I jul blir det i alla fall kul

Ibland kommer det såna där typer och filmar i T-banan, men aldrig får då nuckan vara med i ett endaste litet hörn av produktionen.
”Jamen ur bild nu då”, säger dom (om nuckan ens skulle våga gå i vägen), eller ”stå inte där och fula ner bilden nu då” (om nuckan skulle råka visa sin nuna framför kameralinsen).
Suck, måste nuckan medverka i Big brother och idol för att bli en stor fet kändis undrar hon nu?
Vissa skjuter i och för sig en förfärligt massa folk för att bli kändisar. Det funkar ju det med.

En gång kom det ett träligt gäng från Bolibompa och skulle filma på nuckans station.
- Jag behöver låna din toalett och byta om, sa en av dom där typerna.
Sen kom typen ut från toaletten som en stor gul kyckling och sen filmade dom den stora gula kycklingen på perrongen och sen gick dom därifrån. Jättekul säger nuckan nu.

Men hur hade det blivit om nuckan fått hålla show undrar hon nu?
En Dolda kameran och så lattjar hon lite med trafikanterna på måfå och sen har vi en show som heter duga.

- Blåsut, säger den präktiga trafikanten.
*nuckan blåser ut och blåser ut och blåser ut*
- 40 spänn för det där, cash now pleaaaze! Hahahahahaha! Gastar den vettvillige nuckan.
Sen stoppar hon dom 40 kronorna direkt i fickan för att precis där efter vägra släppa förbi den präktiga trafikanten och skälla ut denne för att den måste ju vara hederlig och betala ju.

Hur bra TV som helst ju, men nej, så får man ju inte göra. Vanliga hederliga arbetarjobb verkar ju vara som klippta och skurna för att bara finnas där för att vara tråkiga.
Det är bara att fortsätta säga hej och stämpla, hej igen och stämpla igen.
Skämta får man faktiskt göra på fritiden. (Tjohooo, snart är jag julledig!)

Bajsmannen extra super refined verzion

När man glömt den hederlige gamle Bajsmannens existens, dyker det givetvis upp en ny. En extra super refined verzion, så att säga.
Så funkar universums lagar. Den där jäkla evolutionen gör ju så att allt förfinas och den tuffaste uppstickarn överlever.

Intet ont anande går man på rast och köper sig en yoghurt som man tänkt avnjuta när man kommer tillbaka till spärren. Så kan man ju tänka sig att det ska bli i alla fall.
När man träder in i spärren igen möts man av en rutten tät vägg av bajsdoft, som genast får en på andra tankar; överlevnadstankar. ”Snabbt nu fan då, lös av kollegan så du kan öppna luckan och vädra ut den här skiten innan du dör här i spärren! Jag vill inte döööö såhär!”

”HJÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄÄLP!” gallskriker man inne i huvet, men i huvet kan ingen höra en skrika.

Jäklarns vilken smart kollega. Kollegan har ju kommit på tekniken hur man kortar ned rasterna brutalt så att kollegan kan gå ifrån spärren som en vinnare och komma hem fett soft tidigt.

När kollegan gått öppnar man givetvis stationens dörrar och sätter luckan på maximalt öppet.
”Snälla gud i himlen” ber man (en kris är en kris!) ”ge mig ett mirakel nu då så att jag står ut med den här tunga bojan som retar mitt luktsinne så gravt att jag funderar på snabbt nackskott som den barmhärtigaste av utvägar!”
Men; ingen gud tycks lyssna på det desperata ropet på hjälp.

55 minuter senare efter Den stora skitningen går en tjej gastandes förbi, typ fyra fem meter från spärrluckan.
- FAN VAD DET STINKER BAJS HÄR!

En och en halv timme efter Den stora skitningen kommer en såndär stureplansslyngel och …
- Fan vad det luktar skit från din lucka. Fy.

Det här får mig att tänka på cigarravsnoppare i maffiafilmer, ohyggliga bilbomber och hagelbössor med extra krut.

Vin och en platta öl går oxå bra

- Här har du en chokladask, varsågod! Säger den stilige unge leende mannen som, misstänker jag genast (slug som jag är!), är en såndär som inte vill bli tjock och äta upp den själv, för han har ju fått den från jobbet.
- Tack så mycket! Säger jag och tar emot chokladasken, som för övrigt har hjärtformat innehåll.

Muntert sms:ar jag genast min kollega för att fråga hur många chokladaskar med hjärtformade praliner hon har fått från sina trafikanter på sistone.
”Håll käften :-)”, löd svaret kort och gott.

Som tur är har jag hjärtpraliner att tröstäta (skrattandes av välbehag!) mot dom hårda orden.

Det skulle visserligen inte passa helt illa om en charmör till kom nu med en flaska flott champagne också. Helst Dompa. Men sånt blir dom ju inte lika tjocka av nä, så nån sån kan jag nog inte fövänta mig det närmaste seklet.

Öva hoppa plint först e ett gott tips

En lantis med snorbroms, stilig tajt manchesterkavaj och vattenkammat hår står och tittar frågande på ett gäng ungdomar som hoppar över spärrarna, sen kommer han fram till mig och snackar med nån bräkig dialekt.

-Hoppar dom sådär?
-Ja.

Lantisen blir så pass uppeggad av svaret, att han går rakt in i spärrpinnen, som såklart sätter stopp.

-Jamen, säger jag, jag tänker då inte hjälpa dig att planka, du får allt hoppa själv i så fall.

När lantisen hoppar får jag på nåt konstigt vis för mig att han är som den där målningen ”Den döende dandyn”. Inte ens för att jag kan minnas mig ha sett den där tavlan. Men en riktig tavla blev det i alla fall.

Han hoppar lixom med en fot fast i spärrpinnen för att resten av kroppen bara lixom flyger över och hans frågande ansiktsuttryck och utsträckta vädjande arm gör mig bara lixom sådär ”Ååååh jäklar, vicken pose!”.

Men; kul är kort.
En dov duns i golvet hörs.
- AAAAAJ! Skriker lantisen.

Lantisen krälar upp från golvet och jag ser honom i spionspegeln när han halt och lytt sakta tar sig upp för trappan.

En femma på att han pröjsar nästa gång han åker.
Eller att han åtminstone inte hoppar.

Nuckans finfina experttips!!!

Framåt småtimmarna sitter man ju där och är sådär skittrött och bara vill gå och hänga sig. Alternativt sova. Men det går ju inte.

Då gör man såhär istället:

1. Sätt på typ Las Ketchups ”The ketchup song” typ skithögt. (Gloria Gaynors ”Never can say goodbye” är också skitbra om man är på ett lite flådigare humör!)

2. Stampa takten kraftigt så du får igång energiflödet och veva gärna lite obemärkt med armarna oxå.

3. Sjung för fulla muggar.

(4.) Om det kommer en trafikant och stör: Hosta till så att det ser ut som att du bara ville få ut nåt äckligt ur halsen.

Voila! Nu e ru som ny igen och pallar en timme till.

Men, nästa gång du blir trött, ja då är det kört. Då är du nog bara i stånd att sjunga karaoke till typ den här och försöka ta i lite extra i refrengerna så du härdar ut till slutet. Och sen ta den igen.

Kan inte staten sponsra valerianatabletter också, som lite tilltugg vid T-ingången?

-Hur långt kommer jag på tjugo kronor?! Gastar den vettlösa lilla brunetten med viftande armar och uppspärrade ögon (som om hon precis sett ett spöke!).
Hmmm, tänker jag konstaterande, hon ser mer ut att behöva sig en rejäl överdos Valeriana för den där tjugan, men nåväl.
-Ingen stans tyvärr, den billigaste biljetten kostar fyrtio kronor.
-Fan vad ni är dåliga på SL! Jag jobbar och har betalat för den här infrastrukturen och så släpper du inte förbi mig när jag behöver åka! Ni ska släppa förbi dom som behöver åka!!! Fy fan på dig!

Det var väl då jag borde sagt att skatterna bara betalar hälften av kostnaderna för kollektivtrafiken, andra hälften ska resenärerna betala via biljettköp.
Men, äh, jag avstod.

Min nya favvis - Big time

Den blonda lilla ärtiga bruden rotar i sopkorgen och hittar en burk… två burkar.. och, se där, en tredje.
Hmmmmmmmmmmmmmmmmmmm, tänker jag.
Den blonda lilla ärtan hittar ett intressant papper i sopkorgen. Hon tar upp det och börjar läsa det helt och hållet skamlöst, för det där är ju spännande grejer. Sen hittar hon ett annat papper som ser mer ut som ett långt kvitto så det låter hon vara. Slutligen hittar lilla ärtan ett till papper, ett A4-ark.
Jäklarns, nu gör hon bekvämt för sig och sätter sig och läser A4-pappret mycket grundligt i trappan.
Lilla ärtan slänger A4-pappret när hon läst klart det och börjar fixa och dona med sina burksamlarpåsar. Det är mycket som ska fixas och hon gör det metodiskt och utan jäkt.

Dom där spionspeglarna har sina fördelar, tänker jag mysande medan jag tjuvkikar vidare.

Den blonda lilla ärtan gör ett sista djupt rotande ner i papperskorgen för att se till att hon inte missat någon godbit och sen går hon och ställer sig vid grinden. Hon vill ut.

Jag öppnar givetvis glatt åt lilla ärtan och ler lite sådär alldeles extra. Hon är ju häftig. Lilla ärtan går vidare till entrédörren. Där hittar hon en till sopkorg och rotar med stor omsorg i den ända ner till botten. Intresserat och systematiskt går hon igenom sopkorgen med dess allehanda innehåll. Hon plockar upp tomma plastpåsar från sopkorgen och viker ihop dom och stoppar dom in en annan påse för senare behov.
Det där är en synnerligen skamlös ärta, tänker jag imponerat. Nog för att folk brukar samla och plocka lite överst sådär i sopkorgarna, men den här är något verkligen utöver det extra. En raritet.

En stund efter att lilla ärtan lämnat stationen, smyger sig en mystisk sopdoft in på stationen.
För mitt inre öga ser jag henne stå i en container och systematiskt rota och checka grejerna.
Vilken Hjältinna.

Psst, du... köp ett gäng spärrar oxå

Vad väntar du på? Gå in på Tradera och börja buda nu då.

Sätt din egen spärrvakt exempelvis vid din ytterdörr.

Ge spärrvakten en etthundra år gammal stämpel och lite papperslappar (det är inte så noga!) och skäll på spärrvakten efter noter att den inte ska vinka förbi en massa folk sådär. Säg valfritt belopp som spärrvakten ska ta ut i avgift och sen är det hela i ruljans så att säga och då är det bara att bjuda hem alla gamla snåla polare som du vill ge igen på för gammal ost.

Spärrvakten kan med fördel även placeras vid entrén till en större galleria.

Givetvis kan spärrvakten trolla med knäna och tyda vilken diffus taxehandbok som helst.

Nuckorna demonstrerar, nuckorna har fått nog

Ur dagstidningen Stockholm City:
"SL överväger att bryta samarbetet med leverantören av det nya biljettsystemet SL access.
-Det är helt oacceptabelt att systemet blir ytterligare försenat, säger trafiklandstingsrådet Christer G Wennerholm"

Nejmen herreGUUUUD!? Australiensiska ERG hade (och har!) ju problem att hålla avtalstiderna med de andra företagen som anlitat dom innan SL och då finns det ju inte en möjlighet att dom kan ha samma problem med SL!?
Det kunde inte SL ha vetat att det skulle bli såhär!

ERG har under de senaste åren brottats med stora ekonomiska och tekniska problem.

Nejmen herreGUUUUD!? Hur kunde detta hända!?
ERG har ju bara varit på konkursens brant redan innan SL anlitade dom... och så kommer dom och har ekonomiska problem NU också!? Dom borde skämmas, för det kunde ju inte SL ha vetat att det kunde bli såhär ju!

Företaget ERG:s bristande förmåga att hålla ingångna avtal gör att vi nu undersöker vilka möjligheter som finns för att gå skilda vägar och ta hjälp av en annan leverantör, säger Christer G Wennerholm.

Prutt-ERG!!! :-(
För det är ju inte SL som har för trög aktivitet innanför hjärnbarken!!!

Basta!

Är svart en inre färg?

- Jag glömde en grön påse på tåget med viktiga papper!
Jag noterar att medelåldersdamen är mycket upprörd och jag försöker få reda på åtminstone vilken vagn hon satt i - vilket skulle visa sig inte vara den allra lättaste av uppgifter.
Jag ringer till trafikledningen och dom säger att jag ska ringa tillbaka om 5-10 minuter, då får jag svaret på om föraren fann den begärliga påsen eller ej.

- Jag ska ringa tillbaka till dom om 5-10 minuter, så du kan stå där borta och vänta så länge, säger jag till damen och pekar på allt som är bortåt från spärrluckan.
Hon viker inte en milimeter.
Hon står kvar som ett missnöjt och argt stenstod mitt framför luckan och stirrar på mig.
Okej, tänker jag, "Arga leken börjar nu", tydligen.
Jag ser en bok som hon håller i famnen. Titeln är mycket väl synlig då hon håller boken upp mot bröstet, "Din personliga inre färg".

"Den låg på golvet", säger hon plötsligt.
Jag ger henne bara en blick som säger att "du, det är lite sent att tillägga det nu".
Men, ve den som ger sig; "Det var ett kinesiskt tecken på påsen."

Lite över fem minuter har äntligen gått och jag ringer trafikledningen igen.
"Vi hittade bara en blå påse med en matlåda i", säger dom.

Damen växlar från stålgrå till svart som ett åskmoln och jag hör nästan mullret när blixtrarna slår omkring henne.
Svart var nog hennes inre färg, misstänker jag.

Kollektivt är kul

Tar plats i den näst intill tomma vagnen. Slår mig ner i min favorithörna vid fönstret och ställer väskan på sätet bredvid. Jag plockar upp en gammal tidning och börjar läsa om det elaka gatuvåldet.

Påklivandes kommer nu även två gamla kärringar, såna där du vet vars mungipor övertygar även den mest inbitna trögskallen att: ”Jo, gravitationen kommer faktiskt underifrån, och den är stark, jättestark.”.

Den ena kärringen ställer sig vid min väska.
Hon stirrar överlägset på mig.
Jag tittar förvånat på den ena kärringen för att sedan titta lika förvånat på den andra. Ty, hela vagnen är ju tom i övrigt så de torde hitta trevligare sittplatser.

- Flytta den där! Jag ska sitta där!
Jag tänker att ”jaja, man får väl ha överseende med dom där galna kärringarna som gravitationen har tärt lite väl extra hårt på”, så jag tar min väska i knäet och håller tyst.

I och med att min väska är så stor och den ligger i min famn, ja då måste jag ju sträcka ut armen lite extra, inte för mycket, nej det är ju bara vulgärt, men bara lite lagom för att vara på gränsen till oförskämd. När jag läser artikeln om gatuvåldet alltså.

- Du får inte ha din arm över på min sida! Skriker kärringen.
- Är det så att du störs, ja då kan du givetvis flytta till vilket annat säte som helst, då vagnen faktiskt är tom.
- Du måste flytta på dig! Bort med dig! Jag vill sitta här och jag ska sitta här!
- Nej du, jag satt här först och du kom hit och var oförskämd. Du kan gott välja ett annat säte.
- Det är du som ska flytta på dig!

Då jag beslutar mig för att den här konversationen är av en grad avsevärt under den absoluta nollpunkten, fortsätter jag att läsa tidningen och hon försöker då och då att knuffa tillbaka min arm, utan resultat.
Jag ifrågasätter förundrat tidningsartikeln: ”Men är verkligen dom där gatuvåldssiffrorna så orimliga och konstiga att förstå sig på? Jag menar, stan är ju full av galna kärringar?”

Slut på filosofieaftonen.
Dags att kliva av.
Jag reser mig upp och hon flyttar inte på sina ben så jag stöter mot dem lite extra kraftigt.

"Because she´s worth it!"

OBS skitviktigt!

En gubbelubbe kommer skyndsamt från tåget och ställer sig vid grinden.
- Kan du öppna grinden, jag måste bajsa!

Konstiga regler #1

Sitter här och funderar över hur det skulle se ut när en betalande sjuåring tar med sig ett fritt (STORT!) antal barn under sju år.
Det är helt möjligt, enligt taxehandboken.

Jag tänker mig ett stort böljande hav av tvååringar som skriker och just precis lärt sig gå.
Och en betalande sjuåring.

Frågan är; ska jag ringa och varna trafikledningen då som sedan varnar tågförarna?
Svaret är; Ja, om något av barnen vinglar när det passerar spärrlinjen, eller beter sig redlöst på något vis, ska jag göra det.

Gudskepris att det finns regler.

Nakenchocken i luckan

”Åh neeej!”, tänkte jag först deprimerat när jag såg företagets nya variant av vita damblus som inte döljer en endaste åtråvärd detalj där under.
Denna negativa tanke skiftade dock mycket snart till ett betydligt gladare ”åh JAAAA!”.

Ty, med en blus som denna som har en så pass låg trådtäthet, eller ska jag kanske kalla det hög trådtunnhet, kan jag ha mycket kul på arbetet.

Kanske ett par tofsar förföriskt dinglandes från vardera you-know-what kunde vara ett sätt att reta trafikanternas sinnen med?
Eller kanske en fräsig leopardkorsett där under? Ja, jag torde kanske rent ut av skriva en lapp på korsetten ”Grrr... Hey Sexy! Ses efter jobbet! … You wish!”.

När arbetsledningen kommer på besök och gormar ”av med dom där underkläderna!”, ja då ser jag bara teatraliskt förnärmad ut och säger ”Snusker!”.

För att matcha den sexiga genomskinliga toppen, måste jag givetvis ha något fräsigt och lustfyllt på underkroppen.
Vad sägs kanske om en kjol (fasiken att det inte finns minikjolar kvar i sortimentet!) och till den ett par kinky nätstrumpbyxor?

I och med att skorna till uniformen bör vara svarta, ja då har jag givetvis på mig ett par högklackade svarta lackskor vars utformning intygar om en total avsaknad av kyskhet.

Kort där efter kan jag ge mig fasiken på att det inte snålas in på blusarna längre.
(Eller kanske det snålas än mer???)
”Det får kosta skjortan!”, gormilormar ledningen och sen badar vi alla i nunneliknande uniformer gjorda av tygväv tjock som en cykels gummidäck.

Jaha, varför den där nunneuniformen nu då, sitter jag här i spärren och förundras till synes förvånat över då.
Sen kan jag skrocka alldeles gott och äta en stor näve popcorn.

Kapten Haddock for spärris!

- Bomber och granater! Bandit! Din luskung! Parasit!

Där upptäckte Kapten Haddock att trafikanten har en förfalskad SMS-biljett.
Numret man betalar till är 72150, så därför antog den listiga trafikanten att biljetten även kommer från det numret och då blir ju spärrisen nöjd och släpper igenom en!
Eller kanske inte riktigt.

- Gamla knölsvan! Far och flyg! Vedervärdige!

Trafikanten blir kallsvettig och Kapten Haddock passar på att prata riktigt riktigt högt i mikrofonen så att alla andra i vänthallen hör vilken skojare som är framme vid luckan och försöker luras, som i sin tur gör att resultatet blir en sämre kollketivtrafik för dem alla - det vet dom allt för väl.
”Men .. men..”, säger skojaren. Skojaren knappar hysteriskt på mobiltelefonen. In på IR-portsmenyn, sätter på och stänger av IR för att sedan gå in till SMS-menyn och hysteriskt skriva ett SMS, fast det inte blir nåt SMS ... för att där efter...

- JAG KÖPER EN BILJETT!
Trafikanten springer därifrån för att inte synas åter.
- Ditt bjäbbande spöke! Din stendöva stallknekt! Pottsorkar och palsternackor!
När showen är slut återgår dom andra trafikanterna som står och väntar i vänthallen till sitt.

- Vid alla nerlusade sopprötter! Din olycka! Dårhushjon!
Kapten Haddock tar hand om nästa dam, som försöker springa förbi viftandes med en utgången biljett.

Ibland önskar man allt att man var Kapten Haddock vid såna där tillfällen.