den här utgåvan då. Eller äh, det är ingen som ger nåt svar på dina undringar ändå förresten, så strunt i det.

20 februari 2008

Gomorron, gomorron...

Utdrag ur gårdagens Metro:
Lars Dahlberg efterlyser bättre service, inte bara hårdare tag mot fusket.
- Det kanske är så att svinnet - att trafikpersonalen inte finns på plats eller inte bryr sig om att kontrollera biljetten - är ett större problem än fusket, säger han."


Lars Dahlberg, SL:s andre vice ordförande, vill alltså med detta uttalande gynna Metro så att de får en löpsedel som heter duga och som därför gör att fler trafikanter, och övriga personer, tar tidningen så att det då ökar upplagan för att göra så att spärrvakterna tvingas lägga ned än mer tid på att vara borta från spärren för att plocka Metro?

15 februari 2008

Seriös statistik

Bara för att jag är en sucker för statistik och såna där tråkigheter, kände jag givetvis att jag jag ville göra min egen statistiska mätning. Under 2 timmar registrerade jag vad trafikanterna sade som försökte susa förbi luckan som hastigast med kortet i handen. Min replik alla dessa gånger var ett mycket neutralt "Dra ditt kort själv, tack", ty intäktssäkringsreglerna är icke att leka med!

Här är svaren jag fick. Alla finns med, till och med i kronologisk ordning också. Så ordentligt av mig.

"Men jag har så ont i ryggen!"

"Jamen jag har så ont i axlarna."

"Jag hör dig inte!"

"Nääää! Men jag har handen i handsken!"

"Men den är ju i plastfickan! Den går inte att ta ut!"

"Du är fan inte klok! Dum i huvet!"

"Aha!" (Den enda positiva hittills. Ett skolbarn bör tilläggas.)

"Jaha, men kan du öppna nu då? ...Ahmen.."

"Jamen alla dom där som hoppar över då?"

"Förlåt." (Rätt gissat, en skolungdom igen.)

"Du gör ditt jobb?"

"Jaha? ..Men släpp in mig då!"

"Jättejobbigt, jag hör det varje gång!"

Enligt min statistik är det alltså enbart skolungdomar som följer den här intäktssäkringsregeln helt och hållet. Jag tycker faktiskt att gamlingarna kan sluta stå och gnälla vid spärrarna för att ungarna hoppar över dom. Ungarna har ändå, med råge, mer vett och etikett.

13 februari 2008

Störst går först!

- Grrrrrr! Auuuuuuuuuuuuuuurgh!
Det oformliga stora grottmonstret, som säkerligen ingen skådat sedan långt långt innan Kristi födelse, står vid grinden och utstöter grottlika ljud. Grottmonstret ser inte mej, oh nej! Grottmonstret ryter åt grinden och när den inte öppnas går monstret till närmaste spärr, där en ung stilig kille just håller på att passera ut. Det stora grottmonstret går till plötslig attack mot killen och knuffar honom undan och tillbaka innanför spärrlinjen med en kraft som tyder på att han är världsvan åtminstone vid att svinga en stor jättelik grottklubba. Monstret passerar där efter spärrlinjen och den stiliga killen är alldeles häpen.

Helt oförfärat konstaterar jag att "den där grottduden var nog prototypen till dom övriga som kommer hit".
- Nu tycker du att du gör ditt jobb va?! Är du duktig nu va?! A det va ju schyst att stämpla när jag är 8 minuter sen va?!
Trafikanten efter grottmonstret gör mig övertygad om saken.

08 februari 2008

Varslet om blockad...

...är tillbakadraget då det råder tillfällig vapenvila.

Tills mögelprovsanalyserna presenteras har arbetsledningen lovat att de som inte vill arbeta i de misstänkt mögliga spärrkurerna inte ska behöva göra det heller.

Dagens artikel i tidskriften ETC
Utdrag ur artikeln:
"Johan von Schantz är teknisk direktör på SL. Han säger till ETC att det i slutändan är SL:s ansvar att hålla lokalerna fria från mögel, men att det är upp till Veolia, vars personal arbetar i dem, att larma om missförhållanden. Att mögel i spärrkurarna skulle vara ett sedan länge känt problem håller han inte med om:
- Vi hade ett mögelproblem 1995, men det åtgärdades. Detta är en annan historia.
"

Visst, tjena hej! Jag vet att det har skrivits protestlistor av personalen för flera år sedan. Inget har sedan dess hänt. Det klart, arbetsledningen kanske inte har vidarebefordrat missförhållanderna, det vet ju inte jag.

07 februari 2008

Hey baberibagänget, släng er i väggen

Alltså, titta på TV4-nyheterna på webben, de lokala stockholmsnyheterna från idag. Vilken spärrvakt, ett riktigt föredöme. Tuggar tuggummi, har en mössa som en strut... OCH pratar i telefon (det får vi i och för sig göra, men det är bara kombinationen av de tre som jag tycker ser så fin ut).

Men, hur går det med blockaden mot mögelspärrarna nu då?
Enligt SAC ska varslet dras in om spärrvakter som vill slippa arbeta i de misstänkta mögelspärrarna då slipper det. Först behövs dock protokollet justeras från måndagsmötet mellan SAC och arbetsledningen så att båda parterna är överens och har uppfattat varandra korrekt. Tiden tickar, vad händer egentligen imorgon nu då?

04 februari 2008

Finmotoriken flödar

- Tack, nu har jag fått se den översta delen och den mellersta delen av sms-biljetten flera gånger och nu vill jag även se kontrollraden längst ner… Alltså, nu är du på den översta raden igen och jag vill se den nedersta… Neråt, neråt, neråt, så ja… Nä, inte gå upp till översta nu igen, det är den nedersta raden i sms:et som jag vill se… Nej, jag vill inte se avsändaren igen, jag vill se den nedersta raden… Den nedersta raden är alltså nedanför allt det andra du visat mig nu… Den med kontrollnumret... Tack, där fick jag se datumet… Neråt, neråt, neråt, nej inte uppåt igen…
- Jag har faktiskt köpt biljetten och du måste släppa förbi mig nu! skriker den yrhättade damen med viftande armar.
Jag noterar att den yrhättades grovmotorik alltså tycks vara fullt duglig, i och med de kraftigt roterande armarna. Det är bara lite värre med finmotoriken, den där motoriken som barn brukar behärska runt femårsåldern ungefär.
- Nej det måste jag inte alls. Kan du inte visa hela biljetten så att jag kan kontrollera nedersta raden innan, så släpper jag inte alls igenom dig. Det är alltså den nedersta raden jag vill se nu och om kontrollkoden där stämmer, släpper jag igenom dig.

När jag har sagt att jag vill titta på den nedersta raden en sådär 1000 gånger, är det ju inte mer än helt otroligt naturligt att jag åter igen då få se den översta, eller hur?

Till slut kryper den yrhättade damen under spärrpinnen, alltså fortfarande oförmögen att visa mig den nedersta raden i sms:et.

Hur vore det om det infördes ett kort finmotorikstest (på närmaste SL-center går alldeles utmärkt) som trafikanterna måste genomföra innan deras första inköp av sms-biljett undrar jag nu? Visst, man kan tycka att en liten klick personer gör det jobbigare för många, men kan man inte ens visa biljetten så är den ju inte giltig.

01 februari 2008

Saliga äro de ignoranta

- Jag har remsan i fickan, så du vet, så att jag inte glömmer den. Jag köpte remsan av dig igår, det kommer du väl ihåg?
Utan att invänta svar, dravlar den saggiga kvinnan vidare. Dessutom är pratet ackompanjerat av Saxofonmotherfuckerfromhells vidunderliga musik. Ljuva toner hörs från den övre hallen och de dränker tack och lov mycket av det som den saggiga maler och maler om, men inte riktigt allt.
- …du vet jag blir orolig.. Jag köpte ju en remsa igår… Den finns väl i min ficka? … Eller hur? Ja den måste finnas i fickan, så nu vet du det.
Efter nån minuts träligt malande går hon ut från stationen igen. Hon ville alltså inte åka, utan bara prata om sin värdefulla åkremsa med mig.

Nästa dag kommer den saggiga tillbaka.
- Du, vad var det där för konstig typ igår, han som spelade saxofon? Var han uteliggare eller nåt? Nä han var ju jättekonstig!

27 januari 2008

Blockad mot mögliga spärrar

På fredagen varslade SAC om blockad mot spärrar där mögel misstänks.
Blockaden rör medlemmar i SAC, spärrvakter som ej är fackligt anslutna samt kollegor som är med i ej kollektivavtalsbundna fack. Varslet rör väldigt många med andra ord!

Ett evigt tjat leder ingenstans, utan nu är det dags att göra något!

Utöver att luften i tunnelbanan är så pass farlig att den kan skapa DNA-förändringar enligt den här medicinska avhandlingen så har alltså, hittills, spärrvakterna även fått utstå mögel.

Spännande fortsättning följer.

26 januari 2008

15 januari 2008

Glöm sofforna förresten...

...för nu har det kommit ut nya färska skyltar (andra inom en vecka!).
Nu kan man passera utan giltigt färdbevis om det inte varit möjligt att köpa ett.

Och så verkar även tilläggsavgiften på 1200 kronor vara borta fortfarande (den va det redan när vänta-så-kommer-vi-nångång-skylten kom förresten!).
Så generöst. Det är bara att åk allihopa!

09 januari 2008

Värsta bästa smarta!

Nu blir det hålligång i vänthallen.
Tänk dig att en spärris sitter och räknar sin kassa (två gånger också för säkerhets skull). Sen går spärrisen på toa och pinkar eller nåt. Medan du står där vid luckan och sliter ditt hååååår för att den där jävla masiga jäveln inte kommer nångång, för nu måste du ju ha en giltig biljett även om spärren är obemannad, så tar spärrisen det i sitt tempo.
Efter toabesöket går spärrisen och läser om det finns några nya viktiga meddelanden och sen kommer en glad i hågen och trevlig spärris till luckan och betjänar dig när du precis slitit av dig den sista hårtesten.

Den nya varianten av skyltar som spärrisarna sätter upp vid obemannad spärr säger att du ska köpa en biljett från automaten i vänthallen (Korrekt tänkt; var är den? undrar du då. Det finns ju ingen!) alternativt köpa en sms-biljett, annars får du inte passera.
”Jamen jag har ju en remsa som jag bara vill stämpla ju” stönar du då ”då vill jag ju inte köpa en annan biljett ju!”. "Nej men sluta negga grinpellen nu då", säger jag då. ”Nej men jag har ju inga mynt i fickan eller pengar på telefonkortet” säger du då sådär skitnegativt. "Trams!", säger jag.
Samtidigt kanske dom även nu då å andra sidan ändrar så det blir lite cosy i biljetthallen. En klase sköna soffor lite här och var, bokhyllor med läsvärda tjocka böcker i… och kanske lite inhyrda underhållande Chippendales om inte budgeten är allt för snäv? De väntande sitter där i sofforna och såsar och kollar på en raffig show för att plötsligt, som på en signal, rusar alla upp som galningar armbågandes sig fram när spärrvakten kommer tillbaka. Bittra fejder och några blåtiror senare så är ju faktiskt kön avklarad och allt har återgått till det normala igen.

Tjaaa… det är nog inte så dumt det där nya systemet. Lite vardagsaction kan väl alla behöva.

Men du förresten, ett tips om du inte vill såsa och titta på show är att skippa dom sköna sofforna och använda resegarantin istället. Du vet ju faktiskt inte hur länge spärrvakten kommer att vara borta och om du beräknar att du kan bli mer än 20 minuter sen så får du ju faktiskt nyttja resegarantin. Gratis taxi. En limo duger ju faktiskt när du slipper pröjsa själv.

(Det känns ändå ganska skönt att det finns skyddsglas när jag väl kommer till luckan sen faktiskt.) (Och kanske kan muskliga Chippendales med arga hundar vara eskort när jag rör mig ute på stationen från nu?)

08 januari 2008

När tanterna smörar lurar ugglorna i mossen

- Du har en vacker själ som lyser igenom. Åååå… och ett vackert yttre, säger den gamle (bombis senila och halvblinda) damen med rollator.
- Tack tack, säger jag.
Fan sånt där får man då inte höra ofta. Hon måste vara ute efter nånting.
- Har du en Metro förresten?
I knew it! Jag ger damen en Metro och hon hänger sig kvar med tindrande blick vid luckan.
- Har du några barn? frågar damen.
- Neeeej.
- Nej, du är för ung… så ung du är. Kvinnor över 28 föder dom starkaste barnen.
- Men…
- Kvinnor över 28 ja dom har kraftiga höfter och kraftiga kroppar. Ni unga har svaga kroppar och klarar inte av att föda. Ni är för svaga.
- Men…
- Nej det är bäst att du väntar. Dom där från mellanöstern hördudu, dom föder så många barn så du måste föda flera styckna, manar damen mig upprört och nu med en sträng blick. Därefter skrider damen sakteliga iväg som vilken söt liten tant som helst med sin rollator ut i vinternatten.